04. Personliga berättelser

Våldtäkt?

2010-10-17 04:39 #0 av: [dagdrommarn]

Hej, jag vet inte vart jag ska vända mig ang mitt problem...Det jag funderar över är en händelse för runt två år sen som jag inte kan släppa. vet inte om detta är pinsamt att dela med sig men jag måste få skriva av mig.

För två år sen försökte en arbetskamrat till mig under en natt våldta mig efter en middagsdejt. Tack vare att han var full och jag inte var det så lyckades han aldrig helt, men vart går gränsen för en våldtäkt?Jag kämpade hela natten, hade dödsångerst och tänkte på hur mycket jag älskade min familj. Mina vänner stöttade mig typ några dagar efter. Mitt ex som jag träffade 3 månader efter frågade mig vid flera tillfällen om jag någonsin blivit våldtagen trots att jag berättade för honom vad jag varit med om. Men frågan är svår eftersom jag inte vet vart gränsen går för våldäkt. Jag var väldigt rädd och nedstämd efter mardrömsnatten och fortsatte jobba med honom utan att säga ett knyst. Men det som fick mig att bryta ihop till slut var när jag träffade arbetskamraten på stan igen helt oväntat en utekväll och han ville få in mig i en taxi. när jag sa nej till honom, (fattade inte att han hade mage att fråga mig) sp la han en stor spottloska i ansiktet på mig och gick därifrån. Detta kändes så förnedrande, glaset rann över liksom och jag bröt ihop totalt.

Efter detta, plus att mitt ex som jag var ihop mig psykiskt misshandlade mig i två år så har jag blivit nästintill en manshatare och jag är bara 24 år..jag vill bli så gärna hitta trygghet hos en man och bli kär men jag stöter ifrån alla jag träffar. Har vid tillfället inte råd att prata med ngn, familjen vågar jag inte vända mig till för dom skulle bli så lessna om jag berättade. Sen känner jag mig dum eftersom det finns så många andra människor som varit med om värre saker ute i världen.

Jag är bara vilsen och vet inte vart jag ska vända mig, hur ska man släppa det och gå vidare?

Anmäl
2010-10-17 13:20 #1 av: Aviendha

Det går inte att tänka så att "andra har varit med om värre". Upplevelsen är din och du har rätt till din smärta, den är legitim för att du anser att den är det, varken mer eller mindre.

Tror att lagens definition av våldtäkt går vid att man med våld, eller hot ska tvinga till sig samlag eller liknande. Men om det är en våldtäkt eller ej kan jag tycka är mindre relevant, händelsen är ju lika traumatisk för dig oavsett etiketten på den!

Du kan släppa det och gå vidare, men först måste det bearbetas och det kan ibland behövas hjälp för att göra det. Om man går genom öppenvården så kostar det ju max 900kr, sen får man frikort resten av året. Vad varje samtal kostar varierar nog på vart man bor men också med vem man pratar med. Här i VG län så betalade jag 60kr/gång för att prata med en mentalsjuksköterska, och 100kr för en psykolog/psykoterapeut. Det kan vara en god investering. Om det är helt omöjligt ekonomiskt så kanske ditt jobb kan erbjuda någon hjälp? Företagshälsa brukar det ju satsas en del på och detta påverkar ju ditt arbete med i det långa loppet.

Kanske finns det någon stödförening du kan vända dig till? Någon kvinnojour i din närhet?

Anmäl
2010-10-17 14:17 #2 av: [dagdrommarn]

Tack för ditt svar och tips på vart man kan vända sig. Det var ju inte så farliga priser alls, ska kolla upp det! Som du sa, de kan vara en god investering=)

ja vet man ska inte jämföra sina problem med andra men det blir så.Jag vill inte ta upp tid hos en t.ex. terapeut då kanske ngn annan i större behov av hjälp uteblir. men det är iofs upp till terapeuterna/psykologerna att prioritera så man kan ju ge det ett försök.

Tack så mkt igen, kram

Anmäl
2010-10-17 14:43 #3 av: Aviendha

Ja, det är jättelätt att falla i den gropen, att man inte borde klaga/må dåligt för det finns ju andra som råkat ut för fruktansvärda saker! Jag tror många av oss faller i den mer eller mindre många gånger, jag själv inräknad. Och egentligen leder det ju aldrig till något gott, snarare så blir det att man blir tyst, avvaktar, låter bli att söka hjälp för de faktiska bekymmer man har och på den vägen kan det sällan bli bättre. Du är värd att tas på allvar! Du är värd att ta dig själv på allvar! Krasst sett så har var och en ett ansvar gentemot sig själv, ingen blir hjälpt av att du avstår. Ingen kommer tacka dig. Ingen kommer må bättre. Ingen kommer få en signifikant bättre vård. Du förlorar dock på det. Att se till att alla som behöver hjälp får hjälp är inte ditt ansvar, det är kommunens, landstingets, regeringens, riksdagens etc. Det enda ansvar du har är gentemot dig själv och försumma inte det. Du kan hjälpa andra så mycket mer genom att hjälpa dig själv. Du kan ge andra så mycket mer om du själv mår bättre.

Sjukvårdsrådgivningen har en sida om sexuella övergrepp som kan vara värd att kika på, de har längst ner samlat lite användbara länkar och kontaktvägar som kanske kan vara olika alternativ för dig.

Kram!

Anmäl
2010-10-17 17:38 #4 av: [dagdrommarn]

#3 du är en mkt klok person!=) känner mig lite mer pushad nu och har fått massa bra alternativ som kan hjälpa mig att gå vidare. Tack!

Kram Su

Anmäl
2010-10-17 17:47 #5 av: Aviendha

Önskar dig all lycka på vägen! Skrattande

Kram

Anmäl

Bli medlem på iFokus

För att kunna delta i diskussionen måste du bli medlem på iFokus. Det går snabbt, enkelt, och kostar ingenting. Medlemskapet ger dig tillgång till över 300 sajter.