# hur man ska bete sig runt en tickande bomb? Author: MissClue Hejsan! Jag har lite problem i min vardag. Jag bor tillsammans med sex personer i ett kollektiv,varav en av personerna är min "pojkvän". Vi har ett konstigt förhållande men det är en annan historia. Jag känner inte att jag kan slappna av riktigt här hemma pga hans humör. Han irriterar sig extremt mycket på hur de andra beter sig i hemmet, hur de gör sina sysslor osv, kommer nästan varje dag och klagar hos mig. Han kan slänga ur sig kommentarer som "hade hon vart en man skulle jag gett henne en käftsmäll" eller "jag hatar henne den j.vla f.ttan, får lust att sätta en kula i hennes panna" ifall de gör saker på fel sätt enligt han. Detta sades igår och rörde två olika personer. Jag kan inte tänka mig att han skulle kunna skada ngn, annars hade jag agerat men hela hans agressiva energi påverkar mig. Jag har blivit psykiskt misshandlad i ett tidigare förhållande och är väldigt känslig för just agressiva energier. För några veckor sedan fick han ett utbrott då tvättmaskinen gick stoppade och jag tvättade. Han tog sats och sparkade sönder den, jag stod brevid och blev lite skraj för det hände på en sek.Direkt efter slet han sönder sin klocka och öste den i duschen, gick inte på sitt rum och fortsatte kasta grejer och slita sönder saker. hittade hans skjorta dagen efter i små trasor. Jag gick in på mitt rum med hans klocka och efter ett tag kom han efter. han tog upp klockan och fortsatte försöka ha sönder den ännu mer. jag fick panik över att hans utbrott som aldrig tog slut och puttade ut han från rummet. jag blev så stressad över detta att jag började skära mig själv.Kände att allt var mitt fel för det var jag som tvättade. Jag känner att jag inte kan ha egna positiva åsikter om de andra, eller umgås med de för han ser mig säkert som en bedragare då. Jag vågar aldrig mer tvätta kläder en fredag eller lördagskväll ifall maskinen skulle gå sönder, då är hela helgen förstörd. Diskmaskinen rör jag inte för sätter jag eller ngn annan på den öppnar han och kontrollerar.tömde den för några veckor sen och då kom han ut direkt och frågade om allt verkligen var torrt. hade ont i magen ifall han skulle hittat ngt efteråt som var fuktigt. han har typ full koll på alla, t.om vad som händer inne på badrummet. Han är väldigt snäll och söt mot mig,aldrig hotfull men hans humör kan vända på en sek.ska jag skita i hans humör och vara mig själv?är inte rädd för honom men allt blir så jobbigt när han är arg.har jag gjort ngt kan det gå flera dagar innan han pratar med en. ursäkta för långt inlägg...kan ngn som orkat läsa känna igen sig? ## Comment 1 Author: Heidi Jag tycker inte det riktigt låter som ett sunt förhållande. Mitt ex betedde sig ungefär så där och höll på att bryta ner mig psykiskt tills jag mentalt fick totalnog och orkade gå vidare i livet. Tycker inte det är okej att inte prata med sin partner om man är oense. Det är att psyka den andra. Älskar man varandra så ska man väl försöka reda ut det som är tokigt.  Mitt ex uttryckte sig också med våldsamma tankar om andra, som att han ville slå ner en person med järnrör som han bara var små oense med med som han ansåg förtjänade att bli slagen med järnrör. Jag trodde heller inte han var "våldsam" men i slutet så hotade han att slå mig också.. Så fort han blev arg ansåg han sig mer förmer och ansåg sig själv stå över lagen på något sätt. Jag vet inte om din kille är så illa men jag skulle ta en ordentlig tankeställare om jag var du. Man ska kunna slappna av med sin partner. ## Comment 2 Author: Anna4077 När du känner att du inte vågar tvätta eller diska är något fel. Tycker låter väldigt oroväckande. Även om han nu inte är så illa som det låter så reagerar du på ett sätt du inte mår bra av. Även om du inte tror att han skulle tex slå dig så mår du dåligt och uppenbarligen så är du rädd. Jag hade till och med flyttat om jag var du. Jag kan inte heller hantera sånt och tycker inte man ska behöva det, särskilt i sitt egna hem ## Comment 3 Author: Wide Awake Dreamer Man skall aldrig behöva vara rädd för en annan person, särskilt inte en person man bor tillsammans med. Man skall inte behöva känna att man måste gå som på äggskal för att inte bli utsatt för en annan persons ilska. Det är ditt hem också, och du måste få leva ditt liv där. Och jag skulle inte säga att du verkar överkänslig på något sätt. Din pojkvän verkar ha tydliga problem med att kontrollera sin agression. Din rädsla för honom verkar vara en sund och naturlig reaktion. Rädslan är en varningssignal som jag tycker att du skall lyssna på. Och kom ihåg att det aldrig är ditt fel att han får utbrott på det där sättet. En vuxen och normalt fungerande människa blir inte sådär arg och beter sig inte som han gör i sådana situationer.   Om du tror att det är lönt att prata med honom om detta så kanske du kan börja i den änden. Men då måste han själv inse att han hanterar sin ilska på ett osunt sätt, och ha en vilja att ändra på sig. Inser han inte att det är ett problem och inte vill ändra på sig så finns det inget du kan göra. Han måste ändra på sig, du kan inte göra det åt honom. Så du bör absolut fundera på om du överhuvudtaget skall stanna kvar hos honom. Helt ärligt tycker jag att det verkar oroväckande. Tänk i första hand på din egen fysiska och psykiska hälsa. ## Comment 4 Author: MissClue Tack för era svar! Jag har insett att vi har en omöjlig framtid, så jag måste flytta härifrån men det är lättare sagt än gjort. Men det är ju fel när jag önskar att han bara kunde resa bort en helg så jag kan få slappna av ordentligt, men han är ju Alltid hemma. Jag får nästan fjärilar i magen då han säger att han kanske ska resa bort. Jag tror han inser att han gör fel men att han saknar den biten att stoppa i tid innan han slår sönder saker.Det jag dock tycker är lite konstigt är att han inte röjer upp efter sina utbrott. Han öste ju en stor after eight pakke i väggen som han fått av min mamma och lät chokladen ligga utspridd över hela rummet i flera dagar. Jag såg aldrig men hörde när han kastade, men han brydde sig inte att jag såg kaoset dagarna efter,jag sa inget heller. larvigt att jag hänger upp mig på ett after eight paket men det kändes lite extra sårande då min snälla lilla mamma ville att vi skulle gotta oss med den.  flera andra här hemma har bett honom att sluta kommentera hur de gör sina sysslor,de har även haft ett möte om hans beteende fick han reda på(jag var inte med). Jag skäms så jag vill sjunka under marken när jag hör hur han snackar på sitt nonchalanta och irriterande sätt till de andra.  Jag pratade med honom en gång och sa att det kanske vore en ide för han att börja boxa så han fick ut sina känslor, han gjorde detta och sa att det kändes bättre men av ngn anledning så slutade han. Vet inte vad det är för demoner han kämpar med på insidan, på så sätt känns det hemskt att lämna honom då han kanske plågas av ngt. han står ju ut med mina depressioner men nej, jag måste ut, jag vill ut idag. ## Comment 5 Author: Manutar Hej! Låter som en väldigt jobbig situation. Det är bra att du insett att ni inte kan forsätta. Det är tydligt att han plågas av något, men du är inte den som kan eller ska hjälpa honom! I ditt första inlägg skriver du att han är snäll och söt mot dig, aldrig hotfull. Enligt det du skriver om hans beteende så är detta inte sannt. Han misshandlar dig psykiskt och använder dig som slaskhink när han mår dåligt, är väldigt aggressiv, hotfull och dominerande. Det räcker inte med boxning när någon beter sig såhär. Att han står ut med att du är depprimerad är ingen som helst  anledning till att låta han forsätta. Jag ber om ursäkt om jag låter hård, men hans betende är absolut inte acceptabelt! Och du ska veta att du inte på något sätt är anledningen till den. Enligt din beskrivning så är han inte frisk och borde få hjälp av någon inom psykiatrin. Får du själv hjälp med din depression? Har du läkarkontakt? Om inte så råder jag dig till att i första hand skaffa hjälp till dig själv. Jag vet att det kan kännas tungt att söka hjälp, men det finns att få. Ta hand om dig själv, ingen ska behöva vara rädd och må dåligt i sitt egna hem (eller nån annanstans heller). Jag hoppas innerligt att allt går bra och ni båda får hjälp med att få livet i balans. ## Comment 6 Author: MissClue #5 tack för ett stärkande svar, är så jobbigt för jag kan inte få stöd i den verkliga världens. Säger jag på jobbet att jag är deprimerad så skrattar de bort de, min mamma mår dåligt om jag berättar hur jag mår,vänner lyssnar inte.så ibland kan ord från ngn som tagit sig tid att skriva värma så mycket=)  Jag ska söka hjälp, var för en vecka sen hos läkaren för att kolla mina blodvärden, tänkte börja i ngt håll. Hon misstänkte depression så jag fick en bunt med psykologer jag skulle ringa runt till.Ska bara ta modet till att ringa för det är väldigt jobbigt att ringa till främlingar.  Jag vet inte om han medvetet spelar kall och varm spel eller vad herrn håller på med.vet bara att jag inte kan bo med honom mer.Igår skulle jag vara snäll och hänga upp hans tvätt då han var på jobb, tänkte att han skulle få slippa det kl12 på natten pluss att den surnar efter 7tim. Mitt i allt så fick jag ont i magen och nästan panik. frågade mig själv om jag hängde upp allt på rätt sätt, ifall han ville ha det i speciell ordning med handukar för sig, vill han ha t-shirten upphängd lodrätt eller vågrätt, kommer han tvätta om allt nu för att jag hängt upp det fel? Var en sek från att bara ösa ner det i tvättpåsen igen. Hörde sen när han kom hem vid 00.30 att han hängde om allt, riste även sjukt högt precis som att jag skulle höra det. Jag kan inte greppa varför jag av denna lilla grej, egentligen inte hotfull men som ändå ger mig magont och ökad puls. Jag väntade mig att han skulle vara iskall när jag kom hem idag efter jobbet men det var han inte.dröjde väl tio min innan han frågade om jag hade hängt upp tvätten?svarade bara ja, sen var det nog med det..innerst inne ville jag säga varsågod men jag bet mig i läppen=P ## Comment 7 Author: VästkustFia Du gör helt rätt som tänker lämna. Det är inte, inte, _inte någonsin_ värt att må så dåligt pga en oberäknelig person som uppenbart har stora problem själv.  Önskar dig all lycka i fortsättningen! ## Comment 8 Author: Manutar #6 Kul att höra att mitt svar hjälptelite :) Vad bra att du var hos läkaren, första steget är alltså taget! Jag förstår att det känns jobbigt tt ringa runt till psykologerna, jag gillar själv inte verst mycket att använda telefon äns med bekanta personer. Känns inte bra att tala med folk när jag inte kan se deras min- och kroppsspråk. En sak som kan hjälpa är att skriva upp saker man vill ha sagt, hela meningarna om man vill så behöver man inte kunna tänka så klart när man väl är i telefon :) Denna din pojkväns beteende låter helt sjukt! Jag tycker att det är han som borde flytta, men det är ju lätt för mig att säga.. Har du diskuterat situationen med de andra som bor med er? Om ni på något sätt tillsammans kunde få ut honom? Att ni skulle få honom att ändra på sitt beteende tror jag inte på, men kanske ni tillsammans kan pressa honom att flytta. ## Comment 9 Author: MissClue #7 nej håller med, hoppas det inte bara är jag som är överkänslig..men det kanske inte spelar ngn roll, mår man inte bra så gör man inte..tack ska du ha=) ## Comment 10 Author: MissClue #8 ja usch det är jobbigt att ringa även bekanta som du säger. Ännu värre är att jag befinner mig i Norge vilket gör mig ännu mer nervös för att inte förstå allt de säger..menmen det får bara gå=P ska nog ringa nu i veckan... Han har ju gjort värre saker men ändå så är han ingenting mot vad exet var,fast han var nog sjuk, denna jag lever med idag har nog bara turbulens inom sig så jag hoppas för hans skulle också att det reder ut sig. Han står på lägenhetskontraktet så att han skulle flytta kommer inte hända. Han vill ju dock bo själv men har inte ekonomi till det.Som sagt, att få komma och prata med ngn kommer nog få mig att vakna till liv lite, jag har verkligen legat i dvala tre senaste åren.  Ska ta vara på ditt råd att skriva ner saker jag vill ha sagt, både när jag ringer o ev träffar psykologen tack=) ## Comment 11 Author: Manutar Hej, hur mår du nu, MissClue? Har situationen löst sig? ## Comment 12 Author: MissClue #11 Va snällt att du frågar=) Jag har börjat gå hos en psykolog och detta har stärkt mig så jag orkar stå upp för mig själv mer o mer=) Sen går vi igenom ganska tunga grejer från barndomen så jag har ingen kraft att flytta egentligen ännu men jag känner att bitchen i mig är tillbaka;-) Häromdagen kom han in o skrek på mig, anklagade mig för ena efter det andra så då fick han fingret o fick höra ett o annat. trodde han skulle ramla baklänges hihi. Efter det så har han vart vääldigt snäll o charmig men jag vet ju att det kommer komma tillbaka så jag låter mig ikke luras=) ## Comment 13 Author: Manutar #12 Så härligt! Jag blir glad :)