# Någon att prata med? Author: David Läste en artikel i personaltidningen för SL (lokaltrafiken i Stockholm) att deras kundtjänst på nattetid får väldigt många samtal ifrån personer som egentligen bara vill prata, och som inte alls nödvändigtvis har frågor om trafiken. Tycker det är lite sorgligt när samhället har blivit så att när en ensam människa behöver någon att prata med så blir det nattöppna kundtjänster som är det enda valet. [Nationella Hjälplinjen](http://psykologi.ifokus.se/Forum/Read.aspx?ThreadId=1b757163-888a-457d-8163-f9c15b32b515) finns, dock inte dygnet runt, och är statligt finansierat med utbildad personal. Jourhavande präst finns också via 112. Men för att ringa de numrena känns det som man måste ha något "allvarligt" att prata om. Den kategori som ringer till en kundtjänst söker bara en medmänniska att prata tillfälligt med. Hur är det för dig? Har du någon du kan ringa till när du behöver "slöprata" lite...? ## Comment 1 Author: Yeay Nej, jag har ingen att prata med när jag behöver det. Klarar inte av att ringa och finns ingen i min närhet jag kan prata med när jag mår dåligt... ## Comment 2 Author: Musiken Nej det har jag inte. Ingen jag kan ringa och be komma over pa en kopp te och en kram heller. Det ar valdigt ensamt ibland.. ## Comment 3 Author: [Borttaget] Har samma problem här, trodde inte jag var så ensam som jag var men det har jag fått svar på den senaste tiden. tackar dock gudarna för Psykologi i fokus och alla underbara människor här ## Comment 4 Author: HannaM Har väl en vän men ringer sällan när det är illa. Har ingenstans att vända mig efter klockan 22 när vår psykjour stänger för natten. Undrar hur dom tänker, det är väl så vitt jag vet kvällstid och nattetid som det skulle behövas mest, när folk är ensama, när mörkret och tankarna kryper på. Suck på dom. I övrigt, för att bara underhålla mig en tråkig kväll ringer jag min gode vän, vi kan hålla låd ai många timmar. ## Comment 5 Author: flikkan77 Jo, det har jag väl, egentligen. Men jag vill inte belasta min kompisar med att jag mår dåligt. Vet att jag får ringa men gör det inte... ## Comment 6 Author: Froddel Nu på "äldre dar" så sätter jag mig ogärna i telefonen när det är jobbigt, utan jag drar mig undan och vill helst vara för mig själv. Sambon finns ju här hemma men ibland så orkar jag inte ens prata med honom. Sen har jag min barndomsvän och min syster jag skulle kunna ringa när det blir för jobbigt, men som sagt..jag orkar inte prata i telefonen då och vill helst inte störa någon annan med mitt tråkmående. ## Comment 7 Author: Link- Nej ingen. ## Comment 8 Author: [Borttaget] Nepp, jag har ingen att prata med tyvärr. Det måste ju vara nån som förstår och inte bara skakar på huvudet och kommer med klämkäcka svar eller tips ## Comment 9 Author: [Borttaget] #8 sådana människor blir man bara förbannad på för det känns förnedrande, tycker jag iaf. ## Comment 10 Author: Emelie-E Nej.. Jag har ingen och har heller aldrig haft någon. ## Comment 11 Author: isa Jag har en vän att prata med och henne kan jag prata med om allt. Men hon är väldigt sjuk i sin fibromyalgi, så det är inte så ofta hon orkar svara i telefonen. När jag satt i växeln, på Skatteverket var det många människor som ringde, som också bara behövde nån att prata med.Det är sorgligt när man är så ensam att man till och med ringer Skatteverket........... ## Comment 12 Author: LenaR \# 8 & 9 Har ni träffat nyktra alkoholister? Det finns en del tvungna helnykterister som inte har något tålamod med drinkare. "Det är ju bara att sluta!" säger de. "Kan jag kan vem som helst!" Jag ser ibland att jag är likadan mot deprimerade människor. Eftersom jag själv tagit mig ur mina depressioner, så tycker jag att alla kan göra likadant. Så jag kan nog vara rätt rå ibland... Är det någon som tycker att jag är okänslig så får ni säga ifrån! Jag är en rätt snäll människa egentligen, jag lovar! ![Oskyldig](http://psykologi.ifokus.se/tiny3/plugins/emotions/img/smiley-innocent.gif "Oskyldig") För att svar på frågan i #0 så är jag nog en av dem som har vänner att ringa till men inte vill störa. Jag tror inte det har hänt mer än 2-3 gånger i mitt liv att jag har bett någon om  hjälp. När jag mådde som sämst tyckte jag inte att jag förtjänade vänskap. Och idag ringer jag vänner och släktingar för att umgås, inte för att avbörda mig. (Avbördar mej gör jag ansikte mot ansikte! ![Tungan ute](http://psykologi.ifokus.se/tiny3/plugins/emotions/img/smiley-tongue-out.gif "Tungan ute")) ## Comment 13 Author: LenaR #11 Nej, skatteverket borde hamna långt långt ner på listan över myndigheter man ringer bara för att prata lite! ## Comment 14 Author: LenaR #10 Emelie, nog finns det någon? ## Comment 15 Author: Emelie-E #14 Nej.. Och när det dessutom tog slut med min pojkvän igår, så är jag nu helt ensam.. ## Comment 16 Author: Musiken #15 Forstar precis hur du kanner.. Har heller aldrig haft nagon att prata med och det tog slut med min pojkvan i forra veckan ocksa. Da ar det bra att ifokus finns ibland :) ## Comment 17 Author: LenaR #15&16 Vet ni, när jag var ung tyckte jag aldrig att det fanns någon jag kunde vara 100% uppriktig mot. Så jag kände mej väldigt ensam. Men den ensamheten skapade jag själv. Det var jag som inte släppte någon in på livet. Jag var över 30 när jag upptäckte att jag kan dela med mej av vad som helst till vem som helst. (Nåja, nästan.) Så jag är övertygad om att det finns människor i er närhet som gärna skulle lära känna er bättre om ni tillät det. ## Comment 18 Author: Musiken #17 Du har sakert helt ratt! Jag har valdigt svart for att slappa in folk. Vill ogarna "belasta" folk med mina problem, eller vad som hander i mitt liv (inte ens positiva handelser). Forsoker att vara mer oppen dock, men far sallan de reaktionerna jag vill ha eller vantat mig. Kanner dessutom att jag har jattesvart for att gilla andra manniskor. Ytliga bekanta alskar jag, men nara blir det obehagligt, och jag borjar irritera mig pa personen, trots att jag verkligen vill kunna ha nagon nara. ## Comment 19 Author: LenaR #18 Grejen är att folk nästan aldrig känner sej "belastade" av andras problem. Ofta känner man sej i stället utvald av att någon delar med sej. Vilka reaktioner man får kan man däremot inte bestämma! ![Flört](http://psykologi.ifokus.se/tiny3/plugins/emotions/img/smiley-wink.gif "Flört") ## Comment 20 Author: Emelie-E #17 Jag har jättesvårt för att prata, och innan jag ens har hunnit tina upp för att kunna prata med någon, så har dem redan tröttnat och gått. ## Comment 21 Author: LenaR #20 Emelie, jag kanske har ett råd att ge dig: Sätt fokus på andra. Många blyga människor är väldigt ängsliga över vilket intryck de gör på andra. Och börjar man oroa sig över det, då gör man bara intryck av att vara självupptagen. Nu vet jag inte om det är blyghet som kommer i vägen för dej, men nästa gång du träffar någon, vem som helst, ställ frågor, ge komplimanger, gör en observation om vädret, vad som helst. Skriv en lista över bra frågor om du tror det hjälper. Då slipper du fundera över vad du ska behöva säga, de får sköta snacket tills du tinat! De flesta tycker hemskt mycket om att prata om sej själva... ![Skrattande](http://psykologi.ifokus.se/tiny3/plugins/emotions/img/smiley-laughing.gif "Skrattande") Det kommer säkert att kännas helt naturligt första gången... Faktiskt så kan det vara en väldigt smärtsam fas att ta sej igenom. Men då och då hittar man människor som man kan kommunicera med. Det gör alla pinsamma möten värda besväret. ## Comment 22 Author: [Borttaget] Saknar någon att bara sitta och slöprata med, bara prata om egentligen ingenting... har tyvärr inga vänner kvar att prata med ![Rynkar på näsan](http://psykologi.ifokus.se/tiny3/plugins/emotions/img/smiley-frown.gif "Rynkar på näsan") ## Comment 23 Author: Musiken vi skulle ha en jattestor syjunta alla vi har pa psykologi och bara prata strunt. gud sa skont och trevligt det skulle vara! ## Comment 24 Author: David En Psykologi iFokus träff? ![Flört](http://psykologi.ifokus.se/tiny3/plugins/emotions/img/smiley-wink.gif "Flört") Har av tillförlitliga källor hört av Gunilla bakar fantastiska rabarberpajer också. ## Comment 25 Author: Citronmeliss Kolhydratsajten har ju sina LCHF träffar. Vi på psykologi kanske ska ha Muskotnötträffar?![Förvånad](http://psykologi.ifokus.se/tiny3/plugins/emotions/img/smiley-surprised.gif "Förvånad") ## Comment 26 Author: David Nej nej nej... då sjunker aktiviteten så mycket när alla ligger utslagna flera dagar i sträck. ![Skrattande](http://psykologi.ifokus.se/tiny3/plugins/emotions/img/smiley-laughing.gif "Skrattande") ## Comment 27 Author: Citronmeliss Utslagna?? ![Förvånad](http://psykologi.ifokus.se/tiny3/plugins/emotions/img/smiley-surprised.gif "Förvånad") Vi kanske skriver mer än någonsin, som besatta!  Problemet är väl kanske att ingen hade förstått våran "rapakalja"![Skäms](http://psykologi.ifokus.se/tiny3/plugins/emotions/img/smiley-embarassed.gif "Skäms") ## Comment 28 Author: [Borttaget] Om jag mår riktigt dåligt är det nog bara en enda person jag vill och orkar prata med, och det är min exman. Lustigt nog! Kanske för att jag känner honom så väl och att han totalaccepterar mig. Men för att ringa o ströprata så kan jag ju ringa mina kompisar, men då måste man låta hyfsat glad... känner inte att jag vill dyvla mitt taskiga mående på dem... Visst är det hemskt att känna att man inte "får" må dåligt för omgivningen????? ## Comment 29 Author: Jenahbella jag har några jag kan prata med men oftast ringer ja inte för att ja inte vill störa, och även om jag har vissa jag kan prata med känner ja ofta att de e ingen ide då de kanske inte förstår.. känslan av att stå i ett rum me hundra människor och ändå känna sig ensam känner jag väldigt ofta. ## Comment 30 Author: Citronmeliss #28 Kom på när du skrev att jag faktiskt aldrig ringer och ströpratar med någon längre. Ringer bara när det är något, sedan kan det i och för sig bli en del "ströprat" ändå..![Obestämd](http://psykologi.ifokus.se/tiny3/plugins/emotions/img/smiley-undecided.gif "Obestämd") ## Comment 31 Author: [Borttaget] Precis, jag ringer alltid bara när det är nåt, aldrig för att ströprata. Det tillhörde mer tonårs/ungdomstiden för mig tror jag![Obestämd](http://psykologi.ifokus.se/tiny3/plugins/emotions/img/smiley-undecided.gif "Obestämd") ## Comment 32 Author: flikkan77 Jag vågar inte ringa min ena kompis alls sen hon blev mamma för några veckor sen. Vill ju inte störa... ## Comment 33 Author: Citronmeliss Så synd, hon kanske undrar varför du inte hör av dig ... ## Comment 34 Author: flikkan77 Ja, jag vet... men det är lite besvärligt det där. Vill ju ringa och råka väcka ett barn som kanske precis somnat eller nått. Vet inte riktigt hur jag ska göra... ## Comment 35 Author: Citronmeliss Ring henne och säg som det är att du är rädd för att ringa olägligt så därför vågar du knappast ringa alls! Då kan ju hon säga hur hon vill ha det! Kanske hon föredrar att ringa när hon har en stund i lugn och ro eller så vill hon att du ringer när du känner för det! Ring du och fråga, jag tror hon uppskattar det! ## Comment 36 Author: flikkan77 Det löste sig! För min kompis ringde mig istället så nu har vi pratat ett tag och det känns jättebra. Hädanefter vågar jag ringa när jag känner för det. ![Glad](http://psykologi.ifokus.se/tiny3/plugins/emotions/img/smiley-smile.gif "Glad") ## Comment 37 Author: Citronmeliss Härligt att det löste sig så bra!![Glad](http://psykologi.ifokus.se/tiny3/plugins/emotions/img/smiley-smile.gif "Glad")