# Är du drabbad av bluffsyndromet? Author: Pyttelite ***Känner du dig som en bluff på jobbet? Som att dina kollegor snart ska inse att du inte är så bra som de tror? Då har du kanske imposter syndrome, eller bluffsyndromet på svenska. – Vi måste motverka stereotyper, om att kvinnor och minoriteter inte är lika duktiga och smarta som män, säger Uppsalaforskaren Christine Fawcett.*** Läs mer här; https://www.svt.se/nyheter/lokalt/uppsala/forskaren-manga-kvinnor-drabbade-av-bluffsyndromet ## Comment 1 Author: Loris M Jag har flera kollegor som jag pratat med om det här. Alla kvinnor, högpresterande, duktiga, intelligenta, men så osäkra. De säger att de väntar bara på att någon ska upptäcka att de inte kan allt, att de inte är tillräckligt kompetenta. De är livrädda för att göra fel eller att någon av någon anledning ska vara missnöjd med dem. Varenda en lider också av "duktig flicka - syndrom". Så synd att så många kvinnor går runt och oroar sig i onödan. ## Comment 2 Author: Pyttelite #1: Kanske är det en generalisering men ibland får jag uppfattningen att kvinnor oftast jobbar ensamma med sin självkänsla och tar inte hjälp av andra på samma sätt som män. Samma gäller delaktighet - jag får uppfattning att män samlar många hjälpredor kring sig men kvinnor hjälper inte varandra på samma vis. ## Comment 3 Author: [Borttaget] Ja, jag känner mig alltid som en bluff. Det har jag gjort sedan barnsben. Jag vet ju att jag egentligen klarar saker rätt bra, jag har bevis i form av goda betyg i skolan och åtminstone god feedback på de få jobb jag haft. Jag studerar just nu, och det har gått bra hittills. Inget underkänt och till och med ett par VG (ja, det är den betygsskalan som universitetet använder sig av.) Men trots detta tänker jag alltid att allt jag skriver i uppgifter, allt jag säger på seminarier är felaktigt och korkat och att jag borde vara tyst. (Vilket förmodligen är en överdrift...) Det är så jobbigt. Jag VILL utvecklas, och utmanas, men samtidigt vill jag ibland bara gömma mig och aldrig få kritik mer- varken positiv eller negativ. ## Comment 4 Author: [Borttaget] Allt jag gör känner jag alltid en tvivlan för. Ibland när jag försöker göra vissa saker tvivlar jag på mig själv så mycket att hjärnan bara låser sig och allt blir dimmigt. Min dåliga självkänsla och självförtroende är så extrem att det hindrar mig från att leva mitt liv då ångesten gör mig nästan förhandlingsförlamad. Saker jag vet jag är bra på klarar jag inte när andra är i närheten för då börjar tvivlet och tankarna går igång.... Jag snubblar på ord och folk uppfattar mig antagligen som förvirrad ## Comment 5 Author: Mandra #0: Jag minns faktiskt inte om jag tvivlat på mig själv när det gäller jobb. Har jobbat med samma sak i 30 år och det vet jag att jag är väldigt bra på. Har heller aldrig tvivlat på mig själv när det gäller studier. Är bra på det också. Förutom naturvetenskaper och språk. Så när jag var tvungen att plugga in gymnasiematte för att komma in på universitetet - så var det kämpigt. Och jag trodde inte jag skulle klara det - men det gjorde jag. :) Vad jag däremot tvivlade på mkt förr var mig själv som person. Min personlighet, trodde ingen tyckte om mig. Och precis som Sommarros hade jag svårt att ta positiv kritik. Fick jag det så började jag gråta. Jag minns en övning vi hade första året på universitetet. Gick på beteendevetenskaplig linje. Det här var en gruppövning där alla skulle gå omkring och mingla i ett rum. Man skulle skriva en skylt och hänga om halsen. På den skulle man skriva någon positiv egenskap som man hade. Jag kunde inte för mitt liv komma på någonting. En klasskamrat fick hjälpa mig till sist. Gräsligt.