Annons:
Etikettanhöriga
Läst 5212 ggr
[Caroline92]
2010-05-26 01:58

Jag vill hjälpa min pojkvän men vet inte hur!

Hej hej,
Min pojkvän går på Citalopram, 1½ tablett om dagen. Käkar han inte det så klarar han inte av vardagslivet. Han kan inte vara på platser med mycket folk, för då strejkar hans kropp och han sitter och skakar okontrollerat, samma sak händer om han känner sig stressad över något.

Han har käkat dessa tabletter i kanske 2 år ungefär, och jag vet att han hatar det. Han vill kunna leva ett normalt liv. Han vill inte behöva käka tabletter för att fungera. Han kan inte ens ta sig en öl, för då ligger han och spyr halva natten, tror att det är det han hatar mest, att inte kunna få avnjuta en pilsner.

Anledningarna till att han käkar denna medicin är att han har en låg seratoninnivå i kroppen. Han har dessutom haft en lite jobbig uppväxt med en pappa som är näst intill lite psykiskt sjuk, så det har tärt mycket på honom.

Min fråga är vad jag kan göra för att hjälpa honom? Han mår bättre när han jobbar i Norrland som han gör nu, där funkar jobbet bra, folk uppskattar hans arbete och han njuter så mycket mer av lugnet och naturen. Han är uppväxt på landet och därför är det jobbigt för honom att vara i stan. Men jag undrar alltså om det finns något annat att göra för honom än att gå på piller? Nån som vet om ljusterapi och sånt fungerar?

Skulle bli så glad om någon tog sig tid till att läsa det här och svara, då jag vill göra allt för min pojkvän för att han ska må bra. Jag själv är beroende av en medicin (insulin) för att överleva, och jag vill inte att han också ska bli det, jag vill att han sa kunna leva ett normalt liv utan någon medicinsk hjälp.
Mvh Caroline

Annons:
[Tassy]
2010-05-26 14:19
#1

Det viktigaste är nog att du finns där och stöttar honom, och visar att du älskar honom lika mycket oavsett om han behöver medicin eller ej.

I övrigt är det svårt att svara, men jag själv har låg serotoninnivå i kroppen, och kände likadant att nej, jag vill inte ha medicin. Jag blev bara Tom på känslor, apatisk.

Jag fick inget stöd när jag slutade med medicinerna, så det höll på att gå riktigt illa. Så ska han sluta så se till att han får ett uttrappningsschema.

Jag har lärt mig att äta serotoninrik kost i stället, och för mig räcker det. Men det beror ju på hur låg nivån är, om man klarar att kompensera enbart via maten eller ej.

[Caroline92]
2010-05-26 14:46
#2

Jodå det gör jag!

Han höll på att sluta förut, hade ett schema han gick efter, det gick ganska bra faktiskt, men så slutade han jobba i Norrland och kom tillbaka till Stockholm, han hade 2 dagar kvar innan han skulle sluta med medicinen helt, men när han kom tillbaka hit så fick han "anfall" varje dag och var tvungen att gå upp i dos igen.

okej, intressant! Vad är det för sorts kost då?

Hemulen
2010-05-26 16:19
#3

hej

jag fick precis rådet att börja med de tabletterna men jag vågar inte. Jag googlade dem och de verkar vara fulla med biverkningar. Kan ni berätta lite mer om era erfarenheter om dem? Tack på förhand.

[Caroline92]
2010-05-26 16:31
#4

Vad jag vet så, beroende på hur hög dos man tar, kan man inte dricka alkohol. Sen så har min pojkvän sagt att sen han började med tabletterna så har han inte skrattat lika mycket. Han har lixom inte fått någon riktigt skrattattack. Men jag tycker inte biverkningarna ska avskräcka dig, om tabletterna får dig att må bättre så är det väl värt det?

Hemulen
2010-05-26 16:38
#5

hmmmm…. Jag är kluven. Jag tror ju egentligen inte att jag kommer må bättre förrän tömt ut gammalt "bagage",  att tabletterna kanske kommer göra att det KÄNNS bättre, men de löser ju inget. Problemen kommer väl ändå finnas kvar?

Jag är lite nyfiken på om man kan på verka med kosten? #Tassy, du får jätte gärna berätta vad du äter för att må bra.

[Tassy]
2010-05-26 16:48
Annons:
[Tassy]
2010-05-26 16:53
#7

Peronligen tar jag till banan, choklad och pumpafrön när jag får en dipp, och på det kommer jag långt.

Viktigast är ju att gå till botten med problemen, inte bara dölja dem. Jag har väldigt starka misstankar om asperger och ADHD i botten som trasslar till det för mig, och i tonåren så gick min serotoninhalt ner en del så jag krashade ihop totalt. Sen jag fick nys om dessa bokstavsdiagonser och har det med mig i bagaget så har jag fått en annan syn på saker och ting, samt hanterar mina vardagsproblem helt annorlunda.

Idag mår jag helt okej så länge jag äter ordentligt, men grundproblemen som följer bokstavsdiagnoserna finns kvar, men jag förstår dem bättre och kan hantera det. Jag står i kö för en ordentlig utredning och efter det kan jag möjligen tänka mig att prova att medicinera om jag får diagnos, för där tror jag mitt grundproblem ligger. Det vill jag såklart behandla. Glad

Upp till toppen
Annons: