Annons:
Etikettallmän-psykologi
Läst 4313 ggr
pernillaa
2010-07-29 18:03

Socialfobi och flashbacks

Hej

Har haft en jobbig dag idag. Skulle på lasarettet med min pojkvän, hans kompis och min son med mig. Jobbig undersökning så var väldigt slut. Sen gick vi och åt på ett totalsmockat frasses. Sen ner på stan där det var totalsmockat med folk. Jag som varken duschat eller tagit på mig rena kläder och har fått både finnar i mängder och herpes började känna mig väldigt obekväm. Kläderna höll på att kväva mig och det kändes som om alla stirrade på mig. Kände mig instängd. Fick panik.

I bilen på vägen hem var jag så fast i de där äckelkänslorna att jag fastnade i en loop av flashbacks från sexuella övergrepp m.m. Totalt paralyserad blir jag. Jag glömmer totalt bort var jag är. Bara kniper ihop ögonen så hårt jag kan och drar upp axlarna och biter ihop käkarna.

Det här scenariot upplever jag rätt ofta. Och det blir oftare och oftare nu.

Jag vet inte hur jag ska ta mig ur det. Vet inte hur jag ska bryta. Den här känslan av att vara totalt utblottad och iakttagen och instängd är så otroligt påträngande och stark. Och äckelkänslorna över mig själv, min kropp och mitt förflutna är nästan ännu värre. Det är som en lavin som bara inte går att hejda. Det ena utlöser det andra.

Någon med liknande erfarenheter? Hur gör ni? Har ni bett om/fått någon hjälp för det?

Kram

Ha en bra dag! // Pernilla

Annons:
evrekaw
2010-07-29 21:15
#1

Jag tycker alltid att det är obehagligt när det är för mycket folk. Julhandeln exempelvis… Hu!!! Är sjöblöt i svett och känner det som om allt syre tagit slut…

Jag har inga orsaker eller bakomliggande skäl till detta som ju du verkar ha. Jag har löst detta med att alltid se till att slippa vara ute i "rusningstid". Genom att planera. Vissa saker kan man dock inte planera - som akuta sjukhusbesök…

Har inga bra råd att ge dig…

"There is nothing more despicable than respect based on fear."

kerstinjo
2010-07-29 21:39
#2

Men det har jag! Glad

Vem skulle på sjukhusbesök? Du? Varför då ta med pojkvän, son och kompis?

Det var ju du som hade tid. En tid utan stressande faktorer i väntrummet…. son, pojkvän och kompis.

Gå och äta? Varför? Var du hungrig? Var du jättesugen på att sitta på ett fik och äta en macka du inte ville ha?

Var det ok för dig att sitta och fika med pojkvän, son och kompis?

Klart det inte var.

Jag som varken duschat eller tagit på mig rena kläder och har fått både finnar i mängder och herpes började känna mig väldigt obekväm. Kläderna höll på att kväva mig och det kändes som om alla stirrade på mig. Kände mig instängd. Fick panik.

Varför gjorde du det?

Pernilla! Lär dig att säga "NEJ!"

Lär dig säga; Jag vill inte det här, jag är trött, känner mig stressad, smutsig osv. Jag vill HEM!

Kom ihåg ordet "NEJ" Pernilla och glöm aldrig att du duger precis som du är.

Kram!

 Kerstin 

 

pernillaa
2010-07-30 11:45
#3

Jag ville inte lämna min grabb hemma och jag hittade inte till sjukhuset så det var väldigt bekvämt att min pojkvän skjutsade mig och att de höll grabben sällskap under tiden jag var där. Det var lunchdags och grabben var hungrig och det var nån timmes bilfärd hem. Hur jag än gjort för att få i honom och mig mat så hade vi varit tvugna att bege oss in i folkmassorna. Motorvecka är det där. Jag sa faktiskt nej en gång. Vi skulle på en leksaksaffär för att pojkvännen ville köpa en leksak åt min grabb. Då sa jag att jag vägrar gå in i de värsta folkmassorna. Så vi gick runt.

Jag är dålig på att planera saker och ting. Hade inte i minnet att det var motorveckan. Var inte beredd på att deras tjejkompis skulle komma förbi heller, första gången jag traäffade henne och jag var bara ful och äcklig och sur hela tiden för att jag kände mig så trängd och stressad.

Min panik startade medan vi satt och åt och när den där kompisen kom.

Det är svårt med min dåliga koncentration. Det här att planera. Jag har ADHD och får liksom inte ihop saker och ting. Ska snart få medicin. Undersökningen var en del i ledet att få medicin. En hjärnröntgen som jag trodde skulle gå snabbt och smärtfritt blev utdragen för att när dom injicerade kontrastvätskan så fick jag svårt att andas och fick sitta och vänta i en halvtimme extra för att dom skulle se att allt var lugnt. Undersökningen skulle bara ta tio minuter så det var helt onödigt att dom skulle åka iväg och sen komma tillbaka. Därför fick dom vänta i väntrummet istället.

Ordet nej är väldigt värdefullt, något jag börjat lära mig mer och mer. Men det jag behöver hjälp med är hur jag ska bryta när det redan är igång en lavin.

Ha en bra dag! // Pernilla

Upp till toppen
Annons: