# Till vem och hur?
Author: LittleDoYouKnow

Det har sakta men säkert krypt sig på mig.. Något som jag länge förträngt och föraktat. Har gått hos psykolog och kurator sedan högstadiet men är nu mellan 20-25 år gammal och bor på eget håll, går heller inte hos psykolog då jag ältat samma problem om och om igen. Tills det slog mig att jag faktiskt inte berättat allt, den hela mörka sanningen om mitt liv. Inte förrns jag nu har förstått mig på mina psykiska problem som kommit med denna hemska sanning. Jag känner mig så fruktansvärt ensam, äcklig och kluven. Vem ska man berätta för och hur? hur ska någon någonsin kunna göra det ogjort? Det går inte, därför gör jag bäst i att aldrig träda fram och säga något.

Så vad är det nu för hemsk sanning jag bär på? som jag förstår har förstört stora delar av mina förhållanden. Jo, jag blev sexuellt utnyttjad av min storebror när jag var yngre. Både oralt, analt och vaginalt. Det var inga "typiska" våldtäkter med våld, utan snarare tjat och spel på mitt samvete. Jag var ung, hade aldrig haft någon pojkvän och lät mig utnyttjas. Jag mådde redan dåligt och har posttraumatisk stress, panikångest och "manodepressiv" på grund av andra saker som hänt i mitt liv.

Detta pågick ett tag, jag kan inte minnas hur länge. Men jag minns hur äcklad jag kände mig redan då och hur lite jag ville utsättas för detta.

De problem det har lett till idag är att jag stänger av mig själv för min nuvarande och tidigare pojkvän(ner). Minsta lilla uns att jag känner mig obekväm eller får höra "vi har sex så sällan" "jag kan inte minnas när vi hade sex senast" eller att min kille börjar ta på mitt kön/bröst utan att jag själv tagit initiativ. Så är det som att alla mina känslor rubbas och jag tappar dragningskraften till min kille, som jag verkligen verkligen älskar. Som behandlar mig som en prinsessa alla dagar i veckan, som jag vill skapa en framtid med. Men som jag inte längre känner mig fullt bekväm med i sängen, det är nästan som att jag känner att jag måste ha sex emellanåt för att inte förstöra vårat förhållande. Jag kan inte längre få orgasm under sex och jag vill helst få det överstökat fortast möjligt. En gång kände jag till och med att jag fick panik under sexet, att jag låg där och försökte tänka mig bort för att jag verkligen inte hade någon lust. 

Jag vet inte vad jag ska göra längre. Jag vet inte ens hur jag är benägen att ha en NORMAL relation till min storebror idag. Jag vet inte om han ens funderat på vad han gjort emot mig. Min mamma kommer förstås aldrig få veta något, jag vill INTE sätta dit min bror. Men jag måste få ro i min egna själ, så att jag kan må bra i mig själv och känna mig trygg med min egna kille. 

Ställ frågor om ni undrar något mer, detta är allt jag får ur mig för stunden..

## Comment 1
Author: Ebolaa

#0 Tack för att du delar din innersta hemlighet för oss. Det är modigt och det är väldigt värdefullt att du gör det, och du gör dig själv en tjänst i slutändan. Även om det kan kännas väldigt tungt och äckligt inuti så går dom känslorna över.

Jag har själv erfarenheter som är åt samma håll, men de är inte lika invecklade och jobbiga som dina eftersom jag blev utsatt av min mammas "kompis". Han var en renodlad pedofil som utnyttjade min nyfikenhet, mitt barnasinne  och min uppmärksamhet för hans egna syften. Det kändes som att han verkligen var kär i mig, han var nog det också. Jag blev dock inte utsatt för lika grova övergrepp som dig, och det var inte ett syskon som förgrep sig på mig. Ändå har jag haft likadana problem som du har, speciellt i början av mitt sexliv.

När jag till exempel var i den "åldern" där man kanske började hångla eller röra en kille på ett sexuellt vis, tog det längre tid för mig att vänja mig vid eller njuta av att min kille rörde mig jämfört med att "vänja sig" vid a röra honom på ett sånt sätt. Jag fick också panik någon gång och kände mig äcklad och utnyttjad efter sexet. Och precis som dig, att jag bara ville få sexet överstökat..

Har du alltid problem när det kommer till sex med din partner eller kan ni ha det bra tillsammans när du är i "rätt stämning" ibland också? Vet du vad du tycker om när det kommer till sex eller att röra sig själv och sådär? Ursäkta att jag frågar så intima frågor, du behöver inte svara om du inte vill det. 

Orsaken till att jag frågar är att jag lyckades närma mig sexet genom att verkligen vara ärlig mot min kille och sluta låtsas eller stå ut bara för hans skull. Min första kille som jag hade ett sexliv med började gråta när jag berättade hur jag egentligen kände när vi hade sex. Inte ville han att jag skulle ligga där och ta emot bara för att han var lite kåt - då kunde han lika väl gå och onanera om det verkligen var "nöd". Han ville ju att jag också skulle få njuta, och när jag väl började förstå att han egentligen bara ville ha mig för den jag är och inte tänkte sticka så fort jag gett han sex, kunde vi långsamt bygga på en tillitsfull relation, där jag började säga både vad jag tyckte om och inte tyckte om. Något som jag hade väldigt svårt med i början..

Vad är det som i sexväg fungerar eller har fungerat under er tid tillsammans? försök plocka upp trådarna där och gå långsamt och varsamt framåt. Ni borde försöka prata igenom detta och se vad ni ska göra härnäst. Det du blivit utsatt för är allvarliga kränkningar, vilket innebär att du är väldigt sårad, sviken och skamsen över allt som skett.

Det kan ju vara en idé att gå till en psykolog, de kommer ge dig extra stöd och andra synvinklar på problemen. De skulle aldrig be eller tvinga dig anmäla din bror eller att berätta för din mamma om detta. 

Jisses vad jag skriver massor.. Nå, du är stark som sträcker ut en hand - det är tunga minnen du bär på, men saker och ting kan alltid bli bättre. Att du berättar för oss är ett första steg på vägen, det är mycket värdefullt bara det. kram ciao :)

## Comment 2
Author: LittleDoYouKnow

#1 Tack. Jag hoppas ju att jag ska kunna bearbeta det om jag vågar prata om det. Har dock inga vänner jag kan berätta vad som helst för och som finns där i ur och skur. Har till stor del vart ensam i hela mitt liv. Det vore ju underbart om det fanns någon att prata med om allt.

Tycker inte vi ska behöva jämföra vem som haft det mest invecklat och jobbigt, det är ju hur vi uppfattar situationen som gör händelserna hemska. Jag beklagar verkligen att vi båda fått uppleva detta och det känns skönt att du förstår. Jag förstår vad du menar med nyfikenhet, var ju själv oskuld och hade inte haft någon vidare närkontakt med killar. 

Jag har inte alltid haft problem med killar och den sexuella lusten. Har haft ett one night stand som var riktigt underbart, men även långa förhållanden där sexet skiftat från underbart till "Påtvingat". Även om killen aldrig tvingat mig till något, så har jag liksom känt mig som en dålig partner om jag utesluter sex för att jag inte är villig mentalt. Det funkar liksom inte att ha ursäkter varenda gång.  Jag kan liksom jubla när mensen kommer, för då vet jag att jag inte behöver ha dåligt samvete över att det inte blir något sex.

Vi kan ha det bra tillsammans, oftast de gånger när man inte förväntar sig att det ska sluta i sex. Som exempel, när han ger mig en lång massage utan att det är sexuell beröring inblandat. Jag är ganska säker på vad jag tycker om, även om det skiftar mellan att vi är dominanta mot varann eller lugna och kärleksfulla. Jag attraheras av min partner och vill verkligen ha ett fungerande sexliv, men ibland blir det bara pannkaka och jag känner mig oerhört obekväm när han börjar ta på mig. Han kan börja tafsa under tiden vi lagar mat, eller ser på film. Vid såna tillfällen är jag inte ett dugg sugen och känner jag mig "påflugen" så blir det knappast bättre. Han har även sagt på skämt en gång "jag kan ge dig en åktur på något annat om du vill" och jag kände mig direkt obekväm. Jag kände mig som ett objekt, inte som en älskad flickvän som man behandlar ömt. Du kanske förstår vad jag menar?  
  
Min kille har redan från början frågat vad jag tycker om, vad han kan göra för att jag ska få orgasm och njuta till fullo. Han har sagt att han hellre ser mig njuta, än att njuta själv. Han lägger fokus vid att vi båda ska ha det bra och behandlar mig som en prinsessa. Men det är klart jag förstår att han också har behov och att då inte vilja ha sex på flera veckor känns dumt när jag inte kan ge honom den verkliga orsaken till problemet.  
  
Har tänkt kontakta en psykolog i ärendet, kanske låta dom läsa igenom mitt första inlägg. Då vet dom sanningen utan att jag behöver säga den. 

Tack för att du skrev så långt, det värmer att du tar dig tid och formulerar dig för att hjälpa på ett förstående och välmenande sett ❤️ Kram