Annons:
Etikettallmän-psykologi
Läst 7030 ggr
Tangotime
2010-10-05 12:07

Panik, börja arbetsträna!

På måndag är det bestämt! Då ska jag börja arbetsträna. Och jag tycker att det ska bli kul att komma ut och få göra något meningsfullt. Men samtidigt har jag panik. Tänk om jag inte klarar det? Jag är ju så trött! Och den sociala biten, jag har ju faktiskt gått hemma sen januari 2008. Bara att ringa till "jobbet" och bestämma hur vi gör med arbetskläder tar emot! Jag har inga problem med att prata med okända i telefon…så länge det inte är personligt. Och det är ju det här.

Sen är jag rädd för att inte orka med dottern när jag kommer hem och ska hämta henne på dagis. Och hundarna. Och att ens komma iväg på morgonen… Jag känner att jag bara blir mer och mer negativ ju mer jag tänker på det!

En annan sak också. Vi har börjat fundera på barn nr2 och min tanke är att om vi satsar på det nu, så hinner jag jobba mer med mig själv och kanske inte ens behöver arbetsträna sen utan kan gå "direkt ut i arbete". Då vill jag i så fall att min man är hemma med barnet så länge som möjligt, så fort jag slutat amma. Så att jag kommer igång. Detta är ingen undanflykt för att slippa arbetsträna nu. Utan enbart planer inför framtiden. Jag vill inte börja om med blöjor och inskolningar osv när första barnet är 7-8år. Jag vill ha dom lite tätare så att jag kan "gå vidare" sen och inte ha småbarns åren framför mig när jag ska börja jobba. Förstår ni hur jag tänker?

Annons:
[YlvaP]
2010-10-05 15:58
#1

Ja det var så jag tänkte när skaffade mina barn tätt. Nu är det så skönt att inte ha några blöjbarn och vaknätter.

Tror det är bra att arbetsträna innan ni får tvåan. Då kommer du kanske lättare ut i arbetslivet sen när lill*n är stor nog.

Zaphix
2010-10-05 16:08
#2

Är nog vettigast att vänta med fler barn innan du ens vet om du orkar med att arbeta, hundarna och ta hand om det barn du redan har.
Är du trött hela trätt redan nu så kanske det räcker med ett barn?

Men lycka till på måndag! :)

"Slåss med drakar, befria prinsessor, döda varulvar.. Det är att leva."

Min och Dackes blogg

Tangotime
2010-10-05 16:56
#3

Ja fy, jag vet inte hur jag ska göra. Arbetsträna kommer jag ju hinna oavsett för även´om vi bestämmer oss för barn nummer två nu så är man ju inte i nionde månaden dagen efter ;-)

Bergspuman
2010-10-05 17:17
#4

Försök ta 1 sak i taget.

Man blir bara stressad om man tänker på ALLT som ska göras, samtidigt! Och det tar bara onödigt med energi.

Fokusera nu på arbetsträningen som börjar på måndag.

Förbered så att du INTE behöver hämta på dagis OCH gå ut med hundarna alla veckans dagar, inte heller behöva handla och laga middag. Kom ihåg att din sambo ska dra sin bit av arbetet!

Tangotime
2010-10-05 17:41
#5

Jag ska bara arbetsträna tre dagar i veckan. Och till en början bara tre timmar åt gången. Så när jag kommer hem vid halv ett har jag till kl tre på mig innan jag måste hämta på dagis. Risken är nog att jag då kommer handla på vägen hem och "passa på" att göra saker som är lite krångligare när man har med sig dottern. Men jag ska försöka ta det lugnt också, om inte annat så blir jag så illa tvungen…

[YlvaP]
2010-10-05 17:44
#6

Låt mannen handla när han slutat jobbet så tar du bara dottern.

Annons:
Tangotime
2010-10-05 17:49
#7

Ha! Jag som "bara" jobbar tre timmar tre dagar i veckan och sen slappar i soffan… Nja, jag får nog hjälpa till lite ändå, för husfridens skull. Men han får laga mat minst varannan dag och ta dottern varannan nattning. (Så tar jag varannan nattning, VARJE natt och stunden från det att han kommer hem tills dottern ska sova. Rättvist, njaä…)

Bergspuman
2010-10-05 17:58
#8

Varför curlar du din man? Det förstår inte jag.

Tangotime
2010-10-05 20:05
#9

Skrattande Jag vet inte. Jag är en curling mamma… Ge mig gärna råd om hur jag kan göra i stället ;-)

Bergspuman
2010-10-05 22:06
#10

Bort med tänket: "Han kan inte".

In med tänket: "Han kan. Han är vuxen".

Ryck på axlarna åt när det blir fel (för det blir det, när han inte är van). Låt det vara. Inget kan bli så mega-katastrof-fel att det INTE kan rättas till. Lär dig blunda.

Min ene lillebror har just varit pappaledig med sin son, han berättade att TROTS att han är van att sköta och ta hand om sin grabb, så glömde han ÄNDÅ saker, som att ta med extra pyjamas till pojken när de skulle bort, och sådana saker.

Bort med perfektionist-tänket.

In med "Lagom bra duger alldeles utmärkt!"-tänket.

Curl bort, delegering in.

Tangotime
2010-10-07 10:23
#11

#10 Klokt sagt, men han blir lätt sur och dottern är så van att jag gör allt att hon blir galen när han ska ta henne nu och då ger han upp.

I går rök vi ihop så pass att det var en hårsmån från att jag slängde iväg en kastrull efter honom! Så arg har jag nog aldrig varit på honom tidigare. Vi ska nämligen byta panel på vårt garage och detta har han pratat om att börja med sen semestern men inget har hänt! Så nu har jag fixat färg och beställt bräder som kommer innan helgen. Jag har även sagt till honom att i helgen gör vi inget annat än garaget! ÄNDÅ kom han igår och sa att han ska åka och fiska på lördag! "Glöm det" sa jag! Vi ska fixa garaget! Men om vi målar brädorna måste det torka innan vi sätter upp dom, då kan jag ju fiska. Öh, vi har även lite målning innomhus att göra dessutom har han familj att umgås med! Då har han mage att bli SUR och säga spydigt "Då är väl fiske på söndan kört också antar jag…." Japp! Sa jag bara då. Då tog det hus i helvete… Skrikandes

Bergspuman
2010-10-07 14:33
#12

#11 Det verkar som om ditt tidigare curlande för både man och dotter är något du nu får betala priset för. Hårt sagt säkert, men allt man gör får konsekvenser.

Tangotime
2010-10-07 15:40
#13

Ja jag förstår det, men om jag inte ska curla, hur gör jag då? Jag kan ju inte helatiden neka honom att fiska och kräva att han ska fixa en massa här hemma osv. Jag kan ju inte bestämma allt. Så hur far jag balans i det?

Om jag tar exemplet med garaget. Jag sa från dag ett att det är HANS projekt som jag gärna hjälper honom med, men han är snickare och får faktiskt fixa allt material och sköta det där med att TA TAG i det. Efter flera månader ser garaget ut som fan fortfarande och tillslut fixar jag all färg, bräder och bestämmer helg när det ska göras, för jag klarar inte längre av att se skiten! hur skulle jag gjort annorlunda? JAG kan ju inte hela tiden tala om för honom vad han ska göra och när han ska göra det, han är ju en vuxen karl.

Annons:
Bergspuman
2010-10-07 15:54
#14

Jag vet inte. Har bara min egen erfarenhet att luta mig mot.

Min f d make var också en sådan som lät saker ligga hur länge som helst. Jag röt i till slut. Hotade med att göra jobbet själv (fast jag inte kunde). Det fick väl honom att känna panik, tänk om det blir dåligt gjort när tjejen som inte kan, ska göra det! Då fick han fart på sig.

Tangotime
2010-10-07 16:13
#15

Just nu funderar jag bara på om jag ska försöka lära mig själv att "blunda" för det. Då får det ta den tiden det tar för honom att ta tag i saker och ting. Tyvärr kan det ta precis hur lång tid som helst och det är SVÅRT att acceptera att minsta lilla skit sak ska ta flera månader för honom.

När vi flyttade in här i huset januari -09 så bad jag honom ringa en av sina elektriker kompisar och be honom fixa 5sladdar som hänger ut från ett hål i takat i vardagsrummet. Det är liksom ström i dom… Nu har jag tröttnat på att tjata! Dom hänger fortfarande kvar i taket och det ser ut som fan rent ut sagt!

Bergspuman
2010-10-07 16:26
#16

Ett annat sätt att få honom att agera kan vara att försätta honom i en situation där han tycker det är pinsamt. De flesta människor avskyr att hamna i en sits där man blir pinsam och gör mycket för att slippa det.

Så du kanske kan ringa en av hans elektrikerpolare och glatt kvittra "jaa för Pelle (din sambos namn) har ju inte tiiiiid, han fiskar så mycket fast inte darrål, han tycker strömmen ska hänga ner från taket istället". Glad Din sambo kommer att få höra det av sin polare och tycka det är pinigt värre.

Eller prata med någon person han har respekt för och vars omdöme han rättar sig mycket efter, och be honom tala med Pelle (din sambos namn) och be honom stötta dig extra nu när du ska ut och arbetsträna igen. Sådant brukar också vara effektivt. Får man sig en tillsägelse av en man respekterar mycket, brukar det kännas pinsamt att fortsätta med ett negativt beteende.

Ett knep jag tillämpat i alla fall 2 ggr, med lysande resultat.

Kalendula
2010-10-09 12:30
#17

Om du känner att det skulle bli mycket med barn nummer två och hundar och dagis etc. Och att du är rädd att inte hinna med det barnet du har nu. Så kanske du ska vänta med barn och lägga den energin du har på det barnet som redan finns. Sedan finns det ju hunddagis eller annan avlasting för hundar som man kan anlita.

Lycka till!

Uppskattar att bli tilltalad "Kalendula" när man svarar mig på inlägg.

"If you kill all my demons, maybe all my angels will die to. If you kill all my angels, my demons will survive"

Upp till toppen
Annons: