09. Depression/Ångest

Nervös och ledsen över små saker!

2010-12-30 16:34 #0 av: Ketang

För att göra en lång historia kort så sitter jag här nu och är arg, ledsen och har en nervös liknande kännsla i kroppen. Allt på grund av att min man och hans kompis lagar pasta trots att jag klart och tydligt sa att jag inte vill ha pasta. Dom var på väg hm från en fisketur och ringde och frågade vad jag ville ha, jag sa tacos som ett exempel. Hans kompis säger då pasta med nån sås och jag sa då att jag inte vill ha pasta i dag igen. "Vi fixar nåt" säger min man då och hem kommer dom med PASTA. Jag blir gråtfärdig och nära att bara ge upp och börja lipa. Min man blir sur och frågar vad jag hade gjort om dom inte kommit hem och fixat mat... Som om det har med saken att göra? Eller?

Varför överreagerar jag så här? Jag som var på bra humör innan? Nu är jag livrädd för att hela kvällen kommer att gå åt till att tjura på min man fast jag inte vill det.

Anmäl
2010-12-30 23:40 #1 av: [Hilo]

Jag kan känna igen mig.
Nu mår inte jag så bra rent generellt ändå, så jag tror det bottnar i att under dåliga dagar blir jag mer känslig..

Ibland märker jag själv inte när jag har en dålig dag.
Mitt ex kunde se sånt och tog hand om mig då..
Men nu har jag inte den "lyxen" så jag brukar bli medveten om det på sådana saker som du beskriver.

Anmäl
2010-12-31 11:45 #2 av: Ketang

Jag trode verkligen att jag hade en bra dag i går, men det här litte fick mig verkligen att sjunka till botten på en mikrodels sekund! Jag blev så ledsen! Det tog ett par timmar tills han bad om ursäkt. Och det var egentligen allt som behövdes! Det är bara så konstigt att det ska sitta så förbannat långt in! Fram tills han bad om ursäkt så var han bara dryg och tyckte jag var larvig...tills han kom på hur dum han egentligen var själv.

Anmäl
2010-12-31 12:09 #3 av: [Hilo]

#2 Det känner jag också igen, och jag har lät mig vilka förlåt som betyder just Förlåt, och vilka som "bara" är för att jag ska sluta vara nere..

En riktig ursäkt gör så mycket, men det könns ju inte så bra när de kommer så sent. Man får ju hoppas att de lär sig, och att de kanske förstår att man är lite som man är.

Jag pratar fortfarande med exet faktiskt när jag är ledsen. Just för att han Vet och Förstår. Det är många gånger jag väljer det, och gömmer mig när jag är ledsen hemma (med nuvarande pojkvännen). Det är dumt, jag vet. Men hellre det än någon som inte vet/förstår.

Ibland tror jag också att jag har bra dagar. Men det har jag lärt mig att det vet jag inte förrän jag går och lägger mig egentligen.

Hoppas du får ett bra nyår i alla fall och att du har många bra dagar sen!

Anmäl
2011-01-03 16:44 #4 av: [marion69]

Det kanske egentligen inte handlar om pastan, utan att han inte lyssnade på din önskan?

Att du känner dig ledsen över att han inte lyssnar på dig?

Sajtvärd för TONÅRINGAR och SVAMP och BÅTLIV och medarbetare på Övernaturligt.

 

VÄLKOMMEN!

Anmäl
2011-01-04 10:08 #5 av: Ketang

Ja visst handlade det om att han struntade i vad jag ville. Men nu har vi hamnat i en mycket värre situation... Vi har en hund som tuggar sönder allt och det måste vi göra nåt åt. Det är vi båda överens om, men han kan inget om hundar... Jag vill att vi avgränsar hans utrymme så han inte kommer in i ex köket och dotterns rum där han tar absolut mest saker. Då kan han inte ta något där. Enkelt! Men han vill inte sätta upp en grind. Han tycker att jag ska träna på det i stället, vad han inte fattar är att jag tränar helatiden, utan resultat. Och att grinden är ett test för att se om han lägger av när han inte frestas med massa mat och leksaker överallt.

Jag sa att jag vill köpa en grind och sätta upp och han säger tvärt NEJ. Sen kan han inte prata om det. Det går inte, för när jag försökte förklara för honom varför vi behöver en grind där så blir han förbannad för att jag inte godtar hans nej. Och då säger han bara "gör som du vill, jag skiter i vilket". I går köpte jag en grind och då blev han skit sur för han ville ju inte ha nån grind! Och så drar han igång hela snacket om att jag kör över honom som inte lyssnar när det är något han inte vill. Och jag hävdar att han måste lära sig att prata om saker och inte bara säga NEJ och sen är det slut diskuterat!

Då säger han att han kan lyssna på vad jag säger, men han vill ju inte ändå, han vägrar att försöka förstå VARFÖR vi ska göra det han egentligen inte vill. Och för att slippa lyssna på mina argument så säger han att jag ska göra som jag vill och när jag gör det så tycker han att jag "kör över" honom.

I går blev det sånt liv att han tillslut tog bilen och stack. När han kom tillbaka sa han inte ett ljud utan höll sig undan. Han kom inte ens in och sa godnatt till dottern när vi gick och la oss....

Anmäl
2011-01-04 12:39 #6 av: Kickilu

#5 Usch det där lät inget vidare. Får jag fråga vad det är för ras och vilken ålder på hunden? Ibland hjälper det att bryta ett mönster men inte alltid. Hur mycket motion o träning får hunden? Ibland kan det vara så "enkelt" att hunden är över eller understimulerad när den hittar på sattyg. Av egen erfarenhet så har jag märkt att det är lika viktigt med hjärngympa som motion på mina hundar. De blir tröttast av att tänka och orkar då inte hitta på lika mycket bus. För visst är det tråkigt när de tar och tuggar sönder saker.

Anmäl

Det finns en till kommentar till den här diskussionen. Den är bara synlig för medlemmar på iFokus. För att läsa kommentaren, logga in eller registrera dig på iFokus.