09. Depression/Ångest

Sertralinet tog mina känslor?

2010-11-08 13:33 #0 av: Morgwiz

För ett år sedan började jag äta Sertralin. Åt 50 mg Sertralin i 6 månader för att få "semester" från min värsta ångest.
Jag var orolig att Sertralinet skulle kunna påverka min intelligens eller förmåga att tänka, även efter jag slutat, men detta var omöjligt enligt min läkare på ungdomsmottagningen.

Nu har det gått 4 månader sedan jag slutade och nu är i stort sett alla mina känslor borta.
Inte bara ångest och oro, utan ALLT.
Jag känner helt enkelt inget. Jag kan inte bli arg, upprörd, rädd, intresserad, exalterad, koncentrera mig, har ingen drivkraft, inga åsikter, obefintlig sexlust, påverkas inte av något, har blivit asocial, kan inte se fram emot saker. Inte heller alkohol kan göra mig "upp i varv" eller positiv längre. Ruseffekten är borta.

Jag glömmer av saker, kommer av mig när jag pratar, har fått väldigt dåligt korttidsminne. Är väck helt enkelt.
Jag är helt enkelt bara extremt "stabil och orubblig" nu.
Det är precis som om min hjärna skulle vara en "trial version" nu, gå på lågvarv, Tankeförmågan är extremt begränsad. Även om jag kan "tänka" så kan jag inte spinna vidare på något, jag är EXTREMT segtänkt och trög. Jag är alltid kvar på ruta ett".

Är 24 år och kille.

Vad gör jag? Hur återställer jag mig? Det är ju känslor och tankar som gör en levande. Jag kan ju inte gå runt och vara en zombie resten av livet... Ifall det nu tar några månader att bli återställd så tycker man ju att det borde förbättras gradvis?

Anmäl
2010-11-08 18:25 #1 av: Bergspuman

Jag tycker det låter som om den underliggande depressionen har kommit tillbaks. Sök läkare och berätta hur du mår.

Anmäl
2010-11-08 19:03 #2 av: Aviendha

Du har varit utan det så länge att det inte borde påverka dig såhär långt efteråt. Jag skulle som bergspuman snarare gissa på att det är ditt mående som ställer till det. Det du beskriver låter i mina öron som skolboksexempel på depression. Även om ssri är välbeprövat och anses väldigt säkert så ska du givetvis söka vård om du tror att du fått men av medicinen! I vilket fall så bör du söka vård för ditt mående för det ska verkligen inte behöva vara så som du upplever det just nu!

Anmäl
2010-11-08 23:31 #3 av: indaa

Tycker att sertralinet hjälpte lite mot att man mått dåligt, men den har ju haft så sjukt mkt bieffekter på både mej och andra att ja börjar undra om de ens va värt att börja me de i första hand asså.

Anmäl
2010-11-08 23:32 #4 av: indaa

Btw, du känns som en sån som spelar WoW. Tror endast en sån skulle använda uttrycket "trial version" som att beskriva sitt liv.. förlåt men, ja garvade lite åt de..

Anmäl
2010-11-09 00:05 #5 av: [Tassy]

Jag var med om liknande med sertralin. Det tar ibland väldigt lång tid för kroppen att kicka igång sin egna serotoninproduktion igen efter piller som stänger ner/ersätter den produktionen. Jag vet inte om jag fick nån deppsvacka eller vad det var, men jag var helt avtrubbad! Om jag inte minns fel tog det nästan ett år innan det sakta släppte, SEN kom depression tillbaka med full kraft. Jag vägrade dock piller igen, och sent om sider mår jag bra iallafall så gott det nu går med mina diagnoser.


Anmäl
2010-11-17 00:47 #6 av: Morgwiz

Men om depressionen kommit tillbaka så har den _inte alls_ samma kännetecken. Jag mår inte dåligt nu, inte alls. Jag är varken ledsen, oroad eller nedstämd. Jag bara finns helt enkelt. Så var det aldrig förr, då var jag väldigt väldigt nedstämd, hela tiden, "inget var kul" eftersom allt kändes så extremt tungt, varje liten grej man skulle ta tag i... Dock kunde jag bli EXTREMT exakterad och intresserad ibland, av fysik, astronomi eller filosofi. Detta kunde väga över nedstämdheten men jag var ändå aldrig "glad".

Jag kunde uppskatta musik, beroende på hur jag mådde, men inte heller det gör jag längre, det är bara som att jag skulle vara totalt överlugn. Jag bara ÄR. Jag reagerar på saker, men jag känner inte.

Min psykolog på ungdomsmottagning vill skriva en remiss till vårdcentralen, där det är tänkt att de i sin tur ska slussa mig vidare.
Dock misstänker jag att de kommer anse att "jag kan tänka, jag kan fungera i samhället".
Visst, jag säger inte att jag har blivit förståndshandikappad eller att jag har en IQ på under 100, men det känns verkligen inte som att jag har en IQ på "126 eller mer", vilket jag fick som resultat på MENSA.se innan. Vet att jag fick något liknande på MENSA.dk för flera år sedan...

Jag spelar aldrig WOW. Det jag spelade förr, dock väldigt sällan, var Guitar Hero och Halo. Guitar hero kunde få mig på något bättre humör, men jag var fortfarande extremt nere hela tiden, det var som en gigantisk sten i magen, hjärtat och resten av kroppen.

Tassy: Upplever du att du blev helt "återställd" (dvs. så som du var innan dina piller) igen?

Anmäl
2010-11-17 14:49 #7 av: rolnor

Jag har ätit Zoloft en tid men har börjat sätta ut den, känner igen mycket av det du skriver, begränsat känsloliv. Min sexlust har dock blivit bättre. Jag tycker att du ska ta kontakt med en terapeut och försöka hitta tillbaka till känslorna den vägen, då tänker jag på samtalsterapi, inte KBT. Den här typen av psykofarmaka har ju ett rykte att vara "säkra" inte beroendeframkallande etc. men jag tycker att dom förändar saker i hjärnan på ett, ibland, förödande sätt, man kan förlora sej själv liksom, inte kul...Skrikandes

Anmäl
2010-11-17 15:17 #8 av: Bergspuman

Det som ibland händer hos personer som tar SSRI-mediciner är just att känslolivet flackas ut, jämnas till. Medicinen syftar ju till att återställa balansen, men tyvärr tar den ibland bort naturliga svängningar... inte bra.Rynkar på näsan Om man upplever sig för intetsägande i känslolivet måste man överväga att byta preparat, så där ska man inte behöva ha det!

Anmäl
2010-11-17 15:34 #9 av: Zaphix

Jag är sån, antagligen pga. alla mediciner jag äter.

Jag ser inte saker, jag känner inte saker, lever inte i nuet hur mycket jag är försöker. Livet är grått, jag bara gör saker utan att reflektera över hur det känns att göra dom.

Mat smakar inte så mycket, råkar jag slå i knät eller nåt gör det ont, men jag reagerar inte på smärtan utan det är mer "jaha, jag jag slog i knät, det var ju lite jobbigt." fast jag i vanliga fall skulle skrika av smärta.

Nu är jag inte helt som dig, jag känner fortfarande ångest "som tur är". Men i övrigt är jag mestadels avstängd, utjämnad helt enkelt.

Äter inte sertalin, men lite andra mediciner. Slutade med en, en antidepressiv Voxra, för en kort tid och blev självmordsbenägen så började igen. Hellre utjämnad är svart.

Anmäl
2010-11-18 00:35 #10 av: Morgwiz

Tack för era svar.

Läkaren på ungdomsmottagningen har 20 års erfarenhet av Sertralin, och hon har även ingått i samma team som någon som var Sverigeledande inom sertralinforskning eller hur det nu var. Och hon sa att hon aldrig hört om någon med bestående biverkningar, detta var omöjligt.

Kanske lite som att säga att eld sällan dödar folk vid bränder. De flesta dör ju av röken...

Vad kan jag göra för att "återskapa" förmågan att känna? Naturligtvis bör ångesten komma tillbaka då, men är den bara fruktansvärd ibland så är det bättre än att inte känna något alls. Annars är det ju ingen idé att finnas. Dock tycker man ju inte det när man väl har den... :/

Jag gjorde ett depressionstest både innan och efter Sertralinet, jag fick "allvarlig depression" båda gångar. Dock blev svaren väldigt olika på några frågor.

Tex så kände jag mig väldigt väldigt nedstämd innan, det gör jag inte alls nu. Innan hade jag svårt att somna på kvällen, men kunde enkelt somna om på morgonen igen, nu är det precis tvärt om, jag somnar nästan alltid direkt på kvällen, men vaknar efter kanske 6 timmar, och har svårt att somna om igen. Dessutom känner jag mig mer utmattad nu, det gjorde jag inte innan, då hade jag väldigt mycket energi. Jag kände mig ofta värdelös, gör jag inte nu... Men det är ju som sagt bara för att jag inte känner alls, så det blir ju lite missvisande.

 

Men jag nöjer mig faktiskt inte med att ha det så här, utan framtidsutsikter är det ju faktiskt ingen vits med något, om man inte ens har något att kämpa för. Innan ville jag må bra, plugga vidare och skaffa mig en familj... Det känns inte alls lockande nu. Jag har inte ätit Sertralin på 4 månader och jag har aldrig provat någon annan medicin. Men skulle annan medicin kunna få tillbaka känslorna och hjärnaktiviteten? Det verkar ju mer logiskt att testa något sånt istället för att bara ta livet av sig direkt.

Anmäl
2010-11-18 13:18 #11 av: Bergspuman

En depression kan också ge helt andra symtom vid nästa omgång man får den. Den kan ändra karaktär.

De symtom du beskriver stämmer alla in på depression. Just sömnsvårigheterna, man vaknar tidigt och kan inte somna om, är urtypiskt för en vuxen som är deprimerad. Energilösheten är också ett typiskt symtom.

Jag vill absolut rekommendera dig att prova en annan medicin istället för Sertralin. Det finns inte ETT preparat som passar samtliga. Varje individs biokemiska sammansättning är helt unik.

Jag äter Cipralex, det var det fjärde preparatet jag provade och som äntligen fungerade bra utan att ge några biverkningar.

Samtidigt vet jag att min medicin, är hatobjekt nr 1 för många som provat den och inte alls blev hjälpta av den!

Sök läkare igen!

Anmäl
2010-11-25 19:56 #12 av: iins

så jobbigt, känner precis samma men käkar medicinen nuja, börja i måndags.

Anmäl

Det finns en till kommentar till den här diskussionen. Den är bara synlig för medlemmar på iFokus. För att läsa kommentaren, logga in eller registrera dig på iFokus.