04. Personliga berättelser

Helt knäckt för närvarande

2010-04-30 20:42 #0 av: Bergspuman

Jag är så grymt knäckt just nu över hur jag blev behandlad på jobbet idag, av min högste chef.

I korthet: jag är Key user i affärssystemet och har det senaste året genomfört ett projekt med flera andra, där vi arbetat för att förbättra användandet av systemet och införa nya funktioner. Idag skulle jag förevisa gruppens arbete och vad vi gjort på ett möte, för ledningsgruppen. Men det gick inte alls som jag tänkte mig.

Han klagade mest över att det inte fanns någon styrgrupp, att det inte kommunicerats ut, att det inte var förankrat det vi gjorde, etc. Jag har haft fullt mandat från förre VD som gav mig uppdraget och tyckte det var bäst att fullgöra det, trots VD-bytet i januari.

Han förödmjukade mig, inför de 3 avdelningscheferna, däribland min närmaste chef genom att säga ett par riktigt kränkande saker jag inte vill återge här. Dessutom beordrade han mig att inte slutföra ett par saker i systemet, utan ta time-out. Det tänker jag inte åtlyda, utan jag tänker slutföra det mallbygge jag har kvar, sedan får väl mallarna ligga i systemet utan att användas.

Han krossade totalt min arbetsglädje och motivation. När mötet var över, var jag så arg, och så ledsen, och så besviken. Jag var stolt över allt det som gruppen åstadkommit och han grusade det fullständigt. Allt handlade bara om styrning och kontroll och befogenheter. Jag trodde RESULTATET räknades, inte den organisatoriska uppsättningen för att nå dit?

Sedan backade han och sa att Nej jag hade inte alls gjort fel, jag hade bara gjort som min förre VD sa. Men ändå lät han mig sitta där och bära hundhuvudet för att förre VD inte delgav sin ledningsgrupp vad som var på G och för att avdelningscheferna, som visste om det hela, inte har ställt några frågor heller. Så jävla ruttet. Ruttet också av min chef, att inte ta mig i försvar. Där fick jag sitta och schavottera! Fast jag bara har gjort vad jag skulle!

Sitter här och leker med tanken att allra minst avsäga mig uppdraget som systemspecialist. Även säga upp mig helt.

Jag står inte ut med karln, han plågar mig och jag vill bara bli av med honom. Det enda sätt jag kan räkna ut, är att skära bort det där uppdraget, då slipper jag honom. De två andra uppgifterna jag har, är operativa och där behöver jag inte komma i direktkontakt med honom.

Han har lusat ner mig med mail och kallelser till möten hit, möten dit, och det har gått så långt att jag får hjärtklappning och blir darrhänt bara jag ser ett mail från honom.

Hans sätt är ytterligt stressframkallande, och han överskrider dessutom de ramar som satts för mitt uppdrag. Där står att man ska ges tillräcklig tid för Key user-sysslor, och inte få för många Key user-uppgifter.

Han kommer från en annan avdelning på företaget och där gjorde han sig inte populär heller. Jag ser tecknen. Han håller på att ta sönder folk, kräva för mycket av dem, och radera ut arbetsglädjen som han gjorde där, och han bidrar till att stämningen blir jättedålig.

Just nu är jag mest ledsen och helt tillintetgjord. Noll lust att äta. Hela ansiktet känns stelt. Händerna är kalla. Om jag inte redan vore på medicin, skulle detta förmodligen vara tillräckligt för att jag skulle kunna få ett återfall i deppen.

Ja nu blev det långt, orkade du läsa ända hit är det strongt av dig.

Det var skönt att skriva av sig.

Krånglar de, får jag drämma i med arbetsbeskrivningen som är satt av koncernledningen, alltså min VD's överordnade.

Jag har stridslust kvar, så jag är väl inte helt nere för räkning, men nu orkar jag inte mer, jag har fått nooooog! Nog nog NOG!

Anmäl
2010-04-30 21:29 #1 av: kerstinjo

Jag har i tysthet följt många av dina inlägg här och du återkommer ofta till dina arbetsbekymmer.

Varför inte backa lite?

Du mår dåligt över många av dina arbetshändelser och känner dig ofta "överkörd", om jag har förstått rätt.

Det är jättebra att ha en stridslust, men ibland kanske man ändå får tänka till lite och börja fundera.

Vad är viktigast? Att jag alltid får rätt?

Kanske det kan vara viktigare att "släppa taget" och ge avkall på kontrollbehovet.

Jag tror att du skulle må bättre på det.

"Lev och låt leva!"

Anmäl
2010-04-30 21:42 #2 av: Bergspuman

Jo, det finns ju redan tankar hos mig om att backa. Ta bort det där inslaget i jobbet som bara framkallar stress hos mig numera. Det var roligt förut, men det är det inte längre, får mest ångest över alla hans krav och önskemål.

Annars har inte jag själv så stort kontrollbehov, däremot är det han, min chef, som är besatt av styrning och kontroll. Han har skickat mååånga önskemål om att få verktyg utvecklade för att följa upp, styra och kontrollera projekten. Jag har försökt säga att jag inte är rätt person för det. Igår sa jag ifrån - jag kan inte, har inte tid och orkar inte. Misstänker att han blev lite putt över att jag inte vill hjälpa honom och därför ville platta till mig på mötet.

Hur som haver, ser jag ingen annan lösning än att tacka nej helt till den sysslan. Då skulle jag slippa honom hängandes över axeln och flåsandes mig i nacken. Kunna ägna mig åt något annat där han inte besvärar mig.

Anmäl
2010-04-30 22:03 #3 av: kerstinjo

Jag vet, som gammal missbrukare, fick jag ett otroligt kontrollbehov. Ett kontrollbehov som jag inte kunde släppa.

För mig var det omöjligt att släppa taget. Jag höll benhårt i mina självpåtagna uppgifter på jobbet.

Det var mina grejjer, punkt slut.

Jag hade en lång sjukskrivning och under den tiden ändrades två avdelningar till en. Herregud!! Jag var ju inte ens där.

Utan en mycket förståndig läkare så hade jag omgående brutit min sjukskrivning, bara för att vara medansvarig.

Shit, jag satt ju hemma och kunde inget göra!

Om du visste vad det gjorde ont!

Men idag är jag otroligt tacksam över att jag hade en drogterapeut och en läkare, som sa STOPP!

Men det satt långt inne innan jag vågade säga NEJ!

Men om du visste vad skönt det känns idag. Herregud, jorden (jobbet) går inte under för att jag inte är närvarande.

 

Anmäl
2010-04-30 22:19 #4 av: Bergspuman

Nej exakt, och ett jobb är bara ett jobb. Men det där projektet har varit mitt skötebarn så att säga, känns otroligt kränkande att inte få credit för det och att bara höra istället vad man BORDE ha gjort.

Nå, nu är det slut - jag har avslutningsmöte nästa vecka eller så. Efter det gör jag inte ett dyft mer.

Och jag har i princip bestämt mig, ska lämna det där uppdraget som Key user. De får säga vad de vill, det kommer nog att gnys! Men inte mitt problem.

Man har bara ett liv, och det finns ingen mening med att gå runt och må dåligt på jobbet. Vilket är vad jag gjort sista månaden, sedan min chef började lägga sig i och överösa mig med krav. Har insett att mina efterhängsna ryggproblem (gammal skada) också är att hänföra till hans press på mig. De har blossat upp sista tiden, går ju och spänner mig hela tiden. Usch.

Nä. Jag avgår.

Anmäl

Bli medlem på iFokus

För att kunna delta i diskussionen måste du bli medlem på iFokus. Det går snabbt, enkelt, och kostar ingenting. Medlemskapet ger dig tillgång till över 300 sajter.