Annons:
Etikettpersonliga-berättelser
Läst 4498 ggr
[YlvaP]
2010-07-12 20:45

Panik!

Var med ungarna till stranden. Fick förbereda mig mentalt innan som med allt annat. Det gick bra att vara där. Fanns en annan barnfamilj men dom "störde" inte mig så det gick bra. Var där i kanske 45 minuter och från ingenstans dyker denna grupp med ungdomar upp och jag får panik. Försöker få upp flickorna ur badet men dom vägrar. Messade med gubben och begärde hjälp från honom.

Fick ställa mig på bryggan och håva in dom och till slut så fick jag hota med att aldrig mer gå och bada igen. Då kom dom upp. Ringde till gubben igen när jag kom hem och kände bara hur gråten välde fram och hur skakig jag var.

Fick ta en Atarax för att lugna mig. Hatar när det kommer panikattacker så där. Helt utan förvarning. Det brukar gå långt mellan varje gång mest för att jag håller mig hemma tills gubben kommer hem från jobbet. Han jobbar ju på sjön och är borta en vecka i taget.

Annons:
isa
2010-07-12 21:15
#1

Gumman! Fy så jobbigt.

Jag brukar jämföra panikångestattacken som en giftig och listig orm. Ibland kan de komma när man minst anar det. Och just därför att man mått bra en tid, som du har gjort nu så kommer de helt utan förvarning och man förstår inte varför de kommer när det känns helt oprovocerat.

Min gamla kurator förklarade för mig, att det är just därför de passar på att komma. Panikattacken ser en utväg,den vägen som finns när man mått lite bättre blir en fri väg att ta sig ut på, för den ligger alltid där i bakgrunden och lurar som en giftorm.

Jag blir jättesänkt av sånt här så jag kan förstå att du blir ledsen nu också.

Nä tack, då tycker jag det är bättre när de kommer när jag blir rädd eller stressad för då kan jag förstå det bättre.

Det är därför vi med pankångestattacker också lätt kan få förväntansångest, för man blir rädd för att få panikattacker i tid och otid.

Här får du massor med stötte och tröstekramar från en som verkligen vet hur det känns med panikångestattacker.

[YlvaP]
2010-07-12 21:20
#2

Tack isa det värmer. :D

isa
2010-07-12 21:25
#3

#2 Det är så lite så.

Ylva. Det kan också vara så att det kan vara någonting med den här ungdomsgruppen som kom, som fick ditt undermedvetna om att bli påmind om en känsla/tanke du haft vid tidigare panikattacker?

[YlvaP]
2010-07-12 21:32
#4

Har ingen aning men jag har socialfobi och även agorafobi. Det kanske är det som spökar. Kommer att vara på helspänn i flera veckor igen.

isa
2010-07-12 21:36
#5

Eller att du spände dig jättemycket undermedvetet, innan ni åkte till stranden. Eller så är det så helt enkelt som jag skrev i #1

På en KBT-grupp-kurs fick vi lära oss, att inte söka så mycket varför vi får panikångestattacker. Men läraren fick tjata om det hela tiden, för ingen av oss 8 tjejer som var där ville godta det.

Vi sade till läraren hela tiden, att man vill gärna veta just varför man har panikångestattacker för då blir det lättare att förstå och hantera och så kan man kanske undvika situationer som utlöser detta, men det där sista tyckte läraren inte om. Hon ville inte att vi skulle undvika någon situation överhuvudtaget.

Men det finns faktiskt vissa personer som jag undviker för de utlöser panikattack på mig, nästan bara av att se dom - sen får läraren säga vad hon vill….och det var flera tjejer med mig, som resonerade på samma sätt, när vi snackade efter kursern ibland, när vi stod och rökte, för annars blir det outhärdligt. Man ska ju  överleva också, och få något andningshål. + att saker och ting kan faktiskt bli värre om  man börjar bearbeta dem , innan man är redo för att konfrontera dem.

Jag har ju jättejobbigt med tunnelbanan och jag kämpar på med den så gott som varje dag, men har jag haft en dålig dag, och kanske en ångestdag, eller onti-i-kroppen-dag så låter jag faktiskt min kropp och hjärna slippa tunnelbanan den dagen, för annars kommer panikattacken som ett brev på posten - sen får som sagt, den där läraren tycka vad hon vill. Det är lätt att vara snusförnuftig om man inte har samma problem själv.

Så för att jag ska säga "rätt saker" till dig nu, så uppmanar jag  dig att snart bege dig till stranden igen, för att inte undvika detta "jobbiga ställe"

Kram / isa

isa
2010-07-12 21:37
#6

#4 Jag förstår att du nu kommer vara på helspänn i flera veckor. Man blir det.! Det är en "normal" reaktion.

Kram igen

isa

Annons:
[YlvaP]
2010-07-12 21:41
#7

Ja man kanske skall bege sig dit men jag vågar helt enkelt inte. Det är för smärtsamt när attackerna kommer och man undviker dom. Har varit hos en psykolog för detta men det har inte blivit så mycket pga sjukskrivningar och annat.

[rolnor]
2010-07-12 22:26
#8

Jag har inte panikångest men social fobi och har också hört att man ska inte låta sej styras av den etc. men ibland så måsta jag få skydda mej, det är mänskligt!Skrikandes

[YlvaP]
2010-07-13 10:32
#9

Ja precis. Jag tog mig mod till att gå ner där men när dessa ungdomar dök upp så blev det för mycket och som du säger så måste jag skydda mig.

Upp till toppen
Annons: