Tystnad.
Jag hade strömavbrott för en stund sedan och slogs av hur tyst det blev. Ändå är det ingen total tysnad för det kommer ändå ljud utifrån. Ljud som vi är så vana vid att vi inte ens reflekterar över dem.
Det sägs att vi behöver tystnaden. Det är med livet som i trafiken, man måste ställa sig i refugen i mitten för att inte bli överkörd. Refugen ska vara den tysta punkten.
Olle Johansson som är docent i neurovetenskap vid Karolinska Institutet påstår att människan har egentligen inte något grundläggande behov av att prata. Orden och ljuden från våra munnar är mest ett sätt för oss att bekräfta varandra och visa att vi är godkända.
Men människan behöver faktiskt inte prata för att må bra. Det glömmer vi bort i vårt enormt snacksaliga samhälle, säger Olle Johansson.
I vårt civiliserade samhälle, inte minst inom sjukvården och skolan finns ett utbrett behov av att sätta etiketter på folk. Begrepp som Aspergerliknande syndrom eller borderlinefenomen används slarvigt enligt Olle Johansson.
- De där fackplaceringarna har inte särskilt mycket med verkligheten att göra. Det är klart att det finns sjuka människor som sluter sig för att markera sitt avstånd.
Men de där som valt ett stillsamt liv och utanförskap, de som kanske flyttat ut i skogen ser sällan på sig själva som att det är synd om dem. Många är ju livsfilosofer och kanske tar för sig av det väsentliga i livet ur ett neurologiskt perspektiv. Vi "normala" riktar ofta in oss på att prata och fokusera på det vi inte har, säger han.
Om vi tänker efter så är många av de samtal vi för, vid t.ex fikabordetbollar, meningslösheter med varandra. Vi pratar om saker som egentligen inte har något med livet att göra, men som gör att vi känner oss normala och blir en del av gruppen.
Dagens individ utsätts för ständig överstimulans, vilket närmast beror på den informationsteknik vi utvecklat. Under de senaste 30 åren har det producerats mer information än under de senaste 5 000 åren tillsammans.
Klarar vi det här? Är vi beredda för detta ständiga informationsflöde?
Det gäller att särskilja det väsentliga ur bruset. Men hur den enskilda individen i ett längre perspektiv klarar av denna nya form av stress vet ingen.
Kan dagens många psykiska diagnoser bottna i att vi inte klarar av all information, att hjärnan aldrig får vila?
Vad tror ni?
Kan informationsstressen leda till att vårt emotionella liv skadas?
Kommer stillhet och tystnad att vara framtidens lyxvara?
Se hur naturen - träd, blommor och gräs - växer i tystnad; se stjärnorna, månen och solen, hur de rör sig i tystnad…vi behöver tysnad för att få möjlighet att röra själar.
Moder Theresa (1910-1997)
Kan du njuta av total tystnad?
Ja, det vi kallar tystnad, för om jag inte misstar mig så är det bara på ett fåtal platser i Norrland, där man kan uppmäta total tysnad.
Med total tystnad så menar jag inte de ljud, som hör naturen till. Vindens sus, vågornas brus, fåglarnas kvitter osv.
![[rolnor]](/images/avatar-dead.svg){kind=avatar}
Jag brukar meditera, försöker ta en liten stund på morgonen, då hörs bara porlet från mitt akvarium, ett ljud som känns lite som en stilla bäck, inte störande. MEN, det är svårt att få tyst i huvudet, alla tankar som far omkring, jobbar på detta.
Tystnad är mindre lätt att hitta i dagens samhälle, känns som att det alltid är något som låter någonstans.. Det kanske är värt att köpa ett par bra hörlurar att använda någon gång per dag? Det vore skönt..
Jag älskar tystnad. Sova utan öronproppar kan jag heller inte, men det absolut mest fantastiska med tystnad är att den läker tinnitus som jag har lidit av sedan barndomen, de senaste månaderna har jag märkt hur oväsendet och pipandet försvunnit.
Jag kan inte heller sova utan öronproppar.. Älskar tystnaden. Önskar det kunde vara tyst lite oftare.
Jag behöver den för att inte flippa ut totalt. För mycket ljud gör mig galen.
Jag älskar tystnaden. Det är b.l.a därför jag älskar att vara i mitt naturreservat, då är det i och för sig inte helt tyst, men jag hör bara naturens ljud och det är underbart.
Förra året när det blev strömavbrott i nästan halva min kommun, så var det otroligt tyst. Det var jätteskönt.
Varje kväll när jag kommer hem från jobbet, stänger jag av tv, båda telefonerna+datorn och bara ligger ner cirka 30 min. med katten på magen och bara lyssnar på hennes kurrande. Det är en trevlig och rogivande vardagsmeditation. Jag hör ju alla grannar, och spring i farstun, men det är ändå jätteavkopplande. Man skulle göra så lite oftare.
I tystnaden och stillheten så möter man sej själv och livet, inte helt lätt för mej, men jag jobbar på det, varje dag, sååå viktigt….
Jag efterlyser mera tystnad i samhället. Jag själv mår bra av den och söker upp den så ofta det bara går. Det lugnar hjärnan och hela kroppen.
Ibland när det är för mycket oväsen omkring mig känns det som att jag ska bli galen- på riktigt. Jag tycker att samhället är mkt bullrigare idag än för bara några år sedan. T ex nya sättet för kommunen att kratta löv på: blåsmaskinen där "föraren" har hörselskydd på sig………………………………..
Vi har ju kommit ganska långt inom tekniken men varför har vi ännu inte lyckats skapa maskiner och annat som är mindre bullrigt? Måste bilarna låta såhär? Måste verkligen allting låta så förbannat mycke?
Ibland när det blivit strömavbrott slår mig tanken att elen verkligen låter massor. En evigt dovt muller som blir likt en spänning i luften som försvinner vid avbrotten.
En del forskare tror att psykiska sjukdomar kan uppstå genom elen. Att den stör kroppens nervbanor och gör oss sjuka.
Och slutligen…
det är ofta jag slås av tanken: kan ni inte bara hålla tyst för ni har ju inget att säga åt varandra, bara tomt pladder =)
ja många gånger då saknar man som du säger, det där absolut tysta….örongodis!
The Owls are not what they seem
de ska va gôtt å leva, annars kan de kvitta.....