Etiketterboktipsfilmtipsrecensioner
Läst 3629 ggr
rolnor
2011-07-16, 16:38

"In Treatmernt"

Tittar ibland på den här serien, jag tycker att den är GROVT MISSVISANDE!

Att sitta hos sin terapeut och prata om sin barndom (vilket det oftast handlar om) är såpass mycket tårar och smärta att man inte ORKAR mer än 45 minuter!´

Det verkar ju så mysigt att bara sitta och mysprata om småsaker i livet, men så funkar det oftast inte, jag har själv gått i samtal i drygt 7 år.

Glöm skiten!Skrikandes

"Det onda har vingar, men det goda tar sig fram med snigelfart." -Voltaire.

StickyKitten
2011-07-17, 19:31
#1

Fast alla har väl olika upplevelser från barndomen? Man måste inte sitta och gråta av smärta. Eller vad menar du?

rolnor
2011-07-17, 19:57
#2

Nej, man måste ingenting, men jag tycker att det mest handlar om mys-terapi och det tycker jag som sagt är missvisande. Det kan ju dröja ett tag innan det börjar brännas, men när det väl gör det så ser det annorlunda ut än i den här TV-serien, det är det intryck jag fått av samtalsterapi.

"Det onda har vingar, men det goda tar sig fram med snigelfart." -Voltaire.

[RockarFett]
2011-07-20, 12:46
#3

Jag såg förra sässongen och tyckte den var betyligt intressantare -speciellt den äldre mannen, tror han hette Walter.

Hittills tycker jag denna sässong är en klar besvikelse.Har den kanske bytt manusförfattare?

Jag skall försöka komma över sässong ett.

rolnor
2011-07-20, 14:47
#4

Det är klart att terapi kan se olika ut, framförallt beroende hur djupt man kommit, men jag tycker aldrig att jag ser något riktigt brännhett i programmet, som sagt, man pratar lite mysigt med varandra…

"Det onda har vingar, men det goda tar sig fram med snigelfart." -Voltaire.

Sophie&Segra
2011-07-24, 01:25
#5

Vart visas den här serien? (Eller finns det att hitta på nätet?) Glad

Mvh, Sophie www.teamsegra.wordpress.com
Sajtvärd på Brukshundraser & medarbetare på Problemhundar.

[RockarFett]
2011-07-24, 06:06
#6

"In treatment" sänds måndag-torsdag Svt.2 kl. 22.35 samt på Svt.play

Tidigare sessonger går att köpa och säkert att ladda ner också - för den som ägnar sig åt det

LenaR
2011-08-15, 19:07
#7

Jag såg förra säsongen av In treatment och gillade den jättemycket. Den gamla mannen, flickan som fått leukemi, karriärkvinnan, den lilla pojken som slets mellan föräldrarna, sessionerna med terapeutens egen mentor… Jag tyckte det var enormt välskrivet och välspelat, och superintressant att se hur terapeuten letade sig in mot problemets kärna. I allas liv utom sitt eget…

Jag förstår inte din kritik alls faktiskt, Rolf, om du ursäktar att jag säger det. Alla människor som vänder sig till terapeut för att få hjälp är väl inte psykotiska, alla som blir deprimerade eller råkar i något dilemma har väl inte utsatts för övergrepp i barndomen? Vem som helst kan väl behöva en utomståendes ögon för att reda ut saker ibland?

Det ser jag som en av poängerna med serien. Det handlar om allmängiltiga mänskliga problem som man skulle önska att man hade en inkännande och obeveklig dr. Paul Weston att hjälpa en med. Vad som är "mysigt" med en man som drivit sin flickvän i döden, eller en pojkes smärta när föräldrarna skiljer sig, eller en kvinnas sorg över att hon inte kan få barn, det ser jag inte. (Och jag tror inte att du menade så heller, rolnor.)

Den här säsongen intresserade mig inte lika mycket, så jag har inte följt den. Men förra säsongen - som jag tror var andra - den kan jag varmt rekommendera. Jag tror första säsongen var lika bra, men den såg jag inte. Någon annan som vet om den var bra?


En människa kan göra vad hon vill, men inte vilja vad hon vill.

rolnor
2011-08-16, 14:20
#8

Ja, du har såklart rätt, det är bara jag som tycker att något fattas, känner inte igen mej varken i min egen terapi eller den som mina kompisar gått igenom, min upplevelse är att det ofta handlar om problem i barndomen som senare i livet dyker upp som ångest eller andra symtom.

Jag tittar fortfarande på serien för jag gillar analyserande av känslor och tankar överhuvudtget, så serien har ett underhållningsvärde för mej, det måste jag erkänna, men, det är vääääldigt lite tårar…

"Det onda har vingar, men det goda tar sig fram med snigelfart." -Voltaire.

LenaR
2011-08-16, 21:00
#9

Att det är lite tårar kan ju vara ett dramaturgiskt val - gråt tar tid och för inte handlingen vidare. Det är min gissning. Men sen måste jag säga att hur känslosam och lättrörd jag än är så håller jag masken tills jag försvinner hellre än att gråta hos en terapeut. Så jag har kanske lättare att känna igen mig i serien än andra?


En människa kan göra vad hon vill, men inte vilja vad hon vill.

rolnor
2011-08-17, 19:57
#10

Ja, i så fall förstår du inte hur en session med en traumatiserad människa kan se ut, utan dú föredrar lite småprat, även om det rör viktiga ämnen. Jag tror inte att "riktig" terapi gör sej så bra i TV, det blir alldeles för mycket att ta in.

Glad

"Det onda har vingar, men det goda tar sig fram med snigelfart." -Voltaire.

LenaR
2011-08-18, 09:41
#11

Det var en dryg kommentar. Jag tycker inte om när människor tillskriver mig åsikter och erfarenheter jag inte står för.


En människa kan göra vad hon vill, men inte vilja vad hon vill.

rolnor
2011-08-20, 13:29
#12

Ber om ursäkt.

"Det onda har vingar, men det goda tar sig fram med snigelfart." -Voltaire.

rolnor
2011-08-20, 13:36
#13

Jag tror att jag blir lite frustrerad av att "ingen" tycks förstå vad jag menar…

Skrikandes

"Det onda har vingar, men det goda tar sig fram med snigelfart." -Voltaire.

[RockarFett]
2011-08-20, 15:03
#14

TS: Jag håller inte med dig.Beror väll på vilken sorts terapi man går i.

Själv har jag gått många år i olika sorters terapi och nästan aldrig användt tiden till att gråta.Det är så bortkastat och något jag klarar på egen hand.Man är väll helt enkelt olika.

Jag tycker den här sessongen var en jättebesvikelse.Det enda jag tyckte var intressant eg. var Terapeutens egen terapi.

Skulle vilja se första sessongen!

rolnor
2011-08-20, 20:29
#15

Jag tillhör nog också dom som gråter mer på "fritiden", men likväl föll det många tårar under sessionerna. Jag gick i samtalsterapi, exakt vilken "gren" inom denna vet jag egentligen inte, men det var psykoanalys med inriktning på barndomen, det var där mitt trauma fanns (finns).

Jag tycker att det framkom under terapeutens egen terapi att han var ganska usel i sitt yrke, tyckte inte alls om hans sätt att hantera sina egna känslor och tankar som sessionerna väckte, och det var ju det han kom fram till i viss mån, att han borde sluta som terapeut…

#14 Berätta gärna om vilka terapiformer du gått igenom.

"Det onda har vingar, men det goda tar sig fram med snigelfart." -Voltaire.

Upp till toppen