Annons:
Etikettpersonliga-berättelser
Läst 4452 ggr
kerstinjo
2010-08-18 20:56

Missbruk.

Bild 1. Klicka för att öppna i full storlek.

Missbruk   

Jag skrev det här som svar på ett inlägg i

www.beroende.ifokus.se

Kanske läsvärt?

 Kerstin 

 

Annons:
[rolnor]
2010-08-18 22:17
#1

Jag tycker att din situation när du växte upp var mycket speciell, till synes "perfekt" och ändå verkar det som om ingen runtomkring dej kunde prata om känslor överhuvudtaget, och det är det är ju en ren katastrof när man växer upp. Minns själv när jag var i femårsåldern när våran hund blev sjuk och fick avlivas, jag gick runt i huset och letade efter hunden och frågade tillslut var den tagit vägen, då fick jag någon kort förklaring att den blev sjuk och dog. Det här vittnar om just ett sådant emotionellt vakuum som kan förstöra ett barn inifrån, ibland så känner jag mej som den där fyra-femåringen och förstår en kort stund hur djup och omfattande skada jag har. Det handlar inte om att "skylla" på någon, men att konstatera att det fanns för lite näring för mej som liten, jobbar varje dag för att styra upp mitt liv, ibland går det bättre ibland sämre.

Rolf

kerstinjo
2010-08-18 22:41
#2

#1 Så sant, det räcker inte med att växa upp i ett "perfekt" hem.

Något saknas, men det förstog jag inte förrän i vuxen ålder och då hade jag redan svåra emotionella skador.

Men det tog mig många, många år att förstå sambandet.

Ingen ville mig illa, men ändå blev allt så fel.

 Kerstin 

 

LenaR
2010-08-19 00:53
#3

Gråter

Ändå är ni ju fina människor båda två. Åtminstone vad jag har sett av er här på iFokus. Ni delar med er av klokhet och värme trots att ni kanske inte fick så mycket av någotdera när ni växte upp. Det måste ha funnits en bra kärna i er!


En människa kan göra vad hon vill, men inte vilja vad hon vill.

[rolnor]
2010-08-19 14:18
#4

Oj, det var rart, tusen tack!Glad

kerstinjoh
2010-08-19 15:29
#5

Tackar gör jag också! Vad gullig du är.

Men det blev människa av mig till slut. Jag kan t.o.m. vara social nuför tiden, även om jag inte längtar efter folk direkt.

evrekaw
2010-08-20 23:27
#6

Innstämmer… ni är fantastiska…

#0 Tyckte nästan jag läste om mig själv där, när du beskriver din barndom.. Bara det att det var farfar för mig och när han dog fick jag veta. Farfar berättade själv att han hade cancer. Jag fick gråta, sörja…

Jag gråter när jag skriver detta ynka… beundrar att du kan skriva allt du skrivit…

"There is nothing more despicable than respect based on fear."

Annons:
Upp till toppen
Annons: