Annons:
Etikettpsykiatri-fakta
Läst 23265 ggr
David
2008-09-16 12:59

Den biosociala teorin

Bild 1. Klicka för att öppna i full storlek.

Sett ur ett biosocialt perspektiv uppstår emotionell instabilitet när en känslomässigt sårbar individ växer upp i en miljö där hon inte får lära sig det som krävs för att hon ska kunna hantera sin känslighet.

Brinnande ljus

För att detta skall uppstå krävs en invaliderande omgivning. En invaliderande omgivning kännetecknas av att den personliga upplevelsen ogiltigförklaras (invalideras). Barnets egna upplevelser och känslouttryck ses inte som giltiga responser på det som inträffar. En sådan omgivning misslyckas med att lära barnet när hon/han kan lita på sina egna känslo- och tankereaktioner. I stället lär sig barnet att aktivt ogiltigförklara sina egna upplevelser och söker i sin omgivning efter ledtrådar om hur hon ska tänka, känna och handla.

Konsekvenser

Några av konsekvenserna av en invaliderande miljö är att personen inte lär sig att sätta ord på och kommunicera sina egna reaktioner på ett funktionellt sätt. Personen lär sig inte att reglera och hantera sina känsloreaktioner, inte heller att lita på sina egna reaktioner som en giltig tolkning av det som sker.

Det finns tre typiska invaliderande familjer

  • Den kaotiska familjen, där det ofta förekommer missbruksproblem, frånvarande förälder och brist på tillsyn och omsorg om barnen.
  • Den perfekta familjen, där föräldrarna av någon anledning inte kan tolerera negativa känsloreaktioner från barnen.
  • Den prestations- och kontrollinriktade familjen, där fokus ligger på kognitiv kontroll av känslor och prestation ses som ett kriterium på framgång.

Det utmärkande för en invalidierande omgivning är att det råder en betydande skillnad mellan barnets upplevelser och hur viktiga personer i omgivningen beskriver eller svarar på dessa upplevelser. Det är alltså kombinationen mellan en biologiskt betingad emotionell sårbarhet och en invaliderande omgivning som enligt den biosociala teorin ger upphov till den emotionella instabiliteten.

// David

Ett hem utan katt är bara ett hus...

Annons:
David
2008-09-16 13:07
#1

Någon som känner igen sig i detta??

Jag var på ett föredrar om detta för några år sedan, och mycket av DBT-terapin (dialektiskt beteendeterapi) handlar om det biosociala arvet. Jag kände igen mig direkt.

Också viktigt att det förekommer i alla typer av familjer, inte bara i missbruksfamiljer, utan även i "perfekta" familjer.

// David

Ett hem utan katt är bara ett hus...

Cat
2008-09-16 13:44
#2

Jodå jag känner igen mig. Jag kommer från familj 1.

Lite lustigt, har pratat mycke med en kompis om de här. Vi har samma diagnos och problem men väldigt olika uppväxt. Hon kommer från familj 2. Lite kul att läsa de så här sen.

AnneN
2008-09-16 19:00
#3

hmmm jag kommer från en familj där både 1 & 2 stämmer in =/

_**/Mvh Anne
**~Sajtvärd på Blandrashundar ~Medarbetare på Support
_Hundägare i Norrbotten? Välkommen till oss på Hundhuset!

Rocktjejen
2008-09-16 19:12
#4

Ja det var ju som att läsa om sig själv..fast det vet jag ju sen tidigare också..Men en mycket bra artikel David Glad

Själv kommer jag ifrån både 1 och 2

Citronmeliss
2008-09-19 16:08
#5

En intressant teori som många gånger är träffsäker vid emotionell instabil pesonlighetsstörning.

Tror de flesta jag träffat som har (eller har haft) den diagnosen stämmer in på en eller ibland mer än en, av de tre familjetyperna!

//Citronmeliss - Psykologi iFokus
---------------------------------------------------------------
Det bästa och vackraste kan inte ses eller höras 
utan måste kännas med ditt hjärta

Salladshataren
2008-09-19 17:05
#6

1:an stämmer bra in och lite utav 3:an…

 

Lat är ett så hårt ord. Kan vi inte kalla det motivationshandikappad?

Skrattar sämst som skrattar sist, för han har inte förstått skämtet

Annons:
Yuki
2008-09-19 18:55
#7

Lite av ettan.

Fallen
2008-11-29 14:18
#8

Här kommer som sagt även förskolan och skola in med. Är denna miljö invalidernade skapar detta oxå denna emotionella instabila iframtiden.

Något som man inte tänker på utan att det hela många gånger fastnar i och omkring familjen. Varför misstänker jag har med den psykoanalytiska tänket, att allt har sitt utsprung i relationen till mamman eller familjen.

När man inte blir tagen för den upplevelse, personliga tankar och reflexioner som man kan ha. Främst man får veta att det var inget att vara ledsen för eller bli arg för. Så tar man bort så mycket från barnen.

Många tycker att detta är acceptabelt sätt att styra barn på… Förvånad

Många gånger utgår man ifrån sig själv vad som är acceptabelt att reagera på och om det "tillräckligt" stor sak eller "små sak" och man glömmer att utgå från barnsperspektiv. Gråter

Lämna dem i skam för att de blev arga eller ledsna. För den vuxne inte tyckte att det var något att var ledsen eller arg för. Eller man lämnar barn i skam för att de ljög fast leken var ju bara på låtsas samtidigt som ett annat barn blir uppmuntrad för sin på låtsas lek. Det värsta sättet att kränka ett barn är att ge dem skam för sin fantasi och kreativtet. Eller kränka genom att döma dem för att detta är lögn. Man tar ifrån barnet dess möjligheter att bygga på sina känslor och därigenom sin identitet.

Väldigt vanligt och har varit och vi ska tillbaka dit igen. Där man får styra barnen genom det emotionella planet genom att dit vi var på väg klassades som flum.

Nu ska vi åter mot där man ska lära barn att reagera på ett emotionell normalt sätt igen och vi ska återgå mot att bedöma barns mognad och omognad. Här kommer denna bedömning slå ut många iframtiden i olika sorters psykisk ohälsa, genom att man ska bedöma små barn i deras emotionella mognad.

Vi ser inte vikten i anknytningsteorin (Bowlby). Genom att få knyta an till vuxna i sin närhet. Dessa i sin tur måste vara emotionellt mogna. Då genom att se och härma kommer man i sin tur som barn lära sig hantera sina känslor och här gäller det då inte döma barnen utan mera vara föredöme. Här behövs det en massa tillit och förtroende som skapas genom barnet mot den vuxne och detta görs genom att ge barnet upplevslen att den vuxne är psykisk närvarande. Detta går som sagt hand i hand med den biosociala teorin. Enligt den biosociala teorin inte finns rätt eller fel känsla utan att alla reagerar indivdiuellt. Vissa har reaktiva, kraftiga och långa känslor medan andra är dessa motsatta och det inte finns något normalt sätt att emotionellt reagera.

Har man en dysfunktionell relation i sin familj så är det då förödande för barn att denna del inte heller fungerar i förskolan/skolan. Dem dysfunktionella relationen kan då vara så litet som att barnet har en upplevelse om att inte bli sedd. Dysfunktionell familj är mera än det som oftast beslyses i olika texter. Handlar mera om att man saknar närvarande föräldrar. Psykiskt närvarande föräldrar. Här kommer som sagt många flera familjer. Här kan dock många gånger en mamma som har psykisk sjukdom många gånger uppfylla detta medan den mamma som man tycker många gånger har "allt" inte klara av detta på den emotionella planet genom att vara psykisk närvarande för barnet.

Fallen
2008-11-29 14:21
#9

Kan säga att jag är uppvuxen i i alla dessa olika familjer. Både första, som andra och tredje. Har genom gått DBT själv och idag klassad som "frisk" och håller på att emotionell mogna. Däremot sågs min familj som mönster familj från skolan och många andra håll…

Det som är att de mest dysfunktionella familjer är oftast de som ser så "perfekta" ut utifrån…

kerstinjo
2008-11-29 15:40
#10

Jag är själv uppvuxen i en dysfunktionell familj, den perfekta familjen.

Däremot insåg jag mycket sent att det var en dysfunktionell familj eftersom jag trodde att jag vuxit upp i en mycket bra familj.

Det var på ett behandlingshem för många år sedan som det lades mycket fokus på min mamma och pappa. Där först förstod jag att min familj var dysfunktionell.

Jag, eller min bror, har aldrig sagt emot våra föräldrar. Vi skällde eller bråkade aldrig. Osv.

Utlopp för mina känslor fick jag genom missbruket, där kunde jag bråka och slåss så mycket jag ville och släppa alla spärrar!

 Kerstin 

 

Upp till toppen
Annons: