# Att känna sig behövd.
Author: isa

Har du behov av att känna dig behövd? Det kan vara att du vill att dina familjemedlemmar behöver dig, vänner som behöver dig, ditt arbete som behöver dig, eller dina husdjur som behöver dig.

## Comment 1
Author: [Borttaget]

Kryssade i annat för att nu när jag är utbränd så orkar jag inte så mycket.

Annars har jag alltid velat hjälpa andra och har alltid ställt upp i ur och skur.

Att känna sig behövd är jätteviktigt för mig. Men att jag inte längre orka sänker livskvalitén till botten.

Är glad att mina hundar finns ...

## Comment 2
Author: HannaM

Jag har faktiskt ingen aning. Jag tycker det är bra att illrarna finns och ställer krav på att jag går upp och ger dom mat annars hade jag blivit kvar i sängen många dagar. Men jag tror inte jag orkar att någon behöver mig väldigt mycket. Jag har helt enkelt inte orken att finnas där jämt.

## Comment 3
Author: paronskrutten

Jag _behöver_ känna mig behövd..det är nog för att jag vill att folk ska finnas där för mig som jag finns för dem och ställer upp i alla lägen. Dock vet jag inte om jag får lika mycket tillbaka

## Comment 4
Author: David

Jag har ett jättebehov att känna mig behövd. Vet att många inte alls ställer upp lika mycket för mig, som jag ställer upp för dem, men jag måste känna mig behövd, annars fungerar inte tillvaron alls för mig.

Nu är det ju begränsat vad jag kan göra för något. Det här har faktiskt psykologen tagit upp. Att det kanske är mitt behov att vara behövd som gjort att jag hamnade i situationen där jag kämpade/kämpar mot kattmördar-gubben. För då är jag behövd.

## Comment 5
Author: flikkan77

Jag vill inte känna mig för behövd, då blir det krav övar det hela och det är jobbigt, till och med djuren kan bli för mycket ibland.

## Comment 6
Author: isa

Vad roligt det är att göra en undersökning! Mycket intressant. Men jag måste ju svara själv på den , annars kan jag inte se era svar. För mig är det jätteviktigt att vara behövd.

#3 Jag säger som du: Jag behöver känna mig behövd. Både på jobbet, i familjen, av min katt och de få vänner jag har. Tyvärr så är jag dålig på att lära mig mina egna gränser, så jag hjälper ofta andra som behöver hjälp för mycket, så att jag tär på mitt eget behov av att behöva återhämtning.

## Comment 7
Author: Froddel

Jag försöker idag att säga nej till nästan allt runt omkring mig eftersom jag stressar upp mig så lätt och lika lätt blir slutkörd efter minsta lilla. Förr sa jag ja till i stort sett allt, vilket har kommit att kosta mig och min hälsa alldeles för mycket.

Men visst har jag ett behov av att känna mig behövd, men det är inte lika utpräglat som förr då det styrde mitt liv.

## Comment 8
Author: [Borttaget]

Har oxå behov av att känna mig behövd det känns som en bekräftelse för att jag är värd något på nått konstigt sätt

## Comment 9
Author: Yeay

Känner jag att någon behöver mig känner jag mig pressad. Känner jag mig pressad eller stressad mår jag inte bra och det räcker med väldigt lite för att jag ska göra det. Så det räcker mer än väl att djuren behöver mig, mer klarar jag nog inte av då jag knappt orkar med dem ens längre...

## Comment 10
Author: David

#9. Det är lite av det som är så skumt med mig, jag strävar hela tiden efter att vara behövd, men ofta så blir jag jättepressad och stressad av att vara behövd. Psykologen har börjat fundera i små banor om jag själv gjort mig utbränd i min strävan...

Nu är det nästan ett heldagsprojekt att sköta om katterna. Men ändå strävar jag efter mer, och man behöver inte leta länge innan man hittar något, tyvärr.

## Comment 11
Author: Yeay

Usch då, det låter ju inte bra att du bränner ut dig själv! Jag känner också det att det är som ett heldagsprojekt att bara ta hand om djuren. Nu har ju inte jag katter men råttor, möss, marsvin och akvarium att sköta istället. Men jag tar ju inte heller på mig mer heller.

## Comment 12
Author: Musiken

Jag behover verkligen kanna mig behovd. Hela tiden. For mig funkar det sa att om jag lyckas gladja nagon annan varelse, eller underlatta deras tillvaro sa kanner jag mig battre. Inte sa att jag mar psykiskt battre - for det ar otroligt tarande och stressande att alltid finnas dar for allt och alla (precis som David sager) - men det ar bekraftelsen som ar sa viktig. Jag kan inte alska mig sjalv om jag inte vet att andra uppskattar min existens och vad jag gor for dem. Det fungerar ocksa tvart om; ar mitt arbete for att fa andra att ma battre inte uppskattat, dvs att jag far negativ respons, sa tar jag det direkt personligt och kanner mig som en samre manniska. Ofta sa drar jag mig undan om jag far sadan respons och "lamnar personen ifred" for att inte forpesta deras tillvaro med min existens mer.

## Comment 13
Author: flikkan77

De dagar jag mår mindre bra känner jag mig lätt stressad av alla mina djur. När jag låg inne försökte jag förtränga att jag ens hade dem. Visst, maken skötte om dem superbra, men det var jobbigt att släppa över ansvaret på honom.

Just nu är det skönt att ha en gammal hund med. Dessutom av en ras som ingen försväntar sig superlydnad på. Hon gör lite som hon vill och lyder om vi vill samma saker. Sen kan hon säga till om man glömmer bort henne med och det är bra just nu.

## Comment 14
Author: evrekaw

Klart att man vill känna sig behövd... Men det får inte bli en kvävande boja runt foten... Hatar att bli uppäten av människor, sådana man ger lillfingret och sedan tar de hela handen...

Så behövd som man var när barnen var små blir jag nog aldrig mera igen. Men då skaffar man bara en hund istället...![Flört](http://psykologi.ifokus.se/tiny3/plugins/emotions/img/smiley-wink.gif "Flört")

## Comment 15
Author: hus-musen

det beror på vad man menar med att känna sig behövd, mina råttor är mitt ansvar, de ska ha mat, vatten och ren bur, oavsett hur jag mår. Har väl egentligen inget behov av att känna mig behövd.

## Comment 16
Author: Snurpan79

Jag har ett väldigt stort behov av att känna mig behövd för då känner jag att jag betyder något. Jag känner stort behov av att fylla någon funktion som bara jag kan fylla. Kan någon annan enkelt fylla den funktionen jag har så spelar det ingen roll för mig. Ett exempel är mina katter som behöver mig för mat, kärlek och liknande. De skulle dock ha precis lika bra liv hos någon annan djurmänniska och då känns det som om jag egentligen inte fyller någon funktion, jag är inte behövd.

## Comment 17
Author: annemaria1962

har ju oxå ett starkt behov av bekräftelese. även om jag har lyckan att ha en sambo, som ofta säger vad jag betyder o ger ofta beröm för de jag gör. så får jag ändå alldrig riktigt nog. en orsak är nog att jag har enormt svårt att verkligen låta det han säger till mig, verkligen fastna!! har en förmåga att stänga ute, det han säger. vet om de, försöker att bryta detta, men det tar ju tid...hoppas ju det ska kunna börja släppa, denna "spärr". vet ju att han menar då han säger det till mig!

## Comment 18
Author: Citronmeliss

Annat..

Knycker din mening flikkan! _Jag vill inte känna mig för behövd._

Jag har ett yrke som bygger på att andra behöver mig, på ett eller annat sätt.

Trots det vill jag hellre "hjälpa" de som behöver mig, att klara sig själva!![Oskyldig](http://psykologi.ifokus.se/tiny3/plugins/emotions/img/smiley-innocent.gif "Oskyldig")

## Comment 19
Author: Halvdansken

Det är väl skillnad på att folk litar på mig och vet att jag finns där om det är nåt, en annan sak att de tar för givet att man alltid ställer upp.

Sen är det en annan sak med djur (och barn), som ju faktiskt kan dö om man inte tar hand om dem. Men min man kan klara sig själv en vecka även om han gnäller.

## Comment 20
Author: [Borttaget]

Har ett jobb där jag ska serva o hjälpa ganska mycket, kundorienterat även om jag inte är en "frontperson". Dessutom är jag Super user i affärssystemet och får ofta rycka ut o visa o förklara när folk inte begriper hur de ska göra olika transaktioner. Så ett visst mått av "behövdhet" behöver jag, men när det blir för mycket, då känner jag mig bara kvävd, infångad, strypt, snärjd, och brukar fäkta på nåt vis för att komma loss. Så det gäller att hålla balansen i det hela, inte ta på sig för mycket och säga nej när det är lämpligt.

Har märkt att nejsägeri inte alls är farligt, folk är förvånansvärt lydiga o fogliga och lommar snällt iväg och löser problemet på egen hand! Jag har också utvecklat en strategi att inte göra nåt ÅT någon annan, istället säger jag: sätt dig här och GÖR SJÄLV, SÅ FÖRKLARAR JAG!
