Annons:
Etiketttips
Läst 15877 ggr
evrekaw
2009-06-07 14:16

Humörsdagbok

För några år sedan såg jag en dokumentär i 3 delar av BBC där den brittiske journalisten, komikern, författaren och mycket mer därtill, Stephen Fry, försökte gå till botten med sin psykiska sjukdom. Han försökte få svar på sina frågor. En sådan fråga var bland annat. Är det bara mediciner och terapi som gäller för att må bra eller finns det något annat man kan göra?

Jag såg på dessa tre avsnitt med spänning och glädje. En bipolär skicklig journalist som försöker ta reda på sådant som jag också vill veta, det var nästan för bra för att vara sant.

Det jag snappade upp och verkligen anammade var inslaget om att skriva en humörsdagbok. Stephen intervjuade en amerikansk, kvinnlig psykiatriker som forskade kring vad man alternativt till terapi och medicin kan göra för att bättre bemästra sin problematik. Hon berättade att hon hade flera vårdtagare som ingått i en försöksgrupp hon haft i några år.

Alla hade blivit ombedda att skriva en humörsdagbok. Vad skriver man då i en sådan? Jo, man skriver vad man gjort under dagen som gått. Väldigt kortfattat. Sedan något kort om hur man mår. Inget långrandigt eller analyserande. bara väldigt kort.

Exempelvis. Idag har jag mest legat i soffan och läst. Orkade inte svara i telefon. Känns skit idag.

Längre än så behöver det inte vara. Man måste skriva länge. Flera månader. Under den här tiden ska man inte gå tillbaka och läsa vad man skrivit tidigare. Utan man ska bara skriva på.

Jag gjorde så… Jag skrev i ett helt år utan att en enda gång läsa vad jag skrivit. Därefter gjorde jag precis som den här forskaren i dokumentären sa. Jag satte mig ner och läste. Jag "betygsatte" varje dag, så som man skulle.

Först satte jag bara + på de bra dagarna och - på de som dåliga. Därefter rangordnar man + på en skala som känns rimlig för en själv. Jag valde en treskalig skala. De sa så i dokumentären att en skala från 1-10 blir för svårgripbar. Så för mig blev då +1 (lite upp) och +2 hypoman och +3 manisk. Jag använde mig av 0 som normalläge. -1 lite down, -2 småångest ganska nere och slutligen -3 totaldepression och fetångest.

Det intressanta var att det gick att se mönster, precis som den kvinnliga amerikanska forskaren sa… Det var uppenbart att när de yttre omständigheterna krävde mycket av mig, fick  mig stressad, då gick jag först igång lite för att sedan göra en djupdykning ner…

Med andra ord är jag inte stresstålig. Vad gör man då för att undvika stress för att inte locka igång detta mönster. Jo, man planerar sitt liv. Man lär sig att säga nej.

Intressant var också att se att mina skov var årstidsbundna… Nu när jag skrivit humörsdagbok i flera år kan jag tydligt se att jag alltid är deppad runt Jul och att jag alltid sticker iväg uppåt någonstans efter Påsk. Detta är viktig information att få. För ju mer man vet om sina mönster, desto bättre kan man förebygga katastroferna. Jag vet att jag behöver antidepressiva runt jul. Så jag säger till min läkare om att få recept innan depressionen kommit så att jag har antidepressiva hemma och inte behöver vänta i två veckor, under vilka man hinner gå ner sig än värre, innan man äntligen får sin medicin. Jag tackar inte ja till festligheter den här tiden heller, för jag vet att jag med största sannolikhet inte kommer att orka. Jag behöver mina batterier till min familj och mitt jobb i första hand. Allt annat får stå vid sidan.

Samma sak gäller April… Jag ska då se till att jag inte har för mycket att varva upp kring och att jag har erfoderlig medicin hemma så att jag hinner mota min uppåtsväng i ett tidigt stadium.

Detta fungerar faktiskt och jag slipper hamna på psyket därför att jag hinner mota saker i tid innan det gått över styr.

Jag tror att denna humörsdagbok kan vara något positivt för alla som har en psykisk problematik. Att lära känna sig själv, se vad man går igång på eller vad som triggar igång depressionen eller vad det nu är man lider av.

Det är dock en lång process som kräver att man verkligen skriver någon rad varje dag under en lång tid. Därefter måste man sätta sig och verkligen analysera det man skrivit. Det är därför man inte ska skriva så mycket. Att bara kort skriva vad man gjort och kort hur man mår blir inte så mycket. Visst någon dag har man gjort mer. Men det ska räcka med några rader.

Så sätt igång och skriv - och kom ihåg… Inget läsande och tjuvkikande i det ni skrivit förrän det är dags för en egen analys av dig själv.

"There is nothing more despicable than respect based on fear."

Annons:
Jenahbella
2009-06-07 15:21
#1

riktigt intressant, å bra tror ja, jag skrev mkt dagbok från när jag var mindre tills för kanke två tre år sen, vet inte varför jag slutade. men vissa saker jag skrev om, hur jag mådde kan jag för mitt liv inte minnas idag, "mådde jag verkligen så dåligt" eller "vad fick mig att vara så glad" är sånt jag kan tänka om det idag, och jag tror de e nyttigt att skriva ner vad som händer oss, vi tar mkt i våra liv för givet och vi förtränger mkt, som faktiskt kan va bra att ha ibland å falla tillbaka till , både bra och dåligt.
jag har exempelvis varit förlamad i ansiktet, jag mådde fruktansvärt dåligt, men jag mår bra idag, jag klarade mig igenom en svår tid i mitt liv och det får mig att känna mig stark idag.

blev lite OT kanske men jag tror de finns många olika bra saker med att skriva dagbok :)

[aspie]
2009-06-07 15:22
#2

Mycket intressant, tror förresten jag så ett progran om Herr Fry för ett tag sedan.

Om dagboken. Om man har en dag då man mår riktigt skit eller tvärtom känner sig kanon. Ska man då inte precisiera vad som ev gjort åren nere eller superglad, utan bara skriva. mår skit vill bara sova eller känner mig toppen, vill sjunga och dansa?

Har själv försökt att skriva dagbok över vad som hänt på dagarna men det har blivit för jobbigt och för mkt att skriva. Ditt sätt låter ju toppen.

Vad för typ av bok använder du för att det ska vara/kännas så enkelt som möjligt?

evrekaw
2009-06-07 15:44
#3

#2 Nej, du ska inte analysera vad under dagen som du tror fått dig må si eller så. Du ska skriva hur du mår och vad du gjort. Inte försöka dra slutsatser.

Slutsatserna man drar när man är sååå nere är inte alltid något man gör med öppet sinne och klara ögon. Man tenderar att göra en höna av en fjäder i det läget. Det är just därför du inte ska analysera. Du ska bara skriva hur du mår och vad du gjort - inga varför eller därför eller på grund utav. För det är detta du ska göra några månader senare.

Dessa slutsatser, när man sätter sig och analyserar, de ska göras när man har en bra dag och därmed inte tänker i svart eller vitt …

"There is nothing more despicable than respect based on fear."

[aspie]
2009-06-07 15:59
#4

Okodoki, det låter enkelt och bra. Tack, tror jag ska börja med detta redan idag.

Vad är bäst? Att skriva ner på kvällen när det börjar bli dags att sova eller?

Veyla
2009-06-07 16:14
#5

#4 dem brukar säja det, men du kan lika gärna skriva ner det efter middag eller så. Bara det blir samma varje dag. Känn efter vad som är bäst för dig.

För mig hade kvällen aldrig gått då allt bara blir mörkt och ont då i mitt huvud om jag tänker på mitt liv. Så för mig hade runt 6 varit en bättre tid.

Testa dig fram:)

HannaM
2009-06-07 16:18
#6

En halvstor kalender med datum i måste väl vara kanon, en sån där man har ett par rader för varje dag, lite lagom så man får in det man ska ha plats med. Smidigt och färdigdaterat.

Annons:
[aspie]
2009-06-07 16:26
#7

Veyla, jag tror nog, när jag tänker efter att det bästa för min del är nog att skriva mellan 13 och 17 för sen har liksom kvällen blivit helig för mig och inget annat får störa annars blir jag lätt stressad och irriterad.

Hanna, det låter som en bra bok att skriva i Flört

evrekaw
2009-06-07 17:11
#8

Tidpunkt spelar ingen roll, det är kontinuiteten, att det blir gjort varje dag som är det viktiga. Jag skriver oftast efter middagen då jag oftast glömmer bort det annars bland gympakläder som ska packas, läxläsning med barnen och mer därtill…

Låter bra Hanna. Du får plats med det du ska och inte en massa annat ovidkommande.

"There is nothing more despicable than respect based on fear."

Veyla
2009-06-07 17:21
#9

#8 måste invända. Tidpungt kan ha yttersta roll beroende på vad man har för problem. Som i mitt ex där uppe så skulle min bli otroligt mörk om jag skrev på kvällen och en annan dag skrev runt 5-6 så skulle allt vara ganska bra. Om man ska kunna få ut något av det efteråt är det en fördel om det är ganska så lika dan tid varje dag.

evrekaw
2009-06-07 17:26
#10

#9 Men det var ju så jag menade Veyla… Att tidpunkten inte spelar någon roll. Du skriver den tid som passar dig bäst… Om det är lunchtid, kväll eller… spelar ingen roll. Du ska ta den tid som blir bäst för dig…

"There is nothing more despicable than respect based on fear."

Veyla
2009-06-07 17:34
#11

#10 jaha,Då får jag ursäkta. Jag missförstod dig :)

Citronmeliss
2009-06-07 19:40
#12

Detta är ett mycket bra "verktyg" om man är självdiciplinerad nog att göra det!Obestämd

Dagbok har aldrig funkat för mig inte ens när jag var tonåring och alla mina vänner skrev i sin dagbok dagligen om både det ena och det andra!

Jag skaffade mig många utan att skriva ett enda ord..Skäms

Det funkar bara inte för mig, blir som förlamad och får inte fram ett ord.

Försökte att klara det just för min sjukdom, bra att kunna se vad som händer över tid.. Skaffade både vanlig anteckningsbok men även standard blankett, men det gick bara inte..Tyst

Kasst..

//Citronmeliss - Psykologi iFokus
---------------------------------------------------------------
Det bästa och vackraste kan inte ses eller höras 
utan måste kännas med ditt hjärta

Citronmeliss
2009-06-07 19:45
#13

Glömde juSkäms

Tack för en jättebra "artikel" Tungan ute

//Citronmeliss - Psykologi iFokus
---------------------------------------------------------------
Det bästa och vackraste kan inte ses eller höras 
utan måste kännas med ditt hjärta

Annons:
[aspie]
2009-06-07 19:54
#14

Eeek, jag är ju som du när det gäller att föra dagbok Melissen Förvånad

Jag kanske inte heller fixar det då Flört

isa
2009-06-07 20:13
#15

Känslomänniska som jag alltid varit, och alltid fört dagbok i hela mitt liv om hur jag känner mig och inte vad jag tror det kan bero på, det är inte lika viktigt för mig. Viktigast är hur jag känner mig.

Jag läser heller aldrig dagboken, förrän efter nästa år,  så då är jag väl inte helt fel ute då.

Det är mycket intressant läsning, varje år, att liksom summera hela det året. Ännu intressantare är det att läsa gamla dagböcker lite då och då, och då kan jag faktiskt utläsa att egentligen så skiljer jag mig inte så mycket som person nu, än vad jag var i tonåren t.e.x

Det är lätt för mig att inte läsa, eftersom jag lever i nuet. Jag vill inte titta varken bakåt eller framåt.

[aspie]
2009-06-07 21:21
#16

Nu har jag i varje fall fixat en liten bok att skriva i om jag nu kan diciplinera mig till att göra det Obestämd

David
2009-06-08 03:22
#17

En väldigt bra artikel!

Det här med dagbok, dagboksblad och liknande är en av hörnstenarna i den dialektiska beteendeterapin, just för att varje vecka tillsammans med sin idividualkontakt analysera varför man mått och gjort som man gjort under veckan. Det blir mer konkret hur det svänger, och med lite tur kan man börja se samband.

// David

Ett hem utan katt är bara ett hus...

evrekaw
2009-06-08 13:14
#18

#17 Precis!!! Och när man ser samband kan man börja fundera över hur och vad man kan göra för att ändra något till det positiva.

Jag såg exempelvis att jag alltid går ner i humöret runt jul. Det visste jag i och för sig redan… Men inte varför… Men när jag läste för andra året i rad insåg jag att julen innehåller en massa tysta krav och måsten som jag blir oerhört stressad över… Detta får mig först att varva upp och sedan att störtdyka…

Jag bestämde mig för att vi inte alls måste äta middag med släkten på annandan. Att man inte alls behöver ha eller gå på fest på nyårsafton. Att man inte alls behöver putsa alla fönster och byta gardiner bara för att man julpyntar i fönstren…

Detta gav faktiskt viss effekt… Jag blir fortfarande låg. Men inte lika låg eftersom jag inte behöver varva upp först blir det heller inte samma djupdykning… Mera en hanterbar dipp…

Men det är ibland en lång process innan man hittar sina mönster och inser vad man kan göra…

Heja på Aspie - du klarar det… Flört

"There is nothing more despicable than respect based on fear."

flikkan77
2009-06-08 17:04
#19

Jag har för mig att jag fick en stämmningsdagbok av någon läkare någongång. Där var det bara att kryssa i hur man mådde, det var lagom svårt för mig. OskyldigFlört

Har flera gånger försökt skriva dagbok, men även korta dagböcker där jag bara skriver någon mening fungerar inte längre än några dagar sen tröttnar jag.

"You just have to belive…"

evrekaw
2009-06-09 15:29
#20

#19 Det handlar om motivation och att tro på att det leder till något gott… För två-tre minuter om dagen, några rader, det är inte vare sig svårt eller jobbigt egentligen. Det handlar om ett inre motstånd som borde kunna övervinnas… Om man verkligen vill…

"There is nothing more despicable than respect based on fear."

Annons:
[aspie]
2009-06-09 16:47
#21

Jag har än så länge skrivit ner varje dag sen jag fixade boken Skrattande

evrekaw
2009-06-09 17:00
#22

#21 Underbart! Skrattande

"There is nothing more despicable than respect based on fear."

[aspie]
2009-06-09 17:03
#23

#22 Ja, men jag är lite osäker på om jag skriver för mycket. Försöker dock begränsa det till så få ord som möjligt

evrekaw
2009-06-09 17:08
#24

#23 Ja det är en balansgång… Skriver man för mycket blir det tufft att läsa igenom allt och analysera det.

Skriver man för lite finns inget att analysera i värsta fall…Flört

"There is nothing more despicable than respect based on fear."

[aspie]
2009-06-09 17:09
#25

#24 Det kanske var för att ja mådde så himla dåligt igår som jag skrev mycket.Ville liksom få med alla känslor

flikkan77
2009-06-09 17:44
#26

Det kan vara lite det som blir mitt problem med, jag skriver för mycket även när jag vill skriva lite. Fungerade bra med den jag fick av läkaren för där gick det bara att sätta kryss i fälten om hur man mådde.

Tycker aldrig att jag skriver "bra" när jag gör det själv också får jag prestationsångest av det hela… och sen fungerar ingenting.

"You just have to belive…"

[aspie]
2009-06-09 19:09
#27

Appropå humörsdagbok så stötte jag på det igen nu när jag läste Tony Attwoods bok "Den kompletta guiden till Aspergers syndrom"

Där står det så här:

Ibland kan den stress och känslomässiga utmattning som blir en följd av att möta de påfrestningar som skolan innebär ha skadliga effekter på barnets mentala hälsa. Information om den stigande känslomässiga temperaturen från humörstermometern eller humörsdagboken kan peka på att ett sammanbrott är på väg. Föräldrar, terapueft och lärare kan då avgöra om barnet skulle må väl av att ta en kort paus från skolan. Om barnet hade haft en barnsjukdom skulle man ta det för självklart att barnet behövde återhämta sig i hemmet under en tid. Samma sak kan gälla för en mental åkomma.

Antar eller rättare sagt tror att detta även gäller för vuxna med AS och eftersom jag kanske har AS så är det ju då utmärkt med denna humörsdagbok Flört

Annons:
Citronmeliss
2009-06-09 19:30
#28

Tony Attwood är minsann en hejare på det mesta!Tungan ute *Skojar lite aspie*

Tänk om "man" tog till sig alla klokheter och verkligen arbetade efter dem. Det skulle kunna bespara många onödigt lidande!Obestämd

//Citronmeliss - Psykologi iFokus
---------------------------------------------------------------
Det bästa och vackraste kan inte ses eller höras 
utan måste kännas med ditt hjärta

[aspie]
2009-06-09 19:35
#29

Ja, jag håller med dig Melissen. Och du! Tony är verkligen en riktig hejare. Han kanske inte är så tokig i varje fall Obestämd

Citronmeliss
2009-06-09 19:43
#30

Nej du, han är inte så tokig, det är en mycket klok man!Glad

//Citronmeliss - Psykologi iFokus
---------------------------------------------------------------
Det bästa och vackraste kan inte ses eller höras 
utan måste kännas med ditt hjärta

flikkan77
2009-06-09 20:11
#31

Äsch, Aspie och Citronmeliss, alla är mer eller mindre tokiga! Flört

"You just have to belive…"

David
2009-06-09 20:27
#32

Är helt säker på att om jag smyger runt hos Melissen och Aspie så finns det X antal filmer och böcker och säkert några små souvenirer föreställande mr Tony Attwood. Tungan ute

// David

Ett hem utan katt är bara ett hus...

Citronmeliss
2009-06-09 20:30
#33

Förvånad Hur visste du det!?

//Citronmeliss - Psykologi iFokus
---------------------------------------------------------------
Det bästa och vackraste kan inte ses eller höras 
utan måste kännas med ditt hjärta

[aspie]
2009-06-09 20:45
#34

VA! Melissen, har du sagt något till de andra eller Förvånad

Annons:
Citronmeliss
2009-06-10 01:34
#35

Nänä, det är ju bara vi två som vet, eller?Tyst

//Citronmeliss - Psykologi iFokus
---------------------------------------------------------------
Det bästa och vackraste kan inte ses eller höras 
utan måste kännas med ditt hjärta

[aspie]
2009-06-10 11:04
#36

Ja, jag hoppas det. Himla pinsamt SkämsTyst

Citronmeliss
2009-06-10 12:41
#37

Ber om ursäkt för trådkapningen EvrekawSkäms

Vi gamlingar, 50+ borde kanske ha bättre "vett", eller så kanske vi ( jag och aspie) kan skylla på vår höga ålder.Obestämd

Glömde av vad tråden ursprungligen handlade om, dement light?Oskyldig

//Citronmeliss - Psykologi iFokus
---------------------------------------------------------------
Det bästa och vackraste kan inte ses eller höras 
utan måste kännas med ditt hjärta

evrekaw
2009-06-11 18:11
#38

#37 "Kapa på" Skrattande livet är hårt nog ändå utan petitessregler… Jag trodde sånna var till för att brytas…Flört

"There is nothing more despicable than respect based on fear."

Upp till toppen
Annons: