Annons:
Etikettallmän-psykologi
Läst 5050 ggr
iins
11/27/10, 11:26 PM

som i en bubbla

 

 

har du nångång känt att du är inne i som en bubbla, det känns som att världen runt omkring inte riktigt är där även fast man ser dom, att tiden går och går runt om en men man själv står typ kvar. har ni känt nåt liknande?

så känner jag mig helatiden, bortkopplad från verkligheten.

min bästavän kom hit till min stad för inte så längesen och jag hade inte träffat henne förän 1 år tillbaka, eftersom hon flyttat till en annan stad och då när vi möttes på stationen och skulle hälsa så va hon sjukt lycklig att träffa mig och skrek av lycka medan jag va som en tegelsten, bara stog där helt stilla och såg ledsen ut.. förstod inte att min bästis jag inte träffat på as länge va framför mig, är helt borta.. som insjunken i mig själv.

orkar inte ha det så här mera. vill kunna se ut till verkligheten, kunna va lycklig..

Annons:
kerstinjo
11/28/10, 7:41 PM
#1

Inget underligt alls. Du hade inte träffat henne på ett helt år, eller hur?

Bästa vännen avstår man inte med att ha kontakt på ett helt år. Bästa vännen håller man alltid kontakt med oavsett hur lång tid det går.

Via telefon, sms o.s.v.

Jag tycker inte alls att du reagerade underligt, mycket hinner hända under ett år och är man ung och inte riktigt har en stor självkänsla, så kan det t.o.m. kännas jobbigt att möta en (f.d.?) bästa vän.

Vad säger jag? Vad gör jag? Hur ska jag bete mig? Jag är rädd!

Det är rädslor som de flesta dras med, oavsett om du är ung eller gammal.

Du skriver; orkar inte ha det så här mera. vill kunna se ut till verkligheten, kunna va lycklig..

Det är inte så enkelt. Vi har en underlig förmåga att tro att "alla andra" är lyckliga. Jag lovar dig, så är det inte.

Ibland blir man så otroligt fokuserad på sig själ att man inte ser alla andra olyckliga människor omkring sig.

Lycka? Det är något vi kan känna vid vissa tillfällen, men jag är helt övertygad om att ingen människa går igenom livet, lycklig för alltid.

 Kerstin 

 

[rolnor]
11/29/10, 4:22 PM
#2

Har känt som du gör tror jag, jag skulle kalla det overklighetskänslor, att allt är som på film, det här är inget du är ensam om, ta kontakt med en terapeut eller psykolog och beskriv problemet, hjälp finns att få!

iins
11/29/10, 5:28 PM
#3

men hur kan psykolog hjälpa mot de? säg mig..

går redan hos en psykolog 1 besök i veckan, och har meddelat om de men mår fortfarande detsamma och känner av det?, så va kan dom göra, för att spräcka bubblan?

[rolnor]
11/29/10, 6:00 PM
#4

Du måste nog spräcka den själv, du får lyssna inåt, försök hitta känslorna där inne, en terapeut är mer som en katalysator, jobbet får man göra själv men dom kan inspirera och gajda dej inuti.

iins
11/29/10, 7:55 PM
#5

mm juste. jobbet får man göra själv, man styr ju över sig själv men jag har mått såhär för länge nu, hela 2 år ca. varje dag också! varje dag har det vart likadant.. att jag har fötterna kvar på denna jord är starkt av mig, riktigt starkt. jag har märkt att jag inte kan göra nåt åt saken, så enda sättet är då att dö då..

[rolnor]
11/29/10, 8:08 PM
#6

Jag har haft den här typen av problematik sen 1988 så du ska inte tror att det är hopplöst, sen det här med att dö upplever jag kan vara en tröst att tänka ibland, men det är ju en dålig lösning, du ska kräva mer av livet och av dina medmänniskor, du måste slåss mot eländet!

Annons:
iins
11/29/10, 8:16 PM
#7

slåss ju men klarar inte av att övervinna den efter 1364765dagars, varje dag kämpande. jag kan knappt andas ens, skakar i hela kroppen och de enda jag kan tänka på är min andning och att jag inte duger för den jag är, att allt jag gör blir fel.. döden skulle sitta perfekt. eftersom jag inte vart lycklig på mer än 2 år så, är det den enda lösningen

[rolnor]
11/29/10, 9:11 PM
#8

Jag har själv haft en hel del självmordstankar så jag förstår hur du menar. Jag har haft hjälp både av terapeut och medicinering och har en hygglig livskvalité nuförtiden, mycket ångest men även positiva känslor. Se till att inte isolera dej och försök att inte känna skuld och att försöka rikta all ilska (som ju naturligtvis finns…) mot något annat än dej själv. Jag har en boxningssäck som jag slår på ibland, men man kan slå med t.ex. ett rör från dammsugaren på en madrass eller kudde. Ja, det finns lite olika saker man kan göra för att låsa upp knutarna inuti sej själv.

Upp till toppen
Annons: