06. Behandling/Medicin

Social fobi och nedstämdhet?

2010-12-05 20:52 #0 av: Chippers

Hur tar man sig ur det, utan någon medicin?
Är det verkligen lättbehandlat?

Mår så himla dåligt.. blir bara värre och nu känns det ganska hopplöst. Är ensam, gör typ inget (socialt) och mår kasst. Isolerar mig. 

Enligt min psykiater som jag träffat en gång förra veckan ska vi träffas 10 gånger och behandla detta, tror han sa att man ska utsätta sig för det som är just svårt..?

Usch! Jag vill verkligen inte det..  och jag tror inte det hjälper heller

Har ni några tips?

Anmäl
2010-12-05 21:16 #1 av: Zaphix

KBT är väl det din psykiatriker har tänkt sig kan jag tro.

Tro på det, gå in med tron på att det kommer att fungera. Arbeta så mycket som möjligt med de övningar du får och försök att bryta tankemönstren du har. Ge så mycket energi du kan åt terapin, först efter du gjort den kan du säga att det inte fungerar. :)

Jag har just avslutat KBT för just social fobi, depressioner och GAD. I början märkte jag inget resultat alls, men nu i efterhand känner jag att jag faktiskt har förändrat en del av sättet jag tänker på. Vilket i sig gör att jag kan hantera min ångest bättre.

Men jag tror inte på att KBT fungerar för alla, det är nämligen väldigt fokuserat på lösningar, att lösa problemen och ändra tankesätt. KBT handlar inte om att hitta orsaken till svårigheterna man har, utan behandla dom.

Anmäl
2010-12-05 21:29 #2 av: Maria

Tar mig friheten att länka en artikel från Hälsa (hoppas det är OK)

KBT

/Maria

 

Anmäl
2010-12-05 22:52 #3 av: Chippers

#1 Kanske, han sa inte vad det var för behandling.
Bara att det var en enkel behandling. Vilket jag inte kan tro eftersom jag har lidit av detta i 4-5 år nu och det blir värre.
Men jag ska försöka ge allt. Jag har ju inget att förlora på det :)

#2 Tack för länken!

Anmäl
2010-12-05 23:09 #4 av: Zaphix

#3: Jag var som dig, haft mina problem i olika former hela livet och trodde inte nåt kunde hjälpa. Haft samtalskontakter i flera år innan utan nåt resultat alls.
Men är rätt skönt med konkret hjälp, tips på hur man kan förändra sina tankesätt och vilka förhållningssätt man kan ha till problemen. Se saker ur nya perspektiv.

Visst, jag är inte frisk, jag mår oftast inte bra och äter fortfarande mängdvis med medicin. Men jag är på uppgång, nedgångarna som kommer blir inte lika djupa som förut.
Ska nu få en ny samtalskontakt, vilket känns skönt nu när jag håller på att arbeta med de saker jag lärde mig i KBT'n.

Anmäl
2010-12-05 23:49 #5 av: Musiken

Aven jag har just paborjat KBT, och kande mig ratt skeptisk innan vi borjade. Har precis som du ocksa bara varit pa ett mote an, men tanker definitivt ge det en chans! Hon traffade mig ratt pa de omma tarna nar hon pratade om mina problem med angest, depression och daliga sjalvkansla, och aven om jag kanner att hon inte riktigt forstar mig helt, sa forsoker hon verkligen och jag tror att om vi bara jobbar tillsammans sa kommer hon fa "hela bilden" av mig, och att vi da kommer kunna gora ganska stora framsteg. Jag ar sa lattad over att jag fick just henne, for det ar valdigt viktigt for mig att jag kanner att nagon tror pa mig, vilket det kanns som att hon gor.

Anmäl
2010-12-05 23:59 #6 av: Zaphix

Ja, det gäller ju att det fungerar bra med terapeuten. Personkemi är viktigt. Spelar inte så stor roll om den är duktig eller inte om man inte förstår varandra.

Anmäl
2010-12-06 00:20 #7 av: Chippers

Tack för att ni delar med er. Glad

Kan ni ge något exempel på hur behandligen kan gå till vid t.ex social fobi eller depression? Eller är det väldigt individuellt?

Ärligt talat så kan jag inte känna att persomkemin stämmer helt ... känns mer som om han bara ställer massa motfrågor hela tiden. Har aldrig haft en psykolog där allt klickar..

Men det kanske handlar om mig. Jag har svårt att släppa in någon så nära att den andre partnern kan förstå hur jag känner och tänker fullt ut.

Anmäl
2010-12-06 01:17 #8 av: Musiken

Jag har som sagt bara varit pa ett mote an, och det andra ar inte forrens om tva veckor (hon sitter insnoad i en annan stad sa kan inte ta sig hit och jag jobbar de flesta dagarna i veckan), men hon pratade om att vi skulle utvardera mina tva veckor varje mote och se vad som jag gjort ratt och fel nar det kommer till att hantera vissa situationer som vi vet drar ner mig. Sen ska jag fa uppgifter att jobba med. Min forsta uppgift har varit att oppna alla e-mail jag fatt men inte vagat lasa (de ar en hel del.... Och manga ar bradskande och viktiga fran organisationer eller folk som forsokt fa tag pa mig). Hon sa att jag maste utsatta mig for det, aven om det kanns omanskligt jobbigt. Ar de arga, otrevliga eller utgangna mail sa kan jag slanga dem, men de andra borde jag atminstonde lasa. Fortsatter jag att oppna alla de mailen jag helst av allt bara vill glomma bort existerar sa ar tanken att jag ska kunna oka min toleransniva mot dem, och lara mig hantera dem utan att fa en angestattack eller panik. Malet ar att kunna logga in pa mailen utan angest, och faktiskt lasa och svara pa alla mail som behover svaras pa. Hittills har jag oppnat de som ser "minst farliga" ut och jobbar mig igenom ett mail i veckan ungefar.

Sen ska vi nog gora samma sak med telefonen och brev ocksa. Vaga svara nar det ringer nagon jag inte vagar prata med. Vaga svara nar ett okant nummer ringer. Vaga svara nar hemligt nummer ringer. Vaga oppna rostbrevladan och hora vad alla de ignorerade manniskorna vill mig. Vaga oppna brev som ser "farliga" ut.

Visst ar det en del motfragor, men jag kanner att det ar positivt i mitt fall, for hon staller dem pa sa vis att jag liksom hajjar till och tanker "vanta nu.... nu ska jag inte ga rakt in i samma falla jag gar in i hela tiden".

Och det ar skitsvart att oppna sig! Jag kan rekommendera att skriva ett brev da. Det gjorde jag. 5 sidor fick jag ihop. Skrev det for mig sjalv forst, for att forsta vad jag egentligen ville ha hjalp att hantera, men da jag vet att jag har svart for att oppna mig och prata med andra manniskor sa fick hon en kopia. Det tror jag var det som gjorde att vi "klickade", for hon slapp dra ur allt ur mig, och jag slapp forsoka sitta och komma ihag och beratta allt jag behovde fa ur mig. Hon stallde anda fragor, vilket var jattejobbigt for det kandes som att hon liksom forsokte grava djupare an vad jag var villig att lata henne, men hon respekterade det och godtog mina fjuttiga svar.

Anmäl

Det finns en till kommentar till den här diskussionen. Den är bara synlig för medlemmar på iFokus. För att läsa kommentaren, logga in eller registrera dig på iFokus.