# Vad ska jag ta mig till? Author: Illusion Hej. Jag behöver verkligen skriva av mig. Jag vet inte alls vad jag ska göra. Jag vet att ni inte heller vet det..men jag gör ett försök ändå. Jag är 26, nyss flyttat hem till mamma igen pga omständigheter. Jag har haft problem hela livet. Jag har 9 diagnoser. Jag har aldrig jobbat. Jag är missbrukare. Bott på behandlingshem,psyken avgiftningar tillochfrån i 12 år. Jag har ett polis register. Jag umgås med uppsalas alkoholister,narkomaner och hemlösa som är betydligt mycket äldre än jag. Jag trivs med dom. Dom är snälla. Jag har precis börjat må bättre, men nu börjar allt bli skit igen. Igår blev jag full på stan, bråkade med 3 personer och hamnade hos polisen igen efter ett år! var positiv på cannabis, benso och hade druckit alkohol. Så nu kommer dom där jävla soc jävlarna vara på mig igen! Mamma sa att hon kommer klippa banden till mig förgått om detta händer igen. MEN jag är ju missbrukare och alkoholist! allt jag känner till är misär,droger och kriminalitet! Jag vet inte vad jag ska ta mig till. Hon blir tokig när jag dricker, men jag kan inte hålla mig ifrån det. Suget växer sig så starkt att jag bara sitter och tänker på det dagligen. Varje minut är alkoholen i mitt sinne. Och cannabis. Men jag är INTE beroende, jag håller mig hemma vissa dagar så det inte ska spåra ur. Jag orkar inte vara beroende igen, det går bara inte. Jag har varit det för många gånger.  Jag är så jävla trött på psykvård och behandlingshem att jag kan spy! Jag hoppas inte soc tvingar mig till det igen...Dom har ägt mig i så många år. Jag får aldrig klara av nått själv, dom ska jämt lägga sig i! Jag är socialt handikappad pga dom, och snart undrar jag ens om jag någonsin kommer få ett jobb pga min bakrund och mitt utseende (dreads,tattueringar,polis register och ärr) känner att det finns ingen mening med att bli normal igen. Jag kan lika gärna fortsätta knarka och bo på hem, för att inte ens när jag försöker sköta mig på riktigt så är soc nöjd. Är det ens nån ide att fortsätta leva?  Jag orkar inte mer! Jag orkar inte bo här, jag orkar inte bo nån annanstans, jag orkar inte INTE dricka och jag har inga andra intressen alls än att vara med vänner. Jag har provat allt. Inget intresserar mig, Jag har gått i terapi i 12 år och det funkar inte alls. Jag är rädd nu att mamma ska skita i mig, att jag ska bli hemlös IGEN och hamna på gatan och sen hem igen... Vad ska man ta sig till? :( ## Comment 1 Author: Svion Har du träffat några människor som rör sig utanför de kretsarna som är lätta att prata med eller liknande? Det är förstås svårt att vilja gå ifrån sin umgängeskrets men det ligger kanske en avgörande skillnad i hur din omgivning ser på vad du själv gör, vilket kan vara både negativt och positivt..  Jag känner inte till din situation men oavsett vad tror jag din mammas ord är väldigt viktiga att lyssna till i det här läget. Det kan vara svårt eller direkt omöjligt under rådande omständigheter att förstå vidden av vad du själv kan göra men du, precis som alla andra, förtjänar att få må bra.  Vilka terapiformer har du provat innan? ## Comment 2 Author: Illusion Ja jo jag borde ju byta umgänge men det är så svårt när man bara känner dom i stan liksom. Jag ser dom direkt jag kliver av bussen. Försökt att sluta umgås med dom men det är svårt. Jag känner inga andra "normala" människor och har ingen hobby så jag kan träffa nya heller. Jag har bara pratat med olika psykologer och KBT. Jag skulle ha gått i DBT men varje gång jag ska börja så hamnar jag på behandlingshem, det är sån lång kö dit så jag hinner knasa upp allt för mig under den tiden jag väntar. Men jag ska prata med min läkare på affektiva mottagningen nu nästa månad. Får se vad dom säger. ## Comment 3 Author: Svion DBT är perfekt för vem som helst. Alla kan lära sig något därifrån och med förhoppning att du får chansen så är jag säker på att det kan ge mycket mer än vanlig KBT-behandling. Om du lyckas komma in där och börja med terapi både enskilt och eventuellt i grupp så kommer du kanske lära känna nya människor automatiskt. Det är en del bollande med sig själv om vad man vill prata om, men samtalen är ofta ganska stärkande. Och ge inte upp! Du gör bra ifrån dig att fortsätta kämpa trots omständigheterna och det finns säkerligen hopp så länge tiden får göra sitt. ## Comment 4 Author: Timmorn Jag har aldrig varit med om något i dessa svängar. Men min kusin har det och han fick åka in på behandlingshem på annat ställe i Sverige än där han bodde, och slussas ut sedan i den nya staden. Kan säga att han har inte varit tillbaka överhuvudtaget i de svängar eller ställen där han brukade känna sig trygg och otrygg för han blev hotad på slutet. När han är hos oss så är han hos oss och åker knappt runt själv, han har förstås inte körkort än heller men. För honom hjälpte det otroligt att komma någon helt annanstans en helt ny kula även fast det var läskigt i början. För de här människorna visste ingenting om honom eller vad han hade gjort eller vem han var så han kunde göra ett helt nytt första intryck. Vet inte om han bara bestämde sig eller vad för han berättade då och då om andra killar på hemmet som bara bröt sig ut och stack och gick tillbaka till drogerna. Jag erkänner att jag trodde inte riktigt på honom i början att han så rätt fram gick sa att han inte skulle röra skiten inte ens alkohol för han ville inte riskera något. Men det har gått ja oj 4 år nu.  Däremot har han inget jobb, eftersom att han aldrig jobbat förut, eller pluggat så är den biten svår. Han håller på och får hjälp att söka en lärlingsutbildning nu så att det inte är mycket plugg utan mer praktiskt arbete. ## Comment 5 Author: [Borttaget] En vän till mig hade samma problem, han tog in på ett behandlingshem i Norrköping och körde 12stegs, sen dess är han alltid på möten i veckorna och mår hur bra som helst. Du måste flytta och börja om med behandling och nya vänner. ## Comment 6 Author: Illusion Junijuli jag har flyttat så många gånger att jag inte ens kan räkna alla gånger, jag har bytt vänner så många gånget, men nu vill jag inte flytta mer, min familj bor i denna stad, och inga mer behandlingshem för min del inte jag måste fixa detta innan jag blir ännu mer instutionsskadad än vad jag redan är. Jag ska ringa soc och prata med läkare om dbt behandling. Men tack för ditt råd. ## Comment 7 Author: Tänkare Din text väcker många tankar. Jag hoppas verkligen att du får ordning på din situation. Jag tror att det är viktigt att du själv tar kontrollen över situationen. Du skriver att du är missbrukare, alkoholist, hur dina tankar ockuperas av tankar på bland annat alkohol. Samtidigt beskriver du att du inte är beroende. Vad tänker du är ett beroende? Dom här personerna som du umgås med, vad kan dom ge dig som andra människor har misslyckats ge dig? Bekräftar dom din bild av dig själv eller känner du att du får någon tillhörighet som du annars saknar? Är den tillhörigheten viktigare än den med din mamma? Vad vill du bli? Du vill inte ha det som det är, då tror jag också att det är viktigt att se vad du vill bli, vilken väg du VILL ta. Att ta kontrollen och inte fastna i vad du är nu. Då kommer du också att fortsätta vara det. Vi skapar oss själva hela tiden, det betyder att vi också kan förändras! Jag har själv ingen erfarenhet av beroenden av substanser, så jag kan aldrig förstå helt vad du går igenom, men jag kan se mig själv som en missbrukare av tankar, mantran som skyddar mig på något sätt. Det kanske inte går att jämföra, det vet jag inte... Jag hoppas att DBT hjälper för dig! ## Comment 8 Author: Illusion Tänkare. Kloka tankar du hade. Tack för svar. Beroende för mig är när man blir sjuk om man inte har sin drog i kroppen och även när man dricker eller knarkar dagligen. Just nu kallar jag mig bara för brukare. För jag dricker bara när jag åker in till stan så jag inte ska fastna i ett missbruk igen. Vad mina kompisar ger mig? Bra fråga! Jag har aldrig tänkt på det så.. Dom ger mig en samhörighet jag aldrig haft, eftersom dom är så pass mycket äldre så har dom erfarenhet och kunskap jag aldrig fått, dom förstår mig som inte vanliga människor gör, jag var väldigt svag och liten när jag först lärde känna dom men med deras hjälp har jag börjat lära mig att stå upp för mig själv, dom har gett mig självförtroende jag aldrig trodde jag skulle få uppleva och dom får mig att känna mig trygg och omtyckt och dom ger mig livsglädje, att se deras misär och att dom fortfarande har ett leende på läpparna är så fantastiskt, dom lärde mig att ta hand om mig själv också när jag blev hemlös, visade mig vart jag kunde få hjälp och stöd och vilka sovplatser som var trygga, dom som hade hem tog dit mig ibland med för att dom inte tyckte jag skulle sova i parkeringsgarage. Min mor åandrasidan är väldigt duktig på att klanka ner på mig.. Hon tar mycket energi. Hon kan vara fruktansvärt elak men jag vet att det bara är av kärlek. Men ibland orkar jag bara inte. Jag vill bli behandlingsassistent och hjälpa ungdomar som är påväg åt samma håll som mig. Jag vet att jag kommer ta mig ur, jag vet bara inte när.. ## Comment 9 Author: Tänkare Det är ett tag sen ditt inlägg. Jag hoppas att det har blivit bättre för dig. Jag fick några funderingar från det du skriver. Kanske finns det någon i din vänkrets som även kan fungera som ett stöd för dig i processen att ta dig ifrån dina brukarproblem? Kanske måste du se till vad de har gett dig och att det kanske är någonting som har hjälpt dig tidigare i livet. Nu kan det vara annorlunda, samtidigt som du har kvar byggstenarna från allt det som de har gett dig. Nu är det dags att bygga vidare eftersom du nu vill någonting annat. Ett sätt att se det är att ju snabbare tar dig bort från det som du inte vill ha i ditt liv, ju snabbare kan du också hjälpa andra att göra samma resa. ## Comment 10 Author: Illusion Jo dom jag umgås med just nu är såna som vill ordna upp allt, men dom är ändå inte fullt i mål. Och där passar jag in just nu :) Är gladare nu. jag funderar på om jag ska börja försöka arbetsträna. Jag vill verkligen ordna upp allt nu. Men sen vet jag ju att jag lätt kan ändra på den tanken så jag har en månad på mig att fundera.  Tack för att du undrade 🌺 ## Comment 11 Author: .m.m Jättestort lycka till! Önskar dig all lycka!