#23 Tänkte tillägga, innan datorn fick hicka och postade inlägget själv, att visst vet jag om att han är väldigt fäst vid mig.
Vi har av vissa skäl bara varit hos mig när vi träffats. Han bor i Norrtälje, har inte bil eller körkort heller. Han får åka buss hit. Det är en resa på minst 1,5 timme. Har själv gjort den, den är supertråkig.
Han sitter och kuskar hit troget, gång på gång. Han har dessutom tendens till åksjuka så han kan inte läsa eller lösa korsord som jag gör på bussen, då mår han illa.
Han må vara rätt tafatt på en del områden men den här uppoffringen att resa hit ständigt, den är beundransvärd.
Dyrt är det också - kostar 6 SL-kuponger per enkelresa.
Jag som pendlar till Enköping har ett regionkort som gäller även till Norrtälje, men det har inte han.
En annan sak som fick mig att baxna, är att jag i förra veckan skällde på honom för att han var oanträffbar när jag behövde ha tag på honom för det där nedrans 50-årskalaset vi bägge glömde. Han berättade efteråt att han blivit så rädd över mitt skäll, att han trodde jag hade gjort slut och dessutom stängde han av telefonen i pur rädsla!
Ja herregud... di små liven! 