Annons:
Etiketterdepressionångest
Läst 4759 ggr
NaimaG
2010-08-02 22:29

snabb fråga.

Hur tar man sig ur en enorm stress och depression?

Annons:
kerstinjo
2010-08-02 22:35
#1

En så snabb fråga kan aldrig få ett "snabbt svar". Det finns ingen "quick fix-metod".

Har man så svåra problem så att det inverkar negativt på ens tillvaro, onormal stress och en depression, som man inte själv hittar ur, då behöver man sannolikt professionell hjälp.

Be om hjälp NaimaG, du verkar behöva det. Glöm aldrig att det finns människor, som är proffs på vårat psyke. Ta hjälp av dem!

 Kerstin 

 

Bergspuman
2010-08-02 22:37
#2

Miljöombyte, om du klarar det med tanke på ditt NPF (heter det så?).

Ett strukturerat miljöombyte kan göra susen. Och boka bort alla måstegrejer ur din tillvaro för ett tag framöver, så mycket du kan.

NaimaG
2010-08-02 22:38
#3

#1 Jag har redan kontaktperson och hela fadderuttan me varje gång jag beskriver min stress och min depression får jag svaren "det får du lära dig hantera", hur nu jag ska kunna öra det är mig en gåta.

Bergspuman
2010-08-02 22:42
#4

Jag undrar om du inte kan börja skriva stress-dagbok?

Börja dokumentera dina dagar, vad som händer. Dokumentera din nivå av stress / depression. Kanske på en skala från 0 till 10, där 10 är den högsta nivån av stress / depression.

Om du har gjort detta ungefär 1 månad, borde du då kunna se ett tydligt mönster av vilken typ av händelser / vilka sorters dagar som ger dig mest stress. Då kan du börja vidta åtgärder.

Att leva i ett konstant stresstillstånd är direkt skadligt. Och det förbättrar ju inte livskvaliteten.

Men jag tror att du kan vara hjälpt av att kartlägga det som är stressframkallande, så att det blir svart på vitt.

kerstinjo
2010-08-02 22:45
#5

#3 Jag har inte varit hemma på ett tag och jag har bara lusläst vad du har skrivit i olika trådar.

Men jag förstår att du inte mår så bra just nu.

OK, man kan lära sig att hantera sin stress, men man kan absolut inte göra det när man mår dåligt!

Vad får du för hjälp? (Jag har semester och är bara inne och snabbläser, så kanske har jag missar något)

 Kerstin 

 

NaimaG
2010-08-02 22:46
#6

#4 Skriva dagbok har jag inte konsentration till. Jag skulle bara skriva tre rader och sen slänga boken över axeln, tro mig jag har försökt mig på det många gånger.

Jag vet att det är skadligt och min depression kan tyvärr bli mitt slut också. Jag orkar helt enkelt inte längre.Gråter

Annons:
NaimaG
2010-08-02 22:47
#7

#5 Jag har kontaktperson, assistent, ledsagare och färdtjänst, that's it.

Bergspuman
2010-08-02 22:49
#8

Lever du det strukturerade liv en person med NPF behöver?

Har du en samtalskontakt? Du måste få hjälp av folk som förstår sig på NPF. Jag är bara lekman, kan inget. Sök hjälp, du behöver det.

NaimaG
2010-08-02 22:52
#9

#8 Jag har rutiner, behov osv. alla tillgodoses dock inte, en del rutiner måste jag skjuta på och när socialtjänsten kommer hem från semester så kommer de börja bossa runt mig och tillåter mig inte ha mina rutiner och strukturer just för att allt i hemmet skall göras enligt deras vis och de ska bara dirigera mig just för att min kontaktperson och dem anser att jag behöver lära mig olika saker på vissa fronter samt lära mig komma ihåg saker.

Vad är en samtalskontakt för något?

kerstinjo
2010-08-02 22:57
#10

#7 En kontaktperson hjälper dig inte att må bättre, en assistent hjälper dig inte att må psykiskt bättre, en ledsagare hjälper dig inte att må psykiskt bättre, färdtjänsten hjälper dig inte att må psykiskt bättre.

Naima, vad hade du väntat dig?

Har du jobbat lite själv med dina tankar och känslor? Har fått den hjälp du behöver med dina psykiska problem?

Det är det som är viktigast just nu.

 Kerstin 

 

Bergspuman
2010-08-02 22:57
#11

Med samtalskontakt menar jag en psykolog eller en kurator eller en terapeut av något slag som man träffar regelbundet och samtalar med.

NaimaG
2010-08-02 22:59
#12

#10 Jag kan inte arbeta själv med det, hade det fungerat hade jag inte varit depressiv hela tiden.

#11 Jag träffar min kontaktperson regelbundet och enligt henne är det hon som är min samtalskontakt. Dock specialicerar hon sig på ADHD och kan typ ingenting om aspergers syndrom.

Bergspuman
2010-08-02 23:01
#13

Är det aspergers du har och inte ADHD?

Annons:
NaimaG
2010-08-02 23:01
#14

#13 Jag har båda.

Bergspuman
2010-08-02 23:04
#15

Prata med din kontaktperson om hur du mår!

NaimaG
2010-08-02 23:06
#16

#15 Det har jag gjort i snart 6 månader och jag får bara höra "Det får du lära dig hantera" eller om jag beskriver situationer som gör mig dålig så får jag höra "det får du infinna dig i".

[YlvaP]
2010-08-02 23:12
#17

Men om det är riktigt krisigt så kan du alltid vända dig till psykakuten och få hjälp därifrån. Samtal och mediciner kan vara en bra lösning. Det har hjälpt mig när jag varit deprimerad.

NaimaG
2010-08-02 23:14
#18

En annan sak min kontaktperson sagt åt mig för mycket länge sedan som fortfarande sitter i är, trots att hon vet hur mycket mina katter betyder för mig så har hon bett mig lämna tillbaka min ena katt till uppfödaren av anledningen till att han har känslig mage.

Hon och jag disskuterade katter och då berättade jag att han har en känslig mage men ätar han rätt foder så fungerar allt bra, hennes kommentar blir "då ska du ta och lämna tillbaka honom till uppfödaren", sen pladdra hon på att hon själv har en sådan katt osv.

Givetvis lämnar jag inte tillbaka honom, tusan jag har haft honom i 3 år utan problem. Men den kommentaren gör mig så sårad, ledsen, deprimerad osv.

David
2010-08-02 23:17
#19

Det är jättesvårt att komma med några kommenterar kring vad din kontaktperson sagt när jag inte vet i vilket sammanhang.

Det med katten och hans mage, kan det ha varit i samband med att du känt dig stressad över hans känsliga mage? Att samtalet handlat mycket om det, så hon trott att ditt mående försämras av stressen kring det?

// David

Ett hem utan katt är bara ett hus...

NaimaG
2010-08-02 23:26
#20

#19 Nej. Hon fråga om mitt intresse och då sa jag att mitt specialintresse är katter och att jag just nu skriver bok om katter. Sen fråga hon om jag har katter och jag svarade ja och sen disskutera vi dem lite. Sen sa jag att Däk är min ögonsten och berätta hur de levde, vad de äter osv (när jag väl kommit igång i ämnet katt slutar jag inte) och på så sätt slank jag in på känslig mage och det var då hennes kommentar kom.

Annons:
NaimaG
2010-08-02 23:55
#21

Jag lär inte få mer hjälp än det jag redan har. allt änns så hopplöst.

David
2010-08-03 17:44
#22

#20. Skriver du en bok om katter? Spännande! Vad ska den ha för inriktning?

// David

Ett hem utan katt är bara ett hus...

NaimaG
2010-08-03 19:10
#23

#22 Allt från skötsel till uppfödning till anatomi. En allmän faktabok helt enkelt.

[rolnor]
2010-08-03 23:31
#24

Du behöver kontakt med psyk, ett sätt är att ta sej till akutpsyk och prata med en läkare där, det kan sätta fart på processen, som andra här sagt, du behöver samtal och kanske medicin tror jag.

NaimaG
2010-08-04 13:46
#25

#24 Det har jag redan annars hade jag inte haft kontaktperson.

[rolnor]
2010-08-04 15:41
#26

OK, har ingen föreslagit någon typ av medicinering, antidepp eller ADHD-medicin (Concerta finns det väl nåt som heter??).

NaimaG
2010-08-04 15:43
#27

#26 Jag har haft miljontals medicineringar men alltid fått starka biverkningar. Concerta har jag redan men jag har avbrytit den medicineringn själv pga de enorma biverkningar jag får av den.

Annons:
[rolnor]
2010-08-04 15:47
#28

OK, då förstår jag bättre, enligt vad jag hört så är det svårt att "bota" ADHD/AS med samtalsterapi eller KBT om jag förstått rätt, så jag har nog inget mer att föreslå, kanske att du ska vara snäll mot dej själv, sänka ribban ordentligt.

NaimaG
2010-08-04 15:50
#29

#28 Jo men det är svårt att sänka ribban specielt med en far som konstant säger "skärp dig kan alla andra så kan du" med jämna mellanrum. Han liksom biter in i huvudet på mig att jag fungerar percis som alla andra och bara inbilllar mig att jag skulle ha det svårt.

[rolnor]
2010-08-04 17:13
#30

Låter som du kanske ska lyssna mindre på din far?

evrekaw
2010-08-04 21:21
#31

Jag vet inte men… Det känns som vi kommit ifrån pudelns kärna…

Din fråga var: "Hur tar man sig ur en enorm stress och depression?"

Enorm stress och Depression går inte ihop… Är man deprimerad måste man se över sitt liv. Vad är viktigt vad är inte. Vad orkar jag med och vad blir för mycket?

Man måste vara ärlig mot sig själv och se allt ur det stora perspektivet. Inte bara, vad klarar jag för stunden - utan vad klarar jag i längden?

Alla hamnar vi där där vi tvingas välja. Avstå vissa saker framför andra. Allt för att minska stressen. När stressen avtar kommer även ångesten att lugna ner sig och med tiden depressionen.

Jag har också en pappa som tror på mig, ibland lite för mycket. Har med åren lärt mig att ta det positiva med denna tilltro, utan att för den skull alltid göra som han säger…

Naima. Strukturera upp ditt liv lite - det är enda sättet att minska stressen…

"There is nothing more despicable than respect based on fear."

NaimaG
2010-08-04 21:26
#32

#31 Det är så jag gör nu. Jag väljer bort en massa saker därav ryker också de två sajter jag är värd för, något andra kanske inte förstår varför dock och jag har nog fått höra det ena och det andra pga att jag söker ny vård till dem. Jag har börjat ränsa huset på onödigt bråte som inte gör annat än stjäl energi, vi ska flytta från denna bostad till en annan som ger mig mer möjlighet att klara vardagen men jag vet att depressionen alltid kommer finnas där och har funnits i höga grader sen jag var 6 år gammal.

[rolnor]
2010-08-04 22:55
#33

#32 Jag har haft mina problem mer eller mindre i drygt 20år, trots både samtal och medicinering så jag kan förstå din frustration och kanske vanmakt, låter som om du är på väg i rätt riktning med det du har omkring dej, att sänka ribban.

NaimaG
2010-08-04 23:01
#34

#33 Jo jag hoppas på det i alla fall och folk får väll anse vad de vill kring faktumet att jag lämnar mina sajter jag nyligen startat samt att personer i min närhet får väll ha lite mer tålamod. Allt tar tid och allt jag gör är för att komma på fötter igen. även om jag kanske inte blir 100% fri från en depression och stress då det är någon "bonus" i och med mina handikapp kan jag åtminstonde försöka göra min tillvaro lättare.

Annons:
Allamej
2010-08-06 19:55
#35

En enda förkortning. DBT

Stephen Fry - There are many people out there that will tell you that "you can't". What you've got to do is turn around and say, "watch me". Veronica/ Sajtvärd på Smyckestillverkning och råttor

 

 

dontknow
2010-08-07 19:35
#36

mitt tips som alltid hjälper mig är:

1. Städa och rensa bort lite skräp, bädda sängen och tänd ljus runt om.

2. Ta ett bad och gör rent dig riktigt noga.

3.(Den bästa)

Lägg dig i badkaret, slappna av…… och låt duschmunstycket ta hand om dig :)

den sista rekomenderar jag starkt , jag gick från att vara en överstressad och osäker person till att vara lugn och självständig och man får massa fördelar av det så som bättre hy, och bättre självkänsla:)

David
2010-08-07 19:41
#37

Ja, efter en städning mår man nästan alltid bättre! :)

Tänkte på en sak, #0, du gillar ju hajk, bergsklättring, fåglar och museeier. Är det inget sådant du kan hitta på när du mår dåligt? Ut med kikaren och spana på fåglar (finns ju en hel del så här års). Eller bara ha en minihajk för dig själv i skogen? (skogen har ju enorm positiv effekt på många)

// David

Ett hem utan katt är bara ett hus...

kerstinjo
2010-08-07 19:59
#38

#37 Skogen har alltid en lugnande effekt, tystheten och alla dofter kan vara ljuvliga och lugnande.

Gillar du också hajk och bergsklättring, så vore kombinationen perfekt.

Ut i skogen och njut av tystheten, på med stövlarna och ströva bara omkring. har du tur så hittar du en kantarell eller två.

Hur har ni det med vandringsleder där du bor?

Glöm inte fikakorgen!

 Kerstin 

 

David
2010-08-07 23:34
#39

#38. Det här kanske låter dumt, men en sådan enkel sak som att plocka kottar kan vara oerhört befriande. Gå i lugn och ro i skogen och plocka kottar… (lättare att hitta än kantareller *ler*)

// David

Ett hem utan katt är bara ett hus...

Bergspuman
2010-08-07 23:37
#40

Pyssla med sådant som du tycker om och får dig lugn.

Även om det är svårt att finna livsglädje när man är väldigt deprimerad, brukar man ändå tycka det är skönt att göra sådant man är van vid och vanligtvis tycker om.

Hawknestgrove
2010-08-08 16:18
#41

Just nu så är ju skogen som vackrast… Och doftande….Så jag håller med. Dra på stövlarna och ta en stärkande och rogivande sväng, balsam för både kropp och själ……

The Owls are not what they seem

de ska va gôtt å leva, annars kan de kvitta.....

 

Annons:
[rolnor]
2010-08-08 20:59
#42

#40 Instämmer helt, det kan kännas för mej ibland som om inget kan beröra mej i positiv riktning, men om jag ändå tar mej för att göra nåt som jag vanligtvis gillar, t.ex. dreja en vas, så brukar det kännas bra och livsandarna kan få sej en liten skjuts, MYCKET viktigt dock att inte "kräva" nåt bra resultat, bara göra, bara vara istället.

Upp till toppen
Annons: