15. Stress/Tvångstankar

diagnos?

2010-04-13 17:12 #0 av: Hemulen

Hej

Jag undrar vad det är som håller på att hända med mig och hoppas att någon som läser min fumliga beskrivning kanske känner igen sig och kan hjälpa mig.

Jag känner mig stressad hela tiden, som om hjärtat slår dubbelt så fort och som jag blir jagad. Allting känns jobbigt. Har mycket svårt att gå upp ur sängen på morgonen (tur att vi har flextid på jobbet). Jag har blivit helt handlingförlamad och känslokall. Jag vet inte varför. Livet är som vanligt, inget särskilt har hänt men ändå känns det som jag knappt står ut. Men står ut med vad?

Går hela tiden och känner ett tryck över bröstet. Är likgiltig. En av mina kollegor dog i cancer förra veckan. Jag tyckte mycket om henne och tycker att det är hemskt men när jag fick beskedet kände jag ingenting. Tänker dock på henne hela tiden och inatt drömde jag om henne.

 Fick reda på för två månader sedan att mitt ex även han drabbats av cancer men kände inget då heller. Varför?

Blir numera aldrig riktigt glad över saker, men heller aldrig riktigt ledsen. Har svårt att ta tag i saker och göra saker som jag faktiskt älskar. Kan inte gå till träningen längre. Vill gå men när jag tänker på att vara bland en massa folk hittar jag på en ursäkt för att slippa.

Är trött hela tiden, oberoende av hur mycket jag sover. Känner mig helt slut. Men jag kan inte förstå varför detta händer mig? Var kommer dessa känslor ifrån? Jag har inget stressigt arbete, ingen sjukdom eller näringsbrist, inget speciellt har hänt men dessa känslor har vuxit fram under en ganska lång tid och nu börjar detta påverka mitt förhållande, mitt arbete och mitt liv i övrigt.

Är jag deprimerad? Håller jag på att bli utbränd? Någon som känner igen sig?

Anmäl
2010-04-13 21:38 #1 av: Cochon

Jag känner igen mig fullt i det med att komma på ursäkter till att inte träffa folk. Jag gör alltid så och på bl.a lov så isolerar jag mig till fullt från almänheten, har bara någon svag kontakt över nätet. Detta gör jag nog mest för att kunna klara av det sociala och kunna fungerar normalt känner jag... När jag umgås med folk så drar jag mig lätt bort från dem osse.

Det med känslokalheten kan jag känna igen till viss del, jag försöker (av någon anledning) att bli känslokal, jag orkar liksom inte bry mig...

Tyvärr har jag inte en blekaste aning om vad det är, men du är inte helt ensam...

Anmäl

Bli medlem på iFokus

För att kunna delta i diskussionen måste du bli medlem på iFokus. Det går snabbt, enkelt, och kostar ingenting. Medlemskapet ger dig tillgång till över 300 sajter.