# Ångest
Author: :')

Har ångest över något jag inte vet exakt vad det är. Men det irriterande är att jag ena stunden känner mig positiv över att allt blir bra och att det löser sig. Då försvinner all ångest. Men sedan, någon minut efteråt kommer all ångest tillbaka och allt känns hopplöst igen. Känns lite som att jag lurar mig själv att allt är bra, och sedan inser jag att det inte är så. Någon som känner igen det?

## Comment 1
Author: [Borttaget]

Ohja. Det där händer dagligen. 

 (Kort och tråkigt svar) Woohoo!

## Comment 2
Author: :')

#1 Var ändå ett bra svar, för ville veta att jag inte var ensam. Så tack!😃

Är väldigt jobbigt dock. Att ena sekunden bli väldigt överexalterad för att sedan dränkas igen 😡

## Comment 3
Author: [Borttaget]

Jag går lite mer ifrån att känna; "Okej, det här funkar. Nu blickar vi framåt" till att känna att allt bara måste ta slut. 

  

Hej jag heter Johan och jag är totalt förstörd i huvudet. \*vinkar\*

## Comment 4
Author: :')

#3 Lite liknande i alla fall.  

Så hej jag heter Nike och jag är inte helt klok heller \*Vinkar tillbaka\*

## Comment 5
Author: [Borttaget]

Det är ju alltid lite kul att vara trasig och inte fungera som människa (;

Nu får jag nog be om ursäkten eftersom mina svar inte riktigt leder någonstans!

## Comment 6
Author: Lillaaan

Det låter lite som tvångstankar. Grubblande/ältande, sen tänker du tröstetankar som hjälper för stunden men som leder till ännu mer ångest och mer grubblande. Nu vet jag ju inte om det är det du har men känner du igen dig i följande?

Exempel på orostanke: tänk om dom tyckte att jag lät som en idiot när jag sa det där på mötet/i skolan förut.. (massa ångest)

exempel på tröstetanke: Nej varför skulle dom tycka det, det hade jag nog märkt på dom. Det är säkert ingen fara. (tillfällig lindring och ångesten försvinner)

Nästa orostanke: Men hur kan jag vara säker på att dom inte tyckte det? Hur skulle jag märka det på dom? Dom pratar säkert om mig bakom min rygg. (Massa ångest igen)

Nästa tröstetanke: Nej det är klart dom inte pratar bakom min rygg, vi är ju vänner. Jag bara inbillar mig. (tillfällig lindring och ångesten försvinner)

Sen är det dags för nästa orostanke och så här håller det på.

Passar det in på dig?

## Comment 7
Author: :')

#6 Ja det passar faktiskt in...

Men på vilket sätt skulle det va en tvångstanke?

## Comment 8
Author: Lillaaan

Det finns en del inom OCD som kallas pure O. Alltså endast obsessive. Då har man inga tvångshandlingar som tex kolla spisen, kolla så att dörren är låst, tvätta händerna osv. Utan man har bara tvångshandlingar i huvudet. Alltså att grubbla och älta saker. Man kan få tvångstankar om en särskild sak tex: tänk om jag körde på någon på väg till jobbet, och så grubblar och ältar man över det och använder tröstetankar, vilket bara resulterar i mer tvångstankar och ältande och ångest.

Jag fick endast tvångstankar och inga tvångshandlingar. Min tvångshandling var att grubbla och älta. Efter förlossningen var jag livrädd att något skulle hända med min dotter. Då var det tankar som: tänk om jag tappar henne, tänk om jag får en psykos och skadar henne osv osv. Utan att jag visste om det använde jag mig av tröstetankar vilket resulterade i mer och mer ångest.

Jag fick medicin och terapi, men det var inte förrän jag hittade boken: Sluta grubbla och älta- lättare gjort med kbt. Skriven av Olle Wadström som jag verkligen förstod att det var tvångstankar och hur jag skulle bli av med dom. Och nu är jag till 99% av med dom.