Annons:
Etiketterdepressionångest
Läst 2926 ggr
Ketang
2010-12-13 09:20

Vad händer med mig????

Jag förstår inte mig själv längre!

Jag VILL jobba. Jag trivs på min praktikplats. Det fungerar bra med dottern på dagis och hundarna är inte ensamma på dagarna.

Men dom två senaste veckorna har jag börjat vela. Och trots att jag tagit mig till praktiken och haft trevligt så har jag utan att tänka på det själv gått och funderat på hur jag ska kunna "komma undan". Ex säga att dagis har ringt och jag måste åka hem… Jag fattar inte? Jag TRIVS ju! Det är kul killar jag jobbar ihop med och dom senaste veckorna har vi inte jobbat med "det gamla vanliga" utan haft ett litet byggprojekt som varit jätte kul.

I helgen har jag haft rejäl nackspärr och i morse tog det bara stopp. Jag hade kunnat åka till praktiken även om jag kanske inte kunnat jobba 100% med min nacke. Men i stället drar jag en historia om att jag är magsjuk…för då får jag några extra dagar på mig hemma…i tryggheten… eller vad handlar det här om??? Jag fattar ingenting!

Annons:
HannaM
2010-12-13 11:15
#1

Rädsla? Det fungerar "för bra"? Det är välfigt lätt att gömma sig bakom rädsla, medvetet eller omedvetet, vem är jag utan sjukdom, hur ska det gå om det här fungerar för bra, kommer alla tro att jag är helt hundra frisk innan jag är det och börja förvänta sig saker jagi nte orkar med.. sånna saker. Vet inte alls hur det är i ditt fall men det kan vara så.

Ketang
2010-12-13 11:30
#2

Hm, du har en poäng. Men jag känner inte att jag blir "särbehandlad" pga mitt mående på praktiken för dom vet inte varför jag är sjukskriven… Så där blir jag behandlad som vem som helst. Fast det är ju ändå bara arbeststräning så dom ställer ju inte en massa höga krav på mig.

Just nu känner jag mig bara arbetsskygg…. Gråter

sorgblot
2010-12-14 17:20
#3

Känner precis likadant och jag har inte ens börjat arbetsträna än.. Jag har tom långtråkigt hemma och längtar många gånger att kunna börja jobba igen, bl.a. för att jag ska kunna unna mig det där extra och över huvud taget arbeta med något.

Men det är läskigt, jag har varit hemma så länge nu. Det sägs ju att människan är vanedjur, vill ha rutiner. Kanske är det de som spelar in om du varit hemma länge.

Jag har pratat och diskuterat med min sambo om vad man ska berätta om sitt mående på en eventuell arbetsintervju. Som det är nu kommer jag inte berätta något om mitt psykiska besvär och att det är därför jag är hemma. Jag har min ryggvärk att skylla på då jag var med om en olycka förra året. Jag har funderat på varför annars man ska kunna förklara sin långtidssjukskrivning.

Ja det kanske inte var så bra svar, men du är inte ensam och jag tror du ska kämpa på ändå. Det kan släppa och bara kännas bra att åka iväg och arbeta.

Lycka till!

Upp till toppen
Annons: