Annons:
Etikettpersonliga-berättelser
Läst 3633 ggr
Igelkottsrull
2010-06-11 17:54

Svartsjuka.. vilken jä-a böld!

Vet inte var jag ska ta vägen, vet inte vem jag ska prata med.

Det enda jag vill är att ställa mig och skrika!!

Min make har bedragit mig, inte sexuellt (säger han) Han har träffat någon som han fått känslor för.

Tillslut så ska vi jobba med vårt förhållade och han ska bryta med henne. (sen har ändå kontaktat henne vid tillfällen) Jag har spelat den "goda" frun och låtsats attjag inte brytt mig.. försökt ta hand om mina egna dåliga sidor.. men så kommer det smygande.. titten i mobilen..(VARFÖR??) O maken fattar ingenting.. ljuger (VARFÖR??) han har inte messat….

Och jag? var finns jag.. i ett jävla hål fylld med svart lera som är omöjlig att komma upp ur..

Vill svära alla svordomar som finns i denna värld för att detta utsatte mig!!!!!!!!!!!!!

Annons:
[rolnor]
2010-06-11 18:14
#1

Försök att se hur värdefull du är oavsett hur han beter sej.

kerstinjo
2010-06-11 18:28
#2

Svär du så mycket du vill och gärna lite mer. Svär på din man, som beter sig som ett svin!

Den människa som står stadigt efter ett otrohetsförhållande finns inte. Det gör ONT!

Sluta att spela "den goda frun", RYT, RYT tillbaka, för du behöver det.

 Kerstin 

 

Hawknestgrove
2010-06-14 19:55
#3

ja, är inte kontakten bruten, så har du all anledning till att vara arg. Men försök att få bort just kontollbehovet. Jag lovar, vill man vänstra, så  fixar man till det, oavsett. OCh den som blir bedragen kan inte komma på det. JAg vet, för jag har själv gjort det. Så du slösar för mycket kraft på att kontrollera. Kräv raka besked och ärlighet i stället. KAn han inte prestera det, då är han inte mycket att ha.

The Owls are not what they seem

de ska va gôtt å leva, annars kan de kvitta.....

 

Igelkottsrull
2010-06-21 22:39
#4

Tack för era svar.

Försöker verkligen att inte kontrollera, men är löften så svåra att hålla? Har han lovat att inte ha kontakt så ska han inte ha det.

Och han vet ju hur ont de gör i mig det han gör. och han säger att han hatar att se mig sådan, ändå håller han på.

Kan i denna värld inte förstå…..

evrekaw
2010-06-22 16:43
#5

#0 Fokusera på dig själv istället… Bygg upp din självkänsla och ditt självförtroende. Ju mer fokus du lägger på honom - desto mer förminskar du dig själv… Ju mindre du blir - desto svagare osv. Det blir en ond cirkel.

Bestäm dig! Är han ett kräk som inte förtjänar dig - eller är han värd att du går igenom allt detta i hopp om att allt ska bli bra?

Är han lika engegerad som dig i att få er relation att fungera? Obestämd

"There is nothing more despicable than respect based on fear."

Hawknestgrove
2010-06-22 16:49
#6

OCh en sak, vägra sexuellt samliv. Du vet ju inte var han har varit och rotat…..HAn kan faktiskt smitta ner dig med massa skit….

The Owls are not what they seem

de ska va gôtt å leva, annars kan de kvitta.....

 

Annons:
Igelkottsrull
2010-06-22 22:15
#7

Evrekaw. Tack, det ska jag absolut försöka =)

Ja jag tror han vill att vi ska få allt bra igen, saken är ju den att mitt i allt detta så håller vi på och bygger nytt hus och har två småttingar.

Pga av barnen så vill vi försöka få allt att funka (inte bara därför men dom spelar ju en stor roll)

Och han är nu väldigt engagerad i huset igen (han ville inte veta av det förryt) och det säger ju mig att han vill att vi ska bo där allihop.

Jag märker ju skillnad på honom. men det lilla fröet han sådde i mig.. svartsjukefröet, har en förmåga att skjuta till med all kraft och de e så jobbigt!

Hoppas och tror…

Hawknestgrove
2010-06-22 22:20
#8

ja, men allvarligt, jag säger det inte för att vara elak, men du vet faktiskt inte om han kan ha dragit på sig något. Kräv en koll. För du vet ju inte, hur många den bruden har legat med? Om du tänker, hur många är vi egentligen i den här sängen, när han vill älska……Det ska ju bara vara ni två.

The Owls are not what they seem

de ska va gôtt å leva, annars kan de kvitta.....

 

Ullabella74
2010-06-23 22:47
#9

Jag känner igen mig… Genomgår en period just nu, med svartsjuka…

I mina yngre dagar var jag mycket svartsjuk. Bara någon tjej tittade på min pojkvän så tände jag till.

När jag blev äldre så försvann svartsjukan av sig själv. Men, nu har den kommit tillbaka. Efter 10 års förhållande där jag har varit anklagad av min sambo att ha förhållande med både kreti och pleti, så är det nu jag som är svartsjuk. Det hemska är att jag "är berättigad" att vara det. Tack vare det här j*a Facebook… Han fick kontakt med en gammal tjejkompis som flyttade utomlands för många år sedan. Det blev lite väl mycket flörtande i kommentarerna dem emellan, samt att hon skickade en massa kram/puss-applikationer mm, hon gillade exakt allt som min sambo lade in eller skrev om, och då sa jag ifrån till honom hur det hela såg ut från min synvinkel: Under våra 10 år tillsammans har han aldrig skrivit på det sättet till mig, eller någon annan, som han gjorde till henne i kommentarerna. Jag sa rakt ut att jag såg när de använde den privata chatten, hur han då satt och log emellanåt och hur han förnekade när jag frågade vad det var som var så roligt. Jag sa ifrån på skarpen: antingen henne på fb eller mig. Vi har ett barn ihop och bor i hus, men jag tar inte sådant skit bara för husfridens skull. Våra gemensamma kompisar har tom kontaktat mig och undrat vad han sysslar med.

Han skrev då till henne att det inte var passande att hon skickade en massa kramar/pussar och annat som kunde misstolkas.

Jag har valt att inte bli nertryckt pga detta. Hur? Jag tittar på vår son och tänker för mig själv: Jag har åstadkommit detta vackra liv, så jag är värd något, jag kan. Det är inte min förlust om han väljer någon annan, det är hans. Det är han som förlorar mig. Det är inte jag som förlorar honom, det har jag i så fall gjort för länge sedan, redan när skadan uppstod.

Visst, min svartsjuka har kommit tillbaka, men jag vet vad jag är värd, och jag vet när jag får lov att visa den. En liten svartsjuka är väl aldrig fel i "ett lyckligt" förhållande, det är nog bara nyttigt, men denna riktiga svartsjuka som du känner, och som jag nu har känt, den är farlig. Den kan äta upp vem som helst.

Nu känner jag inte samma svartsjuka längre, jag känner en annan sort. Det hemska är att denna tjejen som min sambo flörtade med enligt mig, dog natten till igår, oförklarligt. Hon blev 35 år gammal. Hon lämnade efter sig man och 3 barn. Jag misstänker självmord, men ingen vet, inte ens hennes släkt.

Min sambo har inte sovit i natt pga detta, vill inte äta, vill ingenting. Direkt när han kom hem från jobb idag så satte han sig på fb och kollade om något nytt hade hänt. Denna reaktionen han har nu, hade han inte ens när hans far gick bort, eller när hans killkompis dog. Han reagerade inte när hans kompis berättade om sina 7 komplicerade operationer, varav i 2 av dem fick han återupplivas. Han har aldrig reagerat så som han gör nu. Jag förstår att han hade känslor för henne. Det har nu kommit fram också att de har haft privat kontakt utanför fb. Jag accepterar inte ursäkten han gav för att han förnekade den privata kontakten som de ändå haft.

Jag står på mig, jag visar att det är fel, det han gör. Jag visar inget medlidande eller någonting, vill han prata om det så säger jag rakt ut vad jag tycker och tänker. Jag lever mitt liv, gör mina saker, tar tvätten utan att be om hjälp, MIN och VÅR SONS tvätt. Han kan tvätta själv. Jag lagar mat till alla, men han får själv plocka undan sina saker (som jag annars brukar göra). Jag känner inte dåligt samvete längre för att han får göra sådant jag gjort innan.

Du ska inte vara annorlunda. Du ska leva ditt liv tillsammans med dina barn. Gör något med dina barn, utan honom. Kalla det för en liten "mamma/barn-kvalitetstid" så inte barnen får misstankar. Sluta tvätta hans tvätt. Spara inte det där korsordet i tidningen som han vill lösa. Fixa inte sakerna han ber dig om, utan gör annat måste-göra istället, som kanske att plantera om blommorna. "Sätt inte fram tofflorna till honom". Han tar dig för given, det är jag helt säker på. Han fortsätter hålla kontakten med henne för han "vet om" att du inte lämnar honom.

Jag kan säga rakt ut att jag har varit den som din man är mot dig nu. Det var pga att min sambo tryckte ner mig något så in i bomben med sin svartsjuka, så jag inte visste bättre. Det var att någon annan såg mig för den jag var, och inte som min sambo som försökte göra mig till något han ville. Ingen är perfekt, men jag höll mitt ord. Jag avslutade illa kvickt och höll det därvid också. Jag pratade aldrig med personen igen. Jag har träffat honom några gånger, men vi låtsas inte om varandra längre. Jag, för min del, ångrar inte en sekund. Det är hemskt att säga, men det var tack vare detta "snedsprång" som min sambo förändrade sin syn på mig.

Han vidhåller sin oskuld i det hela på fb, men jag ser på honom att där funnits känslor, och fortfarande gör. Jag visar starkt att jag inte accepterar det, men jag är inte otrevlig på något sätt. Jag gör mitt och sk*ter fullständigt i honom. Jag har inte tröstat för en sekund. När han kom in genom dörren idag, efter jobb så gick han rakt fram och kramade mig. Jag frågade på skoj vad jag hade gjort och då svarade han att han ville ha en tröstekram. Då puttade jag bort honom och förklarade vänligt men bestämt att det kunde han söka efter någon annanstans.

Jag är kanske elak, men jag accepterar inte lögner och skit. Att hon dog ska inte sätta sorg i detta huset. Det får han sköta på annat håll. Det hade varit en annan sak om de haft kontakt alltid, men de fick kontakt för ett halvår sedan, för första gången på nästan 25 år. Det kallar jag inte för lång vänskap. Förvånar mig int eom han går på hennes minnesstund, och han hatar allt vad kyrkan står för, dvs död.

Jag har nog blivit lite för hård, men det är mina regler som gäller, för en gångs skull, och så måste det bli hos dig också. It´s your way or the highway.

Jag vet inte om du verkligen vill ha honom kvar, men han kan ju börja bevisa något genom att säga upp sin mobiltelefon, sätta en i ditt namn istället och du ska då begära samtalsspecifikationer som han ska betala. Om han då en endaste gång tar kontakt med henne så är det ajöken. Snälla du, låt honom inte trycka ner dig så. Den ende som blir skadad av det är faktiskt du. Ingen människa är värd så mycket så att du ska bli nertryckt och förlora din stolthet och din personlighet. Du kommer att bli sjuk av det så småningom, bokstavligen talat.

Och du? Glöm inte vad Hawknest i #6 skriver: vägra vara intim med honom. Kan han inte ha ett ärligt förhållande med dig UTANFÖR sängen så ska han f*nimej inte ha ett I sängen heller…

Det är också en regel jag har…

Tänk på att du är viktig, den viktigaste i världen för dina barn. Du är värd för mycket för att "slängas bort".

Stå på dig, och ge honom en rak höger. Hälsa från tanterna på iFokus.

Hawknestgrove
2010-06-23 22:53
#10

OJ, det var strongt!!!! Vilka superduperråd!!! Hatten av!

The Owls are not what they seem

de ska va gôtt å leva, annars kan de kvitta.....

 

Gunlog
2010-06-23 23:24
#11
Gunlog
2010-06-23 23:30
#12

Något blev fel första gången. Jag håller med #10. Vilken person #9 med skinn på näsan… Önskar jag var likadan…

Ullabella, du har, enligt mitt tycke, mycket klokt att komma med…

TS, där fanns nog ett par hänvisningar till hur du ska göra.

Jag sitter själv i en liten situation med svartsjuka, och läser därför lite om hur andra hanterar det.

Saknaden av små kattassar är enorm... Att överleva det varje dag är en konst...

Sajtvärd på julen.ifokus.

Sajtvärd på Hantverk & på Återbruk.

Hawknestgrove
2010-06-23 23:33
#13

JAg får väl i så fall citera Drottning Kristina…

Kärlek föder svartsjuka. Svartsjuka dödar kärlek. OCh om det är för svårt, sök hjälp! Det gjorde jag. Kände mig urdum när jag ringde till psyk för detta,men de hjälpte mig på rätt köl!

The Owls are not what they seem

de ska va gôtt å leva, annars kan de kvitta.....

 

Annons:
Igelkottsrull
2010-06-23 23:40
#14

Ja, jag håller med,  det är strongt av dig.

Men jag tänker på hur stämningen är hemma hos er, erat barn måste märka av det.

Jag vill inte starta något krig här hemma. Om jag skulle göra som du så skulle det bli en otroligt bitter stämning, från bådas håll. Jag har gått runt och varit arg länge (innan detta hände, och säkert därför det hände) för att jag va trött småbarnsmamma och allt, och det är så uttröttande att gå och vara arg (och svartsjuk) . Just nu är det egentligen helt ok hemma, alltså vi hjälper varandra med barnen och hushållet, så bra som vi har det nu va det nog ett tag sen vi hade.

Jag e för vek, jag vet. och nu har vi kommit så "långt" i det här nu att jag liksom inte vill vara den som ger upp nu.

Jag VILL inte ge upp… (och inte han heller)

Gunlog
2010-06-23 23:40
#15

Hur får man en svartsjuk person att förstå att h*n är svartsjuk och inbillar sig saker? Att h*n behöver hjälp?

Saknaden av små kattassar är enorm... Att överleva det varje dag är en konst...

Sajtvärd på julen.ifokus.

Sajtvärd på Hantverk & på Återbruk.

Igelkottsrull
2010-06-24 00:03
#16

Gå till familjerådgivningen.. tillsammans..

Ullabella74
2010-06-24 17:36
#17

Det är det som är "finessen" här hemma. Vårt barn märker inte av det, för när vi pratar här hemma, och när jag säger min mening så säger jag det i samma ton som om vi här skulle prata, ni och jag tillsammans. Det blir ingen irritation, inga höjda röster, för jag tar det lugnt och sansat, förklarar på mitt sätt och förklarar att jag inte vill såra någon, jag vill göra mig hörd. Jag säger det rakt ut, utan att linda in något. När "vi har pratat klart" så går jag ut i trädgården en runda och tittar på våra fina blommor, lugnar ner mitt sinne och får in den positiva energin som naturen kan ge.

Han har förstått att jag INTE accepterar hans beteende. Han är t.o.m. hemma från jobb idag, för att se om han får någon information om hur hon dog. Jag har dragit bort honom från datorn, sagt att jag behöver hjälp i trädgården (jag klarar mig alldeles utmärkt utan hjälp egentligen). Vi har varit ute hela dagen, och nu lagar han maten. Det är lugn och frid här hemma. Vårt barn ser på tv för tillfället för att det är för varmt ute. Jag märker att han går och steppar lite, vill gärna till datorn, men här sitter ju jag… Han är lättirriterad emellanåt, när det inte går som han vill, men jag hör inte det… Han får klara det själv…

Nej, här är inga höga toner, inga hårda ord och det är lugn och ro. Han har nog förstått att han inte kan ta mig för given. Det har tagit mig 10 år att få honom att förstå, men så är det då denna tjejen som hastigt gått bort. Visst, jag tycker väl inte att det är en glad nyhet, men sorgen ska inte in i detta huset. Det får han hålla på annat håll.

Du kan diskutera och få fram sina åsikter UTAN att skrika åt honom. Det är det som gör DIG stark: att inte visa hur arg, frustrerad och ledsen du är. Så länge du visar honom det, så tar han dig för given. Du måste stå på dig, visa att du faktiskt kan leva UTAN honom. Det kan få honom att börja "titta åt ditt håll" igen. Men, låt honom göra det ett bra tag och fortsätt du med ditt. Då kommer han säkert att förstå hur mycket ont han har gjort dig och era barn. Kanske är det så att han inte tycker "det är roligt längre", men då ska jag säga rakt ut att han inte är värd att kämpa för. Livet ÄR hårt, det man inte dör av gör en starkare… Tänk på det. Åter igen: du är du och du är värd mer än att bli nertrampad.

Jag hoppas verkligen att det löser sig för er, att familjen kan lappas ihop. Varför ska man annars skaffa familj? En familj bildas för att man vill leva med denna människan i resten av sitt liv, inte för att arbeta mot varandra hela tiden. Jag vet, jag lever INTE efter vad jag skriver, men jag har blivit trampad på i mer än detta förhållandet. Jag har bla. varit instängd i en lägenhet i ca 2 år. Jag har också haft världens bästa förhållande, men detta jag har nu är en familj, ordet som säger att jag har valt den man jag vill leva med i resten av mitt liv genom att skaffa barn med honom.

Men, jag tar inte skit ändå…

Jag håller alla tummar för dig och ger dig massor med styrkekramar…

evrekaw
2010-06-24 17:52
#18

#17 Precis! Du har så rätt! Man måste få prata och säga sin mening och detta kan göras utan att gapa och skrika så man skrämmer skiten ur barnen.

Jag tror ibland att många "gömmer sig" bakom barnen… Håller ihop för barnen, vill inte gräla för barnen… Visst mår barnen bäst i en harmonisk kärnfamilj…

Men barn är inte dumma, de fångar upp vibrationerna. Om det är spänningar inom relationen märker barnen det hur mycket vi än försöker dölja det för dem.

Jag tror dessutom inte att barn far illa av att föräldrarnda har en konflikt emellanåt - inte om de får bevittna hur den blir löst på ett konstruktivt sätt. Detta är snarare lärorikt för dem. Ingen relation är idel rosor… De som påstår att de aldrig grälat, aldrig har haft en konflikt… Nä - dessa tror jag inte på!

Barn gör som vi gör - inte som vi säger. Att se mamma tiga ihjäl sin vrede eller se sin mamma lungt och sakligt stå på sig, eller skrika som en hysterika…? Visst måste mellantinget vara bäst.. En mamma som lungt och sakligt står på sig…

"There is nothing more despicable than respect based on fear."

Hawknestgrove
2010-06-24 18:28
#19

ja och du ska inte vara så foglig att du blir undfallande. Inget är mer motbjudande än det. OCh vad menar han med att han vill få det att fungera? Då får han klippa bort vänsterprasslet helt. Inget mjäk. OCh ni båda får som rådet ovan här, tycker jag, ta ett samtal med familjerådgivningen. MEn min fråga kvarstår i alla fall, hur vet du, att han inte smittat ner dig med något?

The Owls are not what they seem

de ska va gôtt å leva, annars kan de kvitta.....

 

Igelkottsrull
2010-06-29 23:47
#20

Svar på din fråga ang. sexet. Så tror jag på honom när han säger att dom inte haft sex.

Annons:
Bellini
2010-06-30 14:30
#21

En viktig sak när det gäller svartsjuka är att faktiskt göra något åt det och att inte bara tänka alla dessa hemska tankar. Ta hjälp för ofta är det svårt att hantera det själv. Att bli bedragen handlar inte bara om att bli sviken utan det kan handla om en kris för familjen och framförallt för dig själv. Jag anser att det är viktigt att ta itu med det så snart som möjligt innan man bestämmer sig för att hämnas på diverse sätt för i slutändan så tror jag inte att någon mår bra av att skada någon annan. Sök hjälp hos terapeuter, psykolog för din egen del då det väcker mycket känslor hos dig som DU behöver få samtala om och som par/familj gå till familjerådgivningen framförallt för barnens skull.

Hawknestgrove
2010-06-30 15:40
#22

#20..Men varför är du då svartsjuk? OCh förlåt, jag finner det väldigt märkligt, att ha ett platoniskt förhållande med en person som man är attraherad av och har umgåtts med i lönndom. JAg hade aldrig trott på något sådant. Men som Bellini säger, man måste ta tag i just svartsjukan och problemet med den, för den färgar av sig på allt. Samtidigt som din partner  får bryta allt samröre med den personen. Det finns ju ingen anledning att du eller ni ska jobba på att laga något, om det hela tiden ska finnas ett orosmoment som ligger kvar. Jag talar av erfarenhet som både den bedragande parten i mitt förra förhållande och som en svartsjuk part i mitt nuvarande, där jag aldrig hade anledning till att vara svartsjuk. JAg var svartsjuk på ALLT. Hans barn, katten, hunden, kompisar, jobb, rubbet. Då fick jag ett ultimatum, antingen så går vi till psyk och försöker få bukt med detta, eller så blir det separation. Det tog mig tre-fyra år att komma över det. OCh jag säger bara, vilken lättnad att slippa ifrån denna oro och ångest! Så ta hjälp om ni vill fortsätta, annars så kommer det aldrig att greja sig.

The Owls are not what they seem

de ska va gôtt å leva, annars kan de kvitta.....

 

Igelkottsrull
2010-06-30 21:19
#23

#22

Anledningen till varför jag inte tror dom haft sex är för att dom inte har träffats utanför jobbet.

Och jag skrev inte i det här forumet för att andra ska få mig att tvivla ännu mer på min man. Jag skrev här för att få "ett till" ställe att få vädra ut mina känslor. Ett annat är hos familerådgivningen där jag redan går.

Och för att få "tips" på hur andra kanske gjorde för att bli av med svartsjukan.

Du känner inte mig, du känner inte min man. Så även om du var sexuellt otrogen. Så va inte min man det.

Hawknestgrove
2010-06-30 21:32
#24

Ok, Ok, jag försöker bara dra av dina skygglappar. Jag talar av erfarenhet och vill naturligtvis inte att du ska få mer oro, men inte vara för blåögd heller. Du skriver att du går till familjerådgivningen. Bara du? Du menar väl att ni går båda två? För det är ju ni båda som är involverade i problemet och ditt absolut första krav är att han aldrig nånsin tar kontakt med den personen igen.Kosta vad det kosta vill. HAn har ju ljugit för dig om SMS. Varför  ska du vara så bombsäker på att ha inte drar valser för dig om annat? Där ska du ha nolltolerans. Aldrig mer att han tar kontakt med den personen något mer.

The Owls are not what they seem

de ska va gôtt å leva, annars kan de kvitta.....

 

Ullabella74
2010-07-01 00:45
#25

Jag kan svara så här:

Det är inte omöjligt att ha ett sk "sms-förhållande" utan att ha sex. Som jag skrev innan så har jag varit i din mans situation. Där var ingen sex. Där var "bara" känslorna. Jag kan inte säga hur du SKA göra, men jag kan säga MIN åsikt.

Om han inte kan vara dig trogen UTANFÖR sängen och visa dig respekt och vördnad, så ska han INTE begära detsamma av dig I sängen.

Att han har hittat någon annan tyder på att något är fel i hans tillvaro och observera nu att jag inte menar dig. Det kan vara att han inte syns så mycket på jobb av sina arbetskamrater eller sin chef, så han söker uppmärksamhet på annat sätt, men dock ändå på jobb… Det kan vara många anledningar…

I mitt fall var det tyvärr min sambo som var felet i min tillvaro. Sättet han behandlade mig på och hur han nonchalerade när jag sa ifrån till honom att jag mådde dåligt. Jag orkade inte ens lämna, så jag tog den enkla vägen: jag sökte uppmärksamhet på annat håll… Jag var dum, jag vet, men som jag skrev innan, det var det som gjorde att han vaknade och förstod vad han höll på med. Han har alltid varit svartsjuk och det var också en anledning. Allt tjatet om att jag sprang med andra gjorde att jag sökte annat… Det är en lång historia, men det är inte mig som tråden handlar om. Man kan vara otrogen på många sätt, otrohet är inte bara att man har haft intimt med någon annan…

Jag hoppas att han förstår hur mycket du verkligen bryr dig om ert förhållande och er familj så att han kan känna sig trygg hos dig igen.

Styrkekramar till dig!

Igelkottsrull
2010-07-01 10:57
#26

#24 Tror du inte att jag undrar hur mycket han ljuger om, jag väljer att lita på honom.

Vi har gått till rådgivningen tillsammans, och jag går ensam oxå..

#25

Du har rätt.. och vi börjar hitta tillbaka till varandra.. allt började med att vi inte hade det bra hemma..

Gunlog
2010-07-01 23:43
#27

#25 & #26

Det brukar börja med att "nyförälskelse"-känslan försvinner och "vardagen" kommer, dvs att man i en "neråtperiod" undrar i sitt stilla sinne om det är så här man ska leva i resten av sitt liv…

"Jaha, h*n har slutat titta på mig med de ögonen"

"Varför får jag inte den ömma klappen på kinden längre?"

"Varför reagerade h*n så negativt när jag ställde en oskyldig fråga? Tycker h*n inte om mig längre?"

Hjärnan sätter sprätt på en och gör en tveksam, för hjärnan är van vid att reagera positivt på vissa saker. När dessa saker försvinner, så kommer den negativa energin in och man får då konstiga frågor som snurrar i huvudet.

Det är där som många gör fel: man frågar inte varför h*n har slutat med klappen på kinden eller vad det nu är. Man vill inte se löjlig ut i sin älskades ögon och inte heller skapa något bråk för en fjantsak.

Detta är min åsikt och som jag har fått av vänners förhållanden.

#25 Det är jättebra att ni börjar hitta tillbaka till varandra igen, men det är också viktigt att ni två sitter ner i lugn och ro över en fika och pratar. Du måste förklara för honom att det inte är okej att han har kontakt med henne, att det sårar dig och hela familjen. Du måste också förklara för honom att ju mer han ljuger desto längre ifrån varandra kommer ni, eftersom du har svårare och svårare att kunna lita på honom igen för varje lögn du får. Du måste också lyssna på honom vad han har att säga. Även om han har sagt saker innan, låt honom säga det igen. Det är viktigt att ni får ut era känslor till varandra, speciellt de negativa. Det är svårt att lyssna på, det är lika svårt att säga för man är rädd att såra den andre, men det är SÅÅÅ viktigt. Lika viktigt är det att berätta om sina positiva sidor: hur han tittar på dig med en viss blick eller när han sagt några små ord på ett visst sätt vid ett speciellt tillfälle. Dra gärna upp dåtidens positiva och önska en del av det tillbaka.

Det är ju faktiskt halva försoningen: att kommunicera. Kan ni inte det så är det näst intill omöjligt.

Man är aldrig en till att träta, men det ursäktar inte att han finner tröst hos någon annan.

#26 Det är strongt av dig att berätta här hur du har haft det, och att det är du som har varit på "fel väg", förstå mig rätt. Förhoppningsvis är det alltid någon som läser dina kommentarer, och tänker om både en och två gånger innan h*n också går "fel väg".

Man blir väldigt bitter och har svårt för att lita på någon igen när man inte blir rättvist behandlad, men det finns ärliga människor där ute. Ger man någon som mår dåligt en chans, så kan man övervinna mycket.

Jag önskar er lycka till, båda två.

Och #24: En stor bamsekram till dig…

Saknaden av små kattassar är enorm... Att överleva det varje dag är en konst...

Sajtvärd på julen.ifokus.

Sajtvärd på Hantverk & på Återbruk.

Annons:
Igelkottsrull
2010-11-12 20:20
#28

#27

Inte varit inne o tittat på forumet på lääänge.

Du har så rätt i allt. Nästan lite chockad av hur rätt du träffat.

Stort tack för dina ord!

Kram

/

det är svårt att gå vidare..

Gunlog
2010-11-13 00:26
#29

Har inte glömt denna tråden. Hur har det gått?

Vill du inte skriva det här, så kan du pm:a mig…

Jag finns fortfarande kvar.

Saknaden av små kattassar är enorm... Att överleva det varje dag är en konst...

Sajtvärd på julen.ifokus.

Sajtvärd på Hantverk & på Återbruk.

Hawknestgrove
2010-11-15 17:39
#30

ja och jag skriver med erfarenhet av båda sidor…. både den som bedrar och den som ser spöken överallt. I det första fallet, så är det inte klokt hur uppfinningsrik man kan bli och det  på den tiden det inte ens fanns mobiltelefoner! Lyckades hålla igång ett vänsterprassel i  nästan 4 år utan att bli avslöjad. MIn dåvarande sambo fattade ingenting…

Sen bröt vi och jag blev den som blev den svartsjuka i mitt nuvarnade förhållande. det gick så långt, att vi fick gå i terapi, både vi tillsammans och jag själv. nu efter många år så har det lagt sig och jag anser mig fullständigt befriad.

The Owls are not what they seem

de ska va gôtt å leva, annars kan de kvitta.....

 

Upp till toppen
Annons: