# Vad kan det bero på?
Author: Rumblebee

Min första tråd  här i psykologi, och är inte säker på vart jag ska lägga den ![Obestämd](http://psykologi.ifokus.se/js/lib/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-undecided.gif "Obestämd"). Hoppas den inte hamnar helt fel. Ber om ursäkt för ett långt inlägg också ^^

Grejen är att jag undrar egentligen lite vad det kan vara som jag har. Jag är 24 och har gått hemma sedan jag tog studenten 2006.

Jag är väldigt tja, inaktiv, och har större delen av mitt liv varit väldigt lugn. Det kan ta väldigt lång tid för mig att göra något på eget initiativ som att t.ex städa här hemma. Det brukar hela tiden bli så att jag skjuter upp det till dagen efter, och sedan till nästa dag osv., även när jag sitter och tänker att det verkligen behövs dammas av, eller golven dammsugas/sopas. Jag lyckas alltid komma på något annat att göra istället. Antingen se på tv eller spela något. Även när jag har tråkigt och inte kan komma på något roligt alls att göra, så blir det endå att jag skjuter upp städningen, även om det blir så att jag bara sitter och tittar ut genom fönstret eller läser gamla forumtrådar som jag redan har läst.

Vilket jag inte riktigt förstår varför jag gör, för jag vill ju endå städa, i alla fall få bort det mest synliga, och jag tycker inte heller att städning är så speciellt jobbigt..

Jag är även väldigt dålig på att ta eget initiativ. När t.ex pojkvännen är här (distansförhållande då han bor i Holland), så brukar jag alltid ha svårt för att komma på vad vi kan göra.

Jag är inte heller speciellt pratsam, och har inget emot att vara för mig själv. Men samtidigt så gillar jag att umgås med t.ex familjen när syster är här på besök, eller när jag är hos en vän. Men det är sällan som jag säger något, även om jag vill. Jag kan nämligen inte komma på något ämne att prata om, vilket får det att kännas väldigt dumt för mig. Utan det brukar bli så att jag är väldigt tyst och antingen hakar på om det kommer upp något samtalsämne där jag har något att säga, eller om jag blir frågad något.

Och ska jag berätta något för min mamma (bor fortfarande hemma hos mamma i väntan på att min tandreglering ska bli klar, då jag sen flyttar till pojkvännen), och det spelar ingen större roll vad det är. Det kan vara allt från att pojkvännen planerar att komma hit, eller att jag kanske hittat något på nätet jag tänkt/vill köpa (oftast något till djuren \*skratt\*), så blir det alltid att jag tvekar först av någon anledning och känner mig osäker, och det brukar väldigt ofta bli så att jag berättar det när jag distraherar mig med något annat. T.ex tar en kopp kaffe eller skalar en apelsin etc.

Och när jag väl säger något, så är det väldigt lätt hänt att jag antingen pratar lite för tyst så att jag måste upprepa mig, eller att jag pratar snabbt och snubblar på orden så att jag uttalar dom fel, eller glömmer uttala vissa ord. Jag har även noterat  att när jag skriver inlägg på forum, så kan det hända att jag upprepar mig, så att något jag skrev högst upp i ett inlägg, kan dyka upp senare, fast med annan formulering.

Jag har även rätt dåligt minne tycker jag, och kan ha svårt att koncentrera mig, när jag gör något som kräver koncentration. Under ett år så har jag försökt lära mig spela keyboard, jag kan visserligen spela lite grann, men jag måste spela nästan daligen, annars riskerar jag att börja glömma bort hur man spelar låten. I och med att jag har svårt för att lära mig läsa noter så blir det att jag försöker titta på klipp på youtube som visar hur man spelar en viss låt/melodi. Men även det, att härma efter och försöka komma ihåg några få noter kan även det vara en utmaning. Ibland går det lätt, ibland är det svårt och känns förvirrande, vilket leder till frustration. Jag blir även frustrerad om jag ena dagen kan spela en viss melodi, men nästa så känns det som att jag inte har någon aning om hur den går. Jag kan även lätt bli distraherad när jag väl gör något som kräver koncentration. I skolan så kunde jag börja klottra lite på anteckningsblocket, när jag spelar på min keyboard, även om det går bra, så kan det bli att jag börjar titta ut genom fönstret t.ex.

Även om det rör sig om att jag svarar i telefon (vilket jag sällan gör), och ska lämna ett meddelande till någon i hushållet, så glömmer jag lätt bort det. Jag kan även bli ombedd att göra något under morgondagen, men det slutar med att jag glömde bort det totalt.

Jag kan lätt bli på dåligt humör. Antingen om det är pga flera småsaker som är irriterande eller inte går som jag vill, eller om det bara är något av djuren som är ivägen en hel del. Och när jag väl är på dåligt humör, så sitter det i ett tag. Visst jag kan bli på bättre humör, men min stubin under den dagen är väldigt kort, så det är lätt hänt att jag blir på dåligt humör igen innan dagen är slut, och till och med går och lägger mig sur.

När jag gick i skolan, så brukade jag inte lyssna speciellt noga, förutom vid engelska och bild-/slöjd lektionerna. Jag föredrog alltid att arbeta ensam förutom om det gällde något praktiskt arbete eller en redovisning för klassen, då föredrog jag att vara i en liten grupp. Nackdelen med det var att jag i princip aldrig gjorde något, utan jag åkte mest snålskjuts och lät övriga gruppen göra majoriteten av arbetet.

När jag var väldigt ung, så ska jag tydligen ha haft svårt för att skriva och var sen med att lära mig läsa enligt mamma. Jag kan i alla fall komma ihåg att jag var dålig på att göra mellanrum, så i början fick jag lära mig att sätta ett finger bakom ett ord och sedan skriva nästa, så att jag gjorde mellanrum på det sättet. Vet inte riktigt hur gammal jag kan ha varit då. 7 kanske? Nu förtiden har jag inga som helst skrivproblem, förutom vissa felstavningar, men sånt gör ju alla ibland![Tungan ute](http://psykologi.ifokus.se/js/lib/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-tongue-out.gif "Tungan ute") Har även haft svårt att lära mig andra saker, speciellt praktiska saker, så jag måste bli visad flera gånger, sedan få prova på själv under ''övervakning'' tills dess att det verkligen sitter.

Jag är duktig på att dagdrömma en hel del, men samtidigt så är jag duktig på att vara helt blank i huvudet och verkligen inte tänka på något alls. Dom gånger jag blir tom i huvudet, så brukar det vara vid de tillfällen då jag har tråkigt. När jag har tråkigt brukar jag även sitta och blanda en kortlek (brukade demolera mina naglar förut vid dessa tillfällen, men tack vare kortleken som jag sysselsätter händerna med, så har det blivit lite bättre). Brukar även blanda nämnda kortlek när jag läser forum inlägg, det är nästan ett måste för mig. Så fort jag får syn på ett lite längre inlägg så börjar jag hålla på med kortleken. Funderar nästan på om det kan räknas som ett tvångsbeteende? Känns så... tomt för händerna om jag inte blandar leken.

Oj vilket långt inlägg det blev![Förvånad](http://psykologi.ifokus.se/js/lib/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-surprised.gif "Förvånad")Blev betydligt längre än vad jag hade tänkt från början ![Tyst](http://psykologi.ifokus.se/js/lib/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-sealed.gif "Tyst")

## Comment 1
Author: Rumblebee

Kan även tillägga att jag har en del projekt som jag aldrig avslutar. När det gäller keyboardspelandet, så försöker jag inte lära mig en sång i taget, utan hoppar gärna fram och tillbaka mellan flera olika. Jag har även en del teckningar liggandes som jag inte har gjort färdigt tack vare att jag har påbörjat något annat. Även i ett visst online spel (world of warcraft), så blir det att jag vill göra flera saker på olika spelfigurer, och jag avslutar inte heller de projekten heller.

## Comment 2
Author: Seerina

Du är ofokuserad, tröttnar snabbt på uppgifter, initiativlös, osäker, glömsk, har kort stubin, långsint och lat...

Jag tycker inte riktigt att allt stämmer på ADHD så det hoppar vi.

Möjligen kan din uppväxt och sedermera arbetslöshet (utgår från att du är det) ha gjort dig apatisk, loj, lat och icke-ansvarstagande.

Ett ansvarsfullt arbete där du tvingas koncentrera dig på arbetsuppgifter kan nog få dig att utvecklas mycket. Be din mamma ställa högre krav på ditt engagemang i hushållet! Din beskrivning av dig själv påminner mycket om ett bortskämt barn. Meditation kan hjälpa dig bli mer uthållig och fokuserad. Detta främjar också en inre balans och sinnesnärvaro.

Minnet tränar du med hjärngympa.

Har man väl drabbats av latmasken är det svårt att bli av med honom om man inte bestämmer sig för att nu jäklar får det vara nog! ![Tungan ute](http://psykologi.ifokus.se/js/lib/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-tongue-out.gif "Tungan ute")

Lycka till!

P.s. Övning ger färdighet och jag har fått jobba massor med mig själv för att bli den jag vill vara.

## Comment 3
Author: Rumblebee

Hehe, ska erkänna att jag faktiskt har sökt lite på ADHD/ADD, så visst har jag gått och tänkt lite att det kan vara det som ''spökar''. ![Tungan ute](http://psykologi.ifokus.se/js/lib/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-tongue-out.gif "Tungan ute")

I vanliga fall så är min stubin faktiskt inte speciellt kort, utan det är just vissa dagar enbart. Långsint, lite grann kanske. Beror på vad det är som hänt.

Kanske kan det vara att min uppväxt spelar in på hur jag är. Hade det inte speciellt lätt hemma, då min far var alkis och han och mor kunde gräla en hel del. Även i skolan så hände det att jag blev mobbad pga mitt överbett, så i alla fall det sistnämnda gjorde mig osäker på speciellt mig själv. Men det har faktiskt börjat bli en hel del bättre sedan jag fick tandställning, och även min nuvarande pojkvän.

Och japp, jag är arbetslös :P. Jag själv vet ju inte direkt om jag är lat och icke ansvarstagande. Beror nog på i vilket sammanhang man använder de orden. Har ju en hel del djur här hemma som jag har största ansvaret för, i och med att jag är hemma i stort sett jämt. (är inte mycket för att vara ute och flänga på stan etc). Lättja, ja det kan hända. Blir jag ombedd att göra något, så gör jag ju det, även om det känns segt vissa gånger (t.ex att gå till affären för andra gången på samma dag). Brukar även promenera till tandläkaren som är 30min bort, fast det är typ 1gång/månaden som jag är dit ![Obestämd](http://psykologi.ifokus.se/js/lib/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-undecided.gif "Obestämd")

Meditation försöker jag mig faktiskt på ![Glad](http://psykologi.ifokus.se/js/lib/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-smile.gif "Glad"), går väl sisådär. Brukar i alla fall klara av 5, ibland 10 minuter när jag väl gör det.

Det är möjligt att jag kanske är bortskämd. Har aldrig sett mig som det.  När jag var litet barn så visst kudne jag bli upprörd om jag inte fick något jag gärna ville ha. Men när jag växte upp, speciellt på senare år så blev det helt annorlunda. Blir jag ombedd att göra något, så gör jag det även om jag väldigt gärna vill slippa. Även när jag inte känner mig frisk så försöker jag endå hålla igång någolunda (hålla igång, så som att göra dagliga saker jag brukar göra :P)

Och jag har även blivit mer tacksam över en hel del saker, även en sådan för oss svenskar, självklar sak som mat bordet dagligen, sedan jag fick min blindtarmsinflammation som jag gick med i en vecka innan jag tog mig iväg till läkare ![Tyst](http://psykologi.ifokus.se/js/lib/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-sealed.gif "Tyst"). Väntade så länge i och med att jag gärna är en sådan som håller mina problem för mig själv, och även för att jag inte hade speciellt ont alls, så hade ju ingen tanke på att det kunde ha varit något så allvarligt .

Hmm... Vad kan vara bra hjärngympa? :P Jag som tycker att mitt minne borde bli någolunda bättre av att jag försöker lära mig spela keyboard, men kanske behövs någon annan form av hjärngympa.

## Comment 4
Author: Seerina

He he, det bortskämda barnet ser aldrig att han/hon är bortskämd, lika lite som en otacksam människa är blind för hur bra han/hon har det.

Jag fick 34 år gammal ADHD-diagnos. ADD-diagnostiken är ju inte lika hyperaktiv så visst, kanske? Jag äter dock ingen medicin (klarade inte av biverkningarna) utan har fått lära mig att hantera de svårigheter som finns ändå. Meditation klarar jag i dag ungefär 45 min efter flera års träning. Detta har hjälpt mig massor. Jag kan komma till ro mycket lättare och är mer närvarande i nuet i stället för att mitt sinne befinner sig i framtid och dåtid. Jag har jobbat med min självkänsla för den har varit rutten och i dag trivs jag med den och både tror och litar på mig själv och min inre kapacitet.

Ansvar fick jag ta tidigt som barn, har fem yngre syskon, så jag fick göra massor i hushållet. Denna erfarenhet blev min ledstjärna i mitt kommande yrkesliv då jag snabbt såg vad som behövdes göras och tog också initiativ till göromålen.

I bland är det lättare att skriva en minneslapp så man kommer i håg saker. Det gör jag jämt då mitt minne är hopplöst dåligt och jag har accepterat att jag är "sån sort".

Du gör saker som andra ber dig göra men hur är det med viljan att hjälpa till utan att nån först frågar? Du sprider massor av glädje när du drar fram dammsugaren och städar hela huset eller bakar en god kaka till familjen! (Jag har en dotter på 17 år så jag vet hur det känns att få hjälp här hemma).

Ta små steg i taget så ska du se att lättjan släpper sitt grepp sakta men säkert.

När det gäller att avsluta saker och att göra en sak i taget så har jag samma problem. Det behövs inga mediciner för det. Allt som krävs är en spark i arslet och lite disciplin, och en massa övning förstås! Där har jag också blivit bättre! ![Cool](http://psykologi.ifokus.se/js/lib/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-cool.gif "Cool")

## Comment 5
Author: Rumblebee

Hehe, ja det stämmer nog att man har svårt för att se vad man själv egentligen är.

Skriva minneslappar kanske egentligen vore något att börja med, i alla fall tills man förhoppningsvis kan vara utan det,

Tja, att hjälpa till innan att ha blivit frågad är jag rätt dålig på faktiskt. Vet inte varför. Det kan ibland hända att jag tänker ''undrar om hon behöver hjälp'' men det blir endå inte att jag frågar. Det är visserligen några få gånger som jag på eget initiativ har hjälp till med saker, och det är ju en bra känsla man får av det efteråt.

Jodå, försöker ta mig i kragen så att säga och försöka minst en sak om dagen som jag inte direkt brukar göra speciellt ofta. Bara något litet till en början, som att göra rent badrumsspegeln och handfatet typ.

Ja, kanske ska ta och prova på och verkligen bestämma mig för att göra en sak i taget. Fast har ju lätt för att tröttna och sedan börja på något nytt, tills jag går tillbaka till det gamla jag gjorde, men börjar på en tredje grej då jag tröttnat på de första två ![Tungan ute](http://psykologi.ifokus.se/js/lib/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-tongue-out.gif "Tungan ute")

Om man endå vore katt, bara äta, sova, leka typ \*skratt\*

## Comment 6
Author: [Borttaget]

Jag tycker det är mycket som stämmer in på adhd men kanske även på asperger. Jag tycker att du skulle låta utreda dig.

## Comment 7
Author: Rumblebee

#6 Hmm, jo, har ju funderat lite på det, men törs inte typ :P Dels har jag inte ha någon aning om vart jag skulle behöva gå för att testa mig för sådant, och sedan prata med folk om min mentala hälsa är ju inte direkt något jag diggar. Tredje kruxet är ju att jag även funderar på om jag skulle behöva ha mediciner, enda gången jag frivilligt tar sådant är om det är pga en infektion/inflammation, tar ju knappt ens alvedon mot huvudvärk när jag får sådant ![Tungan ute](http://psykologi.ifokus.se/js/lib/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-tongue-out.gif "Tungan ute")

Men förmodligen lär det väl bli att jag går iväg och kollar upp mig, någon dag.

## Comment 8
Author: [Borttaget]

Du går till husläkaren för remiss för utredning. Och jag hoppas att du gör det, för det är en stor förbättring för dig att förstå dig på dig själv mer och få den hjälp du behöver.