06. Behandling/Medicin

Abilify dödar?! Vågar man använda?

2010-11-30 16:36 #0 av: zanpakuto

Jag fick Abilify utskrivet av läkaren idag, det kostade 1300kr.

 

Min pappa var snäll och betalade eftersom jag har dåligt med pengar och nu har jag såååååå dåligt samvete!

 

För jag kom hem och satte mig och kollade upp medicinen på Fass.se och då står det ju helt sjuka biverkningar:

Oregelbunden puls, plötslig oförklarlig död, hjärtattack, koma, blodproppar osv.

 

Hur ska jag våga ta dessa tabletter?!

Och hur ska jag kunna se min pappa i ögonen igen efter att han betalat så mycket pengar för tabletter som inte kommer användas?!

 

Hur allvarligt är det när det står: "Följande biverkningar har rapporterats sedan ABILIFY introducerades på marknaden, men frekvensen av dem är inte känd:"

 

Söker man på youtube så kommer det direkt upp videos där folk varnar om att Abilify dödar osv.

 

Är den så farlig!?

 

 

Man får uppenbarligen inte lämna tillbaka receptbelagd medicin och jag gråter nu vid tanken på att pappa slängt ut 1300kr på ingenting pga mig :(

 

Anmäl
2010-11-30 21:19 #1 av: [Eleya]

Sjukt dåligt att de inte informerar om biverkningarna innan man köper skiten (ursäkta språket).
Men det är väl så de tjänar pengar.

Kan tyvärr inte svara på din fråga om hur farlig den är, men jag kan be dig att ställa denna fråga till dig själv: Vilket av dina 2 val hade din far bäst tyckt om:
a) Du tar pillren, trots varningen och kanske går bort pga dem och orsakar din far oändligt med sorg och smärta, kanske tom skuldkänslor.
b) Du tar ej pillren, berättar om biverkningarna och din rädsla för dem, lever ;) och betalar tillbaka när du kan?

Tyvärr har jag ingen far, men mamma hade hellre velat att jag var mycket rädd om mig.
Jag vet inte va pillren är till för, men såvida de inte är mirakelpiller för evigt liv eller mot dödlig cancer (som man ändå skulle gå bort av) så är de inte värda risken för ditt liv.

Medarbetare till Änglar.iFokus. Du är skapad av rent ljus och fullkomlig kärlek, det är din själ!
Anmäl
2010-11-30 21:42 #2 av: Mosaik02

har du pratat med din läkare om det här?

har du hjärtproblem som är dokumenterade?

finns det mycket hjärtproblem i släkten?

har du inte några problem med hjärtat så tycker jag du ska ta medicinen 
det finns ett antal mediciner som kan påverka hjärtat men om man inte har några problem med det så borde risken vara väldigt liten att något händer

läste lite på Fass angående medicinen och det verkar va en viktig medicin så jag tycker du ska ta den

 

Anmäl
2010-11-30 22:37 #3 av: Maria

Håller med Mosaik att du ska ta din medicin.

Du har fått den utskriven av en läkare och jag antar att du har kontakt med din läkare så att du kan ringa och fråga om det är något du undrar.

Alla biverkningar måste rapporters om det så är en på 10000.

Biverkningslistorna är inte roliga att läsa när det gäller någon medicin. Det räcker med Panodil så kan man bli rädd.

/Maria

 

Anmäl
2010-12-01 02:51 #4 av: zanpakuto

Ja, det är riktigt dåligt att han inte sade ett ord om biverkningarna. Det enda han sade var att man oftast inte går upp i vikt av dem.

 

Nej, det har jag inte. Han skrev ut medicinen idag och jag hämtade ut den idag och när jag hade sett detta på Fass så hade de stängt för dagen.

 

Jag var inte långt ifrån en hjärtattack pga en annan medicin för något år sedan och det vet han eftersom han läst det i min journal samt att han faktiskt frågade. Så han är mycket väl medveten om att mitt hjärta inte är det tåligaste i samband med mediciner som påverkar det.

Både hjärtattack och blodproppar i familjen. Men det frågade han inte om.

 

Nej, jag vet att det måste rapporteras. Men jag har tagit så många mediciner under åren och Ingen av de har haft en så skrämmande biverkningslista som denna medicin!

Anmäl
2010-12-01 08:55 #5 av: Aviendha

Ska jag vara helt ärlig så blir jag inte rädd för den listan. Vanliga SSRI har ju längre och värre listor än så och de anses ju vara snälla varför de förskrivs så lättvindigt. Även de innehåller ångest, depp och självmord som biverkning.

Det går att sätta ut en medicin om man inte vill äta den längre av olika anledningar, inget är ju spikat i sten. Du kan ju även ringa läkaren och diskutera det här med denne och kanske få förklaringar på dina funderingar och det kanske kan hjälpa dig en del på vägen.

Jag säger inte att du måste ta dem för ingen människa är tvungen att ta sin medicin. Vissa är mer skeptiska mot biverkningar än andra och det är helt okej, men personligen så väger jag anledningarna mot nackdelarna - vad kan jag vinna på att ta den jämfört med om jag inte tar den. Oftast så går ju många biverkningar över och gör de inte det och man inte vill stå ut med dem så kan man byta preparat eller sluta med dem.

Anmäl
2010-12-01 16:25 #6 av: rolnor

Jag har testat Abilify under en kortare period, var hyffsat effektiva. Får man såna här preparat utskrivna så finns det allvarliga symptom som behöver åtgärdas, psykos o.s.v.

Jag tycker också att du kan ta tabletterna.

Anmäl
2010-12-01 20:46 #7 av: zanpakuto

Jag lider absolut inte av psykos eller liknande, jag är lite smått paranoid samt lättskrämd vid höga plötsliga ljud (skvätter till) och tycker att denna medicin i det syftet är ganska overkill med tanke på biverkningarna då det absolut måste finnas andra mediciner som kan lämpa sig för mig som man inte riskerar att dö av att ta.

 

Att biverkningar går över är jag medveten om, men dör man så går ju inte det över. Eller hur?

Jag är inte rädd för ångest, depression, självmordstankar osv. Det kommer jag vara medveten om och kunna hejda om det ploppar upp i mitt huvud.

 

Känns väldigt onödigt att riskera livet för ett tillstånd som egentligen inte är något problem.

Det hade varit annorlunda om jag var i en psykos eller liknande samt hade testat andra mediciner som inte fungerat och detta då skulle vara sista utvägen. Men nu är det inte så.

 

Klart man ska väga fördelar och nackdelar emot varandra, vilket jag gör: Vara lite smått paranoid och lättskrämd vid plötsliga höga ljud eller riskera att dö.

 

Många av biverkningarna är ju DÖDEN, det är det som skrämmer mig. Att man kan DÖ på fläcken av att ta denna medicin. Det känns det absolut inte värt att riskera och jag tycker det är sjukt dåligt av läkaren att inte informera om risken.

 

Att drabbas av ökad ångest, depression eller självmordsförsök går ju inte att jämföra med. Sådant märker man ju och hinner söka hjälp för/avsluta medcicineringen innan det hinner bli alltför illa, men om du drabbas av "plötslig oförklarlig död" så finns det ju inget du kan göra, du är ju död.

 

Biverkningslista:

 

"Förändringar i antalet av vissa blodceller; oregelbunden puls, plötslig oförklarlig död, hjärtattack; allergiska reaktioner (t.ex. svullnad i mun, tunga, ansikte och hals, klåda, utslag); högt blodsocker, uppkomst eller försämring av diabetes, ketoacidos (ketoner i blod och urin) eller koma, låg natriumhalt i blodet; viktökning, viktminskning, anorexi; oro, agitation, ångestkänsla; självmordstankar, självmordsförsök och självmord; talförändringar, krampanfall; en kombination av feber, muskelstelhet, snabbare andhämtning, svettningar, minskad medvetenhet och plötsliga förändringar av blodtryck och hjärtfrekvens; svimning, högt blodtryck, blodproppar i venerna, speciellt i benen (symtom inkluderar svullnad, smärta och rodnad av benet), vilka kan transporteras genom blodkärlen till lungorna och orsaka bröstsmärta och svårigheter att andas (om du noterar några av dessa symtom måste du omedelbart söka medicinsk hjälp); spasm i musklerna runt struphuvudet, oavsiktlig inandning av mat med risk för lunginflammation, svårigheter att svälja, inflammation i bukspottkörteln, inflammation i levern, gulfärgning av hud och ögonvitor, rapporter om onormala levervärden, buk- och magbesvär, diarré; hudutslag och ljuskänslighet, onormal hårförlust eller förtunning, stark svettning; stelhet eller kramper, muskelsmärta, svaghet; ofrivillig urinavgång, svårighet att urinera; ihållande och/eller smärtsam erektion; störningar i kroppens temperaturreglering (t.ex. feber), bröstsmärtor samt svullnad av händer, vrister eller fötter."

Anmäl
2010-12-01 23:05 #8 av: Zaphix

Måste väl finnas nån anledning till att du sökte hjälp?

Läkare skriver ju inte ut medicin på måfå, utan anledningar bakom finns. Ring och fråga din läkare?

Anmäl
2010-12-01 23:12 #9 av: zanpakuto

Ja, som jag skrev: Jag är lite smått paranoid och är lättskrämd.

 

Främst sökte jag för social fobi och det fick jag allergitabletter för, av någon anledning.

Anmäl
2010-12-01 23:36 #10 av: Zaphix

Allergitabletter, antihistamin, verkar även lugnande och orodämpande. Så jag ser det inte som speciellt konstigt faktiskt. Hjälper för många, så är rätt självklart att läkaren ville att du skulle testa det kan jag tycka.

Lite smått paranoid och lättskrämd medicinerar man inte. Läkaren kanske märker att problemen är större än vad du själv känner?
Sjukdomsinsikt är väl inte direkt det vanligaste att man har vid psykiska problem.

Tycker fortfarande att du ska prata med läkaren om du är tveksam till medicineringen. Då kommer du definitivt få svar på dina frågor.

Anmäl
2010-12-02 00:01 #11 av: zanpakuto

Jo, det är konstigt iom att antihistamin aldrig fungerat lugnande på mig och det står dessutom i min journal att sådana tabletter aldrig gett effekt.

 

Jag har full koll på mitt psykiska mående, tack.

 

Jag tror inte det är så definitivt att jag får svar om jag frågar läkaren. Det var ju inte så att jag inte ställde någon fråga om medicinerna medan jag var där. Några direkta svar fick jag dock inte, bara undvikande och luddiga svar om vad tabletterna skulle vara bra för.

 

Men, det är väl självklart att jag ska ringa till honom och fråga. Varför skulle jag inte göra det?

Bara jag kan lyckas få tag i honom.

Anmäl
2010-12-02 10:30 #12 av: Aviendha

Jag vill bara poängtera att den "biverkningslista" som lagts in i #7 är den lista på saker som rapporterats in sedan de började använda läkemedlet. Anledningen till att de sakerna inte finns med i den vanliga biverkningslistan är (oftast) för att frekvensen av dem är för låg för att man ska kunna göra en statistisk uppskattning av förekomsten. Kan tyckas vara en liten fjuttsak att anmärka, men det är missvisande att kalla det biverkningslista eftersom man då kan få intrycket att dessa saker sker på regelbunden basis. Den plötsliga döden kan ju vara en sorts samverkan med annan medicin/sjukdom tex, det vet vi vanliga googlare inte om men det måste rapporteras om det kan misstänkas vara medicinens påverkan som gjort det.

#11 Vi vet inte mer än vad du skriver, det kan därför komma tips/råd/tankar som inte alls stämmer in på dig, hur ska vi kunna veta vad som står i din journal? Hur ska vi veta om du pratat med läkaren? Hur ska vi kunna veta att du tänker ringa?  Inget är illa menat mot dig med detta, vi gissar ju eftersom vi bara har en bråkdel av faktan.

Anmäl
2010-12-02 12:30 #13 av: zanpakuto

Ursäkta om följande låter grinigt, men jag har inte sovit på två dygn och hjärnan är inte på topp just nu. Menar inte att låta otrevlig iaf.

 

#12 Det behöver väl egentligen inte poängteras eftersom det är vad tråden handlar om?

Om du tittar på vad jag skrev i inlägget så är min fråga: Hur allvarligt är det när det står: "Följande biverkningar har rapporterats sedan ABILIFY introducerades på marknaden, men frekvensen av dem är inte känd:"?

 

Postade de biverkningarna för det verkade som ingen som kommenterade hade ens läst dem. Inte för att säga att det var de som var de primära biverkningarna.

 

 

Men de flesta verkar ha förbisett vad jag egentligen frågade och tycks vilja diskutera huruvida stort behov jag har av medicinen eller inte samt hur det ligger till med mitt psykiska mående och förstånd.

Vilket inte är relevant och därmed har jag inte varit så frikostig med vad som står i min journal, då det faktiskt är privat och inte nödvändigt för er att veta för att kunna säga om medicinen är farlig eller inte, samt om man ska ta texten i #7 på allvar eller inte.

 

Nej, det kan ni inte veta. Men fråga då hellre än anta.

Jag tycker inte att det känns alltför kul när främlingar kommer och antyder och antar att jag lider av psykos och inte har en uppfattning om mitt eget psyke. Kan inte låta bli att ta lite illa vid mig när folk inte tror på vad jag säger och antar något annat än sanningen baserat på ingenting.

Samt begär fakta som inte ens är relevant för frågan.

 

Vad som står i min journal, huruvuda jag lider av psykos eller skulle må bra av antihistaminer har ju ingenting med avgörandet om ifall Abilify är en farlig medicin eller inte. Eller hur?

 

Hur som helst.

 

Frågan var och är om Abilify är så farlig som det står och om man ska ta listan postad i #7 på allvar eller inte eftersom den inte rakt står med i den primära biverkningslistan, inget annat.

 

Jag är extra känslig just nu pga dödsfall inom familjen nyligen som var väldigt oväntat och omtumlande, så jag kanske tar åt mig lite väl mycket av det ni skriver. Men ändå.

Hela diskussionen har kommit ifrån ämnet, tråden skulle inte handla om mitt psyke, förstånd eller eventuella behov av medicin.

Tråden skulle handla om ifall Abilify är farligt eller inte och om man ska ta listan #7 i beräkning eller om det är så ofarligt att man kan bortse från de få(?) tillfällen då de biverkningarna ens inträffat.

Anmäl
2010-12-02 13:21 #14 av: Aviendha

Jag sade inte att det inte sker, det var bara ett förtydligande från min sida så att någon annan som kanske googlar abilify och hamnar här får fel info av saken och missuppfattar det hela och tror att de är de vanliga biverkningarna, inget mer än så :) Det är ju fler än vi som läser tråden och det var ingen stor "ajabaja" från min sida, bara ett litet förtydligande rent allmänt så jag kan inte riktigt se att det är något att hänga upp sig på för din del och den frågeställning du har :)

Att jag nämnde för och nackdelar är väl helt enkelt en generell fråga: att äta en medicin "bara för att" med de biverkningarna är inget jag skulle göra. Men har jag ett stort behov så skulle jag överväga det. Det är helt omöjligt att säga hur abilify kommer fungera för just dig, inte ens om man själv testat det, har samma problematik eller reagerat lika på samma mediciner tidigare kan man uttala sig och hänvisningen till läkare är helt enkelt för att de har kunskap som vi lekamän inte har.

Du tog själv upp antihistamin som konstigt och då får du faktiskt förvänta sig att andra kan reagera på det, det är grunden för ett diskussionsforum och det är med allra största sannolikhet inte illa menat mot dig som person. Normalt brukar även trådar flyta iväg en aning, det ligger i diskussioners natur och det är inte heller menat att vara illa mot dig som person.

Ingen här "begär" fakta från dig. Ingen här antar saker om just dig, vi kan bara prata i generella ordalag sen så får ju du avgöra om det är relevant för just dig. Din journal är högst privat och bör så vara och ingen har bett om annat.

Jag har överseende med att du har det svårt just nu, sådant händer och jag hoppas att det lättar för dig men jag ber dig att försöka, för allas trevnad, att inte ta saker personligt. Läs det som om det vore vänligt menat för i 99,9% av fallen är det just det :)

Men kontentan: jag har aldrig stött på medicinen och skulle jag få den så skulle jag ju inte stoppa i mig den som om det vore sockerpiller eftersom det finns risker med det. Ett alternativ som inte har samma ödesdigra konsekvenser hade ju varit det bästa i alla lägen, och kanske speciellt om det inte är så att du är i stort behov av medicinen.

 

Anmäl
2010-12-03 15:43 #15 av: rolnor

Jag tycker inte att neuroleptika (som Abilify) verkar lämpligt i ditt, fall, det här är starka mediciner som ska användas vid psykoser, i ditt fall tycker jag att någon form av samtalsterapi verkar vettigare. Vet att det är dyrt att betala själv och kan vara svårt att få genom vården.

Anmäl
2010-12-05 12:05 #16 av: Shakti

Om läkaren är av den åsikten att det är neuroleptikum som du bör ta mot det som du här har skrivit om skulle jag inte ta hans åsikter på så stort allvar. Jag har också fått neuroleptikum mot samma som du och det höll på att förstöra mitt liv. Förutom att pillren inte bara gav mig en massa otäcka biverkningar som yrsel, hjärtklappning, ökad ångest, reynolds syndrom (Raynauds fenomen på svenska), psoriasis (som jag fortfarande har) osv fick jag utskrivet en massa andra mediciner som jag skulle ta mot dessa biverkningar. Helt otroligt va, att få mediciner mot andra mediciners biverkningar? Till sist var jag nog mer död än levande och tog minst sex till sju olika sorters mediciner samtidigt och jag mådde verkligen alldeles otroligt dåligt. Mycket mycket sämre än innan.

Bara för att en läkare säger det ena eller andra behöver det inte betyda att han alltid vet vad som är bäst för en annan människa. Det finns andra sätt arbeta på sig och sina besvär än att än sopa symptomen under mattan med mediciner. Dvs hitta orsaken till varför man är sjuk och arbeta på det. Något som läkarna är usla på. I mitt fall blev jag först bättre när jag lämnade den behandlingen och övergick till alternativ vård.

Jag såg över min kost och uteslöt allt som var onyttigt som t.ex. färdig och konserverad mat, samt godis, bullar, chips, läsk, alkohol och döda djur. Långsamma kolhydrater i stället för snabba och de riktiga fettsyrorna i rätt mängd. Jag tog antioxidanter och såg till att få i mig alla de viktiga vitaminer, mineraler, spårelement som kroppen varje dag behöver. Jag gick ut på långa promenade i naturen och började att meditera och att göra yogaövningar och att utöva Reiki. Medicinerna som jag hade kämpat med i flera år och som ändå bara förvarrade mitt mående kunde jag i samma väva trappa ner utan problem. Jag drack också några liter vatten per dag och lärde mig att hantera problem  på helt andra sätt än tidigare. Med andra ord förändrade jag hela mitt liv och jag blev frisk. Jag är inte sjukpensionerad längre och kan äntligen leva ett normalt lyckligt liv. Ett ångestanfall har jag inte haft på flera år nu och jag mår bättre än någonsin.

Anmäl
2010-12-05 13:37 #17 av: Mosaik02

alltså det här är inte populärt men just det här är en svår sak vid just psykoser att patienten inte har någon sjukdomsinsikt överhuvudtaget utan tror att jag mår hur bra som helst och hittar på alla möjliga och omöjliga ursäkter för att slippa medicinen

jag håller tummarna för att det ändå går bra för dig och att du får hjälp om du totalt kraschar

Anmäl
2010-12-05 13:42 #18 av: rolnor

Jag tycker inte det verkar som #0 är psykotisk, skriver klart och uttrycker sej tydligt, jag menar att neuroleptika ska vara det allra sista man tar till eftersom det påverkar personligheten så starkt, för vissa är detta helt nödvändigt, men jag undrar om det är så i det här fallet.

Anmäl
2010-12-05 18:38 #19 av: Shakti

Sen är det ju långt i från alla som får neuroleptikum utskrivet som är i psykos och vem som verkligen är i svår psykos blir nog snarare inskriven än hemskickad av läkaren med recept i handen. Jag fick det också utskrivet trots att det inte står ett ord om någon psykos i mina papper.

Som mest var jag inne på hela 900 mg seroquel per dag som t.o.m. är en större dos än vad schizofrena och bipolära brukar ta och det utan någon av dessa diagnoser. Diagnoserna som jag hade var socialfobi, ångestsyndrom, panikångest och ADHD  Jag undrar ju varför läkarna valde att "klubba ner mig" i stället för att försöka hitta orsaken till dessa och den svåra ångest som jag led av.

Men faktum är att det inte är av läkarnas intresse, att kolla upp om det finns gifter i kroppen eller om det fattas något ämne som gör att signalsubstanserna inte fungerar rikigt. För det mesta är det så att några enzymer inte fungerar riktigt för att något ämne fattas som det behöver eller att det blockeras av miljögifter. Det kan leda till obalans i hjärnans signalsubstanser som gör att man får psykiska symptom som t.ex. ångest, depressioner, fobier, panikattacker osv. Men läkarna skriver hellre ut mediciner än att utreda sådant.

 

Anmäl
2010-12-05 18:52 #20 av: Maria

#16 och #19 Jag förnekar inte dina upplevelser och det du har gått igenom men det kan vara förödande att avråda någon medicinering utifrån sina egna erfarenheter.

Att utreda om enzymer inte fungerar och miljögifter blockerar är inte alltid vedertagen vetenskap och är svårt för en läkare att rekommendera.

Sedan tror jag absolut att det är av stor vikt att se över hur man lever, hur man äter osv. men det kan vara att bestiga ett berg om man mår psykiskt dåligt.

Skönt att du har hittat din väg ut ur sjukdomenGlad

/Maria

 

Anmäl
2010-12-05 20:17 #21 av: Shakti

#20

Vilka kunskaper har du om kroppens biokemi? Vet du vilka kedjereaktioner brist på ett enda enzym kan orsaka? Om t.ex. ett av de leverenzymer som syntetiserar hemoglobin inte fungerar riktigt uppstår giftiga pyrolatomer som neutraliserar zink och vitamin B6 i kroppen så att du får brist på dessa ämnen även om du tar upp tillräckligt av dem med maten. B6 fungerar som aktivator för en massa andra enzymer, bland annat för enzymerna som omvandlar tryptofan till serotonin och melatonin så att du får brist på dessa signalsubstanser och obalans i hjärnkemin. Zink är aktivator för över 300 enzymer i kroppen. Brist på magnesium kan leda till att glutamatreseptorer blir överaktiva, vad som i sin tur leder till obalans mellan glutamat och dopamin.

Olika miljögifter som tungemtaller kan också leda till brist på zink och selen och det leder till ökad oxidation i kroppen. Det leder till att det bildas andra gifter i kroppen som stör signalsubstanserna. Avgiftningssystemet fungerar också med olika enzymsystem. Om dessa heller inte fungerar kumulerar olika gifter i kroppen som i sin tur blockerar andra enzymer. Men tyvärr är läkare alldeles för dåligt utbildade för att reda ut såna här saker och det skulle vara alldeles för dyrt för försäkringskassan att betala såna utredningar. Därför drabbas patienter av läkarnas symptombekämpning och okunskap och har ingen chans att bli friska och därför är det ytterst viktigt att själv läsa på kunskap och att leva och att äta riktigt.

Sen är det inte bara mina erfarenheter, utan jag blev frisk på grund av andra människors erfarenheter som också har blivit friska av andras erfarenheter. Men ingen människa har någonsin blivit frisk av psykpiller.

Anmäl
2010-12-05 20:30 #22 av: Maria

#21 Du har ingen aning om vilka kunskaper jag besitter.

Jag försöker bara förklara att det är svårt att på ett sådant här forum rekommendera någon att inte ta sin medicin och referera till sina egna erfarenheter.

Skrev också att jag är glad för ditt tillfrisknande.

Du beskriver alternativmedicin och skillnaden är att alternativmedicinen inte har några vetenskapliga belägg och därför är det rent av oetiskt av en utbildad läkare att rekommendera detta.

Att man sedan själv vänder sig till alternativa metoder är det ingen som säger emot och som sagt har det hjälpt dig så är det bara att gratulera.

Man ska bara vara oerhört försiktig med att tro att alla människor fungerar på samma sätt.

Att psykisk sjukdom enbart skulle bero på biokemi t.ex.

/Maria

 

Anmäl
2010-12-06 09:46 #23 av: zanpakuto

Jag har aldrig bett om er åsikt om huruvida ni anser att jag lider av psykos eller andra tillstånd.

Skulle uppskatta om ni slutade spekulera i min psykiska hälsa!

Jag vet precis hur jag mår och vad jag lider av.

 

#Rolnor, tack för att iaf du inser att jag förmodligen inte lider av psykos!

 

#Shakti, jag blir så otroligt glad för din skull att du lyckats hitta en bättre väg till välmående!

Det du skriver är oerhört intressant och du verkar vara påläst. Jag tror, som du, på detta med obalanser i kroppen och att det ofta ligger till grund för div symtom. Sedan jag och min sambo rensade ut allt onaturligt i vårt hem och ersatte det med naturliga och icke skadliga alternativ har vi fysiskt och psykiskt mått bättre! Kosten har vi absolut ändrat också och sett otroliga skillnader på oss själva. Speciellt på mig!

 

#Mosaik2, vid psykos så har man ingen sjukdomsinsikt nej. Men då kan man ju fråga sig varför jag sökte vård då om jag nu inte har någon sjukdomsinsikt och inte anser mig själv vara sjuk/ha problem? Är inte det motsägelsefullt? Om jag hade lidit av psykos och inte haft sjukdomsinsikt så skulle jag väl knappats på eget bevåg aktivt uppsöka läkarhjälp.

 

#Bumbleboo, samtidigt är det väl likvärdigt förödande att råda någon till att ta en medicin som är direkt opassande för personen i fråga? Eftersom jag inte utgör en fara för mig själv eller någon annan så ser inte jag att det skulle vara så solklart att ta en medicin som skulle kunna bli min död. Varför skulle jag vilja riskera mitt liv för en sak som inte utgör ett direkt stort problem varken för mig eller andra i min omgivning?

Anmäl
2010-12-06 14:12 #24 av: Shakti

#22

Nej, du har rätt i att jag inte har en aning om vilka kunskaper om biokemi som du har. Det var ju därför som jag frågade dig om det. Eftersom du anser att det inte finns vetenskapliga belägg för kroppens biokemi är denna fråga mer än berättigad.

Det finns ju heller inga vetenskapliga belägg att man blir frisk av psykofarmaka. Det finns belägg för vilka symptom man ibland kan lindra och vilka biverkningar som kan förekomma, men ofta gör de saken bara värre och man ser ju i praktiken att den här vården är otillräcklig och att patienter inte är nöjda med symptombekämpning, utan föredrar att bli friska. Psykofarmaka är bara ett alternativ till att bli frisk.

Om hur kroppens biokemi fungerar finns det vetenskapliga belägg för. Skolmedicinen är också byggd på biokemiska verkningar, men här har man valt en billig väg, att bekämpa enbart symptomer, för att ordentliga utredningar är för invecklade för de flesta läkare och för dyra för försäkringskassorna. Alternativet är att spåra upp orsaken och att behandla roten av problemet. Det är inte alltid man hittar orsaken, men om man hittar den och behandlar rätt kan man bli frisk.

Det verkar som om du förknippar alternativ vård med vissa behandlingsfomrer, men egentligen är alternativet till att behandla symptomer, att ta reda på orsaken och att behandla denna. Vilken form du behandlar med är inte det som är det avgörande. Du kan även göra skolmedicinska tester på enzymer, hormoner, gifter, fullblodstests på spårelement och vitaminer i ett laboratorium och analysera det mesta i kroppskemin och tala om för patienten vad som är orsaken. Du kan använda skolmedicinska kemiska spårelement och göra en lång anamnes för att ta reda på varför patienten har brister eller gifter i kroppen. Då skulle patienterna bli friska, Men analyserna skulle kosta en förmögenhet och läkarna skulle bara kunna behandla ett par patienter om dagen, i stället för 50. Läkemedelsföretagen skulle sälja mycket mindre mediciner. Men det har varken läkemedelsföretagen, läkarna eller försäkringskassorna nytta av, utan bara patienten.

Men en klok och erfaren alternativ behandlare, med kunskap om kropp, biokemi och psyke kan „läsa av patienten „ och lätt se vissa samanhang och mönster och för det mesta veta var han ska leta efter orsaken. 

Anmäl
2010-12-06 14:18 #25 av: Shakti

#23

Hej.

Vad glad jag blir att dessa förändringar som du redan gjort har hjälpt dig att må bättre. Synd att du fortfarande har problem. Ofta är det dock svårt att göra allt rätt, att ha kunskap om allt. Det kan hända att man använder fel sorts fetter i stekpannan eller att man har miljögifter i kroppen som påverkar t.ex. amalgamfyllningar.

Att samla på sig kunskap är inget som sker över en natt utan något som för det mesta pågår livet ut och ofta blir man tvungen att analysera allt man äter och hur man mår i minsta lilla detalj för att med tiden kunna förstå hur det ligger till och vilka fel man eventuellt gör och även om man inte gör några fel kan det ta åratal för kroppen att återställa sig. Det kan även finnas psykologiska faktorer bakom vissa problem, som att man har för stora krav på sig själv, tramuas eller rädslor att göra bort sig. Där är det nog bättre att arbeta psykologisk med sig själv än att sopa problemen under mattan med hjälp av piller. För om man inte arbetar på själv så finns problemen alltid kvar någonstans och trycker. Men även problem i kroppskemin har en påverkan på hur man upplever saker och ting psykologiskt. För att bearbeta sånt måste man få kroppskemin i balans igen och då hjälper det naturligtvis inte att enbart arbeta psykologiskt på sig. Letar man efter orsaker finns det ofta flera stycken som adderar sig och som ställer till det i kropp och psyke.

Anmäl
2010-12-08 18:31 #26 av: Bergspuman

Till Shakti: Vore bra om du inte slängde ikring dig uttalanden som "ingen har någonsin blivit frisk med psykpiller".

Den sortens uttalande gör mig rätt och slätt urförbannad, för det förringar det faktum att det finns MÅNGA människor vars liv inte existerade längre, eller vore slagna i spillror om det inte vore för antidepressiva eller andra sorters mediciner mot psykiska diagnoser.

Jag har recidiverande depressioner och MÅSTE äta medicinen livet ut. Jag kan inte själv producera det serotonin som krävs för att jag ska vara i balans. "Ingen har någonsin blivit frisk av psykpiller".

Då svarar jag: Jag är SYMTOMFRI tack vare "psykpiller" och jag kan leva ett fullt normalt liv och göra allt jag vill. Vet du vad som händer om jag slutar med medicinen? Jag har försökt 3 gånger. Får återfall varenda gång. Och det är något så djävulskt vidrigt att vara så sjuk som jag blir då.

Självklart unnar jag alla människor att bli friska från sin sjukdom och hittar man ett sätt att bli frisk på som passar en är det oerhört glädjande!

Ditt sätt att bli frisk på passar i gengäld inte mig. Men varför ska jag ha synpunkter på det? Finns ingen anledning. Jag vore inte en bit bättre om jag t ex satte etiketten FLUM på det. Det tänker jag verkligen inte göra.

Försök respektera det faktum att för vissa personer finns det inget annat val än att äta medicin!

Jag ryter i varenda gång som någon kommer med den här sortens utsagor.

Anmäl
2010-12-08 18:55 #27 av: rolnor

Bergspuman; Jag instämmer, jag har haft enorm nytta både av terapi och medicin, det är inget värdigt liv att gå runt med ständiga självmordstankar för att det känns så svart allting, så jag tycker man ska respektera detta fáktum; Medicin kan hjälpa!

Anmäl
2010-12-08 21:04 #28 av: Shakti

#26

Det som jag skrev stämmer. Det står t.o.m. på wikipedia „Psykofarmaka används för att lindra, häva eller underhållsbehandla olika, ofta kroniska, psykiatriska tillstånd. Denna grupp läkemedel kan inte i sig bota sjukdomen, men mildrar (eller tillfälligt tar bort) symptomen. Psykofarmaka ges oftast i kombination med psykoterapi." http://sv.wikipedia.org/wiki/Psykofarmaka  Något annat har jag inte påstått.

Om sjukvården inte bara skulle ha fokus på symptombekämpning skulle man kunna reda ut varför din kropp inte producerar serotonin. Men skulle kunna göra enzymtests för att reda ut vad som är fel och se vad man kan göra åt det. Kanske det fattas en aktivator som enzymerna behöver för att fungera. Men om man inte vet varför har man inget annat val än att ta psykofarmaka och det är just det som är det tråkiga att skjukvården inte gör något annat än att skriva ut psykofarmaka och att dom inte ens är intresserade av att göra någon frisk.

Man är aldrig utan orsak sjuk och man blir aldrig frisk om man inte gör något åt orsaken och det är inget som du behöver bli arg på mig för. Jag skulle också ha haft alternativet att vara arg på min man för att han talade om för mig hur man blir frisk och fortfarande vara i sjukpension och må dåligt, men jag ville bli frisk och läkarna klarade inte av att göra mig frisk på flera år. Det är ditt eget val, vad du vill.

Anmäl
2010-12-08 21:11 #29 av: Maria

#28 Orsaken kan ligga i generna också så att säga att det är ditt eget val är rent oförskämt och visar ett förrakt för andra människor.

När man är sjuk och finner lindring och känner sig bättre så är det guld värt oavsett om du inte i grunden är botad. Det tror jag de flesta kan skriva under på.

Sedan är du ute och cyklar när du säger att sjukvården bara har fokus på symtombekämpning. Det forskas hela tiden. Det kommer nya rön men det går inte över en natt för vår kropp/själ är fortfarande mycket av ett mysterium och då är det befriande för många att det faktiskt finns något som lindrar även om det inte botar.

/Maria

 

Anmäl
2010-12-08 21:28 #30 av: Shakti

#29

Man kan reda ut om det ligger i generna eller har en annan orsak. Det är bättre än att spekulera och behandla utan att reda ut.  Vem som är nöjd med symptombehandling kan välja den vägen och ta psykofarmaka hela livet, men det är inte människoförakt att tala om för folk att det också existerar möjligheter att bli frisk. Snarare är det människoförakt att bli arg på folk som vet hur det ska gå till och som vill hjälpa dom som inte är nöjda med symptombehandling och som verkligen vill bli friska.

Och vem tror du det är som forskar mest? Svar: läkemedelföretagen. Vad tror du att deras syfte är? Att göra folk friska och sedan gå i konkurs eller att sälja mediciner som folk måste ta hela livet?

Anmäl
2010-12-08 21:31 #31 av: Shakti

Ps. Det där med enzymerna är ju redan utforskat. Varför tror du att sjukvården inte gör tester om enzymerna fungerar som dom skall?

Anmäl
2010-12-08 21:33 #32 av: Maria

#30 Du kan inte tänka dig att det bedrivs seriös forskning på våra universitet runtom i Sverige? och hela världen för den delen också.

Forskning som inte är sammankopplad med läkemedelsindustrin.

Jag blir så förbannat trött på folk som hela tiden tror att all forskning är korrupt, vill folk illa, och bara är ute efter pengar.

/Maria

 

Anmäl
2010-12-08 21:47 #33 av: Shakti

#32

Vad tror du annars att företag är ute efter? Att tjäna pengar eller för välgörande ändamål? Vet du hur många miljarderar dollar läkemdelsföretagen tjänar? Har du någonsin hört att dom spenderar dessa pengar till svältande barn i afrika? Vad tror du att det beror på att människor uppfunnit mediciner som är helt utan biverkningar och som hjälper bättre än det som finns på marknaden och som är mycket billigare att tillverka och ändå kommer dom inte ut på marknaden. Vad tror du att det beror på att amalgan fortfarande tillverkas och används i nästan alla länder på jorden fast det är kännt hur skadligt det är. Och vad tror du att det beror på att tre amerikanare forskade ut orsaken till hur autoimmuna sjukdomar uppstår och fick nobelpris för tio år sedan för den upptäckten. Men ändå ignonerar läkemedelsföretagen och sjukvården forskingsresultaten. Forskning har alltså redan gjorts (som inte är sammankopplad med läkemedelsindustrin). Men problemet är att om forskningsresultaten leder till att företagen säljer mindre mediciner är det ingen som bryr sig om dem.

 

 

 

 

Anmäl
2010-12-08 22:05 #34 av: Maria

#33 Nu är det ju så att gåtan med autoimmuna sjukdomar inte är så enkel som att det är "löst"

Det är en kombination av arvsanlag och annan påverkan som miljö, infektioner eller hormonpåverkan.

Jag ber trådskaparen om ursäkt att tråden faktiskt är kapad men jag blir så förbannad när man skuldbelägger människor med uttalanden som att bara man vill så kan man bli frisk.

/Maria

 

Anmäl
2010-12-08 22:52 #35 av: Shakti

 

#34

Robert F. Furchgott, Ferid Murad och Louis Ignarro  som fick nobelpriset i medicin 1998, kunde reda ut på vilket sätt olika faktorer, bland annat lite av det du nämde, som miljögifter och infektioner ger arvskador på människans DNA och det är även känt vilka gifter som uppstår i kroppskemin, som orsakar skadan och hur man kan förhindra att arvskador uppträder. Ändå har skolmedicinen ignorerat det. Men det här är inte bara orsaken för autoimmuna sjukdomar, utan för de flesta kroniska sjukdomarna och även för vissa psykiska sjukdomar.

Hur många läkemedelsföretag tror du skulle stänga om alla läkare skulle förhindra att dessa arvskador och andra sjukdomar uppträder?

 

http://nobelprize.org/nobel_prizes/medicine/laureates/1998

 

Jag har inte skuldbelagt någon eller skrivit att man blir frisk om man bara vill. Jag har bara påpekat att möjligheten består i att bli botad från många sjukdomar som sjukvården bara behandlar symptomerna på. Dessutom har jag skrivit att varje människa har valet att antingen bara behandlar symptomer eller att välja en behandlingsform där man reder ut orsaken och att det är den enda chansen att bli frisk. Det betyder naturligtvis inte att man kan bota alla människor från alla sjukdomar. Men jag är inte förbannad på att du har en annan åsikt och att du förvränger vad jag skriver, för jag är i harmoni.

Anmäl
2010-12-08 23:01 #36 av: Maria

#35 Det börjar bli löjligt när du dessutom tror att man är oharmonisk bara för att man kan bli förbannad.

/Maria

 

Anmäl
2010-12-09 08:55 #37 av: HannaM

Nu tar vi och lugnar ner oss och låter tråden återgå till huvudfrågan. Vi har haft liknande meningsutbyten här tidigare och erfarenheten säger att vi inte kommer någonvart och att alla mest blir upprörda och i slutändan är det minst en som känner sig ordentligt påhoppad så, nu återgår vi.

/Hanna, medarbetare på psykologi

http://hannasskafferi.blogaholic.se/ http://www.classicferret.se
Anmäl
2010-12-14 18:16 #38 av: sorgblot

Jag har läst nästan hela tråden och har inte sett att någon annan skrivit att du kan ringa eller be att få en ny eller prata med en annan läkare om dina problem eller om din medicinering. Om jag inte är helt ute och cyklar så har du rätt att byta om du inte är nöjd med din doktor.

Men nu är det ju  ett tag sen du skrev tråden så jag undrar hur det har gått för dig? Håller tummarna att det gått bra!

Anmäl
2010-12-16 11:39 #39 av: kerstinjo

Alla läkemedel har biverkningar, t.o.m. Alvedon.Titta gärna på Alvedon

Läkemedelverket gör mycket noggranna undersökningar innan ett läkemedel godkänns. Effekten av ett läkemedel ska alltid vara mycket större än de eventuella biverkningarna.

Läs gärna mer på Läkemedelsverket

F.ö. tycker jag att man ska ge ett läkemedel en chans att göra livet mer uthärdigt och inte läsa på Fass, för (som sagt) alla läkemedel har biverkningar och de flesta märker inte ens av dem.

 

 

 

Anmäl
2011-01-10 01:41 #40 av: zanpakuto

Jag har fått reda på att jag är allvarligt fysiskt sjuk och detta med att jag är lättskrämd hade med min syn att göra och paranoian pga den konstanta smärtan i kroppen.

 

 

Tabletter är en räddning för många, men det är inte lösningen på allas problem.

 

Tack allihop för era åsikter!

Anmäl

Det finns en till kommentar till den här diskussionen. Den är bara synlig för medlemmar på iFokus. För att läsa kommentaren, logga in eller registrera dig på iFokus.