# Inlagd? Author: David Har du någongång varit inlagd på en slutenvårdsavdelning? Antingen frivilligt eller tvångsinlagd? Vad har du för uppfattning om hur "vården" bedrevs, vad fick du hjälp med på avdelningen? ## Comment 1 Author: Aviendha Jag låg inne, knappast frivilligt men jag vet inte om det var tvång heller. I vilket fall så var personalen mycket mån om mig som person och stället var faktiskt riktigt fint. ## Comment 2 Author: David Jag har bara kortare stunder varit inlagd på slutenvårdsavdelningar. Oftast har det i mitt fall räckt med en inläggning på medicinavdelning, konsultation ifrån psykiatrin, sen gått hem. Vissa läkare har velat ha kvar mig under ett dygn för observation av personal inom psykiatrin. Har ofta frivilligt stannat, åtminstone under den tid där jag hade bra kontakt med cheföverläkaren, för då hade jag tryggheten att veta att jag kunde få träffa honom omgående, och komma därifrån. Här uppe när de ville lägga in mig också för observation, utan att ha någon etablerad kontakt, valde jag att låta dem tvångsinlägga mig, ville inte bli inlagd, och ville också ha vissa rättigheter att inte bara bli "förvarad". Ingen av inläggningarna har gett mig något alls. Det är lite som att allt bara går på rutin, mestadelen sitter man på sitt rum och gör ingenting. Tittar lite på tv i dagrummet, håller strikt på de fika- och matttider som finns, men någon form av behandling, eller ens samtal finns inte. Har alltid tyckt att öppenvården är det som ger mig något, så jag ägnar ofta min tid på slutenvården (jag har aldrig ansett att jag behövt den åtgärden) åt att prata med andra. Lite skrämmande att höra om personer som varit inlagd i två-tre veckor utan att ens träffat någon läkare. Samma rutin varje dag, frukost med medicinutdelning, tv, läsa morgontidningen, lunch, mer tv, ny medicinutdelning, eftermiddagskaffe, ännu mer tv, kvällsmat, mer tv, kvällsfika, ännu mer tv och sen gå och lägga sig i ett rum som egentligen bara består av en säng. Förstår inte riktigt vitsen med det hela, förutom då när man är i sådant skick att man verkligen är en uppenbar fara för sig själv eller andra, när man verkligen inte klarar av att vara ute. Men några sådana träffade jag i regel inte på. Är det här "behandling", eller mer förvaring? ## Comment 3 Author: Aviendha Jo, jag kanske borde utveckla. Jag har inte en aning om de olika formerna av inläggning, men där jag var så fick man inte komma och gå som man ville, dörrarna var låsta, farliga saker inlåsta och personal dygnet runt. Dock fick jag prata med en kontakt varje dag och de övriga i personalen var mer än villiga att lyssna om jag ville prata. Så, jag hamade där för att de inte tyckte att jag borde vara "lös", så mycket har jag fattat. Jag tog det hela som en förvaring i väntan på att jag skulle bli stabilare, men viss behandling i form av samtal fick jag ju ändå där. ## Comment 4 Author: [Borttaget] Vad menas egentligen med sluten avdelning? Är det dit man kommer när man blir inskriven från akutpsyk? ## Comment 5 Author: solo Jag har varit inlagd på sluten avdelning många gånger. //S ## Comment 6 Author: solo Man kan säga att det var en del av mitt liv under ganska många år. Låg inne ett par, tre, fyra månader...var hemma ett par, tre, fyra månader...åkte in osv... Några gånger frivilligt (fast igentiligen har man faktiskt inget annat att välja på), andra gånger med tvång och låst avdelning. //S ## Comment 7 Author: flikkan77 Var inlagd men minns inte hur länge eller egentligen varför, tror dock att det var frivilligt. Kanske lite påtryckningar från familj och läkare men inte mer än så. Vill ha tillbaka mitt minne! ## Comment 8 Author: [Borttaget] Två och en halv gång. Frivilligt. Första gången var det för att mitt ex inte orkade sitta med mig i famnen mer, efter att ha låst in alla mediciner och gömt allting vasst. Ingen hjälp från öppenvården och akutpsyk kunde inte göra mer än skriva korta sjukskrivningar och ge mig oxascand. Då blev det inläggning. Ärligt talat tycker jag att det var en onödig inläggning, för det som skedde då vara att man satte in litium, tog lite prover, gav mig oxascand och skickade hem mig. Men mitt ex/dåvarande pojkvän fick andas ut en stund, så jag antar att det var bra. Andra gången, som egentlingen inte ens är en hel gång. Jag skrevs in vid ett på natten någon gång. Fick nattmedicin, vaknade vid sex på morgonen och fick vänta  på läkarsamtal vid tio. Vid elva var jag hemma igen, med en akuttid till en läkare på öppenvården. Skickades upp till akutpsyk igen, där jag blev inlagd. Mina inläggningar hade kunnat undvikas, om man hade satt in rätt medicin vid rätt tidpunkt. Vid sista inläggningen satte de in lamictal, ett läkemedel jag påpekat flera gånger att den faktiskt behandlar det som jag hade problem med då: depressioner vid bipolär sjukdom. ## Comment 9 Author: Jezzz _#4:_ _Att vara inlagd på en slutenvårdsavdelning gäller då man blir inlagd på en avdelning som är låst (i princip alltid, men det finns olåsta...faktiskt...). Man kommer inte ut utan att någon låser upp dörren. En vanlig psykiatrisk inläggning innebär oftast att man blir inlagd på slutenvårdsavdelning._ _Med öppenvårdsavdelningar menas de ställen man går till tex för att samtala med läkare, terapeuter, jour, eller dagvårds-verksamhet._ _Till slutenvårdsavdelningar tillhör inte tex behandlingshem (frivilliga) eller ställen man går på gruppterapi, terapi, stödsamtal etc._ _Slutenvårdsavdelningar är de ställen där man hamnar PÅ den psyiatriska kliniken (det finns ställen som har slutenvårdsavdelningar på flera olika ställen, inte nödvändigtvis fysiskt kopplade till kliniken)_ _Jag har varit inlagd väldigt många ggr... Alla utom en var frivillig. Har varit inskriven på 7 olika avdelningar på olika ställen (inkl akutpsyk)._ _Den tiden är dock förbi. Jag hamnade på ett väldigt bra behandlingshem, då det ansågs att jag behövde bättre hjälp än vad öppen och slutenvården kunde ge mig. Där bodde jag 2½ år och flyttade därifrån i februari -08._ _Jag har inte varit inlagd nu på ca 2½ år... Känns underbart. Jag har mitt liv tillbaka och blir bara friskare och friskare :)_ _Dessutom utbildat mig till mentalskötare och både jobbat och praktiserat inom öppen och slutenvården._ _/Jezzz_ ## Comment 10 Author: solo Jag missade följdfrågan, vad jag fick för hjälp. Ingen alls skulle jag vilja påstå. För mig var det förvaring eller kanske snarare övervakning så jag inte skulle ta mitt liv. Byten av mediciner men ingen annan hjälp. Det är några år sen nu jag låg inne senast och jag hoppas och tror att det är ett avslutat kapitel i mitt liv. //S ## Comment 11 Author: HannaM Jepp både och, först tvångsvård, den löpte ut och det blev frivilligt (eller frivilligt och frivilligt, hade jag nekat till någonting dom föreslog hade jag fått tvångsvård så dom kunde genomföra vad dom ville). Fick sen tillbaka tvångsvården under sista veckan av min vårdtid. Sen har jag varit inlagd över natten ett par gånger frivilligt. Hjälp vet jag inte. Det positiva med det hela var att jag faktiskt fick en remiss tipp en NPenhet för utredning av adhd och att jag fick en öppenvårdskontakt snabbare än ajg fått annars. I övrigt var det nog mer någon form av förvaring och en kamp mellan mig och dom angående mediciner. När jag varit inne över natten har det mest varit för att jag är så psykiskt slut att jag inte orkar med världen och är där för att inte skada mig själv. Vilket inte är omöjligt men i alla fall svårare. ## Comment 12 Author: [Borttaget] #9 Tack Jezzz, då hänger jag nog mend. De ville lägga in mig där för några veckor sen en jag vägrade ## Comment 13 Author: kerstinjo #9 Så fort du blir inskriven på en avdelning, oavsett vilken vårdavdelning det gäller, så är det tal om _sluten vård._ Så _sluten vård_ är inget specifikt för psykiatrin. ## Comment 14 Author: Jezzz _#13:_ _Stämmer. Tack för förtydligandet... Tänkte mest på att detta var inom psykiatrin.._ _/Jezzz_ ## Comment 15 Author: [Borttaget] Jag har blivit tvångsinlagd.. Det var väll inte så mycket till hjälp men det var nog det bästa just då. ## Comment 16 Author: David #11. Ja, det stämmer väl, det enda positiva jag har sett med det, åtminstone sista gången, var att det blev en något snabbare kontakt med öppenvården. Sedan att det känns som de skakade fram vem som helst där bara för att ge mig en kontakt, det är ju en helt annan sak. Som inte "helt utmattad" på en avdelning, är det rätt spännande att se och observera andra, och lyssna på dem. Har aldrig legat inne så länge, men för de som nästan bara går över veckan, så blir det mer förvaring än behandling. Första dygnen, är man är i en akut fas, då kan man säkert bli hjälpt, om man själv tycker att man har behovet av det. Är egotrippad och berättar hela tiden om mina egna erfarenheter, men här senast, hade extravak på medicinavdelningen, och när psykiater nr 2 gjort sin bedömning, då ville de lägga in mig på en av deras avdelningar. Det kom lite som en chock både för mig, och för de personer som faktiskt setat vid min sida 24 timmar per dygn. Just därför vägrade jag, och krävde ett vårdintyg för att ha någon laglig rättighet att ta mig därifrån inom en kort framtid. ## Comment 17 Author: Froddel Har varit inlagd i tre månader på ett behandlingshen kopplat till psykiatrin, hade jag inte gått med på det då så hade det blivit tvångsvård så vad skulle jag göra?! Men det är många år sen nu...En del hjälp fick jag väl kanske men det jobbigaste kom när jag blev utskriven. ## Comment 18 Author: Citronmeliss Nej, jag har inte varit inlagd!