Annons:
Etikettfakta
Läst 20399 ggr
David
9/9/08, 6:12 AM

Posttraumatiskt stressyndrom

Bild 1. Klicka för att öppna i full storlek.

Har du varit med om en livshotande eller livsförändrande händelse? Så omskakande eller grym att minnet av den inte bleknar, utan fortsätter att plåga dig, dag efter dag? Kanske vaknar du om nätterna av otäcka mardrömmar, kanske har du börjat dra dig undan från din familj och dina vänner. Kanske undviker du också allt som påminner dig om det hemska du varit med om?

Posttraumatiskt stressyndrom - Mardrömmar

En traumatisk händelse är en svår upplevelse, orsakad av yttre faktorer, som kan skada kropp eller själ.

Vissa traumatiska händelser

är så dramatiska, våldsamma eller hotfulla att de kan resultera i psykisk ohälsa. Oftast något som kallas för PTSD, Posttraumatiskt stressyndrom. Sådana upplevelser som inte bleknar, utan fortsätter att plåga dig dag efter dag. Det kan exempelvis handla om att du har sett eller blivit utsatt för

  • fysisk misshandel
  • sexuellt ofredande eller våldtäkt
  • vapenhot eller tillfångatagande
  • svår olycka, brand, trafikolycka eller naturkatastrof
  • annan förfärlig händelse utöver det vanliga

Tidigare räknade man med att ca 1-2% av befolkningen led av Posttraumatiskt stressyndrom, men nya forskningar antyder att det kan vara betydligt fler. Det är inte heller ovanligt att insjuknandet kommer långt efter händelsen, till och med upp till flera år efteråt.

Det allra typiska symtomet är en stressreaktion som inte avklingar, utan tvärtom förvärras och leder till stora problem i vardagen.

Andra vanliga symtom är:

  • Du återupplever den svåra händelsen gång på gång i plågsamma minnesbilder som framkallar en kraftig oro och rädsla
  • Du vaknar på natten av mardrömmar med anknytning till den traumatiska händelsen
  • Du försöker undvika allt som påminner om det inträffade
  • Du drar dig undan från familj, vänner och arbetskamrater
  • Du är spänd, lättskrämd och irriterad
  • Du får ofta vredesutbrott och har svårt att koncentrera dig
  • Du sover dåligt och har svårt att somna
  • Du är överkänslig för plötsliga ljus- och ljudintryck
  • Du kan också helt eller delvis förlorat minnet av den traumatiska händelsen.

För att då diagnosen PTSD krävs att du har haft ett flertal av symtomen i mer än en månad och att det leder till att du fungerar sämre i din vardag, i ditt sociala liv, och på arbetsplatsen.

Den vanligaste behandlingen

av PTSD är att samtala om upplevelserna, om och om igen. Vanligtvis krävs professionell hjälp av exempelvis läkare, psykolog eller kurator. Vid enklare varianter kan det hjälpa med samtalsterapi (psykoterapi) men har du svåra sömnstörningar eller plågsamma ångestsymtom kan det vara nödvändigt att lindra symtomen med läkemedel innan traumat kan bearbetas med samtalsterapi, kognitiv beteendeterapi (KBT) eller EMDR (eye movement desensitization and reprocessing) som är en slags ögonrörelseterapi.

// David

Ett hem utan katt är bara ett hus...

Annons:
[aspie]
9/9/08, 11:44 AM
#1

Bra artikel DavidGlad

Usch och fy så jag känner igen mig i dettaSkrikandesFår nästan mer ångest bara av att läsa, eftersom det påminner mig om det svåraRynkar på näsan

Men i vilket fall som helst så har du gjort en intressant och jättebra artikelFlört

*Kram*

Senixus
9/9/08, 1:51 PM
#2
  • Du vaknar på natten av mardrömmar med anknytning till den traumatiska händelsen
  • Du drar dig undan från vänner och arbetskamrater (ej familjen dock) 
  • Du är spänd, lättskrämd och irriterad
  • Du får ofta vredesutbrott och har svårt att koncentrera dig
  • Du sover dåligt och har svårt att somna
  • Du är överkänslig för plötsliga ljus- och ljudintryck
  • Du kan också helt eller delvis förlorat minnet av den traumatiska händelsen. 

 Jag har helt glömmt bort det jag gick igenom Rynkar på näsan Trodde därför inte att det kunde vara PTSD. Men för övrigt så har ju så himmla mycket som visar på PTSD stämmt på mig Rynkar på näsan Kanske bör ta upp detta med psykologen i framtiden *hmm* Min händelse var ju misshandel flera gånger i fjärde klass (i skolan) & jag minns än idag inte ett jota av det Sad 

Kanske förklarar alla vredesutbrott i den åldern & en bit över tonåren *hmm*  Efter händelsen så började jag *fly ljuset* typ. Jag hade sällan lampan på i mitt rum, alltid nerdraget därtill. Skämdes inför allt och alla (utan att veta varför)  Ja du David… det är bra att du skriver ut allt sånthär på forumet… om inte så hade jag kanske aldrig vetat om att en möjlighet är att man totalt glömmer bort det som hänt (förmodligen för att man inte orkar minnas).

Tack för att du la upp denna info

:hug:

David
9/9/08, 2:27 PM
#3

Tack för att ni gillar artikeln. Glad

Det är inte så många som tänker på det här, inte ens läkarna. När ena forskningen gjordes så var det ungefär 1% som de var säkra på hade diagnosen. Nu lutar siffrorna åt kanske 10%. Med ett stort mörkertal.

Många av symtomen här passar ju in på så mycket annat.

// David

Ett hem utan katt är bara ett hus...

[aspie]
9/9/08, 2:33 PM
#4

Ja, det passar ju in på så mycket annat. Fattar inte hur de kan reda ut symtomen på de olika diagnosernaObestämd Fattar inte heller hur min psykolog har kommit fram till att jag har någon form av PTSDObestämd Hmmmm

David
9/9/08, 2:37 PM
#5

Ju mer jag läser ju svårare förstår jag att det är att sätta en diagnos, framförallt genom att "bara" prata några gånger. Tycker det finns en bit i måendet som passar in på alla diagnoser nästan.

Tacka vet jag benbrott, det är lätt att diagnostisera. Glad

// David

Ett hem utan katt är bara ett hus...

[aspie]
9/9/08, 2:54 PM
#6

ha ha ha, benbrott ja. Det vill jag inte ha men då ser andra åtminstone att man har problem eller har ont.

När det smärtar i själen ser ju ingen. Har en bekant som ska göra en neuropsykiatrisk utredning. Han mår fruktansvärt psykiskt dåligt.

När han var iväg med bekanta i helgen, hade han det jätte tufft och var tvungen att sticka ut när ångesten blev för stor. Sen kommer det fram en människa som säger åt honom att han inte alls är sjuk. VA!? Det är inte klokt egentligenSkrikandesSka man behöva sprätta upp bröstkorgen och plocka ut hjärtat och linda in i bandage eller kanske man ska såga itu skallen och plocka ut hjärnan och linda in den?Rynkar på näsan Blir så trött på de som inte ens försöker förstå bara för att det inte syns utanpåSkrikandes

Annons:
David
9/9/08, 3:08 PM
#7

Dessa fördomar ja, usch! Gillar det inte alls.

Har en bekant som blev utbränd och hade problem med FK, hon är grafiker, så det krävs att alla fingrar är i funktion, och bara för att få vara sjukskriven och kurera sig kände hon sig tvungen att "råka" klämma två fingrar i bildörren. Att samhället fungerar så, tycker det är gräsligt.

// David

Ett hem utan katt är bara ett hus...

Tatsja
9/9/08, 3:20 PM
#8

Det är likadant när man har fibro och whiplash. Jag har skador i kroppen som inte syns utåt, men får ofta höra att jag ser för frisk ut. Hur innansidan ser ut är inget jag visar, det syns i alla fall inte. Men fördomar är hemska. När jag bröt handen i somras så var det många som oja mig. Så synd om dig att inte kunna använda den. Sen att kroppen inte vill och jag har en till hand, är det ingen som tar hänsyn till.

Kram Tatsja

Det sitter i benen inte i huvudet

Väl mött, Tatsja

Du tittar väl in på Fotboll iFokus?

zmulan
9/9/08, 3:46 PM
#9

Verkligen en bra artikel! Bara sorgligt att jag och flera ska känna igen sig.

//Zmulan

Medarbetare på http://smyckestillverkning.ifokus.se/

Tatsja
9/9/08, 4:00 PM
#10

Jag skulle kunna lägga in den här om David godkänner. Det är ju så jag känner det hela tiden.

Väl mött, Tatsja

Du tittar väl in på Fotboll iFokus?

David
9/9/08, 5:08 PM
#11

Tatsja, den får du gärna lägga in här. Finns en grupp som heter "Personliga berättelser", tror den passar perfekt där.

// David

Ett hem utan katt är bara ett hus...

Yuki
9/9/08, 5:24 PM
#12

#9 Ja, verkligen.

[aspie]
9/9/08, 5:27 PM
#13

Usch David! Menar du att din vän blev så desperat att hon klämde sina fingarar i dörren? Det säger ju en hel del om hur illa behandlade många blir av sjukvård och F-kassaGråter

Hur har hon det nu då?

Annons:
[aspie]
9/9/08, 5:29 PM
#14

Tatsja! Bra artikel. Tänkte på titeln " det sitter i benen inte i huvudet" För mig är det både och. "Det sitter både i huvudet och i benen"Flört

David
9/9/08, 5:31 PM
#15

#13. Ja. Hon såg ingen annan utväg. Och det här i dagens Sverige, det var i våras. Sånt trodde man inte fanns ens. Hon mår mycket bättre och är tillbaka på jobbet igen. Ett par veckors sjukskrivning som det blev, tillsammans med semestern hjälpte mycket.

// David

Ett hem utan katt är bara ett hus...

[aspie]
9/9/08, 5:40 PM
#16

Skönt att höra att din vän mår bättre David! Ja, det är oerhört oroväckande att det går till så i dagens Sverige. Man blir ju riktigt mörkräddRynkar på näsan

LinnB
9/9/08, 10:05 PM
#17

Tack för en bra artikel!
Det finns nog ingen punkt som inte stämmer in. När det var som värst tappade jag till och med läsförmågan, vilket var aningens frustrerande då jag innan detta var bäst i klassen. Men efter händelsen/händelserna så var det slut med det.
Och alla dessa lärare.. 'men kom igen, det klarar ju du!', hjälp så arg jag varit på dessa människor under de senaste 2 åren.
Eftersom att det inte syntes på mig så var det ju inte heller någon som trodde mig. I min utredning hos socialen så kom det fram att dom trodde jag blivit lite lat.
Då jag läste det var det första gången i mitt liv som jag verkligen uttryckte min ilska, så på ett sätt var det kanske positivt. Hehe.
Själv har jag 'provat' EMDR.. vet inte riktigt vad jag ska skriva om det.
Jag tyckte mest bara att det var extremt jobbigt och psykiskt påfrestande, tyckte inte heller det blev någon större skillnad efteråt.
Jag hoppas det finns dom det fungerat bättre på.

Okej, hur som helst, superbra artikel!

Va hjälp ä å fly om du ha töjje fel väg?

Tatsja
9/9/08, 11:17 PM
#18

Ska lägga in den så alla kan läsa den här.

Kramiz

Väl mött, Tatsja

Du tittar väl in på Fotboll iFokus?

[aspie]
9/10/08, 5:15 PM
#19

#17

"När det var som värst tappade jag till och med läsförmågan, vilket var aningens frustrerande då jag innan detta var bäst i klassen".

Så var det för mig oxå. Jag tillhörde de bästa i klassen tills pappa förgrep sig på mig när jag var litenRynkar på näsan

Skit tråkigt!

lightseeker
9/17/08, 2:15 PM
#20

#17, vad är EMDR?

Annons:
Senixus
9/17/08, 3:50 PM
#21

#20

Hittade denna info om EMDR i nån text jag just läser…

EMDR är en förkortning av "Eye Movement Desensitization and Reprocessing ". Det är en

psykoterapeutisk metod som kan hjälpa dig att minska besvären efter upplevelser från det

förgångna som stör ditt dagliga liv. Vanligtvis handlar dessa tidigare upplevelser om trauman

av olika slag som t.ex. överfall, övergrepp, olyckshändelser eller naturkatastrofer. Även om

traumat kanske ägde rum för många månader sedan eller t.o.m. många år sedan, kan du ändå

komma att känna av effekterna av detta i ditt dagliga liv genom s.k. posttraumatiska symptom

som t. ex. invaderande minnen, överväldigande känslor, mardrömmar, ångest, känslomässig

avstängning, låg självkänsla och andra svårigheter att orka med att leva ett bra liv. EMDR har

också använts för att hjälpa människor att hantera ångest och panikkänslor, svår sorg,

reaktioner på fysiska sjukdomar och många andra tillstånd där starka känslor är förknippade

med livsupplevelser. Till dags dato har EMDR-metodens effektivitet för andra typer av

problem än posttraumatisk stress ännu inte belagts forskningsmässigt. www.emdr.se

LinnB
9/18/08, 12:13 AM
#22

#21 Tack för fin information! :)

#20 Skulle ha svårt att beskriva det själv. Min psykolog jag hade då beskrev det ungefär som att med hjälp av ögonrörelserna så framkallade jag minnesbilder av händelser och det blev då lättare att bearbeta.
Jag fick till exempel tänka på ett specifikt ögonblick av händelsen och berätta hur jag såg på mig själv då, och sedan välja hur jag ville se på mig.
Ex - 'jag såg det som att jag inte förtjänade bättre', men jag ville se på mig som att 'jag gjorde allt jag kunde'.

Efter att ha valt det så började ögonrörelserna (jag fick följa hennes fingrar) medans jag tänkte på händelsen. Man skulle då ta sig tillbaka till händelsen psykiskt och sedan 'vända' på allting.

Jag är inte en hejare på att förklara, men jag gör mitt bästa i alla fall :)

Va hjälp ä å fly om du ha töjje fel väg?

Senixus
9/18/08, 1:56 PM
#23

Linn Jag tycker du lyckas beskriva på ett bra sätt. Det viktiga är ju att man förstår det man läser, och iallafall jag förstod vad du menade väldigt bra Glad 

Tack för att du delar med dig av dina erfarenheter Very Happy

LinnB
9/22/08, 11:52 PM
#24

Tack för uppskattningen säger jag då! Tur att du förstod Skrattande

Va hjälp ä å fly om du ha töjje fel väg?

Rocktjejen
9/23/08, 12:09 AM
#25

det finns en mildare variant av ptsd..maladaptiv stressreaktion tror jag det heter..själv fick jag flashbacks utav det förgågna först för 3-4 år sedan då jag var på semester i lysekil och hade läst en pocket bok den tusende gången heter boken..hade mycket svårt att ta mig igenom den sen kom bilderna som spelades upp framför mina ögon..och mer har det kommit efteråt och har gjort att jag inte låter någon komma nära inpå mig allt tolkas som något äckligt..

David
9/26/08, 1:14 AM
#26

Efter en eftermiddags tester… hej då Borderline. Välkommen PTSD med extra känslomässig sårbarhet. Vet inte riktigt, men det känns ändå bättre. Och jag tycker det stämmer in mer på mig också.

// David

Ett hem utan katt är bara ett hus...

[aspie]
9/26/08, 8:52 AM
#27

Åh! Du med David. Välkommen i gängetFlört 

Jag undrar jag när jag kan få en riktig diagnos från psykObestämd 

Jag har ju gått där sen februari och du fick diagnos på en eftermiddagFörvånad

Annons:
David
9/26/08, 7:36 PM
#28

#27. Läkaren var först jättefundersam över VAD jag exakt kunde ha för diagnos. Sedan började jag berätta lite om problemen jag hade med tider, och hur stressad jag kände mig, sedan blev det lite mer frågor, och några tester. Och vips…Glad

// David

Ett hem utan katt är bara ett hus...

Yuki
9/26/08, 9:20 PM
#29

En väldigt bra artikel, detta. Jag känner verkligen igen mig.

  • fysisk misshandel

  • sexuellt ofredande eller våldtäkt

  • vapenhot eller tillfångatagande

  • svår olycka, brand, trafikolycka eller naturkatastrof

  • Du återupplever den svåra händelsen gång på gång i plågsamma minnesbilder som framkallar en kraftig oro och rädsla

  • Du försöker undvika allt som påminner om det inträffade

  • Du drar dig undan från familj, vänner och arbetskamrater

  • Du är spänd, lättskrämd och irriterad

  • Du får ofta vredesutbrott och har svårt att koncentrera dig

  • Du sover dåligt och har svårt att somna

  • Du är överkänslig för plötsliga ljus- och ljudintryck

  • Du kan också helt eller delvis förlorat minnet av den traumatiska händelsen.

Mysan59
9/27/08, 2:22 AM
#30

Åh Yuki, vad har du varit med om?! Skrikandes

Du behöver inte svara här…

[aspie]
9/27/08, 7:15 AM
#31

#28

Konstigt att det går så snabbt att få diagnos för en del människor. Fattar inte att det ska behöva ta så lång id för mig att få diagnos. Jag kanske är för mycket invecklad?Obestämd

David! Var hittar du alla bra läkare? Du kan väl dela med dig liteFlört

Yuki
9/27/08, 11:23 AM
#32

#30 Jag har varit med om mycket som jag förmodligen aldrig kommer att kunna glömma.

Fallen
11/29/08, 1:08 PM
#33

Har levt med PTSD största delen av mitt liv. Det man läser som kritier och annat för diagnosen alltid inte går att ta på. Utan det kan vara helt andra faktorer. Tex jag fick mest flashbacks när jag konfronterade min agorafobi. Då kom dem. Startle reflexen var något som jag alltid har skämts för genom att jag trodde att jag saknade kontroll…

Jag visste inte och jag förstod inte heller, genom att det hade gått så långt att det hela var en del av min personlighet.

Värsta var nog mera att kroppen började balla ur. Fick smärta som liknade fibromylagi och en trötthet som var mera lik ME, kronisk trötthetsyndrom. Mest att jag aldrig blev trodd.

När det hela nystaste upp genom terapi. Så kom jag till insikten. Jag kan inte slappna av. Vet inte hur man gör och hur det känns ikroppen. Bad om hjälp och det jag fick var bara en massa mediciner återigen mediciner. Det enda jag bad om att jag ville lära mig slappna av.

Detta fick jag mera betala ur min egna ficka. Träffade en alternativ terapeut som tog mig på allvar och hjälpte mig att våga vara i mig själv och därigenom nå tillståndet som avslappnad och då kunna ta mig ur bredskapstillståndet och vaksamheten som har varit ett kroniskt tillstånd.

Genom att jag var barn när jag fick PTSD, så existerar även de kritierium för barn även för vuxna. Idag måste jag äta mediciner för varva ned. För jag lever annars på högvarv och jag får inte min sömn jag behöver. Ser inte detta som något fel utan som ett hjälpmedel.

Jag fick agorafobi genom min PTSD. Inte alls så ovanligt som det tycks.

Idag håller jag på mera kunna slappna av på automatik. Allt jag har varit med om triggar inte mig längre. Slipper stratle reflexen och flashbacks. Har kommit ur väldigt mycket. Det finns hjälp men synd att de har väldigt höga krav för att de ska ta emot folk vid dessa special enheter för postraumatisk stress.

Det som är synd att man kan lida av postraumatisk stress och leva med fibromylagi diagnos… För postraumatisk stess som fysisk diagnos finns men ingen som ställer den.

LillaNilla
5/27/09, 3:37 AM
#34

Först trodde jag att jag var utbränd… och fick diagnosen magsår… Sen kom jag på att jag faktiskt haft panikångest och fick den diagnosen. Kom på att det nog berodde på PTSD och väntar nu på sådan diagnos… Har också fått diagnosen laktosintolerant istället för magsår… Kan ta tid att få rätt diagnos och behandling… Har äntligen fått kallelse till terapeut nu och medicin som börjar verka…

Men kanske jag är utbränd också? Läste en vetenskaplig studie från 2005 som kom fram till detta:

"Av de långtidssjukskrivna bedömdes 52 procent sannolikt ha PTSD, och 24 procent bedömdes sannolikt ha ADHD. Antalet misstänkta/möjliga fall var ännu högre. 19 procent bedömdes sannolikt
ha såväl PTSD som ADHD, och 56 procent bedömdes sanolikt ha PTSD och/eller ADHD. Om antalet misstänkta/möjliga fall inberäknas bedömdes 87 procent sannolikt ha PTSD och/eller ADHD. Såväl PTSD som ADHD och förekomst av påfrestande livshändelser i form av sexuellt våld och ”svårt mänskligt lidande” hade starka samband med både utmattningssyndrom och långtidssjukskrivning."

Intressant tycker jag… Läs hela på http://www.varkstaden.se/PDF_filer/burnout.pdf I en bilaga finns också "Diagnoskriterier i DSM-IV för posttraumatiskt stresssyndrom" för den som vill våga sig på att diagnostisera sig själv…

Annons:
ceccie
10/6/12, 10:38 PM
#35

1 år efter jag hade lämnat killen som slog mig, brakade jag in i den besömnda väggen. Nu förstår jag att jag det hade med spänningen i kroppen. Jag slappnade av

[dagdrommarn]
10/8/12, 8:26 PM
#36

Intressant artikel!Har lidit med en del av dessa symptomer i snart tre år. Vissa dagar känns det som att man ska gå under, bara ramla ihop och kvar är bara ett skal.Andra dagar är jag som innan dessa händelser hände. Man kanske borde gå och prata med någon men jag som läser nyheterna hela tiden inser att mina händelser är inte i närheten med andras ute i världen. ska man bara skärpa till sig och gå vidare, sluta ältra?är det möjligt eller drar man bara ut på läkningstiden?

lightseeker
10/13/12, 2:50 PM
#37

skärpa till sig? det är ingenting som funkar när det gäller PTSD, tvärtom så gäller det att gräva ner sig i myllan.

Se det så här: OM du har ett sår som börjar irritera och du väljer att bara sätta på ett plåster, vad blir då effekten av det? jo att det börjar att vara sig och värka något fruktansvärt, eller hur?

Enda vägen till bot är alltså att göra rent med något vasst föremål i såret för att ta bort den döda vävnaden, skölja rent med antseptiskt medel som kan svida rejält, släppa såret fritt för att lufttorka för att få till en läkning.

EFTER det, så väljer vi att sätta på ett plåster för att inte slå i det ideligen.

Alltså:Hitta forum tex. psykstöd, en sluten stödgrupp med folk som har liknande trauman som dig, måla, dansa, sjung, skriv dikt eller filma (som jag fann var lösningen för mig), var sann mot dig själv.

Jag skulle kunna skriva hur långt svar som helst här, men det är ingen hjälpt av, så fråga mig om ni har fler funderingar.

Pyttelite
12/10/23, 11:30 AM
#38

Nya rön om komplex PTSD:

Joel Paris bok »Myths of trauma« är en varning för de enkla orsakssambandens faror. Han menar att den nya diagnosen komplex PTSD, namnet till trots, riskerar att underskatta just komplexiteten i förhållandet mellan själva traumat och de posttraumatiska symtomen.

Vem som utvecklar posttraumatiskt stressyndrom avgörs bara delvis av traumat; även andra faktorer spelar in, exempelvis personlighet och socialt stöd. Med ett ökat fokus på traumat riskerar vi att förbise dessa.

Läs mer här:

https://lakartidningen.se/aktuellt/recensioner/2023/12/viktigt-budskap-rorande-diagnosen-komplex-ptsd/


Man motionerar inte för att bli yngre utan för att bli äldre.


»Joel Paris bok ’Myths of trauma’ är en varning för de enkla orsakssambandens faror. Han menar att den nya diagnosen komplex PTSD namnet till trots riskerar att underskatta just komplexiteten i förhållandet mellan själva traumat och de posttraumatiska symtomen«, skriver Johan Bengtsson, som läst boken.
Upp till toppen
Annons: