# Umgås ni med personer som får er att må dåligt? Author: marko5 Förut hade jag en tendens att umgås med personer som var lika destruktiva som mig själv. Det kändes som en trygghet, vi förstod varandra men det slutade aldrig bra. Gjorde idiotiska saker tillsammans varje dag och bara mådde ännu sämre. Till slut valde jag att bryta kontakten med allt och alla som var på något sett självdestruktiva även viss familj. Klarar ni av att umgås med folk som inte är bra för er samtidigt som ni bearbetar ert tillstånd? Två månader sedan (tror jag, har inget tidsperspektiv) isolerade jag mig igen men det var en person som vägrade släppa taget. Hon var där för mig varje dag. lyssnade på mig ställde upp för mig. Detta var direkt efter jag fick en enorm panikångest, efter det förändrades allt. Känslor flög ur mig, saker som jag hållt inne i massvis med år. ett tag sedan kom jag underfund med att jag gillar henne som mer än en vän. Det ger mig sån otrolig ångest, jag vill inte känna så för hon betyder så mycket. Hon har sagt att hon älskar mig som en vän, att hon verkligen litar på mig (hon litar vanligtvis inte på någon) att jag alltid funnits där för henne. Jag minns inget sådant, att jag varit en sådan vän, iof minns jag ingenting, inte ens vad jag gjorde igår. Har alltid tryckt in alla mina känslor både glada och ledsna och levt som en zombie, men efter paniken kan jag inte hålla inne något, säger alltid vad jag tycker och tänker nu. Har tränat så länge på att bli en riktig egoist, jag var tvungen till det enligt mina psykologer. Satte alltid andra människor före mig själv förut, jag kunde hjälpa och ta hand om dem men inte mig själv. Nu är frågan hur ska jag kunna fortsätta träffa henne samtidigt som jag ger allt för att få bort min egna depression och ångest. Jag vill träffa henne samtidigt som jag är så rädd för att må dåligt. Vad kan jag göra för att få bort den där egoistiska känslan att jag vill ha henne för mig själv, att det inte ska göra ont när hon träffar en kille. Den här gången tänker jag inte fly, hon betyder för mycket för det. Jag lämnade farsan men han lämnade mig också, han ville leva på sitt sätt, tittade mig rakt i ögonen och sa det. Vad ska jag göra? Tack för den här underbara sidan. Hjälper verkligen att skriva av sig. ## Comment 1 Author: paronskrutten Jag tycker som du, det är jätteskönt att kunna skriva av sig, få lite reflektioner och råd.. eller bara skrika ut sina jobbiga känslor till någon/några man vet lyssnar. Vill berömma dig för att jag tycker att du skriver så att man vill fortsätta läsa, läste din presentation inne på din sida tidigare ikväll. Apropå ditt inlägg: Känner igen mig mycket i vad du skriver, om att man sätter andra i första rummet, lågprioriterar sig själv.. Jag umgås nog bara med människor som jag tycker om, som får mig att må bra, som stöttar även om inte de mår jättebra själva. Blev kankse lite virrigt.. men jag är trött, så jag skyller på det :P Kramar, och förhoppningar att du ska trivas lika bra även senare /Helena ## Comment 2 Author: marko5 tack så mycket, värmer att läsa ditt inlägg. tycker jag skrivit allt väldigt flummigt. I det här tillståndet är det för jobbigt att formulera sig korrekt, för många tankar. ## Comment 3 Author: paronskrutten Det tycker jag inte att du har gjort, visserligen är det ingen direkt röd tråd, men det är ju förståeligt. När man skriver av sig så är sånt inte viktigt, tycker jag iaf. För övrigt är jag inte direkt piggare nu, har inte kunnat sova i natt heller, så jag håller mig till att skriva ganska lite för att inte virra bort mig totalt.. :P /Helena ## Comment 4 Author: Allamej Om jag har förstått dig rätt så mår du bra av henne... du vill ha henne i ditt liv. Så ha henne i ditt liv. Bryr hon sig så vet hon att det svåra inte betyder nånting när det blir bra och ljust. Jag har brutit med större delen av mänskligheten om jag ska vara ärlig... nån helg per åt kan jag umgås och sen är det klart... all sorg, allt jobbigt all skit bubblar upp till ytan och så vill jag inte leva mitt liv. Ok jag är inte den enda som ska klandras... jag är inte 50+ och ljuger för att få mig själv att låta bättre och jag ljuger inte för dom döda. Välj ditt umgänge väl. Ta vara på dom som ger dig något och släpp dom som får dig att må sämre... Svårt kanske i början men när energin kommer tillbaka ser du att det är värt det.