# Jag orkar inte mer! Author: Salladshataren Orkar inte mer... Min pappa och min bror gör nästan allt för trycka ner mig samt utnyttja mig. Mamma är alkoholmissbrukare, gör ju saken bättre, NOT! Jag vill inte vara hemma, jag vill inte slita som jag gör nu. Det är mycket som ska göras här hemma, samt att jag pluggar heltid. Har 4 prov om två veckor, hinner inte ens plugga på dem. Sen har jag har en trasig axel, och jag hinner inte göra övningarna som jag har fått av sjukgymnasten. Kommer aldrig kunna rehabilitera axlen. Är rädd att smärtan kommer bli kronisk, så jag måste hjälpa till mycket här hemma. Annars blir man utkastad ifrån hemmet... Och pga att jag mår dåligt av detta så tär det sedan på mitt förhållande med min pojkvän. Gör att jag mår ännu sämre... Jag vågar inte ringa till socialen. Tror jag är rädd för att jag inte kommer få någon hjälp, så mitt enda hopp är att hitta utbildning eller ett jobb. Jag vågar inte heller säga ifrån, för då kommer de säga att jag bara gnäller eller använder min axel som undanflykt. ## Comment 1 Author: LenaR Varför bor du hemma? Låter som det bästa du kan göra just nu är att flytta hemifrån? Hur tidskrävande är övningarna för din axel? Sånt ska man prioritera! Varför vågar du inte ringa socialen? Jag menar, är det telefonfobi, rädsla för avslag... (Ska vi inte älska dej som mest när du förtjänar det som minst? Det brukar vara då man behöver det!) ## Comment 2 Author: Salladshataren Jag bor hemma för att jag har inget jobb eller att jag inte pluggar (pluggar typ distans/flex). Ingen inkomst, ingen lägenhet. Övningarna tar väl 20 minuter, men när jag väl är ledig så orkar jag helt enkelt inte... Jag vågar inte ringa socialen för rädsla för avslag och sen är jag inte förtjust i att prata i telefon heller, inte med främmande personer. ## Comment 3 Author: LenaR Vad behöver du för hjälp från socialen? Finns det någon som du kan be att de ringer åt dig? Eller e-posta? (Hatar telefoner själv! Älskar att kunna mejla!) ## Comment 4 Author: Salladshataren #3 Bidrag eller om de hjälper mig att fixa en lägenhet typ. Tror inte de har e-post. Funderar på att be min pojkvän att ringa... :) ## Comment 5 Author: zmulan Har inte så mycket bra att säga just nu! Men du finns i mina tankar!!!! \*kram\* ## Comment 6 Author: Tavar Har nästan samma problem, iaf vad gäller att ha chansen att bli utslängd ![Obestämd](http://psykologi.ifokus.se/tiny3/plugins/emotions/img/smiley-undecided.gif "Obestämd") Är 18 men mitt mående gör mig för oförutsägbar för att ha ett jobb, man vet aldrig om jag kommer gå dit eller inte... Nu har min mor även fått för sig att jag ska betala 2500kr i månaden för att få bo kvar här, och för att hon skulle kunna få dom pengarna försökte hon ringa min psykolog och när jag sa att hon inte får ringa henne för att be om info om mig (mor vill sätta mig i en aktivitetsgrupp så hon kan söka aktivitetsstöd i mitt namn så hon får mer pengar) blev hon skitsur och sa att antingen fixar jag pengarna hos sos eller flyttar -\_-'' Förhoppningsvis kan jag hitta någon kompis att igla hos tills jag får en diagnos hos psykologen och kan söka bidrag så jag kan bo själv. Det jag rekomenderar för dig är att göra något liknande, tyvärr är det ju inte många som har råd med en extraperson som inte ens kan dra in ett barnbidrag i månaden -\_-'' ## Comment 7 Author: LenaR Socialen borde ju ha e-post... :/ Men det kanske är först när man fått kontakt med en handläggare. Om din mammas missbruk, du vet att beroende ifokus finns? Där vet jag att du kan hitta tips på förhållningssätt. Ni har säkert alla i familjen utvecklat någon sorts medberoende. Ibland kan det vara att bli fixaren, den som tar hand om alla andra. För det var din familj du menade när du sa att "de" kommer att tycka att du gnäller och kommer med undanflykter? ## Comment 8 Author: Salladshataren Ja, menade att min familj tycker det är undanflykt med ang om axlen. Ja, har varit inne och skrivit på beroende.ifokus, men känns att det inte ger något :/ ## Comment 9 Author: Hawknestgrove Tavar, går du i skolan, eller jobbar? Det kostar att bo. Gå du in på din banks hemsida, så får du se vad som är brukligt att man betalar när man bor hemma. Sallad, här får du bita i det sura äppplet och välja mellan pest och kolera. Antingen så sitter du där du sitter med dina föräldrar, som jag aldrig skulle acceptera att bo hos,eller så ringr du socialen och förklarar siutationen och ber att få komma till fosterhem. Låt inte din pojkvän  ringa. Du är starkast själv. ## Comment 10 Author: Tavar Varken eller, klarar inte av skolan mer och kan inte få ett jobb. Står fortfarande skriven i skolan dock så jag får ett samlat betygsdokument sen, men får inga pengar ## Comment 11 Author: Hawknestgrove Ja är du omyndig, så får väl dina föräldrar söka bidrag för dig då. Du måste dock gå på AF och söka. Att bara hänga på sina föräldrar är så fel fel fel..... Bra karl reder sig själv. Dålig karl ska ingen hjälp ha. ## Comment 12 Author: Tavar Jag är myndig, och håller på att gå en utredning hos psykologen så jag kan få en diagnos och förhoppningsvis bidrag tills jag kan hamna i en aktivitetsgrupp. Tills dess tycker mina föräldrar att jag ska jobba, jag som får ångestattacker av att kratta löv och inte klarar av att sätta mig på en buss på morgonen. Det funkar inte riktigt. ## Comment 13 Author: Hawknestgrove ja då återstår soc för dig. För dina föräldrar har faktiskt ingen försörjningsskyldighet för dig. OCh i och med att du är myndig, så kan ju ntee de gärn gå till soc och få bidrag för dig heller. ## Comment 14 Author: LenaR #8 Salladshatare, Du har säkert läst [den här artikeln](http://beroenden.ifokus.se/Articles/Read.aspx?ArticleId=5e793954-f543-45cd-bf15-28af3ca206be&GroupType=Se.iFokus.Community.Board.ArticleGroup) om medberoende. Det är ett tungt "program" i den, tyngre än vad någon som inte varit utsatt kan förstå. Men det är som det står i artikeln, den enda du kan förändra är dej själv... #9  Jag tycker inte det är hjälpsamt att få någon att känna sig oduglig om de nu inte kan ringa själva. Om Salladhatarens pojkvän kan ringa för hennes räkning är väl det bra! Huvudsaken är att det blir en förändring. Jag tackar gudarna för alla människor som hjälpt mig under mina svåra år. Det gjorde mig aldrig till varken "dålig karl" eller dålig kvinna... Det är ju väldigt duktigt av dig om du reder dig själv, men människor är olika. Det är våra olikheter som gör oss till människor! :) ## Comment 15 Author: Hawknestgrove JAg mernar att det är helt förklastligt, att låta pojkvännen ta tag i detta. Det skapar en beroendeställning, som inte är bra. HAn får dessutom ett övertag och får agera ankare i varenda situation till slut och det är absolut inte bra. Visst, det är fruktansvärt att ta vissa beslut, men ingen äter upp dig Sallad! I synnrehet inte via en telefon. JAg är inte en sån som sparkar neråt och slickar uppåt utan jag sparkar uppåt och gärna så att personen känner att oj, jag kom faktist lite längre, fast det kändes...... Att hela tiden göra saker åt någon är att totalt underminera den personens sociala kunskaper. Det slutar i att den du "hjälper" inte ens klarar av att köpa en liter mjölk till slut. JAg talar av egen erfarenhet......Bara en sån sak, som att jag hela tiden fick sitta som passagerare, för min fd ville intea tt jag skulle bli trött av att köra och tusen dumma orsaker, gjorde att jag till slut TRODDE att jag inte kunde köra bil. JAg hade körkort! ## Comment 16 Author: flikkan77 #15 Det är väl jättebra att kunna få hjälp av sin pojkvän när man inte orkar/vågar göra något själv. Att ta få hjälp av någon är väl ingen svaghet? Det är starkt att kunna be om hjälp också. När jag mår dåligt är det mycket jag inte klarar av att göra själv som min man får hjälpa mig med, men när jag mår bra så kan jag göra det själv igen. Hade jag dock inte fått hjälp när jag behövde det hade det slutat illa. ## Comment 17 Author: Salladshataren Föräldrarna har försörjningsplikt för sina barn tills de fyller 21 år. Vilket betyder att jag har ungefär 1 och halvt år tills dess. Jag vågar inte ringa för att jag är rädd att de kommer anse att jag är inte behov utav hjälp och sen orkar jag inte. Det är jobbigt att ringa, jag har ingen direkt telefonfobi, men otroligt jobbigt att ringa till folk som man inte känner. Sen är det ju inte som att beställa pizza för den delen... Tror knappast att man pojkvän hjälper mig för att utnyttja heller. Han gör det för han vill hjälpa mig och för att jag ska må bra. Vilket jag aldrig kommer göra om jag bor hemma. Fast dock har jag inte frågat om honom om han skulle kunna ringa i mitt ställe. Men kommer göra det så fort jag träffar honom. ## Comment 18 Author: Hawknestgrove Sallad, det är om du fortfarande har ubildning på gymnasial nivå. MEn just det där att våga ett litet steg, som att ringa, det gör att du växer så mycket! OCh att låta din pojkvän ringa, det gör att även om ni älskar varandra, så krymper du. ## Comment 19 Author: flikkan77 Salladshataren: Skönt att din pojkvän kan hjälpa dig att ringa! Ibland kan det vara lättare när någon anna gör det, någon som inte blir nervös och glömmer fråga hälften av det som skulle frågas. Jag hade inte heller klarat av att ringa ett sådant samtal själv. Vi får vara glada att vi har våra pojkvänner (fast i mitt fall man då) som kan ställa upp och hjälpa oss när vi behöver det. ![Glad](http://psykologi.ifokus.se/tiny3/plugins/emotions/img/smiley-smile.gif "Glad") Hawknestgrove: Varför skulle man krympa bara för att man får hjälp med ett telefonsamtal? Förstår inte riktigt hur du resonerar. Att man hjälper varandra med saker man tycker är svårt i ett förhållande behöver väl inte betyda att någon blir utnyttjad eller krymper. Då skulle jag själv vara minst en meter kortare nu, kan inte ens ta mig till affären och handla själv. ## Comment 20 Author: LenaR **Jag håller med flikkan!** När jag var yngre - och var väldigt svag och rätt skör - fanns det saker jag inte klarade själv. Och de människor som sa till mej "Du är starkast om du gör det själv", de fick mig att dra mig långt tillbaka i mitt skal. De fick mig att känna mig totalt misslyckad. De där hårda orden: _"Bra karl reder sig själv. Dålig karl ska ingen hjälp ha",_ precis så kände jag mig. Jag kunde inte reda mig själv, alltså var jag inte förtjänt av hjälp. Gudarna ske pris och ära så fanns det människor som hjälpte mig. Utan hjälp med telefonsamtal, kontaktnät mm, människor som trodde att jag kunde mer än jag vågade, och kastade ut mig i livet, hade det gått åt skogen för mig. Och när jag läser om Salladshatare i #0, så står det att hennes mamma har alkoholproblem, hennes far och bror är  elaka och utnyttjar henne. Jag känner inte henne. Jag vet inte vem hon är. Men VAR ska hon ha lärt sig att hon förtjänar ett gott liv? VEM ska ha lärt henne det? Hon har inte ens tillräckligt höga tankar om sig själv för att hitta 20 minuter om dan och ta hand om sin axel. **Salladshatare**, du får protestera mot mina slutsatser om du vill. Jag dömer efter mig själv. Jag växte upp med en alkoholist och en arbetsnarkoman - den ena satt alltid i tv-soffan och drack, den andra såg jag inte skuggan av. Så när jag läser om dig ser jag min egen situation. Jag vet att det kan vara helt fel! ## Comment 21 Author: LenaR #15 Tack för den förklaringen Hawknestgrove! Utan den beskrivningen av hur du blev fråntagen ansvar av ditt ex tyckte jag du lät väldigt hård! Men då förstår jag bättre. Det du säger, _"att hela tiden göra saker åt någon är att totalt underminera den personens sociala kunskaper. Det slutar i att den du "hjälper" inte ens klarar av att köpa en liter mjölk till slut."_ Det är också helt rätt. Jag har sett det ske, jag också! Men jag tror det är en helt annan situation än den Sallad sitter i. Hon får säga ifrån om det är fel! ![Glad](http://psykologi.ifokus.se/tiny3/plugins/emotions/img/smiley-smile.gif "Glad") Red: Om #18, jag håller med om att man växer när man vågar göra det man är rädd för. Ibland växer man också för att man förmår ta emot hjälp. Det är en av de största saker jag lärt mig i mitt liv. ## Comment 22 Author: Hawknestgrove Ja det är myrsteg som gäller. Tänk, den gången jag bröt upp för öve 20 år sedan. JA rymde som en tjuv om natten. Mina vänner blev terrade av min dåvarande och jag bara gömde mig. Min nuvarnade sambo sa till mig, att nu måste du kontakta honom och det kan bara du göra. Sagt och gjort, jag blev tvungen. Satt där med telefonen alldeles ensam och hade en fruktansvärd ångest. Men mitt mantra blev, vad han än säger, så är det 50 mil bort. HAn kan inte slå mig mer. HAn kan inte döda mig. HAn kan bara hota och då har jag ett trumfkort, jag lägger på luren.  JAg klarade det. Det var första försiktiga steget mot ett självständigt liv, där jag fick bevisat för mig själv, att jag kan, både det ena och det andra! Får jag tala om, att jag körde själv de 50 milen från honom? ## Comment 23 Author: LenaR #22 Och nu tycker jag att jag förstår dig ännu bättre. Det var starkt gjort! Ledsen om vi kapat din tråd Sallad! Det verkar som vi alla sitter och projicerar våra liv på dig nu... ![Oskyldig](http://psykologi.ifokus.se/tiny3/plugins/emotions/img/smiley-innocent.gif "Oskyldig") Alla vill hjälpa dig på **sitt** sätt. ![Glad](http://psykologi.ifokus.se/tiny3/plugins/emotions/img/smiley-smile.gif "Glad") ## Comment 24 Author: Hawknestgrove Ville bara tala om, att ingenting är omöjligt. MAn kan mycket mer än man tror! ## Comment 25 Author: kerstinjo Bry dig inte om det där med försörjningsplikten, för det betyder inte att dina föräldrar är tvungna att försörja dig. Vad är det dina föräldrar kräver att du ska göra? Kontakta soc och berätta om din situation, de har oftast stödboende för utsatta barn och ungdomar. Och läs det Hawknestrove skriver, för hon har så rätt. Tråkigt att du inte tyckte att det gav något att skriva på beroenden, för vi brukar vara duktiga på att svara. Men jag kan inte minnas att jag sett dig där. ## Comment 26 Author: Hawknestgrove Det finns en utväg om du vill  prata och få hjälp, som du kanske inte tänker på. Flera, faktiskt. En är kyrkan. En annan är ALANON eller AA. En tredje är akutpsyk. Du behöver hitta änden på en trasslig härva och börja nysta. Du ska se, att när du väl börjat, så kommer allt att ge sig mycket bättre! Tappa inte sugen! Världen är full av tappade sugar! ## Comment 27 Author: Hawknestgrove sallad, höll inte du på att ta körkort? HUr går det? ## Comment 28 Author: Salladshataren #27 Jodå, har haft körkortet sen i december, så jag har haft det ett tag nu ![Flört](http://psykologi.ifokus.se/tiny3/plugins/emotions/img/smiley-wink.gif "Flört") ## Comment 29 Author: isa Salladshataren: Kan du inte bo hos din pojkvän tills du /socialen ordnat något eget? Jag tycker inte du ska bo kvar där hemma. mvh isa ## Comment 30 Author: kerstinjo #29 Jag tror att det är mindre bra att bo hos pojkvännen till soc ev löst situationen. Komunerna har extremt ont om pengar nu och möjligheten finns att de anser att hon redan har löst sin boendefråga om hon flyttar in hos pojkvännen. "Behovet kan tillodoses på annat sätt" kan då bli svaret på ett avslag. ## Comment 31 Author: Hawknestgrove Grattis till lappen! JAg sa ju, att du skulle fixa den biten! KErstin har rätt. Flytta inte officiellt till din pojkvän, för då har du ju löst din boendefråga. ## Comment 32 Author: Salladshataren Nja, skulle inte vara så speciellt bra att flytta in till honom. Men det är skönt att få vara hos honom under lång tid... Då kan det gå bättre, men är inte fullt nöjd med situationen. Sen vill jag klara mig själv först innan jag bli sambo med honom. ## Comment 33 Author: Hawknestgrove bra tjejen! Bara den tanken är god! Ett myrsteg! Jippi! ## Comment 34 Author: LenaR Hej! Hur går det för dej Salladshataren? ## Comment 35 Author: [Borttaget] Salladshataren! Tänkte på din signatur. Ska det inte vara så här egentligen: _**Älska mig mest när jag förtjänar det som minst, för det är då jag behöver det som mest**_ Fick ett sånt kort av min biologiska pappa en gång för hundra år sen känns det som Kram ## Comment 36 Author: Salladshataren Aspie: det finns olika versioner utav den. Min pojkvän förklarade såhär: jag älskar dig mest när du behöver det minst. Om jag har gjort något elakt men ångrar så älskar han mig ändå. Eller nåt i den stilen, lite svårt att förklara ![Glad](http://psykologi.ifokus.se/tiny3/plugins/emotions/img/smiley-smile.gif "Glad") #34 Det går väldigt dåligt, fast det beror inte på familjen utan den gamla hunden. Han är jätte dålig och kommer snart att avlivas ![Gråter](http://psykologi.ifokus.se/tiny3/plugins/emotions/img/smiley-cry.gif "Gråter") Så jag orkar inte speciellt reda upp någonting. ## Comment 37 Author: LenaR Åh. Önskar verkligen jag hade några förlösande ord. Förstår att det känns tungt. Ta hand om dej i alla fall! Det blir bättre. Kram! ## Comment 38 Author: Hawknestgrove lille vovven..... När tiden kommer... När stunden kommer och jag blir skör och svag Och smärtan gör att jag inte kan sova Fatta då det beslut som måste ske Den sista striden kan inte vinnas. Du kommer att vara ledsen, det förstår jag Men låt inte sorgen hindra dig För denna dag, mer än de andra Måste din kärlek och din vänskap klara prövningen. Vi har fått så många fina år tillsammans Du vill inte se mig lida ytterligare När tiden kommer, snälla låt mig gå. För mig dit någon tar hand om mig Och var med mig ända till slutet. Håll mig hårt och prata med mig Ända tills mina ögon inte ser mer. Jag vet att med tiden kommer du vara OK Och att det är en godhet som du gjort mig Du har räddat mig från nöd och lidande Känn ingen sorg Över att det var du som fick fatta detta beslut Vi var varandra mycket nära under dessa år Låt dig framförallt inte invaderas av sorg. ... din kompis på fyra ben som tackar dig för att du gett mig ett sådant fint liv! denna dikt tillägnas alla mattar och hussar ute i stora vida världen ## Comment 39 Author: Salladshataren Ska på anställningsinterjuv på måndag, fast det är bara vikariat men ändå ![Skrattande](http://psykologi.ifokus.se/tiny3/plugins/emotions/img/smiley-laughing.gif "Skrattande") ## Comment 40 Author: David #39. Vad skoj! Allt är bättre än inget, och du får in en fot också. Med lite tur leder vikariatet kanske till fortsatt anställning. Vad är det för jobb du har sökt? ## Comment 41 Author: Salladshataren #40 Smågrisskötare ![Glad](http://psykologi.ifokus.se/tiny3/plugins/emotions/img/smiley-smile.gif "Glad") ## Comment 42 Author: LenaR Låter kul! Håller tummarna för dej! ![Glad](http://psykologi.ifokus.se/tiny3/plugins/emotions/img/smiley-smile.gif "Glad") ## Comment 43 Author: Hawknestgrove Åh så gulligt! De skriker, visst men de är ju för söta!!!! ## Comment 44 Author: Salladshataren Bakslag ![Rynkar på näsan](http://psykologi.ifokus.se/tiny3/plugins/emotions/img/smiley-frown.gif "Rynkar på näsan") Våran gamla hund blev avlivad idag, så otroligt jobbigt... Nu har jag ingen hund att bråka med under promenaderna... ## Comment 45 Author: Hawknestgrove läs min dikt jag la in på #38.... Den hjälper! Den hjälpte mig, när jag fick avliva min älskade Pyssa! [http://www.lonely-knight.com/pri/ljus/djurljus4.htm#L50](http://www.lonely-knight.com/pri/ljus/djurljus4.htm#L50) ## Comment 46 Author: kerstinjo Så fint Gunilla. Det är så sorgligt när vi måste skiljas från våra följeslagare. Även den svartaste labrador blir gammal och grå en dag. ## Comment 47 Author: Hawknestgrove Kerstin, så söt bild...... ## Comment 48 Author: LenaR Det är kanske ingen tröst, men... När jag var 19-20 dog min familjs hund. Han var min förtrogna från att han kom till oss när jag var 8 år. När han blev avlivad var han trött och långsam, hade tappat massor med tänder, såg dåligt... Jag saknar honom fortfarande ibland. Men han har "hälsat på" i mina drömmar flera gånger. Och när han dyker upp är han alltid vild och glad och valpig, inget halsband, helt fri. Han kommer springande och hälsar, och sen försvinner han igen. Det tröstar mej att tänka att han har det bra någonstans. Inga krämpor, inga koppel. Han bara springer omkring och leker... ## Comment 49 Author: Salladshataren Har fortfarande inte ringt till socialen. Har sökt in till en utbildning och hamnade som reserv, så ev kommer jag in. Då kommer jag ansöka om lån på CSN och flytta närmare dit. Tar 45 minuter med bil dit. Gick till kuratorn idag som finns på ungdomsmottagningen. Det gick jätte bra, och jag gillar honom. Fick massa beröm för jag kom dit och tog upp problemen med familjen. Ska dit nästa måndag. Känns faktiskt skönt! ## Comment 50 Author: [Borttaget] men gud va skönt att du har hittat ett stöd som du kan lita på. Hoppas du kommer in på utbildningen. Kram på dig ## Comment 51 Author: LenaR #49 Skönt att du fick ett sånt mottagande! Håller tummarna för att du kommer in på utbildningen! ![Glad](http://psykologi.ifokus.se/tiny3/plugins/emotions/img/smiley-smile.gif "Glad") ## Comment 52 Author: miuljo #38 fin dikt.. men den får mig att gråta floder... ![Gråter](http://psykologi.ifokus.se/tiny3/plugins/emotions/img/smiley-cry.gif "Gråter") bävar för den dagen... sallad.. lycka till med allt.. du ska se att det löser sig! kram ## Comment 53 Author: Tavar #49 Vad bra att du fick kontakt med någon :) den bästa kontaktpersonen jag haft kom även hon från ungdommsmottagningen här där jag bor. De känns mycket lugnare, mer kontrolerade och viktigast av allt, intresserade! Håller tummarna för att det är en bra person du hittat där :) ## Comment 54 Author: Salladshataren #53 Jo, det känns fortfarande bra :P Går dit när jag har tid. Vill inte heller berätta här hemma om att jag går till kuratorn, och varför vet jag inte riktigt. Kanske för jag inte vill att dem ska se mig som en mes som behöver hjälp... Ibland känns det som att man har inget att prata om när man kommer dit. Det slutar om att man tar upp en massa saker ![Glad](http://psykologi.ifokus.se/tiny3/plugins/emotions/img/smiley-smile.gif "Glad") ## Comment 55 Author: AnneN Salladshataren, kanske kuratorn kan hjälpa dig med soc? Man kan ju få hjälp med eget boende av sociala skäl innan man fyllt 21, jag fick det då jag var 18 pga att mina föräldrar är alkoholister. ## Comment 56 Author: Salladshataren #55 Pratade med honom om soc. Men han sa att socialen är väldigt kräsna så att säga. De kanske inte anser att jag inte har tillräckligt med problem för att få ekonomisk bistånd. Kan ju ta upp den punkten igen med honom nästa måndag. ## Comment 57 Author: AnneN #56 Kan väl iallafall vara värt att prova? Skulle de säga nej så har du ju inte förlorat något på det heller. ## Comment 58 Author: Tavar #56 Ta upp det igen tycker jag, har man det inte bra ska man få flytta. Jag har inte kunnat få hjälp nu då min psykolog på vuxenpsyk tyckt att jag inte är kapabel att bo själv utan då är det bättre att jag bor med människor som får mig att må sämre (min familj). Men nu har jag skaffat hjälp från annat håll för att försöka komma här ifrån :/ Men som jag sagt flera gånger innan, jag tycker kuratorer är bättre än psykologer då de faktiskt försöker.