Annons:
Etikettallmän-psykiatri
Läst 6079 ggr
Odinn
2011-01-22 23:24

Rädd

Har en sak att säga. Vågar inte säga det till någon. Nu är första gången jag kommer ut med det. Det handlar om min rädsla. Jag är rädd för verkligheten, rädd för livet. Samtidigt är jag rädd för döden. Jag är rädd för att spy, det är nog min allra största rädsla. Jag mår illa varje dag. Jag gråter och får panik varje gång jag mår illa.  Jag vågar inte äta, eftersom jag kan spy upp det. Jag äter ändå, och mår illa. Panik.  Rädd för min kropp. Hjärta, hjärna och lungor gör att jag lever. Utan dom är jag död. Tänk om nåt händer? Ser jag blod blir jag yr, och tror då att jag ska svimma. Vilket gör att jag mår illa, blir ännu mer rädd och får panik. Jag blir rädd av mina hjärtslag, det är ju liksom min kropp som låter!!! Blir yr och åter igen mår illa och blir panikslagen. Ser jag någon göra illa sig går jag därifrån och säger till mig själv: inget hände, hon mår bra!!  För att jag tror att hon ska dö. Jag är rädd för att jorden ska gå under, för att jag ska bli ensam, för att jag ska bli sårad eller att något händer mina nära och kära. Jag är rädd när jag skriver det här, rädd för att någon jag känner ska läsa det här. Men jag vill skriva av mig. Vågar inte säga det här till min psykolog. Jag vågar inte ens säga att jag mår dåligt. Är inte rädd för henne, är rädd för att sitta framför henne och prata. Skäms så.  Kände nyss att jag fick ont på ett ställe i halsen, kändes som om någon skärde i den. Lite senare kände jag blodsmak. Fick panik, skulle jag dö?  Måste jag åka in till sjukhus? Ska dom skära i mig?  Nu har det slutat blöda, men det gör ont. Jag har lugnat ner mig lite, men gråter. Jag är rädd för allt. Gråter  Det där med illamåendet har jag känt i ca 3 månader.. Är det verkligen normalt?

"when i get sad, i stop being sad and be awesome instead!"

Annons:
[rolnor]
2011-01-23 17:26
#1

Det låter som om du måste hitta någon att prata med om dina känslor, sök upp en terapeut eller kurator. Du ska inte behöva må så här dåligt.

Kram

Odinn
2011-01-23 20:13
#2

Har en psykolog att prata med, men vågar inte säga något till henne… Det går liksom inte…

"when i get sad, i stop being sad and be awesome instead!"

Maria
2011-01-23 20:14
#3

Uppenbarligen har du en psykolog så har du svårt för att prata med henne så skriv ned vad du känner och lämna till henne.

Skriv t.ex ned detta du har skrivit här. Även om hon är psykolog så är det svårt för henne att hjälpa dig om du inte försöker sätta ord på dina känslor.

/Maria

Det är bara med hjärtat som man kan se ordentligt. Det viktigaste är osynligt för ögonen"
Ur Lille Prinsen.

Odinn
2011-01-23 21:40
#4

Jag har tänkt på det, men det känns så pinsamt.
"Vågar inte prata med dig så jag skriver istället"  Nej usch.. :(

"when i get sad, i stop being sad and be awesome instead!"

Maria
2011-01-23 21:44
#5

Då är det liksom ett låst läge…som du på något sätt får försöka övervinna för ingen annan kan  ju gissa sig till dina känslor och rädsla.

Är det lättare om du har någon du litar på med dig på besöken?

/Maria

Det är bara med hjärtat som man kan se ordentligt. Det viktigaste är osynligt för ögonen"
Ur Lille Prinsen.

[rolnor]
2011-01-23 21:45
#6

Vad är du räd för att hon ska säga? Kan det bli så mycket värre än det är?

Eller kan det vara så att du är mest rädd för att hon faktiskt ska förstå och se dej, mitt i eländet?

Hur vill du leva ditt liv?

Annons:
Odinn
2011-01-23 21:51
#7

Jo, jag förstår att jag får göra jobbet själv. Kan ju liksom inte sitta och hoppas på att hon ska fråga massa saker. Men jag har pratat med henne i ett halv år nu och inte vågat säga så mycket. Är lite nedstämd, har jag sagt. Men det är så mycket mer. Ska dit imorgon, vet inte riktigt vad jag ska säga.

Jag går in, sätter mig där och hon frågar hur veckan har varit. Sen har hon alltid något att prata om så det känns inte som om jag skulle kunna prata om nåt eget liksom.

Kan inte ta med mig någon jag litar på eftersom jag inte har någon sån.

"when i get sad, i stop being sad and be awesome instead!"

[rolnor]
2011-01-23 23:51
#8

Du måste ta ansvar för ditt liv om du ska komma vidare, du skriver ju här till oss, så orden finns ju?

kristinaholsson
2011-01-24 00:13
#9

Det sista du ska tänka på är att det blir pinsamt om du skriver ett brev. Hon är en psykolog och är där för att hjälpa dig oavsett vilka problem eller hur pinsamma dem än är.

Du kan inte börja om då, med en nya psykolog? Och redan eller innan det första mötet skriva ner det du skrev tidigare i ett brev så hon/han vet vad du känner och har för problem.

Kram

/Kristina

Musiken
2011-01-24 11:47
#10

Jag borjade mitt forsta mote med att lamna over ett laaaaaangt brev dar jag beskrev hur jag madde, hur svart det ar for mig att oppna upp och hur pinsamt jag tyckte att det var att ens komma och traffa henne. Hon uppskattade det jattemycket! Det betydde ju att vi hade nagonstans att borja, istallet for att hon skulle sitta och forsoka dra ur mig massa information som kanske var helt irrelevant.

Anledningen till att hon alltid har nagot att prata om, ar nog for att hon hoppas pa att du ska borja prata med henne, och pa sa vis oppna upp lite om dina problem. Hon har ju ingenting att ga pa i nulaget, sa da forsoker hon antagligen hitta ett omrade dar hon beror dig sa att saga.

Odinn
2011-01-26 22:48
#11

I måndags berättade jag om att jag mår illa varje dag och att det skrämmer mig. Mer vågade jag inte. Nästa vecka tänkte jag lämna brevet,  om jag vågar förstås. Tänkte göra det innan jag går, så hon får läsa det när inte jag är där. Skulle bli för nervös annars. Men veckan efter det ska min mamma dit istället för mig. Dels för att min psykolog vill prata med henne och dels för att jag är på prao då en bit bort. Så då kommer vi inte kunna prata om det på två veckor, så funderar på att vänta med att ge den tills efter praon?

Jag vill inte byta psykolog,för det lär ta lång tid innan jag litar på den nya. Jag har precis lärt mig att prata med hon jag har nu, så det känns bäst att hålla kvar henne.

"when i get sad, i stop being sad and be awesome instead!"

[rolnor]
2011-01-26 23:27
#12

Tycker att du gör helt rätt, att byta terapeut i tron att "gräset är grönare på andra sidan" är helt fel, du håller på att göra ett viktigt genombrott när du berättar, modigt!

Upp till toppen
Annons: