05. Anhöriga

Vem ringer ni?

2010-05-03 23:54 #0 av: pernillaa

Vem ringer ni när ni mår dåligt och behöver prata?

Vems axel är det ni gråter mot när tårarna inte går att hejda?

Vems hand håller ni när livet stormar?

Vem ger er kramar när ni känner er ensamma?

Vem är klippan i era liv?

Ha en bra dag! // Pernilla


Anmäl
2010-05-04 00:35 #1 av: Musiken

Ingen. Ar det sa forbannat javla pissdaligt att jag inte kan halla mig samman alls sa kan jag saga till mamma att jag inte ar pa topp sa att hon inte funderar pa varfor jag inte vill prata eller grater nar vi val gor det.

Pratar varje dag om saker som paverkar mitt maende gor jag med pojkvannen dock for att forhindra att hamna i det dar beck-svarta halet.

Anmäl
2010-05-04 01:03 #2 av: HannaM

Min man. Fast, ofta undviker jag det om det inte är extrema nödfall. Mår oftast sämst på kvällen när han redan gått och lagt sig och han behöver ju så väl få sova. Men annars är det han. Det är honom jag vill ha när allt är piss. Det är han som vet allt.

Saknar telefonhjälp som inte vet vem jag är. Eller snarare som jag inte har någon relation till. Det är alldeles för lätt att slita ut nära och kära.

http://hannasskafferi.blogaholic.se/ http://www.classicferret.se
Anmäl
2010-05-04 12:15 #3 av: pernillaa

Ja jag är rädd att belasta människor omkring mig. Som tur är så är min pojkvän en sån som pratar väldigt mycket om sitt mående så vi klagar av oss till varandra.

Ha en bra dag! // Pernilla


Anmäl
2010-05-04 17:22 #4 av: Bergspuman

Det är ju min särbo jag tyr mig till mestadels, i alla fall för fysisk närhet, tröstkramar, osv. Men han är inte den som är van att tala om känslomässiga saker. Han ger stöd och uppmuntrar dock på sitt sätt, skickar sms och frågar hur det går, försöker pigga upp mig genom att skämta och fåna sig.

Annars min pappa faktiskt. Ett par av mina väninnor.

Det är nog inte EN enda person jag vänder mig till, kom jag på.

Anmäl
2010-05-04 17:28 #5 av: [LucyInTheSky]

Min Sambo. Min Syster och Benke.. Dom kan jag prata med.

 

Anmäl
2010-05-04 19:00 #6 av: [Tassy]

Min pojkvän och min mor.


Anmäl
2010-05-04 21:32 #7 av: fridaas

Innan jag blev tillsammans med Magnus, ingen! Nu ringer jag honom ibland, dock inte när det är som värst när jag skulle behöva honom som mest =/

Enbart för att jag är livrädd att han ska vända och gå om han fick veta hurdan jag är när allt är som värst..

Anmäl
2010-05-04 21:50 #8 av: rolnor

Mej själv, jag har ett antal år i samtalsterapi bakom mej och kan "prata" med min terapeut, alltså mitt minne av henne, blir mycket tårar, brukar göra gott.

Anmäl
2010-05-04 23:29 #9 av: Zaphix

Mamma och pappa. :)

Har helt klart världens bästa föräldrar. De förstår inte alltid, men de försöker alltid hjälpa.

Anmäl
2010-05-04 23:52 #10 av: LenaR

Jag ringer ingen, har aldrig ringt någon. Säger väl en del om mitt liv tyvärr.

Anmäl
2010-05-05 19:35 #11 av: [aspie]

#10 Du är inte ensam Lena.... Kram

Anmäl
2010-05-05 20:09 #12 av: Loveferrets

Samma som Lena.

Anmäl
2010-05-05 21:06 #13 av: gris3n

jag har inte heller någon att ringa...om det e riktit illa brukar jag chatta me nån kompis, men de gör jag bara i nödfall för jag vill inte tjata ut dom :( å de e inte heller jag får nån respons, å de hjälper ju knappast å känna sej som en stalker >.<

Anmäl
2010-05-07 01:22 #14 av: NaimaG

Jag måste nog svara på alla frågor separat.

Vem ringer ni när ni mår dåligt och behöver prata?
Pappa eller min man när han är på jobbet.

Vems axel är det ni gråter mot när tårarna inte går att hejda?
Min mans eller hundens.

Vems hand håller ni när livet stormar?
Min mans och ena kattens.

Vem ger er kramar när ni känner er ensamma?
Hunden och min man.

Vem är klippan i era liv?
Hunden och min man.


Min man är förståeligt men min hund tröstar mig alltid när jag gråter genom att pussa på mig, lägga ena tassen i mitt knä och trycka sitt huvud mot mig. När allting bara går fel för mig i min vardag ja då är hunden där direkt och vill göra allt bättre och han ger sig inte förrän han ser ett leende på mina läppar och det är en mycket ihärdig hund jag har. =)

Anmäl
2010-05-07 01:24 #15 av: LenaR

#14 Hundar är fina djur!

Anmäl
2010-05-07 01:26 #16 av: NaimaG

#15 Jo, han är min ängel. Vet inte vad jag skulle göra utan honom tyvärr lever dem ju inte för evigt men än har han många år kvar. =)

Anmäl
2010-05-07 01:38 #17 av: rolnor

Ja, man ska inte underskatta djurs emotionella intelligens...

Fint att du har honom!

Anmäl
2010-05-07 14:11 #18 av: LinnB

Min älskade mor och min fantastiska pojkvän.

Men... den "axel" jag gråter mot när tårarna inte går att hejda, det är min älskade kattkilles. Det är också han som ger mig kramar när jag känner mig ensam. 
Djur är fantastiska.

Anmäl
2010-06-13 00:33 #19 av: Amm0

Vem ringer ni när ni mår dåligt och behöver prata?
Mobila teamet eller ingen.

Vems axel är det ni gråter mot när tårarna inte går att hejda?
Mina katter och min sambo

Vems hand håller ni när livet stormar?
Mina 2 bästa vänner.

Vem ger er kramar när ni känner er ensamma?
Pappa.

Vem är klippan i era liv?
Mamma och pappa.

 

Anmäl
2010-06-13 15:52 #20 av: isa

Min katt tröstar mig.

Anmäl
2010-06-14 00:33 #21 av: viktoria91

jag stänger det mesta inom mig för omgivningen men den jag känner att jag dela sådant med är min sambo.

Anmäl

Det finns en till kommentar till den här diskussionen. Den är bara synlig för medlemmar på iFokus. För att läsa kommentaren, logga in eller registrera dig på iFokus.