Annons:
Etiketterdepressionångest
Läst 3063 ggr
Tangotime
2010-07-03 11:32

Hur tänker ni?

När ni hamnar i en situation som ni vet att ni behöver jobba med. Hur tänker nidå? Stannar ni upp och tänker att ni har chansen att lära er något av situationen eller låter ni allt passera och funderar i efterhand?

För mig fungerar det inte att fundera i efterhand. Om "skadan" redan är skedd dvs om jag redan antagit något eller blivit ledsen så har jag svårt att bli av med kännslan efter åt även om jag inser att jag tog fel osv.

Om jag hamnar i en situation där jag tror/känner att någon vill mig illa eller ex är sur så har jag svårt att stanna upp i tanken och i stället för att ta åt mig tänka att personen i fråga kanske bara har en dålig dag och att det inte alls har med mig som person att göra.

Hur ska jag lära mig att stanna upp innan reaktionen kommer och i stället för att direkt suga åt mig det negativa, tänka logiskt?

Annons:
Bergspuman
2010-07-03 15:19
#1

Det jag har lärt mig under årens lopp, är att det är viktigt att vara i känslan som stiger upp inom en. Och att det är mycket svårt att programmera in åratals inlärda reaktionsmönster.

Vad man då istället kan göra, är att lära sig ett effektivare sätt att bearbeta sin reaktion EFTER att "skadan" har skett.

En psykolog jag har gått till i två omgångar, och där jag fullbordade terapin i maj 2004, lärde mig vikten av distans.

Det har jag jobbat med sedan dess och idag klarar jag bättre av att inte låta oförrätter, motgångar, besvikelser, osv. gå ända in i djupet av mitt hjärta, utan stanna mera i "periferin". På det sättet blir jag inte lika sårad.

Jag tror inte du ska satsa på att undvika dina äkta känsloreaktioner och försöka strypa ditt känsloliv genom att göra dig tankestyrd istället.

Man har full rätt till sina egna känslomässiga reaktioner och det är helt och hållet tillåtet att bli arg, ledsen, förbannad, besviken, sårad, osv. om det är känslan man känner. Sedan kan du förstås välja att ta ett steg åt sidan, och kanske inte skrika, domdera, gråta, osv. Men ändå "vila" i känslan. Den säger dig något. Var inte rädd för den. Du hade ju en anledning att bli arg.

Om du helst vill stanna upp i situationen kan du kanske ta till åtgärder som att säga Nu bryter vi den här diskussionen, eller Vad menar du egentligen? eller Kan du förklara det där du sa just nu? Genom att ställa en motfråga får du andrum, och fokus vänds bort från dig.

evrekaw
2010-07-03 17:08
#2

#0 Just det där sista Bargspuma skrev tycker jag är så viktigt!

Om man blir sårad av vad någon säger är just motfrågan:

 - Hur menar du nu? Så fantastiskt bra. Rätt ofta får man svar som får en att inse att det inte var så illa som man tog det.

Och var avsikten med det sagda elakhet så… Då får de ofta rätt svårt att förklara sig, plus att de tänker sig för innan de hasplar ur sig elakheter till dig nästa gång…

"There is nothing more despicable than respect based on fear."

Tangotime
2010-07-04 21:57
#3

Jag har fått rådet tidigare att fråga "Hur menar du nu?" Men det är svårt! Jag känner mig så fruktansvärt anklagande då! En "kompis" till mig kan säga elaka saker ibland och hade jag bett henne förklara hade hon rest raggen direkt och blivit arg. Jag har lärt mig att i stället hålla tyst och "hata henne" i tysthet när hon är dum. Men det har gett mig en speciell kännsla av mig själv när jag umgås med henne. Hon kan få mig att känna mig mindre värd eller nåt utan att säga ett ord. Antagligen för att jag aldrig säger ifrån när hon slänger ur sig dumma saker.

Ett ex är när hon sniker mat hos oss. Det händer ganska ofta att hon ringer och frågar om vi ska äta och om hon kan komma förbi. Och jag är för snäll eller har för svårt att säga nej så hon äter ofta här. Och efter att hon bara letar saker att gnälla på så känns det inte alls kul att betala hennes mat var och varannan vecka! Men jag bara KAN inte få ur mig nåt för jag är rädd att hon ska bli arg på mig….

evrekaw
2010-07-04 22:08
#4

#3 En som beter sig så och som inte kan ta att du ifrågasätter eller säger emot är inte en kompis…

Jag brukar kalla människor som utnyttjar, förminskar och dominerar andra ur egen vinnings syfte för energitjuvar. De är varken vänner eller kompisar.

Att du går och hatar i tysthet kommer inte att förändra din situation. Om du inte kan säga något - kan du inte bara gå därifrån då för att på så sätt markera att du inte gillade det som sades? Skaffa nummerpresentatör och skita i att svara när vissa ringer vid middagstid?

"There is nothing more despicable than respect based on fear."

Tangotime
2010-07-05 08:30
#5

#4 Ja hon är en äkta energitjuv. Tyvärr bor vi i ett litet samhälle som gör att vi springer på varandra titt som tätt i ex affären. Hon och en annan tjej sa upp bekantskapen för ett par år sen och snackar fortfarande skit om varandra. Dom lever fortfarande i bråket. Jag vill inte ha det så utan tycker det känns bättre att vara vän med henne men lite på distans. Det är som att välja mellan pest eller kolera Obestämd.

Jag vill ha lite skinn på näsan helt enkelt! Det har jag när det gäller människor som jag inte känner alls. Men inte när det är vänner och bekanta! Jag är för rädd för att dom ska bli arga och att jag inte kan hantera situationen. Dvs att jag blir på hoppad och inte kan försvara min åsikt osv.

viktoria91
2010-07-08 17:36
#6

”You can spend minutes, hours, days, weeks, or even months over-analyzing a situation; trying to put the pieces together, justifying what could’ve, would’ve happened… or you can just leave the pieces on the floor and move the fuck on.”
— Tupac Shakur

Ett väldigt bar citat, det som har hänt har hänt och inget kan ändra på det.

Annons:
evrekaw
2010-07-08 22:08
#7

#6 Underbart citat! Skrattande

#5 Varför är det så hemskt för att man stötet ihop emellanåt? Jag har bett min egen syster fara och flyga. Hon bor 4 hus längre bort på min gata… Jag stöter ihop med henne flera gånger i veckan.

Jag hatar inte, jag går inte omkring och grubblar över henne… Varför? Hon var en energitjuv som bara konstant sänkte mig på bästa möjliga sätt hela tiden. Tills jag satte ner foten.

 Visst hon blev vansinnig och det slutade med att hon sa att hon aldrig mera ville ha med mig att göra. Jag svarade: -Tack det låter underbart! Och jag menade det! Jag pratar inte med henne, hälsar inte på henne och visst, hon kanske pratar skit om mig…

Men det spelar ingen roll. De som lyssnar på henne är inte mina vänner heller. Jag tycker det är skönt att det är avklarat bara.

"There is nothing more despicable than respect based on fear."

viktoria91
2010-07-08 22:15
#8

#7 tkr jag med=) försäker följa det då jag gärna överanalyserar saker och tänker om man hade gjort si eller så vad hade hänt? hur hade mitt liv sett ut idag? ibland är dte bäst att inte tänka för mkt^^ tupac shakur var en smart(och snygg) man Oskyldig

Tangotime
2010-07-09 08:36
#9

Det hade ju varit underbart att kunna leva efter hans citat. Men det är ju lättare sagt än gjort. Men det är ju något att sträva efter. Ett mål Skrattande

Bergspuman
2010-07-09 08:41
#10

Energitjuvar BORT!

Jag har bett min mamma, kanske inte fara och flyga, men hon vet att hon inte är välkommen i mitt liv. Den kvinnan har INTE varit bra för mig, det kan jag säga. Och jisses vad med skit jag fått ta, för att jag inte vill träffa min egen mamma, bl a från syskonen. De fattar inte hurdan hon varit mot mig. Men jag mår fan så mycket bättre av att slippa henne.

Sedan kan man visst säga till vänner vad man vill och inte vill. Jag har två kompisar som jag fått lov att säga ifrån till om en del saker, ganska nyligen. Är det så att de inte tål det, ja då är de väl inga vänner bara!

Tangotime
2010-07-09 08:52
#11

Jag har på grund av min uppväxt blivit en "krypare". Jag skulle kunna smyga omkring för att inte bli osams med vänner och bekanta. Allt som har med min personlighet att göra klarar jag inte av att ståupp för. För jag är helt inkörd på att jag inte duger som jag är… Därför kan jag bara ta konflikter med ex butikspersonalom något jag köpt varit trasigt eller liknande, något som inte har med min personlighet att göra. Men så fort det handlar om hur jag ser på saker och ting, blivit sårad av någon eller liknande så kan jag inte förmå mig själv att ta upp det till diskussion för jag har ju garanterat fel som vanligt… efter som jag lärt mig att jag inte reagerar som jag "borde". NU i går fick jag lära mig av min psykolog att jag reagerar precis som jag borde men att mina föräldrar inte vetat hur männskliga psyket fungerar osv. Men det kommer ju ta tid innan det går in om man säger så.

evrekaw
2010-07-09 19:34
#12

#11 Visst - man formas som barn av sin uppväxt…

Men man måste inte förbli och bli kvar i denna form. Du har en förklaring till att du blivit på ett visst sätt…

Men det är aldrig en orsak till att fortsätta vara sådan. Som vuxen har du ett val. Det hade du inte som barn. Men nu kan du välja. Förändring är bland det svåraste som finns - men vill man så kan man. Ladda batterierna och fokusera på ditt mål så kommer du dit till sist!

"There is nothing more despicable than respect based on fear."

Tangotime
2010-07-10 13:13
#13

#12 Visst har jag ett val. Och jag har ju nu påbörjat den långa resan till mitt mål. Men det tar ju sån tid och under tiden så påminns jag ständigt om att jag inte riktigt klarar av att stå upp för mig själv än. Det är jätte svårt och jag kämpar med det varje dag.

Tack för alla råd! Jag har fått en spark i baken nu med lite ny medicin och en super bra psykolog. Så jag känner att en förändring är på gång! Jag bara längtar tills jag är vid målet nu!!

Då jävlar….Oskyldig

Annons:
evrekaw
2010-07-10 16:08
#14

#13 Härligt att höra!Skrattande

"There is nothing more despicable than respect based on fear."

Tangotime
2010-07-16 12:15
Bild 1. Klicka för att öppna i full storlek.
#15

Nu känner jag att Edronaxen har satt in! Jag har mer energi och är gladare! Vi har varit iväg med husvagnen sen i söndags och kom hem i går. Vi har bott på min fasters gräsmatta nere på Öland och allt har varit kanon! Jag har svettats oerhört av mdicinen, men det har inte stört mig för alla har svettats i den 30 gradiga värmen Skrattande

När vi skulle sätta upp förtältet (det är 2år sen sist) så höll jag på att tappa humöret i värmen. Vi bara satte ihop pinnarna fel. Men i stället för att tjura kunde jag skratta åt det! Och med två vuxna, ett barn, en relativt stor hund och två små hundar i en två manna husvagn har det varit trångt! Men det har faktiskt fungerat kanon bra!

Nu ska jag iväg till psykologen Flört hoppas humöret håller i sig!

KRAM!

(Bilden: Jag och dottern på Ölands djurpark.)

Bergspuman
2010-07-16 13:19
#16

Härligt att höra! Skönt för dig!

Känner igen den där underbara känslan när mörkret äntligen släpper och man hittar den man egentligen är.

Hoppas din härliga trend håller i sig! Glad

Upp till toppen
Annons: