# skriver av mig.. deprimerad
Author: iins

_sitter här, lyssnar på musik, kollar på gamla bilder och blickar tillbaks.._

_tillbaks på alla stunder och minnen från mitt liv._ _engång va jag lycklig, engång va jag som alla andra normala människor._ _jag va fylld av glädje, lycka, kärlek men även lite sorg som alla går egenom sometimes.._ _den mestadels av tiden i mitt liv för ett par år sedan, va jag så otroligt lycklig._ _jag levde mitt liv med mina underbara vänner, spelade massa fotboll som jag älskade_ _och som mitt hjärta slog för. jag gjorde det som jag mådde bäst av och njöt fulltut._ _jag minns att jag va rädd för döden, tänkte knappt på den men va så rädd att gå hem om kvällarna,_ _för jag va rädd att någon skulle förstöra mitt liv, så allting vackert va över och att jag skulle bli mördad._ _det va den enda gången jag tänkte på döden överhuvudtaget, och det skrämde mig riktigt mycket._ _hade aldrig självmordstankar, bråkade jag med en vän som hände ibland eller skada mig så jag_ _inte kunde lira fotboll, då vart jag ledsen, då föll det många tårar men som samtidigt mina nära o kära_ _torkade bort så löste allting sig inom kort tid. jag somnade varjenatt med ett äkta leende på mina läppar,_ _såg framemot morgondagen och hade en grymt häärlig magkänsla._ _minns att jag va kär engång också, sådär riktigt kär. har aldrig fått en goare känsla..._ _fan så bra jag mådde, så lycklig jag va. hade aldrig kunnat tänka mig att jag skulle bli djuptdeprimerad_ _som jag e nu. de sista jag kunde tro, fanns inget som jag gått egenom som kunde sänka mig till botten_ _och få mig fast där. men så får jag som några människor tyvärr får, en psykisk sjukdom._ _tankarna började bytas rejält, började tänka svart och började heltplötsligt från ingenstans,_ _få oerhört skarpa och många tvångstankar på i stortsett allting jag gjorde,fick aldrig va ifred_ _det va jag själv som tryckte ner mig själv, eller nå, snarare någon idiotiskjävel som börja ta över mig_ _som började styra över mina tankar och som svalde allt de goa jag va fylld av._ _jag minns att när allting började ta över mig, när jag inte kunde styra över mig själv nåmer_ _eller ha min egna makt, när jag tappade min egna kontroll heltohållet. då vartjag förvirrad_ _och ställde frågan; vad fan äre som häänder med mig!??!?, från toppen till botten ba sådär.._ _i nåt år höll jag smärtan och ångesten och tvångstankarna helt för mig själv,_ _visste ju inte va de va för någonting, det jag försökte va att stå emot de och hitta tbx te mig igen,_ _men med tiden förvärrades allt bara å jag lyckades aldrig övervinna demonen som tagit över mig,_ _fick nog och skrek ut all smärtan till mami, sedan ledde de vidare till vården osvosv._ _det va så sjukt skönt att slippa hålla allt inom mitt skal, det trodde jag inte, va rädd för å säga allt_ _va rädd va folk skulle tycka och tro, eller mest att de endå inte skulle förstå mig._ _men nu får jag professionell hjälp och har fått sedan förra sommaren, mer än 1 år dvs._ _den har inte räckt till riktigt, har skiftat med mediciner, tagit flera stycken olika men som_ _inte gett mig nå gott resultat, tyvärr. har fått olika slags behandlingar mot allt som heller inte räckt till för mig._ _terapin fortsätter och snart ska allting försvinna innan jag seriöst ger upp helt!_ _jag har kämpat nu i flera år, har inte räknat dagar men sen 2007/2008 nånstans då allt började._ _fattar inte varför just jag drabbats av skiten, jag som alltid mådde bra förut, sjukt bra.._ _men nu har jag lyckats fått denna sjukdomen, överdriven tvång&psykos som ledde mig in i en djup depression,_ _här på botten e jag fast, kämpar genom varje dag, i hopp om att komma tbx till mitt liv igen_ _och att bli fri från alla negativa tankar... allt är skit bara, men får acca att ja e sjuk._ _är långt ifrån "frisk". jag saknar att må bra, att ha dendär härliga magkänslan dagligen,_ _nu kan ingenting glädja mig... den enda lyckan nu är vell vännerna som finns här för mig som stöd_ _och försöker förstå men inget mer än så. när jag ser folk skratta, och ser min syster varjedag le & skratta._ _och man ser verkligen hur bra hon mår, då blir jag sjukt avundsjuk, så vill jag också känna igen..._ _ska tillbaka dit, ska fortsätta kämpa och vänta in de goda tiderna igen._ _jag ska bli frisk. men fööörfan va slitsamt det är, har ingen energi kvar, kan inte leva ett liv_ _så som nästan alla människor göör och kan. men här är jag en av de ensammaste i världen_ _men denna ångestfyllda känslan som tryckte ner all min glädje jag va fylld av._ _here I am, ett tag till.. pallar jag stå ut. ok, en stund till. men sker ingen förändring,_ _blir jag inte frisk vet jag att döden är den enda utvägen. FAN VA LIVET E ORÄTTVIST._ _VARFÖR SKULLE JAG FÅ DENNA SATANS SJUKDOMEN FÖÖÖR.. SOM PAJJAT MITT LIV HELT._ _jag orkar egentligen inte, men är så pass stark endå.. får panik, jag vill vara gamlajag igen.._ _vara en normal människa fylld av tusentals bra känslor och få dåliga._ _jag ville fan bli fotbollsproffs, men det rök när detta tog över, hade ingen kontroll_ _eller hängde inte med alls i spelet, va helt lost på planen och vart från "bäst i laget"_ _till den sämsta pga mitt psyke.. FUCK DETTA!!_ _men jag får va glad över att jag fått massor med härliga minnen från den tiden jag va frisk,_ _för den tiden har jag gått egenom och den tiden va sååå jävla bra! mådde bäst._ _tur för mig att jag fått uppleva livet iallafall i ett par år.. tills jag fick min sjukdom, bara sådär..._ _varför jag, gud, säg mig varför, e jag värd detta... FML_