Annons:
Etiketterdepressionångest
Läst 3948 ggr
EnsamhetensAnsikte
2010-06-22 02:18

Hur/Var söker jag hjälp?

Jag har varit deprimerad i 6 år, är 21 år nu. Hade kontakt med en psykolog en kort tid när jag var 16 år men det rann ut i sanden och efter det har jag inte haft kontakt med någon. Det senaste halv året har jag börjat få självmordstankar dagligen + panikångestattaker. Ingen i min omgivning vet hur jag mår då jag drar mig undan och "döljer" det för familj/vänner. Men nu orkar jag inte må så här längre men jag vet inte vart jag ska vända mig. Förstår väl att det är vårdcentralen man får ta kontakt med men vad säger man i telefonen:
"Hej, jag vill ta livet av mig. hjälp?"

Jag är rädd att ingen av min familj/vänner inte ska förstå eller tro på mig hur dåligt jag mår eftersom jag alltid hållt en fasad utåt…

Jag önskar att jag bara kunde berätta allt för någon men jag…jag kan bara inte…

Annons:
Pialinn
2010-06-22 10:55
#1

Jag tror det är vårdcentralen du ska ta kontakt med NU! Genast!

JA, säg som det är att du mår så dåligt att du har självmordstankar. Att du måste få prata med en läkare. Att du behöver hjälp, för att du inte klarar av livet just nu.

Ring gensat!!!!!!!                  Hoppas allt ordnar sej.

Far ej fortare fram än din skyddsängel flyger!

evrekaw
2010-06-22 16:32
#2

#0 Jag tycker detta låter akut! Om man mår så dåligt som du beskriver och faktiskt funderar på att ta sitt liv - då är det akutpsyk som gäller!

Jag tycker att du ska berätta för någon som också kanske kan följa dig dit. Det är tufft att göra en sån sak ensam när man mår jättedåligt.

Jag vet att det är lätt att se livet i svart och vitt och att det är svårt att tro att någon vill veta av en, ska vilja lyssna, förstå osv. om man försöker berätta… Men gör ett försök… För din egen skull…

Jag fick uppleva många som bestört sa - Men varför sa du inget??? Om jag hade vetat så…

Fundera inte - Sök hjälp bums! Kram/E

"There is nothing more despicable than respect based on fear."

zatanica
2010-06-22 22:29
#3

#0 känner lite samma sak, enda skillnaden är att jag när jag var 16 bara tänkte. nu är jag snart 27 och har ännu inte vågat mig iväg någonstans. För vad säger man lixom. Hej jag är dumm i huvudet kan ni hjälpa mig?

Har även fått höra genom åren att jag är såglad och positiv, men det är ju bara en fasad. Har även försökt ta mitt liv men misslyckats eller vad man ska säga. Var nära en gång, söndertrasad arm och massa piller i kroppen. Ineg märkte, ingen fick veta. När jag kastade alla långärmade tröjor och slutade dölja har inegn, inegn undrat eller frågat.

Men får väll helt sonika ringa efter hjälp eller vad man nu gör.

Känns så otaksamt, borde ju må bra när gubben och jag flyttat ut på landet i hus som vi velat och jag bara borde vara lycklig och glad. Så varför dessa djupa svarta hål och bedövande tomhet och kännslan av att bara vilja sova bort allt.

sorry att jag snodde din tråd lite.

Men har så svårt att prata om detta, skriva är lite lättare.

[rolnor]
2010-06-23 01:31
#4

Det här dyker upp gång på gång här på forumet, rädslan att inte någon ska tro på att man mår dåligt, det var likadant för mej vid min första kontakt med vården, jag tycker att det bästa är att ta sej till närmaste akutpsyk (det gjorde jag) och man behöver INTE se "sjuk" ut eller visa upp några speciella symptom utan man kan lugnt förklara i luckan att man mår psykiskt dåligt, att man har ångest och vill prata med en läkare. Om man trycker starkt på att man vill ta livet av sej så kan det innebära att man blir inlåst på en avdelning och det kan ju i ´vissa fall vara bra, men det är bra om man är beredd på den "risken". Med omtanke,

Rolf

Pialinn
2010-06-23 11:29
#5

Att jag skrev att Ensamhetens Ansikte skulle ta kontakt med vårdcentralen, beror på att jag sen 10 år bor utomlands och inte vet om det finns några akutsjukhus för psykiskt instabila.

Man måste ju ändå börja någonstans. Kanske man har 10 mil till närmaste akutsjukhus och då måste det väl vara bättre att ringa vårdcentralen för att få "första hjälpen".

Bodde själv i Stockholm, så det var bara att knata upp till Sankt Görans och få hjälp.

#0   Hoppas du tagit dej samman och ringt eller gått till akuten!

Far ej fortare fram än din skyddsängel flyger!

Upp till toppen
Annons: