Annons:
Etikettpersonliga-berättelser
Läst 2541 ggr
NaimaG
2010-05-05 21:52

Orkar inte längre...

_skriver det här också

_Sedan den dagen polisen bröt sig in i mitt hus och körde mig till akuten har samtliga grannar tagit avstånd från mig och rycktet har nu nått mig om att jag är kriminel och blivit arresterad fast det inte var utav den anledningen polisen kom utan för att jag fick ett raseriutbrott som gick överstyr, därav också min inläggning på tvångsvården.

Grannen bredvid mig som vi tidigare pratat lite med hyser skam så snart de ser mig lika så gör alla andra grannar runtomkring utom två av mina vänner som själva har AS och vet hur det kan vara.

I detta område är jag inget annat än en odåga, en idiot, djurplågare och nu också kriminel och då till saken, ingen och nu menar jag också ingen (utom mina två vänner) känner mig i detta område utan dem går på vad dem ser.

Jag har bott i detta område i 3 år och aldrig lärt känna någon. Från första början blev jag hatad som ny i området, sedan blev jag klassad som problemfall när jag tvingades anmäla dåvarande granne som bodde bredvid mig för deras festar var och varannan dag med skyhög volym. De blev vräkta efter 1,5 år, flyttade och efter 6 månader hade lugnet lagt sig och grannarna accepterade mig. Sedan skaffade vi Ludde, våran underbara hund och då dök ryktet upp om att han är aggressiv trots att han inte är det, det ryktet håller i sig till och från och kan avta ibland men också komma tillbaka. Nu har också rycktet om att jag skulle vara kriminel satt igång sedan 2 månader tillbaka.

Under dessa 3 år har jag inte lärt käna en enda jäkel i detta område och valt att inte göra det. Det finns ingen som helst respekt för handikappade i detta område, nu vet de ju inte om att jag har mentala funktionshinder och skulle de veta det så skulle de spridda något dåligt rykte om det istället.

I början som vi flyttade hit så kasstade dem sten på vårat fönster, skicka smällare upp på balkongen, sparka på våran dörr. Givetvis blev allt anmält, kvartersvärden inkallad och även ordförande från föreningen kom hit. Sedan dess har inget sådant hänt.

Jag vet inte vad jag skall göra och jag vet inte äns vad jag har gjort mot alla grannar. Flytta är heller inget alternativ dels för hunden men också för jag trivs i området men inte med en del personer och det är drygt 6 familjer i min närhet som är helt borta i huvudet och kör med detta rykte, inte bara i detta område men även bort mot grannområdena ja snart lär väll hela jävla Umeå tro sig veta något.

Jag orkar snart inte längre, varför just jag? Min man är de hur snälla som helst mot och hatar honom inte på något sätt men mig. Jag är någon jävla slagpåse i deras ögon och det är ju svårt att inte ta åt sig specielt inte när två av familjerna bor på andra sidan trottoaren och står och råglor på mig varje gång jag går ut eller kommer hem.

Vad fasen gör man…

Annons:
[Tassy]
2010-05-06 14:28
#1

Nej men fy f*n! Skrikandes Jag finner inga ord, men raseriet sjuder! Såhär får det bara inte gå till! Skrikandes

NaimaG
2010-05-06 22:42
#2

Unforunatly it's my life…

[rolnor]
2010-05-07 16:24
#3

Beklagar verkligen, under min uppäxt var våran familj ochså hackkyklingar i området, helt utan anledning, tror att en viss typ av människor kan lukta sej till sårbara individer och projicera en massa hat på dom, ta nazismen och judarna t.ex. Ett jävla skit…

Upp till toppen
Annons: