04. Personliga berättelser

Aggressionsproblem

2011-02-20 18:16 #0 av: ettlitetalias

Jag har ett problem som jag inte vet hur jag ska få bukt med.
Jag ser mig själv som en väldigt lugn och sansad person, lite snar till känslostormar när jag blir sårad kanske, men över lag så flyr jag hellre in i ett tyst litet hörn än fäktar. Konfrontation är inte min grej.

Men så tappar jag ibland all besinning. Det blir svart framför ögonen och min djuriska instinkt tar helt över. Allt förnuft och all logik är som bortblåst. I sådana situationer så slåss jag för livet, fastän jag är dömd att förlora och inte har något att slåss för, och jag har inget minne av händelsen efteråt.

Ett typiskt scenario är att jag och min partner försöker slappa av efter ännu en jobbvecka med god middag och en flaska vin, och jag känner mig lite stingslig och irriterad, kanske för att jobbet har varit otillfredsställande, kanske för att vi har gnabbats lite om disken, och min partner försöker skratta bort det genom att bjuda in till diskussioner eller berätta om saker som är intressanta/absurda/roliga. Pga mitt redan dåliga humör så brukar det bara leda till att vi gnabbas lite mer, och att jag tillslut går till ett annat rum för att vara ifred. Och det är här som saker och ting antingen kan räta till sig, eller gå rakt åt helvete. (Måste bara tillägga att de flesta kvällar så är jag inte på dåligt humör, och om jag är det så brukar det kunna fixa till sig under kvällens gång.)

I en positiv utveckling så har jag t.ex. min laptop i andra rummet, och dödar lite tid med spel eller så och lugnar ner mig och återvänder sedan för att ha en trevlig kväll.

I en negativ utveckling så finner jag att jag genom att lämna rummet så har jag just försatt mig i en prekär situation genom att göra mig helt sysslolös = än mer frustrerad och irriterad. Återvänder då naturligtvis till vardagsrummet för att hämta något att göra, och allt går bara fel...
Sist det hände så blev jag så irriterad över att min partner stod i min väg, och frågade varför jag var så grinig och avig när h#n bara försökte vara snäll och hjälpsam (vi diskuterade hur jag kunde optimera mina chanser till ett bättre jobb), att jag petade henom hårt i magen för att få henom att flytta på sig. Då ringde varningsklockorna i huvudet, men sekunden senare så fick jag ett finger i magen själv, och från den sekunden så är minnet borta tills det att jag finner mig själv i det andra rummet igen, med min laptop, men också med min partners resväskor med kära ägodelar i...

Min partner hotade med att ringa polisen (polisen har varit inblandad tidigare pga mitt okontrollerade våld), och jag tog till flykten, fruktansvärt upprörd och skamsen inför tanken på vad jag nu gjort.

Jag vet att jag inte förtjänar det, men min partner är otroligt förstående, och jag blev ombedd att komma hem några timmar senare och jag fick förklarat för mig vad som hänt (jag hade skallat henom efter petet i magen och rivit av trojan för att sedan stampa på laptopen på vägen ut, varpå jag - välförtjänt - fick en snyting) och vi försökte trösta varandra.

Jag är så otroligt tacksam för att min partner är så förstående över att jag inte har någon kontroll över mina handlingar, men det gör mig så fruktansvärt upprörd att jag är kapabel till att skada någon jag älskar så mycket, och jag lever i ständig skräck över när jag kommer tappa kontrollen härnäst, och vad jag kommer göra då! Jag är rädd för att jag kan komma att vara så aggressiv att en av oss slutar på bårhuset. Om inte min partner får skiten, så finns risken att självförsvaret går överstyr, eller att jag tar livet av mig när jag är på min "come down" då jag ofta kämpar för att inte kasta mig framför tåget pga av skuldkänslorna.

Jag har precis börjat träffa en samtalskontakt som jobbar med KBT, men jag vet inte om jag har så mycket hopp om saken. Hon verkar ha svårt att greppa allvaret i sitationen och sitter bara och pratar om att jag är en så mjuk och ärlig person och att jag nog bara är rädd. Jag vet att jag är långt ifrån atletisk och storbyggd, och normalt sett så är jag väldigt mjuk, och ja, jag är rädd, men hur kan jag förhindra att det här händer?! Att jag inte ser ut eller agerar som ett galet monster 99% av tiden, hjälper ju inte mot när jag gör det...

Det går ju inte bara utför min relation heller.. Det går ju även ut över jobbet när jag måste ta ledigt för att jag inte kan gå dit med blåtiror osv som jag ådragit mig i attackerna, och jag är rädd för att jag kommer få sparken om jag inte slutar "bli sjuk"...

Det här är så jobbigt för mig och jag har många gånger funderat på om jag kanske bara borde avsluta alltihopa så att jag inte kan såra fler människor, men samtidigt så vill jag ju tro att det finns bot att få..

Anmäl
2011-02-20 20:00 #1 av: Hawknestgrove

Oj.... ja i det här läget är ju nummer 1. INGEN alkohol!!!! Där spriten går in så går vettet ut, och förstärker ju dåliga stämningar. Bra att du har tagit tag i detta och går i terapi, även där tror jag att du får rådet att låta bli alkoholen i någon form alls. Tror nog att ni båda behöver träffa terapeuten och ta upp alla polisanmälningar du har på dig, så kanske allvaret blir mera synligt för den som ska hjälpa dig.

The Owls are not what they seem

de ska va gôtt å leva, annars kan de kvitta.....

 

Anmäl
2011-02-23 03:09 #2 av: hus-musen

Håller med #1 Ge fasiken i spriten! Vet sj hur jag blir av sprit, är rätt lugn och har bra självkontroll annars, men med sprit och snetändning på det så finns det inget jag backar för. De svarta ögonblicken känner jag igen, men jag kan kontrollera dem någorlunda, åtminstonde såpass att folk kan nå fram till mig. Inte "offret" för min ilska dock utan det behöver vara någon annan för att bryta.

 

Det finns bot, och det handlar om att lösa problemen som orsakar och åtminstone i mitt fall lära mig kontrollera och bryta ett dåligt beteende innan det tar över. Funkar inte samtalskontakten, säg åt henne antingen tar du mig på allvar eller så byter jag till någon som faktiskt kan hjälpa mig.Ta med din partner eller ordna så att partnern och samtalskontakten får prata så kanske kontakten inser vad det handlar om.

Anmäl
2011-02-23 03:14 #3 av: ettlitetalias

Ok, logiskt sett så borde spriten gå. Men jag vet inte om jag helt kan skylla på den heller. Ibland behöver vinflaskan knappt vara öppnad liksom. Men ja, bättre att ta det säkra före det osäkra antar jag.

Sen blir det väl inte bättre av att min partner är så pass "frälst" vid sin helg-dricka, att det blir "konstigt" om vi inte festar till det lite.

Det här bryter antagligen mot reglerna; men vad rekommenderas istället för alkohol?

Anmäl
2011-02-23 03:34 #4 av: hus-musen

Ja alltså din partner bör lägga ner helgdrickandet om det är för påträngande, ingen mår bra av att dricka sprit. Men som du beskriver dig sj så gör du dig en tjänst om du slutar dricka.

Finns en hel del man kan göra annat än att festa, tex ha myskvällar, bjuda in vänner på middag, gå på bio, motionera osv Om det är smaken av vinet ni gillar så finns det drickbara alkoholfria alternativ. Det är visserligen en kliche men man kan festa utan sprit oxå. Äter medeciner som gör att jag inte får dricka, men jag har accepterat och har kul ändå!

Anmäl
2011-02-24 02:00 #5 av: Hawknestgrove

Ok vi har här hos min granne ett parallellfall. MEn din partner måste faktiskt då  gå dig till mötes och låta bli sprit för din skull. Erkänn för er själva, att när spriten i även mindre mängd blir till ett problem som resulterar i våldsamheter, så tål ni inte sprit. så enkelt är det. ni bör båda i så fall ta kontakt med AA. För av hänsyn och kärlek till varandra, så låt bli spriten båda. Eller  ska ni dricka, gör det när ni inte är ihop för tillfället. Jag har som sagt vänner, som har samms problem och Ok den ena har valt att leva helt nyktert och den andra parten får i så fall dricka alkohol i annat sällskap. de gör det offret för de älskar varandra.

MAn kan ta det som om att någon i ett förhållande slutar röka. Inte 17 fortsätter den andra att röka inne i det gemensamma hemmet då?

För funkar inte det, så är det inte kärlek och då kan man ju faktiskt bryta upp.

The Owls are not what they seem

de ska va gôtt å leva, annars kan de kvitta.....

 

Anmäl
2011-02-25 07:29 #6 av: ettlitetalias

Uppbrottet kom väl rätt enkelt av sig självt nu.... Hamnade i ännu en fajt som resulterade i våldsamheter. Jag hade bestämt mig för att hålla mig nykter, men min partner och mina kompisar lyssnade inte och köpte öl, trots att jag frågade efter red bull och cola osv. Ingen hänsyn, och jag trodde ju att "en öl till gör väl inget"... Men det gjorde det ju..

Dock så tar jag inte hela ansvaret på migsjälv denna gången. Min partner har varit knepig i några dagar, och ikväll verkade han inte speciellt sugen på att ha med mig ut på krogen, medan jag var skitsugen på att gå ut och träffa folk. Lite sned-balans redan där, men jag trodde att vi rätade ut det allt eftersom kvällen gick och vi hittade tillbaka till varandra och vi gullade och myste.

Men sen så slog det bara slint. Vi träffade en bunt med nytt folk, och vi bestämde att gå till dygnet-runt-öppet-affären och köpa mer dricka (bor inte i Sverige), och min partner tjatade hela tiden om att vi alla skulle gå hem till HANS hus. Jag rättade honom varje gång och sa VÅRAT hus, något som han inte verkade lära sig... På väg hem, så stannar han helt plötsligt och säger åt de andra att gå i förväg och att vi bara ska prata lite. Och visst pratar vi, och jag säger hur sårande det känns när en av tjejerna försöker flörta med honom och han säger att det är HANS hus vi ska till, som om jag inte finns. Och hur ledsen jag blir när han inte verkar vilja veta av mig, även om han gullade lite med mig mot slutet av kvällen. Och sen slår det bara slint, och jag har en hotfull kroppshydda lutande över mig, och jag knuffar undan honom av ren instinkt, och sen är det igång.. Mina blåmärken som ännu inte är försvunna från förra gången är nu förstärkta med nya, och jag är så sårad på insidan.

 

Jag är så fruktansvärt upprörd över att jag introducerade våld i vårat förhållande... Det har förstört allt för oss. Rivit alla moraliska barriärer som normala människor har...

 

Det är så enkelt för en utomstående att säga "det är för det bästa. Ryck upp dig och ta tag i ditt liv", men det är så svårt att göra i verkligheten.. Han har funnits där för mig i vått och torrt. Alltid. Genom mina svåraste perioder när jag inte ens kunnat ta hand om migsjälv, och när jag varit helt känslokall i hopp om att kunna rädda en liten bit av migsjälv. Han har alltid varit där för mig. Alltid förstått. Stannat när alla andra lämnat för länge sedan. Och nu så är det bara över. Det slog över på fel sida. Och vi kan inte reparera skadan.

Anmäl
2011-02-25 07:38 #7 av: ettlitetalias

Han är den ende som jag någonsin kunnat slappna av helt med och kunnat visa vem jag är, och nu är han borta... Den utveckling som jag gjort medan jag varit tillsammans med honom är enorm! Jag har gått från ingenting till nånting! Och jag har förstört allt...

Jag önskar att vi kunde låta det vara i något år eller så och bygga upp oss själva och sedan säga "låt oss försöka igen", men hur fungerar det egentligen? Han är mitt livs kärlet. Jag har aldrig känt någonting liknande för någon någonsin, och jag förstör det helt... Det finns inte en chans i helvetet att han någonsin skulle ens prata med mig igen...

Anmäl
2011-02-25 17:44 #8 av: Hawknestgrove

Ok, men då finns bara en väg att rädda ert förhållande. INGEN ALKOHOL!!!!! OCh rent juridiskt vem hus är det? OCh det finsn ingen anledning att dra upp sånt i sällskap av alkohol. Nu får du välja. Försöka ha ett förhållande med denna person helt nyktert från båda sidor. Elelr så får ni gå skilda vägar om ingen av er har möjlighet att avstå från alkohol. Så enkelt är det. Du eller ni  tål det inte. Acceptera det. OCh du har inte förstört något. Misshandel är något som du inte bett om och det är hans fel alltid. Vi har en sida om sånt här på Fokus....

The Owls are not what they seem

de ska va gôtt å leva, annars kan de kvitta.....

 

Anmäl
2011-02-25 17:57 #9 av: ettlitetalias

Jo, det är helt klart nu. Tror att vi kommer gå skilda vägar oavsätt nu. Det blev spiken i kistan det här.. Men jag kommer avstå från alkohol i framtiden ändå. För mitt eget bästa.

Och rent juridiskt så är det bådas då vi båda står på kontraktet. Inte för att det spelar någon roll nu direkt.

Anmäl
2011-02-25 18:00 #10 av: Hawknestgrove

nä, då hyr ni ju bara. Men se till att du i så fall kommer bort frånhyreskontraktet, så du inte åker dit på att betala hela hyran om han s***r i det

The Owls are not what they seem

de ska va gôtt å leva, annars kan de kvitta.....

 

Anmäl
2011-02-25 18:04 #11 av: ettlitetalias

Jo, jag ska försöka organisera min flytt när jag kommer hem igen. Ska naturligtvis bort med jobbet i början av veckan. Ingen bra tajming alls! Han säger att han tänker vara utflyttad och klar när jag kommer hem, så då är det ju bara jag som ska plocka ihop mitt pick och pack och försöka flytta ut så snart som möjligt. Så det blir förhoppningsvis bara en hel månadshyra att betala för mig om han inte är bussig och betalar sin halva för mars innan han sticker, och om jag lyckas organisera mig så pass att jag kan flytta innan påsk.

Anmäl
2011-02-25 19:00 #12 av: Hawknestgrove

ja se det så, att det kan vara ett billigt pris att slippa mer misshandel. OCh gå aldrig tillbaka!!!!! Slagen kommer att komma igen. Vet av erfarnehet, att en som slår han fortsätter, i alla fall om det gäller samma partner.

The Owls are not what they seem

de ska va gôtt å leva, annars kan de kvitta.....

 

Anmäl
2011-02-25 23:51 #13 av: hus-musen

#8 Fast det är inte så konstigt om TS får en och annan smäll med tanke på hur hon beskriver sitt aggressiva beteende. Om min sambo slog mig så skulle jag oxå slå tillbaka. Sen att det aldrig är okej att slåss och man bör undvika det är en annan sak. Fattar inte vad du menar med att det alltid är hans fel?

 

Hoppas du får ordning och hjälp i ditt liv, att komma till rätt samtalsterapi kan göra stor förändring! Men håll dig undan spriten, bara för att någon annan dricker så behöver inte du göra det. Det finns fler människor i världen, och du kommer att hitta någon som passar dig och dina behov. Håller tummarna för dig!

 

 

Anmäl
2011-02-26 21:08 #14 av: Kalendula

Finns hur många alternativ till annan dricka än alkohol som helst-

Saft, mjölk, olika former av kolsyrad dryck, juice, måltidsdrycker, vatten, egen apelsin juice.... etc

Uppskattar att bli tilltalad "Kalendula" när man svarar mig på inlägg.

"If you kill all my demons, maybe all my angels will die to. If you kill all my angels, my demons will survive"

Anmäl
2011-02-27 08:00 #15 av: ettlitetalias

Hus-musen har helt ratt. Visst fortjanar jag det nar jag ar som jag ar..

Anmäl
2011-02-27 10:28 #16 av: Maria

#15 Det finns människor med väldigt låg toleransnivå när det gäller alkohol så att bara dricka lite kommer inte att hjälpa utan det är att avstå helt.

Jag hoppas att du kommer att få hjälp med din KBTbehandling och att du klarar av att hålla dig från spriten annars tycker jag att du ska söka hjälp även för detta problem. Det finns hjälp att fåGlad

/Maria

 

Anmäl
2011-02-27 12:39 #17 av: Hawknestgrove

#15 Helt fel. Du förtjänar ALDRIG att ta stryk!!!!! En kvinna ska aldrig nånsin acceptera stryk. Tänk på, att en kvinna har minst 30 % minder muskelmassa än en man. Lägg därtill att oftast så är en man längre och tyngre. Så proportionellt sett, så när en man slår en kvinna, så slår han ett barn! Vi har dessutom långa muskler, som inte är avsedda för attack. Så vi är i dessa fall underlägsna männen. Undantaget är väl i så fall en tesotsterondopad jättekvinna, där  är det kanske jämlikt. Så ta inter stryk!!!! Aldrig och du har aldrig gjort dig förtjänt av det, kom ihåg det!!!

The Owls are not what they seem

de ska va gôtt å leva, annars kan de kvitta.....

 

Anmäl
2011-02-27 23:53 #18 av: hus-musen

#15 Jag sa inte direkt att du förtjänade stryk, jag menade att jag förstår varför han slår tillbaka för det skulle jag oxå ha gjort.

Huvudsaken är att ni just nu har skilts åt, för sanningen är ju att ni inte funkar ihop längre. Det är möjligt att ni hittar tillbaka till varandra när du och exet har kommit längre i livet och rett ut problemen, eller så hittar du en annan! Man vet aldrig, livet är ombytligt men förr eller senare får man in en lyckoträff! Oftast när man minst anar det.Glad Jag vet att det är sånt som upprepas tills man vill spy, men det finns en sanningens korn i det innerst inne.

 

#17 Ingen någonsin acceptera misshandel, oavsett kön! Det finns många stora killar som blir misshandlade av sina  kvinnor. Det finns en anledning till att fler och fler misshandlade män ringer polisen, där förövarna är kroppsligt sett är dessa mindre svagare kvinnor. Och vilken tränare som helst kan tala om att det handlar inte enbart om muskler, det handlar om teknik och vem som har starkast vilja och psyke. Män kan ha en liten fördel i styrka men det är allt.

Anmäl

Det finns en till kommentar till den här diskussionen. Den är bara synlig för medlemmar på iFokus. För att läsa kommentaren, logga in eller registrera dig på iFokus.