09. Depression/Ångest

Bara en massa trams...

2010-10-10 22:47 #0 av: pernillaa

...tenderar att hamna här när jag har ångest.

Vet som vanligt inte riktigt vad problemet är. Känner mig ensam, utanför, konstig, missförstådd, övergiven, ivägen m.m m.m..... min ångest vänder alltid tillbaka mot samma punkt, oavsett var jag försöker leda den. Självförtroendet eller snarare självföraktet...

Känner att psykiatrin har svikit mig, om och om och om och om igen i så många år...orkar inte jaga dom mer. Orkar inte begära, orkar inte bry mig vad dom gör eller inte gör. Skiter totalt i det där nu... har slut på saker att säga och vet att de gamla grejerna inte kommer skaffa mig någon hjälp. Slutdiskuterat. Fine!

...dags att komma ut i världen och försöka skaffa kompisar då. Hurdå, när man känner det som om alla avskyr en?! När man hela tiden känner sig ivägen, är nervös, inte kan koncentrera sig och inte har något annat än elände att prata om...
jaja, försöker hitta tryggheten i ensamheten istället. Försöker acceptera att jag kanske aldrig kommer passa in någonstans än i just ensamheten och eländet. vill sätta mig i en mörk vrå och bli vän med mörkret och ensamheten och aldrig överge det...

tror jag är deprimerad men vet mer än väl att antidepressivt inte hjälper.

Concertan har höjts igen, fr.o.m. imorgon. 54 mg. Får se om det hjälper eller om det resulterar i ännu mer viktförlust. vill gärna vara smal men åsynen av mina revben, avgrundsliknande glipan mellan låren och mina insjunkna kinder gör mig äcklad. Och inte fan har någon dietist ringt upp så jag kan få näringsdrycker heller. orkar inte jaga.... Tappade 5 kg på 2,5-3 veckor, väger 53 nu, eller sist jag vägde mig i alla fall, kan t.o.m. väga ännu mindre nu. Sjukt...
Har alltid sagt att jag är en sån som vill vara smal, men det är fel, jag vill ha kontroll över min vikt bara, och det har jag inte längre..

och surpriiiise hörni...jag har visst diagnosen borderline sen 07. Hahaha. XD tur att en annan orkar läsa sina journalanteckningar. XD
Applåder åt psykiatrin som kunnat behandla mig för borderline isf medan jag stod över 2 år i kö för neuropsykiatrisk utredning! *vågen*
har dessutom inte fått diagnosen bipolärt, som det verkar.. trots att det var där frågeställningarna började där under 06/07. På sista mötet under utredningen där jag delgavs resultatet begärde jag att få utreda även bipolärt. Svarade på ca 30 frågor på ett papper, hon kikade snabbt på det. "ja du har ju bejakat de allra flesta av frågorna...men...huvuddiagnosen kommer ändå vara adhd". Lät ju som om jag fick en diagnos men fick inte det, tror jag. "Personlighetsstörning UNS" står det, Utan Närmare Specifikation. Har t.o.m. behandlats med oerhört goda resultat med stämningsstabiliserande medicin, vilket föll bort för jag orkade inte jaga dom nå mer och efter två missade samtal från apm sket dom i att höra av sig. Ringde sen och bad om antidepressivt akut i samband med att jag seppade från min sons far. Sen nämndes aldrig ordet borderline förrän februari det här året. hur nu den läkaren fick fatt om att jag har borderline.... Kan inte annat än skratta åt det här! Visst är dom för härliga?! XD

Nä jag tänker inte kämpa emot min ångest mer, inte ikväll i alla fall. Nu skiter jag i allt! för alla andra tycks ju också skita i allt så... välkommen mörker, min bästa vän, min trygghet, min klippa!

*phu* där var toppen på isberget av, bara resten kvar då...

Ha en bra dag! // Pernilla


Anmäl
2010-10-10 23:11 #1 av: Kalendula

Jag har haft mailkontakt med både min psykolog och läkare, vet inte hur det är i det området du bor. Men visst borde du kunna få tag i mailadressen till dom du brukar gå hos?

Att kunna skriva till dem har hjälpt mig väldigt mycket, för då har jag sluppit att hänga på telefonen hela tiden för att få tag i dem. Utan jag har skickat mitt mail med mina tankar, funderingar och känslor...  Efter någon dag eller två har jag fått det svaret jag vill ha eller en tid till min psykolog.

Kram

Uppskattar att bli tilltalad "Kalendula" när man svarar mig på inlägg.

"If you kill all my demons, maybe all my angels will die to. If you kill all my angels, my demons will survive"

Anmäl
2010-10-11 00:08 #2 av: pernillaa

Bra tanke men även där är en kolossal återvändsgränd. Min kontaktperson har haft fel på mailen i typ ett halvår nu så hon får bara hälften av mina mail. :P Tur att dom har någon som kan fixa sånt där va?! Hahaha....

Ha en bra dag! // Pernilla


Anmäl
2010-10-11 00:19 #3 av: Kalendula

Ojdå, måste vara svårt för din kontaktperson att sköta sitt jobb då. För om hälften av dina mail försvinner, så borde ju andra mail med försvinna. ObestämdVilken dålig ursäkt att inte göra ett bra jobb. Det borde finnas någon annan du kan maila som kan vidarebifodra via internposten hos dem tycker jag. Flört

Ibland undrar jag vem vården är till för? Oss människor eller oss människor. För det konstiga med det hela är ju att det jobbar människor i vården och människor som är dåliga på ett eller annat sätt vårdas ju av människor.... Bara en djup fundering som jag tänkt på rätt länge... typ i över 10 år. I med mitt bråk med vården och föräkringskassan....Rynkar på näsan

Uppskattar att bli tilltalad "Kalendula" när man svarar mig på inlägg.

"If you kill all my demons, maybe all my angels will die to. If you kill all my angels, my demons will survive"

Anmäl
2010-10-11 00:21 #4 av: pernillaa

Efter 2 oannonserade besök på avdelningschefens kontor med framförda klagomål och önskemål... så känns det väldigt ovärt att bråka nå mer om det här. Dom får lulla på där borta. Slöseri med energi...

haha, från mötet med min kontaktperson och en läkare där vi bestämde att jag ska ställas i kö för en neuropsykiatrisk utredning, till jag faktiskt blev ställd i kö, var 9 månader. 9 månaders väntan på att få börja vänta. Hahahaha! XD

Ha en bra dag! // Pernilla


Anmäl
2010-10-11 00:29 #5 av: Kalendula

Du har ingen som står dig nära som kan hjälpa dig i kontakten med dom? Som skulle kunna besöka dem på oannonserat besök och framföra dina klagomål och önskemål?

Uppskattar att bli tilltalad "Kalendula" när man svarar mig på inlägg.

"If you kill all my demons, maybe all my angels will die to. If you kill all my angels, my demons will survive"

Anmäl
2010-10-11 00:31 #6 av: pernillaa

Jag har månad efter månad försökt ringa henne varje dag både på hennes kontor och mobil, lämnat röstmeddelande efter röstmeddelande, jag har skickat mail, jag har pratat med chefen, jatg har pratat med sekreteraren och kollat så hon jobbar och bett sekreteraren att lämna meddelande till henne och jag har även desperat ringt mobila teamet några gånger och låtit någon akut skriva ut medicin åt mig. Chefen tycks inte vilja låta mig byta kontaktperson. Så fort jag varit till honom och han framfört klagomålet så hör hon av sig samma dag, det börjar likna någonting hållbart men det håller inte länge innan jag får jaga och jaga igen. Jag ger upp nu. Jag skiter i det här. Som sagt, lulla på ni bara där borta i korridorerna, så lullar jag på här, och sen kan vi kanske träffas någon gång då och då och lulla tillsammans utan mål och mening! Cool

Ha en bra dag! // Pernilla


Anmäl
2010-10-11 00:32 #7 av: pernillaa

Jag har ett personligt ombud som hjälpt mig jaga med ungefär lika stor belöning som jag. Lämnar det här tillförsäkringskassan nu. Vill dom att jag blir frisk någon gång och börjar jobba får dom dra åt svångremmen på apm....

Ha en bra dag! // Pernilla


Anmäl
2010-10-11 00:36 #8 av: Kalendula

Har du ingen bästa vän som känner dig utan och innan, som kan avlasta dig genom att ta kontakt med dem. Så att du kan få lulla och skita i allt en stund?

Uppskattar att bli tilltalad "Kalendula" när man svarar mig på inlägg.

"If you kill all my demons, maybe all my angels will die to. If you kill all my angels, my demons will survive"

Anmäl
2010-10-11 00:42 #9 av: pernillaa

Nej jag har inte haft ork för det sociala på länge och är för osäker för att kunna bygga upp en stadig vänrelation med någon. Så jag är ensam på kompisfronten. Min storasyster var och hälsade på idag och fick höra hela historien. Hon erbjöd sig att börja ringa åt mig men kan inte ens mitt personliga ombud göra någon skillnad tror jag inte heller min syrra kan det.... som sagt, jag lullar på här själv nu oavsett om det är okey för mig att lulla eller inte. Allt kanske måste fallera för att det ska bli fart på bygget. Dom kanske skiter i sina arbetsuppgifter för att "hon är ju en sån duktig tjej som orkar ringa oss och kräva saker hela tiden, hon klarar sig själv".

tänker inte vara någon duktig tjej längre. orkar inte längre.- Ett evigt kämpande utan resultat och utan svar i andra änden. Skäms på er psyk-vården!

Ha en bra dag! // Pernilla


Anmäl
2010-10-11 00:47 #10 av: Kalendula

Men det är ju jättebra om din syster vill hjälpa till med den biten, ju fler som ringer och tjatar dessto bättre. Jag tycker att du ska ta emot din systers hjälp Skrattande

Uppskattar att bli tilltalad "Kalendula" när man svarar mig på inlägg.

"If you kill all my demons, maybe all my angels will die to. If you kill all my angels, my demons will survive"

Anmäl
2010-10-11 00:57 #11 av: pernillaa

jodå, hon har fått namn och telefonnr. Så¨vi får se var det bär av. Oavsett resultatet så bryr jag mig inte just nu. Som sagt, vill fk ha ut mig i arbete någon gång får dom kräva. apm har en skyldighet och ingår i min rehabiliteringsplan...

Ha en bra dag! // Pernilla


Anmäl
2010-10-11 01:02 #12 av: Kalendula

Dom kommer ju att inse att ju fler som tjatar för din räkning ju snabbare måste dom göra något åt din envishet genom att ge dig det du behöver. Och då blir dom ju av med tjatet. Så fixa fler som kan ringa och prata med dem. Please Glad

Kram, jag tror på dig, du har styrkan att fixa det här!

Uppskattar att bli tilltalad "Kalendula" när man svarar mig på inlägg.

"If you kill all my demons, maybe all my angels will die to. If you kill all my angels, my demons will survive"

Anmäl
2010-10-11 01:12 #13 av: Lsl73

Vet inte vad jag ska säga!!! annat än att stå på dig, vet att man bara vill ge upp, känner igen mycket av de du skriver,

Men stå på dig ge inte upp Glad 

tyvärr är de så att man måste göra allt själv för att få hjälp och då får man ingen hjälp för då är man ju så "duktig".....

 

Massor av styrkekramar till dig och ge inte upp!!

Anmäl
2010-10-11 01:40 #14 av: pernillaa

Ja jag har fått hjälp från psykiatrin med start på BUP när jag var 16 och det är snart 10 år sedan och just nu ikväll skiter jag i allt det här, jag har fått nog. Tänker ringa försäkringskassan imorgon och lägga klagomål och säga som det är och uppmuntra dom att ta tag i saken eftersom det bör ligga i deras intresse. Har en bra handläggare där så tror det är bästa vägen att gå. Skiter försäkringskassan i det så skiter jag också i det fullständigt. Då siktar jag nog snarare mot att kämpa så länge det går till jag helt enkelt blir så dålig och måste läggas in och dom MÅSTE hjälpa mig för då är jag minsann inte så himla duktig längre. Det är min plan just nu. Haha, tur man har huvudet på skaft alltså.... Haha

Ha en bra dag! // Pernilla


Anmäl
2010-10-11 02:07 #15 av: Lsl73

ja gör de för de gäller att gå den vägen som man har en bra handläggare på...

Har själv haft kontakt med psykiatrin för egen del nästan 8 år...

Och med bup för min dotter i 12 år....

så har haft diverse kontakter men hankat mig fram genom att använda de bra "handlägarna"! och på så sätt fått de att hjälpa till med så mycke de kan.

( för de är inte lika många som de som är dåliga....)

men hoppas de går bra imrg! :)

 

Kram Loulou

Anmäl
2010-10-11 02:27 #16 av: pernillaa

Ja tack. Jo jag hade tur för en gång skull och fick en "mänsklig" handläggare på försäkringskassan.

Ha en bra dag! // Pernilla


Anmäl
2010-10-13 12:11 #17 av: freudiana

Psykiatrin är en total cirkus...det är sorgligt när dom misslyckas med att hjälpa och bara ger patienterna MER problem. Ibland skrattar jag bara åt hur dumt och totalt ur funktion det är.

Borderline kan lätt förväxlas med bipolär depression och vice versa. Acceptera inte att EN läkare sätter en stämpel på dig. För att få en sån diagnos bör man få utlåtande från flera läkare.

Kvinnor som har utsatts för sexuella övergrepp blir oftare diagnosticerade med borderline än någon annan grupp av människor. Det tycker jag är helt fel. Man kan inte sätta en sjukdomsstämpel på någon som visar normala reaktioner på svårt trauma. Genom att sätta diagnosen borderline så fokuserar man på att  kvinnan är "sjuk", istället för att hjälpa henne  att bearbeta det som någon verkligt sjuk människa utsatt henne för.

Jag tycker verkligen du ska be läkaren som satte den här diagnosen att förklara  för dig exakt  hur han dragit slutsatsen att du är borderline?

Även om allt verkar pest nu så lovar jag dig att det finns massa människor som bryr sig om dig, och en massa människor som tycker om dig om de bara fick chansen att lära känna dig!Glad

Anmäl
2010-10-18 11:22 #18 av: pernillaa

Tack för ert stöd hörni. Har inte orkat gå in och läsa någonting alls här på iFokus på ett tag nu. Vankas flytt så mycket att stå i och då faller väldigt mycket bort för att orken ska räcka till. Ska flytta ihop med min pojkvän. Äntligen. =) Känns otroligt bra. Synd att han var tvungen att göra sig av med sin älskade katt eftersom min son har allvarlig astma och reagerat på katt tidigare, men det hjälps inte. Känner mig verkligen älskad och viktig för honom när han gör en sådan uppoffring för mig och min sons skull. Det var inte lätt för honom.

Kom nästan lite OT där... :P

hur som helst hade jag träff med mitt personliga ombud förra veckan där jag förklarade allt det här för henne. Jag har kommit till insikt med hur mitt beteende genom åren kan ha påverkat psykiatrin till att liksom låta mig falla mellan stolarna som jag har gjort. Tycker visserligen ändå på någon nivå att dom borde fattat bättre eftersom jag sagt det här så många gånger till så väldigt många och på ett väldigt tydligt sätt, men men...
Mitt liv går i bättre och sämre perioder och har alltid gjort. Därav funderingarna kring om jag kunde ha bipolärt kanske. Skiftningarna i mitt mående, mitt beteende, min ork och min ångest utlöses inte av någonting. Jag är en annan person varje dag nästan. Under de dåliga perioderna är det ju alldeles uppenbart att det är dåligt och att jag ska ha hjälp. Men när jag har bra perioder tror jag alltid att jag blivit frisk. Så när en läkare ringer mig under en av mina bra dagar och frågar hur jag mår och jag mår bra just då så säger jag givetvis att jag mår bra. Nu är jag 25 år gammal och har vandrat i psykiatrins korridorer i 9 år och dom kan inte längre förneka det här m,ed mina bättre och sämre perioder. Det är ett återkommande mönster. Punkt slut. Men när de får höra att jag mår bra en dag så då skiter dom i mig. Då anses jag inte behöva någon mer hjälp alls. När jag sen hamnar i en sämre period igen så är det upp till mig att börja jaga dom och självklart får jag ingen hjälp förrän jag hunnit bli utbränd av allt jagande då. Jag har en förmåga att skjuta på saker, som att ringa och boka tid för samtal med min terapeut, när jag vaknar och mår bra en dag, eftersom det känns så onödigt då jag ändå mår bra.

Hur som helst så har mitt personliga ombud förstått det här nu och vet vad jag behöver av psykiatrin och hon skulle begära ett möte med mig, hon, min samtalsterapeut, en läkare och om det går att få med en arbetsterapeut också. Alla på en och samma gång. Så jag får ställa mina frågor, så de får in i huvdet att jag inte klarar av att vara drivande i det här och att jag behöver stadigt stöd även fast jag har en bra period och så att alla vet vad den andre gör där borta. Fattar dom inte nu då skiter jag i det här faktiskt. Den som vill får jaga dom hur mycket dom vill men alltså skiter det sig så kämpar jag på så långt jag kan till jag slutligen blir inlagd alltså. Kommer säga det till dom också att det här är min sista ansträngning att få det här att gå runt, att skapa en stadig platå för mig att stå på så jag kan bli frisk någon gång.

Jag har också begärt stämningsstabiliserande medicinering i samband med min concerta. Känner att jag behöver det och vet att det gav otroligt bra effekt sist jag åt det på prov. Så hon skulle skriva ut det åt mig. Ska gå på apoteket idag och kika om jag fått något recept.

Ha en bra dag! // Pernilla


Anmäl

Det finns en till kommentar till den här diskussionen. Den är bara synlig för medlemmar på iFokus. För att läsa kommentaren, logga in eller registrera dig på iFokus.