Jag har läst tre rader av din text och ska svara i alla fall. Svaret du får kommer från dig själv på en djupare nivå än du i dagsläget förmår komma åt.

Hur jag får fram den informationen är mindre viktig än att jag får fram den till dig eftersom du verkligen vill veta mer om dig själv.

Du älskar att ha kontroll på alla situationer som berör dig. Detta i kombination med din höga intelligensnivå gör att du klättrar på många personers nerver. Du drar saker till sin spets och när det börjar bli intressant för dig och när frågan nått din intelligensnivås yttersta rand så har alla i din omgivning redan tröttnat för länge sedan.

Den intelligensnivå som man mäter idag är bland annat IQ nivån. Det är en logisk intelligens som enbart bygger på logik. Denna typ av intelligens har ingen kontakt med de sociala banden som vi knyter med vår omgivning.

Rent socialt så är IQ en snustorr ostmacka som legat framme ett antal dagar i öknen och helt torkats ut på allt sitt smakinnehåll. IQ är alltså helt meningslöst när det kommer till Social intelligens.

Eftersom du älskar att plocka ner sanningen i IQ-atomer och IQ-beståndsdelar så kommer ditt liv att fortsätta fungera på det här sättet om du fortsätter envisas med att fokusera din verklighet på dina IQ sanningar.

Hoppas att du förstår mig i den beskrivning jag gett dig och att budskapet inte på någon nivå har en gnutta av behovet av att tränga in dig i ett hörn.

Se istället din IQ förmåga som ett fantastiskt verktyg som du verkligen kan ha stor nytta av framöver i hela ditt liv. Dock gärna i en mix med andra Q-intelligenser som du kan träna upp.

#1 IQ är bara socialt meningslöst om man umgås med IQ-befriade människor.

Social intelligens är visserligen väldigt viktigt, men jag förstår över huvud taget inte varför du först pratar om logiskt tänkande för att sedan nämna hur meningslöst det är för den sociala intelligensen.

Det är som att prata om äpplen och sedan säga att äpplen är meningslösa när man ska äta päron??

#0 Ärligt talat är det omöjligt att avgöra ifall du är "galen" genom att lyssna till din beskrivning. Det finns gott om jobbiga människor som inte fattar att de är jobbiga, och som vinklar händelser till sin fördel och därför aldrig kommer till insikt. Och det är omöjligt att avgöra ifall du är en sådan eller inte, över nätet.

Men, med det sagt, så verkar dina "kompisar" inte så mycket att ha enligt det du har berättat. Visserligen visade de tydliga tecken på att de inte ville umgås med dig, men jag tycker att du konfronterade dem på ett moget och öppenhjärligt sätt. Tyvärr visade de inte samma mognad utan verkade mest vilja låta det rinna ut i sanden…

Jag tycker att du gjorde rätt som kallade henne feg.

#2

Nu handlade inte svaret om att någon var IQ-befriad.

Det handlade mer om att fokuset låg väldigt mycket på just IQ.

Det är en väldig skillnad.

Det blir väldigt svårt att föra ett Socialt samtal om den ena personen går till ytterligheter och baserar sitt samtal kring just väldigt mycket IQ fokus. Helt enkelt för att den andra personen hinner tappa intresset innan den ena samtalspartnern hunnit analysera sönder situationen. Det finns inget rätt eller fel i detta eftersom vi alla fungerar olika som personer.

Nej jag förstår att det är svårt eftersom det här är min version enbart. Men det här är så ren fakta jag kan ge er. Hon sa ju idag också sin version av det hela och att hon bland annat som jag sa uppfattat det som om jag ville stressa iväg jämt när jag träffade dom. Jag är en vanligtvis väldigt unfallande och ursäktande person. jag har alltid försökt vara alla till lags och har lätt för att säga förlåt om ja gjort fel och inser snabbt var felet låg. Vill bara säga det som ett litet svar på det där om att vinkla saker till sin fördel. Hade aldrig frågat om det här om det varit så att jag vinklar, för isf hade jag velat gå omrking och fortsätta tro att jag hade rätt.

Kan väl säga tack för #1. Vet att du har läst av mig sådär tidigare i ett annat sammanhang och det stämde väldigt bra. jag känner att nånstans inom mig ligger nånting som jag inte riktigt vill ta på men jag kan inte riktigt sätta fingret på vad det är. Nånting jag behöver inse.

En sak har jag börjat inse, många tål inte sanningen och jag är en oerhört ärlig och öppen person. Det tär på mig att behöva kompromissa på den här ärligheten för att det inte ska bli bråk. Folk missuppfattar allt jag säger. Människor är så otroligt rädda för att höra sanningen och en positivt menad sak från mig uppfattar många som något negativt. Kan ta ett exempel  som att en kvinna frågar sin man, ser jag tjock ut och han svarar givetvis nej oavsett vad han tycker för att han inte vill såra henne och hamna i klisrtet själv. Jag passar inte in i dom ramarna riktigt av nån anledning. Jag kan inte ljuga, bara försöka lägga fram sanningen så snyggt som möjligt. Frågar nån mig om jag tycker han eller hon ser tjock ut och jag tycker det så vill jag inte ljuga. man säger väl visserligen inte rakt ut att ja jag tycker du ser tjock ut. Linda in saker tycker jag är okej men jag vill inte ljuga. Det tjänar ju ingen på. Jag vill utvecklas och som nu, jag vill ju att ni ska vara ärliga mot mig och st'äller jag frågan får jag ju tåla svaret, även om det svider. Frågar aldrig min kille om jag ser tjock ut eller har fula kläder eller så för att jag vill helt enkelt inte höra att han tycker jag ser tjock ut, även om jag innerst inne skule veta att han tycker det så är det upp till mig att inte provocera fram ett sånt uttalande. Jag menar inte att jag säger vad som helst ärligt. Vissa saker får man bara helt enkelt inte säga. Nån gräns har jag ju.

Jag känner mig i alla fall elak eftersom folk alltid tar så sjukt illa vid sig av allting. Okej det händer inte så ofta men det är för att min bekantskapskrets är väldigt tunn.

Jag har dock fått bekräftat under min neuropsykiatriska utredning att jag rent intelligens-mässigt ligger en bit över det bredare genomsnittet(alltså inte bara genomsnittet utan det "normala" eller vad man ska säga) så jag är tydligen väldigt smart under alla minnesproblem och alla känslor. Logiskt tänkande som sagt. Bra på problemlösning om jag bara får tid på mig och löser saker och ting på ett annat sätt än andra skulle. När jag satt och gjorde ett test på datorn under utredningen med utredaren bredvid mig så hade hon släckt ner allt annat i rummet. Jag behövde se nåt på tangentbordet och medan hon febrilt letade lysknappen tog jag bara musen och höll ovanför tangentbordet för den lyser ju. Det är jag i ett nötskal. Jag har mina fina egenskaper men jag tycks inte gå ihop med folk. jag passar inte in i ramarna. Jag är jättesnäll och omtänksam och kämpar hårt med mina vänner men ingen tycks riktigt förstå mig eller se mig riktigt. Allt blir bara fel.

Det handlar inte om som #1 säger att jag i diskussioner pressar allting till sin spets. I diskussioner är jag också ärlig. Men beror på vad det handlar om. För det mesta är jag alltid tyst för att jag är inte så bevandrad i så mycket annat än jobbiga tråkiga grejer i livet. liksom livets hårda skola kan man säga.

Men kanske är det bara så enkelt att jag inte är så bra med människor. Jag är inte passande som värd på ett party för jag blir så nervös och allt bara kör ihop sig. är rätt ointressant som sagt i sociala sammanhang. Har väl alltid varit en ensamvarg tidigare n'är jag var yngre men det var för att jag var utfryst. Valde att lära mig gilla ensamheten istället för att våndas i den. Men nu har det slagit över. Är så rädd för att vara ensam.

Ja jag vet inte vad jag ska tro riktigt.

Vet i alla fall att jag har en förmåga att överanalysera saker och ting för mig själv. plocka isär och så men kan inte riktigt säga att jag tycker att jag gör så i sociala situationer. Ge ett exempel #1 på vad du menar med att pressa en diskussion till sin spets, till min intelligensnivå? Vad för typ av diskussioner?

Hmm, tycker ni det låter som att jag tänker för mycket?

#4

Nu var det sanningen från lite andra perspektiv som du frågade efter och då får du lite andra perspektiv på sanningen.

Att bara linda in sanningen om än så lite är även det att förvanska sanningen. Man gör det för att vara "snäll". Detta kommer givetvis tillbaka som ett brev på posten och på samma sätt kommer andra att "förvanska" sanningen om än så lite.

Nu ger jag inga förvanskade svar utan jag ger den raka sanningen när jag levererar. Därför är det precis som du skriver att jag har prickat rätt på dig tidigare.

Att du sedan inte instämmer i att du pressar saker till sin yttersta spets håller jag med om eftersom det inte är det du gör. Du använder din intelligens för att hitta din sanning och ditt fokus på ämnet det berör. När du gör det så hinner den andra personen tappa intresset eftersom ditt sätt att leta efter sanningen i allting blir så oerhört mer komplext än vad människor är vana vid att uppfatta som en normal samtalstakt. Därför tappar samtalet rytmen ur den andra personens perspektiv och detta i sin tur leder till att den andra personens sanning och fokus kommer för långt bort i samtalet och därför dör det sakterliga ut.

Okej. ja jag förstår vad du menar. Kanske är det så men har det verkligen med intelligens att göra?

Har bara kännt mig så velig och onödigt komplicerad.

En sak, man väljer sina vänner. Lyd ett gott råd, välj bort dem. OAvsett hur du äreller inte är, såna vänner kan man vara förutan, de stöttar ju ine dig om du skulle behöva. Man kan krusa till en viss gräns, men när man märker, att manaldrig får gensvar, då är det bara att klippa av.

HAde själv en  ganska god vän, som flyttade väldigt nära mig efter några år. Innan så var det alltid jag som åkte och hälsade på. Tänkte, att nu bor hon så nära, så vår infart är precis innan hennes, så kanske hon kunde komma på visit nån gång….. ICke. sen flyttade hon till Göteborg, 16 mil härifrån och tyckte, att jag skulle hälsa på…… Nä, då blev det slut på den vänskapen.

Oj, ja så kan det gå. Bra gjort att du klippte.

Har varit lite desperat efter något socialt utöver min pojkvän och hans killkompisar. Nästan så jag tar det jag får. Blev lite anti mot hela den här vänskapsgrejen nu efter det här bråket dock. Får vila ett tag tror jag. Det kommer väl bättre tillfällen för det här med att skaffa kompisar och lära känna folk.

Ja det kommer. Var lugn för det. Om du har möjlighet att spänna av och inte  mer elelr mindre medvetet jaga vänner, så ramlar de på dig! Du har kravlös kärlek och vänskap hos dina djur. Det är värt mer än hundra människovänner.

Hej Pernilla,

Bara en liten tanke efter att själv suttit i samma situation med vänner och missförstånd hela tiden.

Det jag har lyckats klura ut är att det blir väldigt svåra problem om man är hysat intelligent, logiskt lagd och säger vad man tycker, utan krusiduller och omsvep, och ens vänner tolkar orden med som om man hade baktankar.

Då blir ju det man uttrycker helt plötsligt inte alls vad som vännen "hör". Och det hela blir tokigt från början till slut.

Tack för dina erfarenheter Cejaj. Det är som du säger och det är jag själv väldigt medveten om. Jag vill bara inte behöva lägga band på den jag är för att få kompisar. Börjar inse de här senaste dagarna att jag kanske inte har så lätt som de flesta att få kompisar p.g.a. hur jag är. Får nog acceptera det och tänka att när jag väl får en kompis som kan leva med min ärlighet så kommer det bli en djup och bra vänskap. Jag är nog den typen av person som har få men bra vänner istället för många halvdana. Kvalitet istället för kvantitet kan man kanske säga. :P

Känns ganska lungt idag. Tar hand om mina älskade djur och min kille och längtar till nästa vecka när jag får ha min grabb! =)

Du skriver om kompisar? Vilka kompisar? F.d. kompisar?

Klart det inte är kompisar, de är absolut inget att ha, de är inte värda din vänskap. Glöm dem och stryk dem från ditt minne.

Sluta att älta vem som gjorde fel och vad som gick fel, du kommer bara att må dåligt av det.

Livet är så, kompisar kommer och går, särkilt kompisar som man har i unga år. Vi utvecklas olika, vi får olika livserfarenheter och en dag så kanske vi/du/de upptäcker att det inte finns något gemensamt längre.

Så jag håller med Gunilla, klipp banden och gå vidare!

Ja en vän i nöden är en vän i döden. Den svenska översättningen av A friend in need is a friend indeed…..Båda är lika bra! OCh likaså " i nöden prövas vännen". Bättre ensam i ensamhet än ensam i tvåsamhet. Finns tusen styrkeord till dig. Kram på dig!

Hörni tack ska ni ha! =)

Jag behövde respons för annars fastnar jag i det där och börjar tro att det dom sagt är sant. och det är ju inte bra.

Det känns mycket bättre nu!

Kramar på er!

ja hoppas det hjälpte. För såna "vänner "bara utnyttjar och parasiterar på dig.

Jo dom har fått titeln "Energitjuvar" hos mig nu. ^^

Riktig vänskap ska tåla gräl och att man inte alltid är på topp. Ibland kan det utbytas hårda ord, felbehandlingar, osv. Men kan man inte sätta sig ner och prata om det, lösa det och lyssna på varandra är det ingen äkta vänskap. Du klarar dig bättre utan det.

Och man växer som sagt ifrån varandra. Och alla klickar man inte med. Att man inte utvecklar och behåller en vänskap med en viss person behöver inte tyda på att någon av parterna är en "dålig" människa, utan att man helt enkelt är för olika och inte kan mötas på mitten.

Jag har t.ex. vänner som jag kan gå ut med för att knappt se på hela kvällen - vi drar åt olika håll, möts upp då och då under kvällen och har trevligt ändå. Sedan har jag en vän som blev riktigt ledsen när jag betedde mig så för att hon kände sig övergiven. Då fick man helt enkelt prata ut om det, förklara varför jag gjorde så och kompromissa.

Kram på dig, höj huvudet högt och var stolt att du stod upp för dig själv.

ja, för mig är en riktig vän en sån som du kanske inte träffat på flera månader, eller år, men när  ni  ses, så  är det som 5 minuter sen……Då stämmer det!

#18 Så sant

ja, jag har två sådana. Den tredje är tyvärr ängel, hon dog i cancer för ca 3 år sedan…..

#5

Jag måste bara tillägga.

allhealing skriver; "Jag har läst tre rader av din text och ska svara i alla fall. Svaret du får kommer från dig själv på en djupare nivå än du i dagsläget förmår komma åt."

Lite tråkigt att du inte orkar läsa mer än tre rader av  Pernillas text och ännu tråkigare är de att du skapar dig en uppfattning utan att läsa klart.

Du skriver; "Nu var det sanningen från lite andra perspektiv som du frågade efter."

Jag tror inte att det var "sanning" Pernilla var ute efter, hon ville att vi skulle, (utifrån våra egna erfarenheter) kommentera.

Du skriver; "Hur jag får fram den informationen är mindre viktig". För mig är den informationen väldigt viktig, hur du efter att ha läst tre rader av Pernillas text får fram ett inlägg och förklaring till Pernilla.

Så du får gärna lägga in den information, som du har fått fram genom att läsa tre rader av Pernillas text.

Alltså jag vet nog vad det handlar om allt det där. Allhealing läser nog av mig mer på en andlig nivå tror jag. Energier och sånt. har själv läst av folk en del tidigare och vet hur otroligt mycket man kan få fram om en person sådär om man bara lär sig hantera det där.

Visst tråkigt att inte läsa min text men jag tror att allhealing valde att inte göra det för att det kunde vara information som påverkade de signaler han/hon fick av mig. Att man tolkar in något som inte ska vara där.

Sen är det något som man får bestämma om man vill tro på eller inte men jag tror på det.

Det där med sanning fattade jag inte själv riktigt dock… =/

Oj vad många fler svar det hade blivit, missda er andra. Sorry.

Vad tråkigt med din vän där! =( usch vad tungt.

Jag har en sån där vän som jag ibland inte träffar på ett år men hjälp vad vi klickar när vi träffas. han är så himla lätt att prata med för han är väl också en sån där analyserande och ärlig människa tror jag. han har det svårt på så många plan och vet vad det innebär att inte orka ringa fast man vill mer än allt annat.

oavsett hur lång tid det går mellan gångerna så är det som im vi aldrig varit ifrån varandra. Ingen nervositet eller nånting. Alltid samma person fast med nya erfarenheter. =)

Av någon anledning har jag så otroligt mycket lättare att umgås med killar. Med tjejer blir jag så nervös. Jag jämför mig själv med tjejer men inte med killar… =/

Nån annan som känner igen det?

Det kanske är så att du uttrycker dej på ett klumpigt sett ibland, du måste nog se din egen roll i det hela, du är klok och vältalig, men du måste kanske förstå vilka känslor dina ord till andra kan väcka, jag skulle gärna vara kompis med en tjej som dej, men det passar kanske inte alla, ibland om man inte har något positivt att säga kan det vara bättre att tiga, har jag lärt mej, då ljuger man inte, vinklar inte. Sen fattar jag inte heller vad det är för slags "kompisar" du har, hoppas innerligt att du hittar nya, det förtjänar du.

Jo jag ser min egen roll i det hela. Jag kan likväl ha varit en enrgitjuv för dom också.

Nu förlorade jag en till vän! Min black ghost Ninja hittade jag död i akvariet nu!

Blev så himla ledsen!

ja,lille Ninja…. Ok så kan det bli………..Tänk så här….. Bättre att de små djuren dör före oss än tvärtom……

Jo jag vet. Fattar inte varför jag reagerade så starkt! Kan inte sluta gråta…. Hade bara inte trott att det skulle bli nåt problem med honom. Tror att det kan ha varit pumpens fel för den drog inte sonm den skulle nu när jag kollade. Nä det var nog medicinen. Hans hud har nästan lossnat. Ögonen är vita. Men tror att det gick snabbt för när jag släckte åt honom igårkväll så mådde han bra. Hoppas det i alla fall, så att han inte led så mycket.
Såhär ser en black ghost ut. Min var nästan 20 cm nu. Finaste vännen!

rolnor jag ska kommentera ditt inlägg bättre sen, jag är för upprörd nu för att tänka klart. fick sån panikångest. Skriver sen,,,,

Hade en Ancistrusmal som fick nåt slags slem på kroppen och dog ett par dar senare, inte så lätt med fiskar alla gånger, man får sörja en tid sen kan man köpa en ny vän.

#6
IQ Intelligens gör att du har ett större omfång att använda när du ska "tänka" ut dina svar. Jag är själv i samma situation som du är så jag talar av egen erfarenhet här. Att vara IQ intelligent ställer lätt till med kommunikationsproblem eftersom vi älskar att använda denna tillgång på för oss själva bästa sättet. Bara för att vi själva ser denna tillgång som ett praktiskt verktyg som underlättar våra egna möjligheter i att expandera vidare ut i våra tankar så betyder det inte per automatik att personer i vår omgivning uppskattar detta lika mycket.

Det kan istället bli en förmåga som arbetar mot oss istället för med oss som gör att vår omgivning istället väljer att distansera sig ifrån oss. Detta är helt enkelt en varningsklocka som ringer och säger till oss att det sätt vi använder vår logiska intelligens på kanske inte är det mest optimala sättet att agera på om kontakt med vår omgivning är det mål som vi vill uppnå.

Detta är i alla fall min egen erfarenhet av ett högre IQ. Det gäller helt enkelt att träna sig i hur man vill använda sin egen IQ både för sig själv men även för sin omgivnings skull.

Det finns ju EQ, Emotionell Intelligens som jag tränat upp någorlunda under mina år i samtalsterapi, det är viktigt att förstå den känslomässiga respons som ens ord kan väcka hos andra.

#21

Tacka för att du frågar, jag ska försöka förklara vad det är jag gör och hur jag får fram den informationen.

Eftersom vi alla har en egen uppfattning om hur världen fungerar och vad som är sanning och vad som inte är sanning så vill jag att ni som läser den här texten enbart tar till er den information som är sann för just er.

Precis som du skrev så har jag läst 3 meningar så som vi är vana vid att läsa en text.

För att ta reda på mer information kring ett ämne så anser jag att det alltid är mycket bättre att gå till källan av frågeställningen. Varje person har sin egen bottenlösa brunn där man på djupet alltid hittar den bakomliggande orsaken till varför en frågeställning existerar. All information existerar i vårt medvetande eller vårt undermedvetande även om vi inte alltid har tillgång till hela sammanhanget.

Vi har fem sinnen vars uppgift är att läsa av vår omgivning. Ingen av dessa fem sinnen är designade för att läsa av oss själva inåt på djupet, speciellt inte i vår stängda undermedvetna källa. Våra fem sinnen är designade för att inhämta information från vår yttre omgivning.

Jag har under ett antal år övat upp min förmåga för att utveckla mina inre sinnen. Dessa inre sinnen har förmågan att nå all information som någonsin lagrats inom oss.

Tack vare denna träning så kan jag idag kombinera mina fem yttre sinnen med mina inre sinnen. Jag har helt enkelt tränat upp min egen förmåga att se rakt in i en persons såväl medvetna som undermedvetna värld. Detta gör att jag får tillgång till ett betydligt djupare svar på en mängd frågeställningar som jag tidigare aldrig haft förmågan att svara på.

Därför kan jag utan att läsa en text svara på frågor kring texten eftersom svaret redan existerar inom oss oavsett vilken fråga det är som vi vill söker ett svar på.

Då hade jag uppfattat dig rätt allhealing.

Jag har inga som helst problem att knyta an till känslor och sätta mig in i folks situation känslomässigt. Jag brukar vara bra på att läsa människor och se när dom är less på att jag pratar osv. Riktigt vad som utlöser den här lavinen vet jag inte.

Angående min ärlighet är det inte så att jag häver ur mig vad som helst till vem som helst när som helst. Jag vet när jag ska vara tyst och inte och när det gäller lite tyngre ämnen så brukar jag fråpga innan om personen i fråga vill ha ett ärligt svar eller om det är bättre att jag är tyst. Så de får ta ställning. Sårar nån mig är jag fullkomligt ärlig och säger hur jag känner.

Det där om att om man inte har nåt snällt att säga så kanske man ska vara tyst, det håller jag med om och försöker efterleva. Jag skulle aldrig t.ex. kunna säga rakt ut att "Vad stökigt det är här" om man kommer hem till nån. Sånna lägen är jag tyst. Jag vill inte tro faktiskt, och nu är jag så ärlig jag kan mot mig själv, att jag är FÖR ärlig mot min omgivning. Men jag är ärlig på ett sånt sätt att om nån frågar hur jag mår, alltså nån som jag vill bygga en seriös relation till av nåt slag, så svarar jag ärligt hur jag mår men det blir oftast något i stil med "Njae, det går upp och ner, mest ner nu men det blir snart upp igen". Och vill personen då veta mer om det som är ner så har dom en öppning att fråga annars kan dom välja att fokuser på det som är upp och sen släppa den frågan. 
Har lite svårt för människor som alltid säger att det är bra, för det ser jag nästan för mitt inre som ett tecken på att dom inte vill komma mig för nära. Så gör i alla fall jag med personer som man bara vill ha som en "bekant". Dom behöver inte veta hur det står till egentligen. Dom pratar jag bara med för det ytliga småpratet.

Jag tänker ofta att det som är sagt är sagt och när det gäller viktigare saker så försöker jag så ofta det går att skriva. jag har problem med ko ncentrationen och oro och ångest och om jag då står face to face och ska säga hur jag känner så blir det så otroligt lätt fel för det är så många hinder överallt i mina känslor. det blir för pressat för mig. kanske lite udda men de som står mig nära vet det här om mig och accepterar det.

Har aldrig hört från en enda person under mitt liv att jag säger konstiga saker eller häver ur mig otrevligheter och sårande grejer bara hux flux. Jag är ändå 25 år och nånstans skulle ju nån ha fått nog och sagt ifrån om jag hade problem med det här med ärligheten, tänker jag.

Visst har det hänt. Vet att jag skrev en del otrevligheter till en medlem på min sajt efter att ha varit otrevlig och förstört en tråd för mig. Hade en otroligt dålig vecka och var nära sammanbrott just då men det är ovanligt att det blir så. De tillfällena ryms på en hand om man säger så.

Det här är svårt för mig. Att analysera mitt beteende på det här sättet. för jag kan ju bara säga hur jag uppfattar mig själv och vad andra har sagt till mig.

jag skulle tro att jag ibland driver vissa diskussioner för långt. säg att vi diskuterar sexuella övergrepp, ett ämne jag är väldigt intresserad av och vet en hel del om. Då kan jag gå in lite för mycket på smådetaljer så det inte längre handlar om den stora bilden.

Sen tror jag att mitt dåliga mående skrämmer iväg folk. Även om jag inte säger att jag mår dåligt så märks det så tydligt på mig i form av att jag bland annat otroligt mycket lättare blir nervös i sociala situationer och så.

Sen är jag helt enkelt skiiitdålig på att prata. Skulle behöva lära mig att smörja mitt munläder lite.

Skriva är en sak för då har jag tid att tänka efter och tappar jag koncentrationen lite för en stund så kan man gå ifrån och sen läsa igenom det man skrivit och ta upp tråden igen men det man har sagt är inte lika lätt att minnas. Och nån som hela tiden sitter och frågar vad man har sagt, kan också bli lite märkligt.

Ja, du låter som du har väldigt bra koll på dej själv på alla möjliga plan, blir riktigt imponerad! Sen kan man ju undra varför det trots detta inte funkar så bra med kompisar, en sak är nog precis som du skriver att dom har svårt att hantera situationer när dina besvär ger sej tillkänna, ångest "smittar" i viss mån och kan väcka obehag hos andra. Sen så är det kanske så att vi som läser din text får en annan bild av dej än den som pratar direkt med dej, du nämner att du har svårt med det verbala, MEN det borde ju inte vara så viktigt?

Jag vet inte. Jag brukar överlag inte få intrycket av att folk blir nervösa av mig. tror jag träffat fel folk bara. Träffar inte så mycket folk då jag har varit sjukskriven unefär 65 % av mitt vuxna liv och som tonåring och barn var jag utfryst. Har levt på småorter för det mesta också och folk tenderar att bli lite udda där. sen tror jag faktiskt att jag dras till lite udda folk, just för att jag själv känner mig så udda. Blir väl ett undermedvetet val det där, att man tänker att man har större chans hos dom än hos de populära.

Nä det är som du säger, ni ser mig bara genom text här och en liten bild. Men jag har berättat allt det här för mitt personliga ombud också och hon sa ungefär som ni gör och tyckte det var jättekonstiga tjejer det där. Sen att man måste hitta rätt folk för att det ska finnas utrymme för att man mår dåligt är ju en annan sak. Alla kan inte acceptera det och det är inte alla som vill prata om sånt heller. har ingen större glädje av ytliga kontakter heller.

Jaja, allt det här får vila nu. Jag har min son, min pojkvän, mina djur, min familj och en väldigt god vän i stan. jag klarar mig. =)

Det tycker jag låter jättebra!

Vad jag känne rigen mig i det du skrev, om attg känna sig otillräcklig som kompis. Känna att man inte har något att komma med, det är SVÅRT när man har ett ostabilt psyke..

Jag känner mig alltid otillräcklig, känns som mitt liv är så ointressant som det kan bli, kompisarna pratar om den en afesten efetr den andra, blabla… vad har jag att berätta om, tiden på psyket, ångestattackerna? what… allt jag duger till är att vara den som stöttar, den som lyssnar när någon mår dåligt…

Jag drar mig alltid för att träffa folk, frågar någon kommer jag med bortförklaringar för jag är rädd att inte vara intressat, inte vara rolig eller intressant att umgås med…Jag har min lägenhet, det drar folk till än men det blir ett utnyttjande… jag skulle vilja bjuda hem "vänner" men jag känner mig otillräcklig där med. vad ska vi göra här? VAd ska jag bjuda på? vad ska vi prata om? JAg känner mig så enormt obildad inom allt. Hänger inte med i nyheter media m.m preis som du skrev att du inte heller gjorde….

det är SVÅRT oh tiden går ju. För vajedag blir man mer insnöad. Jag känne rmig ständigt ivägen, annorlunda…vet inte hur jag ska betee mig…. det är så jävla jobbigt jag VET. Sepciellt när vänner bara sviker, när dem inte längre räknar in än i kompis kretsen, när dem räknar med att man inte orkar, att man mår för dåligt, när dem stänger ute än för dem inte vet hur man mår oh dem ahr ingen kraft att äns fråga… För mig vorde det så jäkla självklart att bjuda med de vänenr som verkligen behöver. de som mår sämre…..

Muffy, jag kommer skicka ett PM till dig någon gång här framöver men just nu är motivationen och minnet väldigt dåligt så det kan dröja. men jag kommer skriva till dig för vi har mycket gemensamt. =)

Kram