Psykiatri-fakta

Självmord - förbjudet språk

2009-08-19 10:25 #0 av: David

I hundratals år var det förbjudet att tala om självmord. Därför har vi ett torftigt språk. Tre ord: "Självmordstankar, självmordsförsök, Självmord." Tre ord. Det räcker inte. Vi behöver minst lika många som när vi kör bil.

Nollvision?

När det gäller trafiksäkerhet finns en väl utarbetad nollvision. Budgeten för forskning kring trafiksäkerheten är över 70 milj. kronor.

När det gäller suicid finns ingen statlig vision, ingen handlingsplan, och ingen målsättning. Budgeten är ökad och är nu ca 2 milj kronor.

Trots det dör över tre gånger så många i suicid än i trafiken.

Idag?

  • 1 800 personer dör varje år till följd av suicid.
  • 18.000 personer gör allvarliga självmordsförsök varje år
  • Var 6:e timma tar en person sitt liv
  • Varje år dör över tre gånger så många i suicid som i trafiken.
  • Suicid är den vanligaste dödsorsaken i åldersgruppen 15-44 år.
  • 20% av alla dödsfall i åldersgruppen 15-44 orsakas av suicid.


Vad kan anhöriga göra?

Här några tips - fast det blir ändå olika varje gång:

  • Glöm allt annat. Låt det ta den tid det tar.
  • Se den lidande medmänniskan bakom det han uttrycker.
  • Nalkas försiktigt - backa om du blivit för närgången.
  • Be honom berätta! Lyssna noga.
  • Försök finna ett sätt att tala, som ni båda förstår.
  • Visa vad du känner, engagemang, vilja till förståelse. Förmedla hopp.
  • Trygga, trösta, återupprätta.
  • Börja småningom tala om hur ni ska lösa situationen just nu. Nästa steg.
  • Anknyt till andra: anhöriga, sjukvård och andra hjälpare.

Mer att läsa finns bland annat på i PDF-dokumentet När livet känns hopplöst.

Stöd gärna SPES, Riksförbundet för SuicidPrevention och Everlevandes Stöd, www.spes.nu

// David

Ett hem utan katt är bara ett hus...

Anmäl
2009-08-19 12:01 #1 av: Hawknestgrove

ja är ju själv ett "bioffer", då min mamma tog livet av sig. Det tog 10 år innnan jag slutade skylla mig för det.

The Owls are not what they seem

de ska va gôtt å leva, annars kan de kvitta.....

 

Anmäl
2009-08-19 12:08 #2 av: David

Ja, det är många som blir efterlevande och tar på sig skulden. SPES har en telefonjour på kvällarna.

300 kronor per år kostar det att vara medlem och stödja deras arbete, och får bland annat en fin och informativ medlemstidning m.m. Är man under 30 år räknas man som ungdom (tack för det) och då ligger medlemsavgiften på 100 kronor.

// David

Ett hem utan katt är bara ett hus...

Anmäl
2009-08-19 15:30 #3 av: sayuri

Jag förstår många som tar livet av sig då jag själv vill det men jag vill skona min familj det lidandet. Jag kan lika gärna fortsätta leva och må dåligt så länge jag inte har det värre än jag har just för att jag vet att mina systrar är värda mer än att må dåligt i resten av deras liv. Dessutom kan jag göra mer nytta om jag lever och kan stötta dem, sen om jag själv mår dåligt och skadar mig själv så fort ingen ser och att jag personligen inte ser någon mening med livet så är mina systrar viktigare än mitt ego. Jag kommer aldrig sluta ställa upp för dem bara för att sätta mig själv före dem, sån är jag inte. På gott och ont. Bättre att se dem må bra än att veta att de kommer må dåligt i resten av sina liv av att jag svek dem.

Anmäl
2009-08-19 18:49 #4 av: Hawknestgrove

ja, samtidigt som jag nu två år yngre än min mamma blev, känner, att Ok, jag är faktiskt färdig här på jorden. Sörjer inte om jag skulle få besked om att jag skulle dö. Ok, får fixa för mina katter först, förstås....

The Owls are not what they seem

de ska va gôtt å leva, annars kan de kvitta.....

 

Anmäl
2009-08-19 20:55 #5 av: madde89

det skulle under lätta  o  folk inte la ut tipps  på hur man  tar självmord!

Anmäl
2009-08-19 20:59 #6 av: LenaR

#3 Sayuri, tycker det låter som du ska ta hand om dej själv lite också...


En människa kan göra vad hon vill, men inte vilja vad hon vill.

Anmäl
2009-08-19 21:08 #7 av: sayuri

#5 Det är nog ett någonting som man aldrig kommer undan men sen funderar jag var du har sett det, har du sett det här på ifokus eller menar du nätet i övrigt?

Sen tror jag dessutom att vill man dö så behöver man ingen hjälp med hur man ska göra, för alla kan med lite fantasi komma på det utan hjälp. Jag kom på mina egna försök helt utan inspiration men då var jag mycket ung och mycket dum... Ibland kan fantasi vara mer eller mindre skadligt.

#6 det är jag fruktansvärt dålig på men jag gör så gott jag kan. Jag är nog sån till naturen att jag alltid sätter andra framför mig själv och det får mig att må bättre. Men jag har märkt att mår jag bättre själv så orkar jag hjälpa fler så jag antar att det är dubbelt vunnet om man tar hand om sig. Det eller slutar bry sig helt, fast det kommer jag nog aldrig kunna göra. Jag bryr mig för mycket och det är min svaghet skulle jag tro. Det och en fruktansvärt dålig humor =)

Anmäl
2009-08-19 21:15 #8 av: LenaR

Va bra Sayuri, du sa själv vad jag inte fick ur mej: om du tar hand om dej själv kommer du att ha mer energi till andra också!

Dålig humor - min humor är ofta helt obegriplig. Jag vecklar in mej i konstiga associationer som ingen annan begriper, och sen måste jag förklara att jag bara skämtade... Tungan ute

 

#0 Jag undrar om inte det svåraste för en anhörig är att sätta sej ner och lyssna. Att någon vill ta livet av sej är inte bara chockerande utan sårande! Det är inte lätt att vara lyhörd och klok i en sån situation.


En människa kan göra vad hon vill, men inte vilja vad hon vill.

Anmäl
2009-08-19 21:19 #9 av: LenaR

#5 Madde, du har helt rätt. Vi inspirerar varandra till både goda och dåliga saker. Därför borde vi tala mer om livets goda sidor, och mindre om de dåliga. Obestämd


En människa kan göra vad hon vill, men inte vilja vad hon vill.

Anmäl
2009-08-19 21:23 #10 av: sayuri

#8 Det är som på flygplan, man ska ta på sig sin egen syrmask först och sen hjlpa andra för om man inte gör det så kan det hända att båda skadas istället och vad är det för bra egentligen? =/

Känner verkligen igen mig i det där med att förklara min kassa humor. Kan man skratta så tårarna sprutar åt en eller två håriga bitmaskiner som hoppar och skuttar runt i rummet som ett par galna studsbollar så kan man nog skratta åt det mesta. =)

Anmäl
2009-08-19 21:50 #11 av: Aviendha

#10 Äh, det är väl BRA humor! :)

Anmäl
2009-08-19 21:58 #12 av: sayuri

#11 Som jag brukar säga, dålig humor är bra humor för då får man skratta dubbelt så mycket som alla andra, dels åt skämtet och sen när de inte förstår det roliga. Kass humor är också humor =)

Anmäl
2009-08-20 07:37 #13 av: David

Det är lite "spännande", men ändå väldigt tragiskt.

Varför är det fortfarande så tabubelagt att prata om självmord/suicid? Och varför ägnas det så lite åt förebyggande åtgärder, trots att det är så pass vanligt förekommande?

I en studie räknades det ut att varje suicid kostade samhället 18,6 miljoner kronor i olika former av resurers och liknande. Rapporten avser år 2001, så summan har troligtvis ökat. Hela rapporten

 

// David

Ett hem utan katt är bara ett hus...

Anmäl
2009-08-20 16:02 #14 av: sayuri

#13 Jag har fått bilden av att självmord är så pass tabubelagt för att det var en av de stora synderna i kristendommen. Jag har själv mött folk som inte kan förstå mitt objektiva syn på självmord, jag vill ta livet av mig och jag kommer göra det också men inte just nu...vad ska de göra liksom? Varför mår folk dåligt för att jag inte trivs med mitt liv? Det är ännu en sak som jag inte förstår... jag har rätt att göra vad jag vill i mitt liv (sägs det) men jag har inte rätt att avsluta det om jag själv vill, kan någon förklara varför? Varför har jag rätt att tatuera, pierca, supa, medicinera, träna eller äta sönder min kropp men jag har inte rätt att avsluta mitt eget lidande för det är enligt lagen (har jag för mig) fel. Jag förstår inte det sättet att tänka, mitt liv och då borde jag ha rätt att få avsluta det när jag vill Utan att polis och läkare ska stå och banka på min dörr, hota med att låsa in mig och så vidare.

Vi har tydligen bara rätt till fri vilja så länge det inte gäller att ta någons liv, snabt, om det så är ens eget. Man får inte bestämma över sin egen död vilket inte jag kan förstå. Förklara gärna =)

Anmäl
2009-08-20 22:47 #15 av: LenaR

Sayuri, jag har ingen förklaring.

Kanske är det för att den som vill ta sitt liv inte anses tillräknelig? Depression räknas till psykisk ohälsa, så den som är suicidal är inte frisk!

Det är inte säkert att den som är självmordsbenägen inser att han/hon är deprimerad. Den som har en depression kan tvärtom tycka att de resonerar klokt när de "inser" livets meningslöshet.

Kan man låta en sjuk människa fatta beslut om sitt liv?


En människa kan göra vad hon vill, men inte vilja vad hon vill.

Anmäl
2009-08-21 03:27 #16 av: sayuri

#15 Vet inte om det finns någon förklaring, det är nog mest jag som filosoferar i brist på bättre distration. Men oavsett så ventilerar jag mina funderingar just nu helre än låser in dem i min skalle och får migrän av dem. ...

Jag är deprimerad, jag vill ta livet av mig, mitt liv är meningslöst men jag vet att två odjur som jag har är ovärdeliga och jag har dem att ta hand om tills vidare. Jag ser inget fel i att man inte vill leva, jag har aldrig velat göra det men ändå gör jag det.

Just nu har jag väldigt mycket ånerst och mår riktigt dåligt, borde nog vara tyst men samtidigt så vet jag att sitter jag bara tyst och mår dåligt så kommer det bara sluta med att jag gör en massa dumheter. Bäst är kanske att trötta ut sig och bara gå och lägga sig. ...

Anmäl
2009-08-21 11:38 #17 av: LenaR

Jag tycker det är bra att du är här, Sayuri. Både för din egen skull och för att jag tycker du verkar vara en fascinerande människa. Flört

Vad gör du för att komma ur din depression? Mediciner, samtalskontakt, terapi...? Att trötta ut sej ordentligt under dagen tycker jag själv är en god hjälp mot ångest.

Inser du att när du kommer över din depression, då kan du skapa mening i ditt liv? Det fungerar inte (sällan) tvärtom, att man hittar meningsfullhet och sedan blir lycklig.

Hoppas du fick sova något i natt!

 

PS Håller jag på och stjäl din tråd nu, David? Det är ju en artikel, kanske inte till för personliga diskussioner? Tyst


En människa kan göra vad hon vill, men inte vilja vad hon vill.

Anmäl
2009-08-21 12:41 #18 av: Citronmeliss

Självmord må vara ett förbjudet ämne att tala om i Sverige, men det är inte så överallt!

I tex Nederländerna är det inte lika tabubelagt som här.

Hur kommer det sig att våra åsikter och normer angående detta, skiljer så mycket, fast vi lever relativt nära varandra?

Sedan tänker jag på raderna LenaR skriver i #15

"Kan man låta en sjuk människa fatta beslut om sitt liv?"

Ja, det kan man uppenbarligen göra, både om sitt eget liv och andras.Obestämd

När jag vart fjärde år går till valurnan tillåts jag att fatta ett mycket viktigt beslut, vars resultat kan gå ut över många männsikors liv, inklusive mitt eget.

Jag får alltså vara med att bestämma om mitt lands "väl och ve" trots att jag är allvarligt psykiskt sjuk!

Jag tillåts ta körkort och köra bil fastän jag är psykiskt sjuk med risk att kanske köra ihjäl både mig själv och andra medtrafikanter.

Jag tillåts ha ett arbete där jag ansvarar över många människors liv, trots att jag är manodepressiv och nästan alltid funderar över meningen med livet..

Jag säger inte vad som är rätt eller fel, men jag anser det märkligt att man i vissa avseenden får ta ansvar för sitt liv och i andra inte..Obestämd

Anmäl
2009-08-21 14:28 #19 av: LenaR

Melissen, på vilket sätt ser det annorlunda ut i Holland?

 

 

Efter Citonmelissens inlägg tar jag tillbaks min fråga! Glad Jag frågar så här i stället:

Kan man vara helt sund och klok och medvetet vilja skada sej själv eller andra? Om man inte kan det, då måste det ju vara rätt att gripa in?


En människa kan göra vad hon vill, men inte vilja vad hon vill.

Anmäl
2009-08-21 14:49 #20 av: Citronmeliss

De har en annan syn på dödshjälp än oss.

Det är väl kanske det som gör att självmord inte blir lika laddat eller tabubelagt där som det är här...

Med andra ord så finns, enligt min tolkning,
inte samma moraliska aspekt om rätten (eller ej rätten) till beslut över sitt eget liv, som vi har!

Delar upp din omformulerade fråga i två..Tungan ute

"Kan man vara helt sund och klok och medvetet vilja skada sej själv eller andra?"

Ja du, kan man det?

Är en person med existentiella funderingar per automatik sjuk?

Jag sitter inte inne med sanningen.. men har åsikter om det som med så mycket annat!Flört

En ny tråd kanske?

Anmäl
2009-08-21 14:50 #21 av: sayuri

 #15 "Kan man låta en sjuk människa fatta beslut om sitt liv?"
Är jag sjuk för att jag vill ta mitt liv? Intressant tanke men jag anser inte att jag är det, jag vill ta mitt liv för att jag personligen är färdig med mitt liv. Visst jag är bara 23 år men det har inte med saken att göra. Är man klar så är man klar och det gör inte mig mer eller mindre sjuk bara för att jag anser mig vara klar med mitt liv och trött på allt skit jag får från andra människor.

#17 Jag använder mig mest av min envishet, terapi funkar inte på mig för jag tycker att det är ineffektivt och jag hatar slöa människor och deras byrokrati. Jag gillar effektivitet och därför blir det mest självhjälp från min sida. Enligt min erfarenhet så kan man aldrig lita på att man får hjälp av någon annan när man behöver det så det har blivit mer eller mindre naturligt för mig att jag är den enda som finns för mig. Jag kommer ju trotsallt ständigt finnas om jag mår dåligt eller bra, så länge jag lever får jag stå ut med mig själv...medans vänner kan bytas ut. på gott och ont. =)

#19 Ja, det är mitt svar på din fråga.
Varför inte liksom...Nu pratar jag bara om att skada sig själv. Varför ska man gripa in? Om självskadandet är en lösning på ett problem där det andra alternativet är självmord, vad väljer man då? Pest eller kolera? Jag tycker att självskadandet ökar min medkänsla för andra och höjer mitt medvetande så att jag lättare kan hjälpa andra som också mår dåligt. Om man inte vet hur någon känner och vad de står inför så kan man inte hjälpa dem på samma sätt. Jag har skadat mig själv och det kommer jag antagligen fortsätta med men hur jag gör det beror lite på vilket humör jag är på, vad jag har tillgång till men också varför jag känner behövet av att straffa mig själv.

Anmäl
2009-08-21 16:28 #22 av: LenaR

#20 Jag är för dödshjälp. Jag tycker det är barbariskt med långvården, eller sjukvård där man håller liv i människor som plågas och vill dö, när det inte finns någon bot mot deras onda.

Självmord tycker jag är en annan situation, men jag säger likadant som du Citonmeliss, jag sitter inte inne på sanningen. Jag vet inte vad som är rätt och fel. Faktiskt tycker jag det blir svårare och svårare att veta ju äldre jag blir! Obestämd

 

Sayuris inlägg #21 kanske kan användas för att starta en ny tråd, innan den här spårar totalt?


En människa kan göra vad hon vill, men inte vilja vad hon vill.

Anmäl
2009-08-21 21:39 #23 av: LenaR

Okej! Jag svarar på en del av Sayuris inlägg#21:

Sayuri, du säger: Är jag sjuk för att jag vill ta mitt liv? Jag har svårt att se något annat alternativ än att du är deprimerad. Depression är en sjukdom, och den kan botas!

 

Du har helt rätt i att man måste trivas med sej själv. Andra människor är inte utbytbara precis, men man kan välja sitt umgänge. Sitt eget sällskap väljer man inte. Därför är det ju viktigt att må bra!

Att du inte kan lita på andra är en tråkig erfarenhet. Jag kan bara hoppas att du hittar människor du kan lita på förr eller senare, och helst så snart som möjligt. Det finns varma pålitliga själar i världen!

 

Jag säger likadant om självskadebeteende som självmord. Det är ett tecken på depression eller ångest, och det går att bota eller lindra. Så vad har man då för ursäkt för att titta åt andra hållet?

"Om man inte vet hur någon känner och vad de står inför så kan man inte hjälpa dem på samma sätt." Till viss del håller jag med. Men inlevelseförmåga gör att man kan hjälpa folk utan att ha persolig erfarenhet av deras lidande.


En människa kan göra vad hon vill, men inte vilja vad hon vill.

Anmäl
2009-08-21 22:26 #24 av: sayuri

#23 Kan säga att det till största delen var jag som funderade rätt ut och inte så mycket mig själv som jag beskrev. Ledsen om jag var otydlig. Jag vet att man kan lita på folk och jag har några få nära vänner som jag delar allt med.

Dock har jag genomgått en ganska stor förändring som person under det här året så ibland blir det lite av de "gamla" tankarna som far upp i huvudet på mig och i efterhand så kan jag kanske tycka att de var lite tanklösa. Men även solen har sina fläckar och det är bara till att försöka rätta till sina misstag. =)

Skulle jag bli driven till självmord så skulle jag se det som ett personligt misslyckande och jag hatar att misslyckas så därför kommer jag inte heller att ge upp. Detta är bara någonting jag aplicerar på mig själv huruvida andra väljer att skada sig själva eller ta livet av sig det är inte upp till mig att dömma eller prata illa om. Det är tråkigt om de gör det men som sagt, inte upp till mig att tvinga någon till något. Missförstå mig inte nu bara.

Anmäl
2009-08-21 22:39 #25 av: Citronmeliss

Du behöver inte vara ledsen eller oroa dig över om ifall du var otydlig!

Jag menade också mer generellt när jag skrev tidigare.

Funderade mer på varför det är som det är och varför man kan se tydliga skillnader mellan olika länder vad gäller acceptans osv.

Att självmord och frågor runt det väcker mycket känslor i oss går inte att förneka.

KramGlad

 

Anmäl
2009-08-22 21:17 #26 av: LenaR

#24 Det är lätt att missförstå över nätet, tyvärr! Och det är inte lätt att tala om döden för det blir så starka känslor, oavsett vad man tycker.

Tyckte det blev många tänkvärda kommentarer i tråden. Tackar Sayuri, Citonmeliss och alla andra för det!

Glad


En människa kan göra vad hon vill, men inte vilja vad hon vill.

Anmäl
2009-08-23 03:16 #27 av: Citronmeliss

Tack själv, Lena!Glad

Anmäl
2009-08-23 21:40 #28 av: [Mastre]

Jag bor i Holland och jag är inte säker på om vi är öppnare här. Självmord får till exempel inte rapporteras i nyheterna. Två gånger det senaste året har en bekant till mig fastnat i tågförseningar på grund av att någon blivit påkörd och ingen av dessa olyckor nämndes i nyheterna.

Tillbaka till Sverige:För många år sedan tänkte jag mycket på självmord och upptäckte att ingen ville prata om det. Inte ens en terapeut jag försökte tala med. Det får mig att undra hur många som går omkring och mår dåligt i ensamhet med sina självmordstankar. Ibland ser jag också någon som försöker skriva ett inlägg på något webforum, och inom ett par dagar tystas tråden och personen isoleras igen.

Ett av de känsligaste ämnen vi har, tycks det.

Anmäl
2009-08-23 22:05 #29 av: sayuri

Det är ofta som man hört att någons självmord rapoterats som "Tekniskt fel" men man sedan sett bevisen på att det varit just ett självmord och jag tycker det är smått anmärkningsvärt att det är ett sådant hemlighetsmakeri kring självmord. Jag tycker det är intressant att höra hur olika folk reagerar på det och jag kan inte förstå varför folk blir så dramatiska över det men det kanske beror på mitt eget sätt att tänka på det men jag vet inte.

Anmäl
2009-08-23 22:24 #30 av: LenaR

Hemlighetsmakeriet beror nog på att vi inspirerar varandra. Rapporteras det om någon som kastat sej framför tåget så blir det en liten epidemi.

Av samma anledning borde förstås tidningarna sluta skriva om våldtäkter, eller pedofili. Ju mer de rapporterar, desto mer händer.

Varför det finns en journalistisk överenskommelse om det ena men inte det andra begriper jag inte! Kanske för att självmord inte är olagligt? Eller?

 

#28 Mastre, jag tycker inte du hade en bra terapeut! En bra terapeut ska väl inte skygga för det som är svårt?


En människa kan göra vad hon vill, men inte vilja vad hon vill.

Anmäl
2009-08-24 01:00 #31 av: pernillaa

Jag sökte på "självmord" på google och första sökträffen var en sida med tips på olika sätt att ta livet av sig och hur man förbereder sig, olika mediciner och hur dom verkar och vad som händer efter döden och så.

Först blev jag alldeles upprörd och chockad över att någon skapat en sån sida. Först var jag enormt emot det men sen när jag fundera över det så blev jag osäker. Jag anser att man måste få välja att dö om man verkligen inte orkar med och en sida då som hjälper en att göra det på rätt sätt är väl någonting bra?! Alltså jag vet inte. Jag är upprörd samtidigt som jag finner en trygghet i det. Jag själv är väldigt nergången och mår mycket dåligt. Jag längtar till döden och misstänker nästan att mitt liv någon gång kommer sluta med självmord. Jag hoppas att det inte kommer behöva bli så men nu lutar det åt det. Jag tänker på döden varje dag och välkomnar den med öppna armar i mina tankar.

Bra artikel förresten. =)

Nä det här med döden är svårt och självmord ännu svårare. Har för den delen just introducerat ordet död i min sons liv. Vi har fiskar och ett par av dom har dött. Det känns viktigt att man törs prata om sånt redan i tidiga år, då det faktiskt är någonting naturligt. Inte undra på att fok är så rädda för döden då ingen törs prata om det.

Ha en bra dag! // Pernilla


Anmäl
2009-08-24 01:42 #32 av: sayuri

#30 Det är tänkvärt det du säger, har just nu ganska mycket migrän så det känns som om jag inte har kunnat ge några vettiga svar i den här tråden alls eller överhuvudtaget de senaste dagarna. ... Hjärnan behöver tydligen mat OCH vätska men det brukar jag glömma bort.

Anmäl
2009-08-24 06:23 #33 av: David

#31. Ett avsnitt av Uppdrag Granskning ägnades åt dessa sidor. Hur en person satt på ett självmordsforum och gav tips, uppmuntrade och även skaffade preparat till personer, som sedan begick självmord. Den personen ska ligga bakom en av de största "självmordsguiderna" på nätet, troligtvis den du hittade överst.

 

// David

Ett hem utan katt är bara ett hus...

Anmäl
2009-08-25 04:05 #34 av: sayuri

#31 Tycker det var bra att du pratade med din son om det för det tror jag är det bästa, döden är lika naturligt som livet i sig.

En jag känner sa till sin son att mamman var "iväg och passade katterna" när han frågade efter sin mamma då hon hade dött. Han har nog aldrig fått ett riktigt svar på vad som hände men min fundering är då hur kommer han hantera döden i fortsättningen för hur mycket man än vill skydda barnen så är döden en del av livet. Fast jag kanske är lite väl ärlig i mitt sätt och inte den bäste med barn men jag ser ingen anledning till varför man ska ljuga för barn, de är inte så dumma som många vuxna tycks tro.

 

#33 Att uppmuntra någon till självmord är väldigt fel enligt mig men jag kommer själv aldrig hindra någon från att ta sitt liv men jag kan säga min åsikt om att jag vill ha kvar personen.

 

Jag anser mig inte ha rätt att hindra någon från att avsluta sitt lidande, kanske för att jag själv har mitt eget självmord planerat men tills vidare framskjutet till en passande dag. Jag är av den åsikten att den fria viljan är viktigast Men jag kommer säga min åsikt och är det någon jag bryr mig om så kommer jag inte låta personen gå utan att denne får veta det och det ordentligt.

Anmäl
2009-08-25 05:05 #35 av: Aviendha

#33 Ja, jag såg det programmet. Mest skrämmande av allt var ju hans svar/reaktion/förklaring när de intervjuade honom om varför han supportat självmord..

Anmäl
2009-08-25 05:47 #36 av: sayuri

#35 Vad var hans svar?

Anmäl
2009-08-25 11:45 #37 av: patti2

# 36 Här kan du se den:Uppdrag granskning.

Anmäl
2009-08-25 11:46 #38 av: David

#36. För att kunna se filmen i #37 måste du trycka på "Visa i nytt fönster"

// David

Ett hem utan katt är bara ett hus...

Anmäl
2009-08-25 11:48 #39 av: patti2

David, jag länkade till den istället, det fungerar väl?

Anmäl
2009-08-25 11:50 #40 av: David

Du hann före mig :). Nu går det jättebra att bara klicka på länken...

// David

Ett hem utan katt är bara ett hus...

Anmäl
2009-08-25 11:52 #41 av: patti2

Glad

Anmäl
2009-08-25 15:21 #42 av: Aviendha

#36 Han hade ingen riktig förklaring, han pluggade och hjälpte folk dö i princip. Svårt att förklara, men avsnittet tycker jag var skrämmande och faschinerande.

Anmäl
2009-08-25 16:27 #43 av: sayuri

Ska absolut kolla på det när jag kommer tillbaka från jobbet, tack för länken=)

Anmäl
2010-02-09 04:32 #44 av: David

Puttar upp denna och tipsar om medlemskap i SPES - Riksförbundet för SuicidPrevention och Efterlevandes Stöd

// David

Ett hem utan katt är bara ett hus...

Anmäl
2011-01-01 15:45 #45 av: Maria

Sedan får man inte heller glömma att det finn en stor grupp äldre som begår och försöker begå självmord.

Ofta skrivs det bara om i media om unga eller medelålders människor.

/Maria

 

Anmäl
2011-01-01 21:58 #46 av: rolnor

Jag tänker på att ta mitt liv med jämna mellanrum, för mej är det en tröst att möjligheten finns om det blir för jobbigt, MEN, jag "botar" mej själv med att korka upp en riktigt god pilsner och tittar på fotboll, då känns döden ofta avlägsen...

"Det onda har vingar, men det goda tar sig fram med snigelfart." -Voltaire.

Anmäl
2011-01-11 18:51 #47 av: LoTuss

Sayuri

Jag håller helt och hållet med dig!

Har själv tänkt i de banorna. Varför har man inte rätt att bestämma över sitt liv? Jag har diskuterat detta med både min psykiater samt flera personer inom psykvården. Jag har sagt att alla ska ju faktiskt dö någongång (det verkar som om många tror att ce aldrig ska göra det...). Den enda skillnaden är att jag vill själv bestämma NÄR.

Jag kännrer mig oxå färdig med livet. Jag har gjort allt jag vill. Det finns inget mer jag vill göra. Inget intresserar mig längre. Jag har i stort sett dagligen svår ångest. Värk i kroppen. Mycket dålig ekonomi med stora skulder...

Men jag får inget gehör. Jag anses inte sjuk (läkaren säger att jag inte är deprimerad). Ändå får jag inte göra som jag vill. Blev tvångsvårdad tidigare då jag vägrade gå med på elbehandling...

Visst tror jag att det finns folk som kan bli hjälpta till ett bättre liv. Att det finns många som pratar om att de vill ta sitt liv, men egentligen vill ha hjälp att må bättre eller ordna upp sitt liv. Många är kanske sjuka och "tänker fel". De ska självklart ges hjälp!

MEN - jag är övertygad om att det även finns folk som VERKLIGEN vill dö! Jag är en. Sayuri verkar vara en annan. Varför ska vi inte få det?

Anmäl
2011-01-11 21:25 #48 av: Maria

#47 Det är väl ingen som säger att ni inte får dö? Alla har rätt att bestämma över sitt liv. Det är när man vill blanda in andra i sin död som det krånglar till det. När man vill ha dödshjälp.

Är man inne i vårdkarusellen så är det ju läkarens/vårdens ansvar att lindra och bota och det är ofta då tvångsvård kan tas till för suicidala människor.

Jag är ändå ganska övertygad om att livsgnistan är bland det sista som lämnar en människa eller ett djur t.om så vill man verkligen dö så är man sjuk på något sätt.

/Maria

 

Anmäl
2011-01-11 22:34 #49 av: kerstinjo

Alla kommer vi att dö någon gång, antingen vi vill eller inte.

#48 Visst har alla "rätt" att bestämma över sitt eget liv, men innebär det en rättighet att ta livet av sig?

#47 Visst har du rätt att ta ditt eget liv, men vilken rätt har du att skada överlevande? Mor? Far? Make? Syskon? Barn?

Är det din rättighet att, kanske, skada anhöriga livet ut?

Egoism?

Jag är helt övertygad om att du inte har gjort allt du vill här i livet, men av olika anledningar så kan man bli blockerad och känna som du #34 och #37 känner.

MEN, du/ni har ingen rättighet att ta era liv för det. Enkelt? Javisst! Egoistiskt? Javisst! Avsaknad av empati? Javisst!

Hur tänker du/ni? Mitt liv är mitt? Eller?

OK, samla då ihop till begravningen först, kolla vad en kista kostar.

Vill du bli kremerad eller ha en jordbegravning?

Vad kostar en minnestund i kapell eller kyrka? Vad kostar prästen?

Vad kostar en grav eller minneslund?

Vad kostar en kistdekoration?

Vad kostar en dödsannons?

Tänkte du/ni samla ihop de pengarna först?

35 000:- och uppåt.

Eller fegar du ut och lämnar dina anhöriga att ta hand om det???

Jag jobbar inom palliativ vård (vård i livets slutskede), människor som vill LEVA!!!!!

Jag/vi tar hand om den döende OCH anhöriga, vi lever i sorgen med dem. Det är svårt, det är hårt. Men vi gör ett toppenjobb!

De är döende, men VILL leva!

Jag blir så trött.....

 

Anmäl
2011-01-12 01:34 #50 av: rolnor

Finns ju vita arkivet hos Fonus, där kan man väl räkna själv vad alla arrrangemang kostar och även sätta in pengar till sin egen begravning?

För mej är det väldigt tydligt att när min ångest blir för stark under för lång tid och jag inte kan se något slut på det, då kommer självmordstankarna, ganska naturligt, vi är ju inte gjorda av sten....Skrikandes

"Det onda har vingar, men det goda tar sig fram med snigelfart." -Voltaire.

Anmäl
2011-01-12 14:00 #51 av: Maria

#49 Jag är nog inte helt överens med dig om att självmord är egoistiskt. Var och en har rätt att ta sitt liv sedan kan man förstås diskutera OM det är rätt eller inte.

Jag är fortfarande övertygad att om man tar sitt liv så är man sjuk. Såpass sjuk att alla dessa tankar om vad självmordet får för konsekvenser inte finns. Man är så sjuk att man inte kan klara upp livet.

Jag har arbetat många år inom geriatrik och med multisjuka och på geriatriska avdelningar finns också palliativ vård. Många som du beskriver som är döende vill verkligen leva. De släpper inte taget om livet och man bli imponerad av deras livsgnista.

Men det finns även de som verkligen vill dö. Som är färdiga med livet så att säga och då är det ju svårare. Då är man kanske så sjuk att man inte klarar att ta sitt liv på egen hand och då läggs ansvaret över på vårdpersonal och läkare. Ännu har vi ingen dödshjälp i Sverige och det är en helt annan fråga dessutom.

Jag har varit med om självmord på nära håll men skulle aldrig vilja kalla dessa människor för egoistiska, empatilösa och att ha tagit den enkla lösningen.

Jag känner bara en stor sorg över att de varit så sjuka att de tappat sin livsgnista och sitt omdöme.

/Maria

 

Anmäl
2011-01-17 20:59 #52 av: LoTuss

Ja, jag håller med om livsgnistan är nog det sista man tappar. Jag har själv märkt hur jag först tappade allt mer hopp på alla plan, sedan hur jag tappade intresset för allt för att slutligen helt tappa livsgnistan...

Jag kan nog oxå på ett plan hålla med om att det är egoistiskt att ta sitt liv. Men jag har känt att jag i hela mitt liv bara gjort saker för andra, så jag kan tycka att jag någon gång har rätt att vara egoistisk...

Samtidigt känns det lite egoistiskt av andra att kräva att jag ska stanna kvar i ett liv fyllt av tomhet och en enorm ångest, som sjukvården ännu inte lyckats lindra (efter drygt ett år).

Jag försöker att tänka på de efterlevade oxå. Därför väntar jag/uthärdar för att slutföra en vissa projekt. Även se till att de ekonomiskt och praktiskt ska klara sig.

Anmäl
2011-01-19 22:34 #53 av: rolnor

Jag tycker att du ska ge det mer en ett år, det är ingen lång tid, sträck upp händerna mot himlen och SKRIIIIIK!!

"Det onda har vingar, men det goda tar sig fram med snigelfart." -Voltaire.

Anmäl
2011-01-21 18:56 #54 av: LoTuss

#53

Ska försöka tänka på det.

Min make hävdar att jag är sjuk som ens tänker i de banorna. Jag funderar ibland över om han har rätt? JAG tycker ju själv att jag tänker logiskt och förnuftigt. Att min hjärna fungerar som den ska. Min läkare säger oxå att jag INTE är deprimerad (trots 42 p på MADRS), bara nedstämd pga flera jobbiga yttre orsaker.

Jag vet inte vad jag ska tro? Är jag frisk eller sjuk?

Jag vet bara att jag har en ENORMT stark längtan efter att dö... Det är nästintill oemotståndligt.

#49

Jag förstår att du med ditt jobb blir frustrerad. Om jag kunde så skulle jag gärna ge dem mitt liv och dö i deras ställe. Men det går ju inte, tyvärr. Sedan får man inte glömma att psykisk smärta kan vara nog så svår den oxå. Antar att de du vårdar främst lider av fysisk smärta?

Anmäl
2011-01-26 16:58 #55 av: LoTuss

Tänkte oxå förklara att jag sett saken ur det andra perspektivet oxå. När jag var yngre försökte min mamma att ta livet av sig. Jag blev efter det först orolig att hon skulle göra om det. Jag passade henne, höll koll på henne och var jämt orolig. Hon fick mig att må så dåligt, tills jag en dag under gymnasietiden, då jag inte bodde hemma, utan vi hade bara telefonkontakt (av tvång från min sida, för att kolla henne). Men jag kände att jag mådde bara dåligt av allt och kom till insikt om att vad hon än gjorde kunde jag inte hållas ansvarig. Det var hennes beslut. Och det måste jag acceptera isåfall. Det blev en vändpunkt för mig. Och bidrar nog starkt till att jag har den inställning till självmord som jag har.

Nu - många år senare - önskar jag faktiskt att hon hade lyckats. Hon sitter bara i sin lägenhet och är deppig. Har ont överallt. Säger att hon bara vill dö...

Jag känner så starkt att jag vill INTE bli som henne!

 

Hittade oxå en video på youtube, som så starkt beskriver min känlsa just nu. Titta gärna och se om ni förstår mig.

http://www.youtube.com/watch?v=hMH5_pyiFg0

 

Anmäl
2014-05-01 17:02 #56 av: musunge1

Är det verkligen så fel att ta livet av sig? Jag orkar snart inte mer! Ser falskhet i alla människor även min egen mamma och mina systrar, snart har jag ingen alls längre för jag stöter bort alla, jag vill inte leva i denna välden jag vill bara bort!! Men är för feg och svag för att göra något åt saken :'(

Anmäl
2014-06-13 14:22 #57 av: [Eleya]

#56 Det är inte andra människor du ska leva för utan din egen..gillar du inte människor så flytta till ett lugnt lantområde.
Utvecklas och lär dig mänslighetens "spelregler" i livet.

Du verkar mycket fokuserad på allt negativt omkring dig..försök att de fler positiva tills du känner dig neutral och tillfreds.

Medarbetare till Änglar.iFokus. Du är skapad av rent ljus och fullkomlig kärlek, det är din själ!
Anmäl
2014-06-16 00:16 #58 av: Portie

Har en person i min närhet som står mig väldigt nära som för några veckor sedan försökte ta självmord. Jag är så himla tacksam för att han faktiskt blev hittad och lever idag. Förstod nog inte riktigt att han mådde så fruktansvärt dåligt att han faktiskt försökte begå självmord, det gjorde att jag kände mig värdelös som inte visste hur han egentligen mådde. Det gjorde mig även mer orolig, när han kommer in i dom tankarna så finns det inget som kan stoppa honom utan han bara handlar utan att tänka efter. Det är väldigt svårt att veta hur man ska göra. Man vill inte vara för tjatig och på heller utan ge utrymme utan att "strunta" i personen. Varje dag undrar jag om han lever.. Usch det är inga roliga tankar alls.

Samtidigt så förstår jag honom, jag har också perioder där jag känner att jag inte vill leva, vad är egentligen meningen med livet? Den tanken tänker jag väldigt ofta och kommer väl egentligen inte fram till något vettigt. Det jag lever för är min hund och min familj.

Anmäl
2014-06-18 01:13 #59 av: JvK

Det värsta jag vet är "egoism" snack. Först och främst, är det många som vill ta livet av sig gör det både främst för sina anhörigas skull, ja, man kan tycka att detta låter sjukt. Men så är det iaf. "Ens hjärta blöder" varje gång man ser sin anhörig lida när han/hon inte lyckas hjälpa en. Man ser hur de känner sig otillräckliga, att trots de ger en alla kraft de har, mår man fortfarande dålig. De ger en allt de har, all sin ork, all sin kärlek, och det hjälper inte. Man ser de blir mer och mer nedstämda, mer och mer trasiga. Man vill göra något, men man kan inte. Man kan inte över natten bli av med sin depression, men man kan försvinna över natten. Detta handlar inte av egoism, detta handlar om dåligt samvete. Att man förstör sinas anhöriga liv. Och då blir det lätt att tänka i de banor. Att om man dör, så,lider anhörig väldigt mycket, men med tiden läks sår och han/hon/de kan ha ett långt liv, och kunna hitta glädjen och vara lyckliga. Det finns hopp om det. Vad finns det på andra sidan. Ju, man fortsätter leva och ens anhörig fortsätter lida. Där finns det inget hopp.

Nu talar jag utifrån hur en deprimerad människa kan resonera. För saken är att ens anhörig kanske aldrig kommer att kunna komma över ens död. Dens liv kommer kanske att förstöras för alltid. Men man tänker ofta inte så. Utan man ser endast sig själv som både pest och kolera. Man har de trötta ledsna ögon av ens anhörig framför sig. Man tänker så mycket på det, fokuserar så mycket på att man är "boven" att man glömmer: ens anhörig är också bara en vanlig människa. Påfrestning att förlora någon kan bli allt för svår.

Att ta livet betyder inte alltid att man är feg eller egoist. Om man gör det när man har tagit skulder på sin familj och orkar inte hantera det, då är man feg och egoist. Men att ta livet av sig för man vill inte and ens käraste ska hålla hela hushålls ekonomi på sina axlar för man själv inte har hon inkomst. Att se ens käraste går in i en egen depression pga det som händer med en... Man är inte feg och egoistisk då. Man försöker göra det bästa ur den sämsta situationen.

I många fall hade sådana händelser kunnat undvikas om vi hade bra sjukvård och tillräckligt med insatser inom psykiatrin. Anhöriga skulle få mindre press på sig och människor som mår dåligt hade kunnat bli hjälpta. Nuförtiden får man nästan slå skallen i vägen för att få någon ynklig hjälp. I bästa fall medici med någon kurator var tredje vecka. Det är ingen som bryr sig att man inte klarar av att ta sig till läkare eller den där kurator. "Det kan väl din sambo köra dig till". Med största sannolikhet måste ens sambo jobba, trots att han/hon själv har börjat må dåligt. De bryr sig inte heller att man är instängt i hemmet och klarar inte av att ta sig ut på egen hand. Där kommer sambo-kortet in i spelet igen. Ska ens sambo göra allt man behöver hjälp med?

I alldeles för många fall får man ingen värdig hjälp.

Läkaren och polisen bankar i dörren precis när man ska dö. Var fanns den läkare när man ville leva?

Vill man skylla självmord på någon, skyll det på psyk. vården. Det är inte din anhörigas fel att de aldrig blev friska, det är statens fel.

Anmäl

Det finns en till kommentar till den här diskussionen. Den är bara synlig för medlemmar på iFokus. För att läsa kommentaren, logga in eller registrera dig på iFokus.