# Att alltid se glad ut! Author: David Tror att många här känner igen sig. Jag har sedan, jag vet inte hur länge, försökt dölja mitt mående med att alltid se glad ut utåt. Till slut har det fastnat, tror inte jag kan se ledsen eller visa mina känslor på ansiktet, förutom de gånger när hela världen rasar samman. Hur är det med dig? Har du också en "glad-mask" på dig? ## Comment 1 Author: David Ja, som jag skrev i mitt inlägg så sitter den där masken som gjuten på mig. Och det ställer till det ibland. Inte alltid lätt att söka akutvård när man kommer och ser glad ut! Som tur är vet mina behandlare om det, tror kuratorn jag fick genomskådade mig rätt snabbt utan att ha läst gamla anteckningar i journalen. Läkarna jag träffade på avdelningen direkt jag flyttade hit genomskådade det också, även om personalen där var lite skepiska, och trodde jag smugglat in någon form av narkotika. (blev testad varje dag, tur att det bara var tre dagar). Det kan i och för sig höra ihop med att det är ett universitetssjukhus där många på avdelningarna gör sin praktiktjänstgöring. Men, mitt huvudproblem är just när man söker akut, de som inte alls känner till mig sedan innan. Sedan kan den här "glad-masken" ha vissa fördelar också, när man går och handlar och sådana där vardagliga saker. Jobbar stenhårt för att kunna ta av glad-masken inför åtminstone en person, och det börjar ta sig faktiskt. Små baby-steps... ## Comment 2 Author: flikkan77 Jag har också en glad-mask som sitter rätt så hårt fast. En del inom vården genomskådar den men de flesta gör det inte, vilket är rätt jobbigt det med ## Comment 3 Author: Musiken Nej. Jag har valdigt svart att satta pa masker. Det syns tydligt pa mig nar jag inte ar "arlig". ## Comment 4 Author: Tavar Jag har en, och problemet är att jag alltid börjar småle när jag ska säga något jobbigt så ingen tar mig seriöst >.< När min psykolog frågar hur jag haft det sedan sist så ler jag alltid och säger att det kunde varit bättre och varje gång ser jag att hon reagerar på att jag ler sådär... Men egentligen är det nog ganska enkelt att se, för jag ler alltid med ena mungipan och tittar ner då, det sa iaf mitt ex ![Obestämd](http://psykologi.ifokus.se/tiny3/plugins/emotions/img/smiley-undecided.gif "Obestämd") Men kanske inte är något som andra lägger på minnet bara sådär. ## Comment 5 Author: AnneN Förr såg jag alltid glad ut oavsett hur jag kände mig, det var inpräntat sedan barnsben, nu klistar jag bara dit den där hemska falska masken ibland beroende på umgänge och situation. ## Comment 6 Author: Tavar #5 Är konstigt att föräldrar lär sina barn att inte visa att de är ledsna.. Minns att min mamma alltid sa till mig att jag skulle sluta vara ledsen för annars kommer ingen vilja vara med mig och jag kommer dö ensam ![Obestämd](http://psykologi.ifokus.se/tiny3/plugins/emotions/img/smiley-undecided.gif "Obestämd") ## Comment 7 Author: AnneN #6 jag känner igen det där... Jag är uppvuxen i en alkoholistfamilj och där fick jag lära mig att inte visa några känslor, fick inte vara ledsen eller arg, fick inte skratta för högt om jag var glad för om de var bakis så hade de huvvudvärk osv, så då blev det att alltid ha en fastklistrad mask istället. ## Comment 8 Author: David #6. Känner igen det där. "Sluta gråta", "Sluta vara ledsen" osv... ## Comment 9 Author: HannaM Sånt har jag inga minnen av, jag ville inte visa mig ledsen ändå. Jag var ju starkt och stor. ## Comment 10 Author: ChristineL Ja, jag känner ofta att jag måste ha en sån mask. När jag jobbar så måste jag faktiskt alltid se glad ut eftersom det är mycket kundkontakt, och det är så psykiskt påfrestande att alltid behöva vara trevlig! ## Comment 11 Author: [Borttaget] #9 Precis Hanna, jag känner igen mig ![Flört](http://psykologi.ifokus.se/tiny3/plugins/emotions/img/smiley-wink.gif "Flört") ## Comment 12 Author: moondancer Jag visar ganska ofta hur jag mår, tycker det känns lättast så. ## Comment 13 Author: Tixy Får jag inte visa utåt hur jag mår så växer ångesten inom mig, och då blir det så grymt mycket värre när jag väl får chansen att släppa ut allt. Med andra ord en explosion inom mig. Alltså går jag helst och visar precis hur jag mår. Klarar inte folk det, så är det deras problem. ## Comment 14 Author: Tavar Önskar jag med kunde släppa ut allt men uppfostran har en stor makt över en :/ Har hela livet fått lära mig att man är svag, värdelös och idiotisk om man visar negativa känslor så länge det inte varit vissa former av ilska lustigt nog. Då jag lärde mig att vara tyst har jag de senaste åren förstått att man kan bli lämnad ifred eller få saker påpekade genom att bli arg, det viste jag inte förut ## Comment 15 Author: [Borttaget] Nej, jag ser nog oftast rätt sur ut. Jag kan inte se glad ut om jag inte är det. ## Comment 16 Author: isa Jag har inget "pokerfejs" . Mitt ansikte är som en öppen bok brukar mina närmaste säga. Mitt problem är att jag oftast är glad utanpå och ser alltid glad ut, 9 gånger av 10. Det är ingen mask jag tar på mig utan det är så, eftersom jag för det mesta lever i nuet.Har jag ont och har ångest syns det direkt i mitt ansikte.Det syns direkt när jag är arg,sur , orolig,eller funderar över något.Jag har lätt för att vara glad men också lätt för att bli ledsen. Att bli arg tar däremot mycket längre tid. #4 Det där känner jag igen. Jag ler också när jag ska säga något som är lite jobbigt. Det är jättepinsamt. Men jag ler först, och det brukar alltid sluta med att jag gråter. Jag ser också att min psykolog reagerar på det, jag tror de vet förklaringen till varför man gör sådär. Jag tycker inte om det. Jag ler och blir blyg, jag skäms och därför ler jag för jag tycker jag är larvig och det blir liksom komiskt på nåt sätt. Men som sagt jag gillar det inte , och det slutar alltid med att jag gråter. ## Comment 17 Author: Saga85 Jag har en väldigt effektiv mask. Gick i 12 år med masken på så gott som dagligen, och inte ens någon i familjen misstänkte att jag mådde dåligt eller var suicidal. Min systers reaktion när jag berättade det var "Va?! Jag som alltid tyckt att du vart en så glad och positiv människa". ## Comment 18 Author: Tavar #16 Precis, man vill inte le men gör det endå.. Ska nog ta och fråga någon psykolog om varför man gör det egentligen. Det kan ju inte helt vara att man inte vill vara sårbar då det är som du skriver, ler man så gråter man sedan. Kanske är att man omedvetet försöker göra problemen till bagateller men misslyckas och då blir det dubbelt så jobbigt ## Comment 19 Author: [Borttaget] #17 var precis som du. fast jag tror min mask sitter i sen jag började jobba i affär då får man ju absolut inte se ut på något anna sätt än glad ## Comment 20 Author: Cattis Fanns inget alternativ för kort och gott "ja" eller "ja alltid", så jag valde "ja ofta" :-) ## Comment 21 Author: annemaria1962 valde ofta. för det är verkligen så...tyvärr ## Comment 22 Author: Rocktjejen Japp poker face här också tyvärr..jag önskar att jag kunde låta masken falla av inte bara när jag är i en kris.. ## Comment 23 Author: fridaas Va?! Kan man se annat än glad ut? Ler ofta med munnen men ögonen säger någonting helt annat.. finns ganska många i min närhet som har lärt sig genomskåda mitt leende, enligt dem räcker det emd att kolla mig i ögonen så kan de se hur jag mår, trots att jag ler.. ## Comment 24 Author: Citronmeliss Ja, oftast..![Skrattande](http://psykologi.ifokus.se/tiny3/plugins/emotions/img/smiley-laughing.gif "Skrattande") Skämtade..![Skäms](http://psykologi.ifokus.se/tiny3/plugins/emotions/img/smiley-embarassed.gif "Skäms") Ja, oftast, tyvärr..![Rynkar på näsan](http://psykologi.ifokus.se/tiny3/plugins/emotions/img/smiley-frown.gif "Rynkar på näsan") ## Comment 25 Author: [Borttaget] Jag ler och skrattar även om jag mår dåligt, delvis för omgivningens skull så att de inte ska ledsna på en som inte känner sig glad, men delvis för min egen eftersom jag märker att det trots allt lättar när man får ge till ett gapflabb \*L\* ## Comment 26 Author: LinnB Jahadå! Masken sitter där den sitter. Lika bra att le. ## Comment 27 Author: poena Ögonen gråter men munnen den ler. Jag drar på masken varje dag. Efter en av mina intoxer så var många i min omgivning chockade, över hur jag, som alltid verkade så glad och positiv plötsligt försökt ta livet av mig. Nu när min omgivning vet att jag är sjuk. Har jag ändå masken på, trots att de vet att jag mår skit så känns det iallafall bäst att 'se-glad-ut' för att inte oroa dem. Det blir en ond cirkel. ## Comment 28 Author: Furatekken Röstade på "Ja, men jobbar att få bort det" Jag har beskrivits som "glad och positiv" av de som inte känner mej så väl, fast jag inte alls är det. Så jag antar att jag omedvetet drar på mej en mask ## Comment 29 Author: Raderad Jag vågar likson inte visa hur jag mår, för jag hatar verkligen alla sånna komentarer "Vad har hänt?" "Varför så dyster" ja och massor med andra frågor, jag tycker helt enkelt att folk inte har med mitt liv och göra, jag kommer till dem om jag anseer att de har med det att göra... så min mask sitter på hela tiden i princip, även hemma... ## Comment 30 Author: Froddel Den glada masken är som ett pansar. Inte ens min sambo som finns omkring mig varje dag ser igenom den ...och ingen annan heller tor jag om jag tänker efter![Obestämd](http://psykologi.ifokus.se/tiny3/plugins/emotions/img/smiley-undecided.gif "Obestämd") Däremot kan läkaren jag har nu och psykologen jag gick till förut, konsten att trycka på ömma punkter så att hela skyddsmuren veknar och gråt och känslor bara väller upp. Skitjobbigt fast ändå skönt, jag orkar ju egentligen inte att ensam släpa runt på allt jobbigt inombords och det är en oerhörd lättnad att det finns personer som faktiskt ser igenom den där masken. ## Comment 31 Author: Citronmeliss #29 Jag är lite som du där, vill ha mitt för mig själv tills jag är villig att dela med mig!![Obestämd](http://psykologi.ifokus.se/tiny3/plugins/emotions/img/smiley-undecided.gif "Obestämd") ## Comment 32 Author: evrekaw Visst tejpar jag på ett glatt ansikte... Om jag skulle se ut som jag mår, större delen av året, så skulle jag betraktas som en surkärring. Har också filosofin att - människor möter en och är som en spegelbild av det man själv utstrålar... Ler man får man fler leenden tillbaka - och det innebär ju att man får en lite trevligare tillvaro. ## Comment 33 Author: Hawknestgrove Svarade ibland. För alla har inte med att göra om jag är lessen ## Comment 34 Author: [Borttaget] Har ett foto från lekskolan jag gick i, jag ser ut som ett tänt ljus, alla andra blänger lite hursomhelst, ohhhh, vad jag avundas dem, att bara få vara som man är... ## Comment 35 Author: euphoria Nog för att jag har problem och jag oroar mig ganska mycket utan att det syns, men jag skulle inte kalla det mask. Jag försöker istället med att faktiskt VARA glad hela tiden, vilket jag anser vara fullkomligt hälsosamt och ett mycket bra tips :) ## Comment 36 Author: annemaria1962 #34 du gav mig kusliga minnen från skoltiden!! ALLA åren från skoltiden!  jag strålar oxå som en sol på alla foton där vi sitter samlad allihop. men det fanns ingen sådan glädje igentligen. fick varken ro frå pojkar eller tjejer som hade saker mot mig...tyvärr så var flera utav dom mina kusiner...hemskt men det var säkert en av orsakerna till att dom "tog" mig..vi va släkt...tja, de ena med de andra... ## Comment 37 Author: euphoria #35 I och för sig är det kanske inte det enklaste, och jag förstår att det som sitter i från barndomen är svårt att "få bort" i vuxen ålder men jag blir så ledsen när jag läser sådana här trådar, där andra är ledsna. Snälla försök, för ert eget bästa att tänka på det positiva i livet, vilket ni vill! Haha, kom att tänka på en sång från The sound of music bara för det: When the dog bites, when the bee stings, when I'm feeling sad, I simply remember my favorite things, and then I don't feel so bad. Raindrops on roses and whiskers on kittens, bright copper kettles and warm woolen mittens, brown paper packages tied up with strings, these are a few of my favorite things. Tog ut mina favoritbitar. Man kan lära sig mycker av musikaler, hihi :)