Annons:
Etikettpersonliga-berättelser
Läst 3943 ggr
NaimaG
2010-08-04 22:19

Insjuknat; sitter här.

Goddagens allihopa.

Nu sitter man här i soffan och har insjuknat något fruktansvärt. Depressionen står i max, jag är svag, trött, har en tung andning, har värk i hela kroppen och höger sida har domnat bort. Här har jag suttit hela dagen och knappt sagt ett enda ord här hemma. Mina katter har kommit till mig emellanåt och lagt sig på mig eller runt om mig för att göra mig sällskap medan hunden legat vid mina fötter.

Jag har bara suttit med denna pyttelilla dator och surfat runt på nätet för att hitta något att läsa, har spelat lite spel och lekt med lite bilder.

Egentligen borde jag åka in vid tillfällen som dessa men jag riskerar då inläggning vilket jag varken mår bra av eller vill.

I flera dagar har jag nu också proppat i mig onyttigheter allt pga att jag helt enkelt inte bryr mig längre. Jag som nyligen kämpat med att gå ner i vikt och tappat 36kg riskerar nu att få tappa de 36kg igen om detta fortsätter.

Kort och gott så gräver jag min egen grav väldigt sakta och även om min man och familj försöker stödja mig och peppa upp mig så är det inget som fungerar, deras kommentarer och deras omtanke är som luft i mina öron.

Jag har fått höra förr att jag kommer dö ung och jag börjar fatta ur vilken synvinkel den uppfattningen kommer ifrån. Jag har väll lyckats lura mannen med lien själv emellanåt men frågan är väll hur länge till jag lyckas med det.

Just nu är jag bara less på allt, jag är illamående och så totalt trött på min egen existens. Jag kan inte hjälpa att undra varför jag föddes och om det inte varit bättre att jag inte kom till världen då hade åtminstonde psyket haft en mindre patient.

Dagligen får jag höra kommentarer så som att det inte är något fel på mig. Jag är frisk och inte det minsta deprimerad utan att min depression bara skulle vara snack. Vad svarar man på sådant annat än med en fråga tillbaka. Jag tror mitt ständiga självskadebeteende är nog så mycket bevis på depression eller den där Ö***d**en jag tog, är det bevis nog? Nej, en del anser inte att det är det.

Jag skulle säkert kunna pladdra på om hur jag mår och allt jag varit med om men det skulle sluta med en roman. Jag kände dock att jag behövde skriva av mig någonstanns då jag just nu inte vet vart jag ska ta vägen och detta forum blev offer för ännu ett inlägg från mig.

Annons:
MichaelE
2010-08-04 22:32
#1

Jag vet inte vad jag ska göra, jag vill att du ska bli piggare, gladar och lite lättare. Men när du är så nere och jag försöker så verkar det inget som hjälper.Gråter

[YlvaP]
2010-08-04 22:35
#2

Usch lider med dig. Hoppas att du orkar dig igenom detta och att du vågar ta hjälp utifrån.

Många styrkekramar till dig.

David
2010-08-05 12:19
#3

När du mår så här dåligt kanske det skulle vara ett alternativ att söka akut, eftersom du redan har en kontakt med akutpsykiatrin så känner de säkert till dig där, och det kan vara skönt att få prata av sig lite med någon "opartisk".

#1. Du kan inte försöka uppmuntra henne att söka akut? Dels för att komma iväg hemifrån en stund, men också för att ha någon professionell att prata med. Det är ju inte alltid lika lätt att prata med sin sambo, och för dig måste det vara frustrerande också, att inte kunna hjälpa till.

// David

Ett hem utan katt är bara ett hus...

MichaelE
2010-08-05 13:50
#4

#3 eftersom hon inte har någon diagnos så hjälper inte psyket mycket. Hennes kontaktperson har semester och hon har varit inlagd på psyket en gång och det fick nästan henne att ge upp om livet. Hon hatar det stället, hon mår sämre där än hemma.

David
2010-08-05 13:55
#5

#4. Oj, nu blev jag förvånad, har hon ingen diagnos? Har för mig att hon har berättat att hon har flera stycken sådana (men minnet kanske spökar). Vad säger hennes personliga assistent, har hon/han några råd/tips att komma med?

// David

Ett hem utan katt är bara ett hus...

NaimaG
2010-08-05 14:02
#6

#5 Jag är diagnostiserad i ett annat lansting som slarvat bort mina papper. Hur många gånger ska jag repetera det för dig nu då?

Annons:
David
2010-08-05 14:06
#7

#6. Du får ursäkta mig, men just nu tror jag inte på dig.

Om du inte fick med dig några som helst papper på diagnos upp hit är det helt osannolikt att du har färdtjänst, ledsagare, personlig assistent osv. då allt detta kräver att det finns diagnoser. Hur fungerar det med din sjukskrivning om du inte har någon diagnos?

// David

Ett hem utan katt är bara ett hus...

NaimaG
2010-08-05 14:11
#8

#7 Vill du ha kopia på avtalet för personlig assistent och kopia på färdtjänstkortet eller om du inte tror mig så varför trasskar du inte över fältet och kommer till mig så får du bevisen direkt i hand. Du kan få papper även på min sjukskrivning om det är så.

MichaelE
2010-08-05 14:15
#9

#7 Okej, en tabbe av mig. Saken är att hon är under utredning pga utav att hon fick ingen när hon var liten - det gjordes en undersökning som det aldrig gicks vidare med. Fråga mig inte varför.

Jag visste inget om detta för ett år sedan och sedan dess kämpar vi för att få henne under utredning. Misstankarna ligger starkt om inte övertygande på AS samt ADHD.

David
2010-08-05 14:16
#10

#8. Jag tvivlar inte på att du har allt detta, tycker bara att det är konstigt att du inte har någon diagnos men ändå har fått det, eftersom både färdtjänst och sjukskrivning knappt beviljas till de som är döende.

Men hur som helst, du hade redan kontakt inne på psykiatrin, så det borde inte vara några hinder för dig att åka in om du mår dåligt, även om det skulle vara så att du inte har någon diagnos.

// David

Ett hem utan katt är bara ett hus...

NaimaG
2010-08-05 14:19
#11

#9 Gjorde visst en utredning du har själv pratat med min far. 7 år åldern skickades jag på utredning där de kom fram till inlärningsstörningar men NPF diagnos minns inte min far någon men när jag hamna hos kuratorerna/psykologerna så kom ju AS, ADHD och även Borderline upp på tavlan och det är nu dessa papper min kontaktperson vill åt.

Oj oj, nu har jag skrivit detta en femt gång.

David
2010-08-05 14:21
#12

#9. Ja,väntetiderna här uppe är långt annat än roliga :(.

Hur länge har hon bott i Umeå?

// David

Ett hem utan katt är bara ett hus...

MichaelE
2010-08-05 14:22
#13

#11 kommer inte ihåg alla detaljer - sorry.

#12 4 år och vårt gamla landsting är inte det mest samarbetsvilliga som finns i landet.

Annons:
David
2010-08-05 14:25
#14

#13. Trist när det blir så.

Men i fyra år, då tycker jag verkligen att sjukvården här uppe borde fått en bra bild framför sig. Har hon haft kontakt med psykiatrin hela tiden? Sist jag tittade på väntlistan var det ungefär 1 års väntan till utredning. Den var iofs stängd för några år sedan då psykologerna bedömde att man inte kunde sätta upp fler på väntlistan, då den bara växte och växte.

// David

Ett hem utan katt är bara ett hus...

NaimaG
2010-08-05 14:27
#15

#13 Inte heller finns det någon sammanhållning i det.

David
2010-08-05 14:27
#16

#13. Tänkte på en till sak, det finns lagstiftning på att alla besök/utredningar/bedömningar skall journalföras.

Så om ert gamla landsting vägrar skicka upp journalerna går det att gå vidare med det här juridiskt.

// David

Ett hem utan katt är bara ett hus...

NaimaG
2010-08-05 14:27
#17

#14 Har bara haft kontakt med dem i 6 månader.

Upp till toppen
Annons: