# Är jag deprimerad? Author: miiil Känns som om jag befinner mig i ett mörker och vill bara skriva av mig lite. Jag tror jag håller på att bli deprimerad om jag inte redan är det. Känns som om tiden bara rinner iväg och att jag kommer förbli fast i det läget jag är i och kanske alltid varit i...? Har under den senaste tiden analyserat mig: Jag känner mig helt tom på energi, har ingen ork och lust att ta tag i saker. Jag är ständigt trött och vill bara ligga kvar i sängen när klockan ringer på morgonen. Längtar tills kvällarna/nätterna för att få sova och hoppas på att känna mig pigg och utvilad dagen efter, men blir oftast inte så. Jag känner mig oengagerad i allt, lättirriterad, svårt att uppskatta saker, ingen gläjde bara massa jobbiga måsten hela tiden. Dåligt självförtoende, svårt att lita på folk, den enda som jag kan lita på men samtidigt ej kan lita på är jag själv...jag är så trött på mig själv, önskar att jag kunde göra om livet och forma mig till ett nytt jag. Har även tappat aptiten, känner mig jättehungrig men sen när jag börjar äta så vänder det och jag känner inte det minsta lilla för att äta. Jag har alltid klarat mig själv och försökt se framåt men nu när kroppen börjar protestera (ett flertal veckor tillbaka) så vet jag inte hur jag ska lösa det. Aja, detta var lite kort om vad jag känner. Svårt att kanske få några bra svar, det är just de fysiska symptomen jag vill få bort nu då de påverkar vardagen väldigt mycket (tröttheten och matlusten). De psykiska har väl mer eller mindre alltid funnits och klart att det påverkar hela mitt liv negativt men där vet jag orsaken och vet att det är något jag själv måste lösa även om det blir svårare ju mer tiden går samt att jag inte riktigt vet hur. Men allt hänger i alla fall på mig...men man ska väl aldrig sluta hoppas antar jag! Vill ej gå in på detaljer på ett öppet forum men ville som sagt mest bara skriva av mig lite. Ha en bra kväll alla! ## Comment 1 Author: Str41 Känner att det kunde ha varit mina ord jag just läst. Jag kraschade i somras och jobbar på att komma tillbaka, men utan de egenskaper som fick mig att krascha, en ny stig att beträda.. Förhoppningsvis är detta en vändpunkt i livet - det viktigaste som någonsin hänt, trots att jag givetvis inte önskar mig eller någon denna situation. Jag kan säga att min nuvarande situation så äts jag inombords, känner hur det gnagas på min själ. Det smärtar något oerhört. Depression eller insikt om situationer i livet? Viktminskning pga olust att äta, tvingar i mig föda. Önskar oss alla i denna situation en väg ur och hoppas att ljus och glädje infinner sig. Kram.... ## Comment 2 Author: pippi.com Stämmer ganska bra det där....har ganska precis "vaknat" upp ur min 4 år långa depression....det är bara skit-tufft att se alla svagheter man har åtdragit sig men å andra sidan så går allt att förändra bara den innersta viljan finns. Är själv 24 år, har fortfarande en ligth-variant av parkinson, men är nu opererad och kan leva ett normalt liv, är underviktig men har börjat träna, 6 dagar i veckan och äter som en häst, jobbar helg och kväll ibland...Ett bra tips när depressionen tar sin "start" är nog att se sig omkring och försöka värdera situationerna i livet...vad som ska sparas och vad som är utbytligt, om man ska "dra ner" på kontakten med vissa familjemedlemmar, eftersom att det nästan alltid finns "energitjuvar" som inte direkt förbättrar sin egen situation. Kanske säga upp sig och helt byta jobb. Så här tänker jag nu: Gör jag allt tvärt emot jag gjorde förut så funkar det....och det gör det faktiskt....har skurit ner på kontakten med vissa familjemedlemmar, att utmana sin västa fobier och verkligen utföra dem med eller utan framgång. Då höjs självförtroendet... Men har då lärt mig en sak: att inte bry sig så mycket.....allt löser sig för eller senare ändå. Har dock fortfarande ett par-tre stora problem att lösa... ## Comment 3 Author: ladymiss är deprimerad, har samma symptom, nyss fått ångestdämpande/antidepressiva utskrivet av en läkare, hittills känns det faktiskt lättare. ## Comment 4 Author: [Borttaget] Det låter väldigt mycket som att du har en depr. Livet är inte alltid så enkelt av olika orsaker men man ska inte behöva må dåligt! Det finns alltid hjälp att få. För vissa är det medicin som gäller och för andra funkar det bra med terapi/samtal av olika slag - men mitt råd är att söka hjälp någonstans! Livet ska inte vara grått och det går alltid att må bättre. ## Comment 5 Author: [Borttaget] De sista gångerna jag var deprimerad hade även jag fysiska problem. Kroppen gjorde konstant ont, som vi en svår förkylning eller influensa. Mat ville jag inte heller ha, jag kände mig hungrig men så fort jag tänkte på vad jag skulle tillaga vart jag illamående. Min lösning var att hitta någon jag kunde prata med, acceptera det som gjorde mig ledsen (även om den biten inte är helt avklarad än...) och sätta upp matschema. Till en början var det i princip bara mat man kunde äta utan att tänka på att man äter (i princip levde på friterade lökringar en period). Brukade tex sitta vid datorn och äta, så jag kunde konsentera mig på annat än att skyffla mat i mun.