Annons:
Etikettpersonliga-berättelser
Läst 2925 ggr
iins
1/4/11, 4:16 PM

finns nån utväg för mig ens? nja verkar ej så....

jag har inget hopp längre. någon sänder signaler till mig att dödödödödeeeen är endaste utvägen. va hos tiunda idag, min psykologgrupp jag ägnar tiden åt en gång i veckan för att de ska hjälpa mig. de signalerade mig att jag ska planera mina dagar och göra saker, det är typ behandlingen orwhat? just därför har jag knappast hopp. för jag har gjort en massvis med saker, försök själv att ändra tankarna då jag gjort vissa saker, allt till att läsa en bra bok till att umgåss med poolare. MEN , problemet är att jag alltid grubblar över 100%skalan, tänker på min andning som sammarbetar med min kropp, tänker en massa inombords i mig så jag knappt kan se ut på verkligheten, allt är som i en TVrutan för mig, så ser jag verkligheten.. för jag tänker på massvis inombords i mig, som min andningsrytm, och så mobbar jag mig själv också. sääämst självkänsla. det räcker inte till att göra vissa saker, för tänkandet är alltid på samma nivå men ibland pyttelite mindre på ena delen men mera på andra delen på nå negativt då.. *fetaste suuuucken*, så frågan är nu huuuuur fasen ska jag ta mig ur mitt tvång på andningen för att sedan ta mig ur min depression. finns ens nå sätt? kan ni säga mig VARFÖR beetendeaktivering med att göra olika händelser, ta en promenad/baka och ah vardagliga sysslor, om inte de spelar någon roll vad jag gör bara för mitt tänkande är alltid och grubblar å tänker på samma saker å de blir dessutom värre för mig att va bland folk för jag trycker ner å mobbar mig själv " allt jag gör blir fel, rädd för att synas/höras, jag duger inte osv " är skit osäääker på mig själv. tillbaks till sak. hur kan jag ta mig ur min jobbiga, fruktansvära situation om jag alltid tänker, att andningstänkandet, påverkningaen som mina tankar ger på andningen alltid finns där och tänker så medan jag gör saker.. vilket menas att jag gör saker utvändigt IRL dårå, men spenderar tänkandet på värdelöstankar och i stort sett mest på min andning ( när jag andas in, går en mängd luft upp från magen till huvudet och när jag andas ut går den luften ner ) får skit ont i hjärnan för de har sambamd i de hela. så säääg mig hur de tänker när jag ska planera mina dagar å göra scheman, för att ta mig ur min onda cirkel, fast de alltid är där oavsett va jag gör? kan någon sända några ord till mig hur psykologerna jag går till inom tvång , tänkeeeer?

Annons:
Upp till toppen
Annons: