34. Utanför ämnet

Shit!

2010-04-19 20:31 #0 av: kerstinjo

Tja, en mer passande rubrik kom jag inte på.

Vi har länge haft på känn att något kommer att hända på jobbet. Avdelningarna går back och efter miljoninvesteringar, så går de fortfarande back.

Synd att inte jag är chef, för det kunde jag ha räknat ut för länge sedan.

Meningen är att patienter, som är medicinskt färdigbehandlade omgående ska stappla hem och att hemvården ska ta över.

Visst kör hem våra patienter direkt från operationsbordet och låt hemvården eller anhöriga ta hand om dem. Smart eller hur?

Sjukvården sparar pengar och kommunerna får ta det ekonomiska ansvaret. Tänk så otroligt förståndigt de resonerar!!

Så akta dig noga för att bli allvarligt sjuk eller skadad. Du blir för DYR!!!

Palliativa vården då? Tja, det blir billigare om du dör hemma än hos oss. Mycket, mycket billigare! Framför allt så finns ju möjligheten att lasta över ansvaret på anhöriga och/eller kommunens hemvård. Oj, så mycket billigare det blir!!

Skit samma om vi är "experter" på palliativ vård och är utbildade att ta hand om både döende och anhöriga.

Det är väl inte så noga? Huvudsaken är att det blir billigare. Det bästa vore att de dog knall och fall. För tänk vad billigt det skulle bli då!

Jag har jobbat hela helgen och jagat min närmaste chef som en dåre. Telefonsvarare, telefonsvarare, telefonsvarare!!

Det skulle aldrig falla mig in att besvära min chef på hans lediga tid, MEN när jag fick reda på att ett beslut var taget i onsdags och att alla medvarande har fått skriva under ett tystnadspliktspapper, då fick jag nog. Så här gör man inte och framför allt inte inför personal som fattar att något är fel. Man mörkar inte ett beslut, som redan är taget.

Men han ringde till slut upp mig på jobbet och skylde på tapetsering, målning osv.

Jaha, vi slutar inte att vara personal för att han tapetserar och vi slutar inte att vara tänkande människor för att han är konflikträdd och inte vågar prata med mig.

Jag fångade in honom på jobbet idag och krävde raka besked. Antagligen med mycket mörka ögon.

Han berättar det jag/vi redan har förstått och jag blir (milt sagt) mäkta irriterad för att han inte kan ge raka besked.

Jag får det dummaste svaret jag någonsin har fått; "Jag kan inte gå ut med något om jag inte har högste chefen tillgänglig."

Han är m.a.o. också belagd med talförbud.

Hör ni hur sjuk det låter?

Jag mer eller mindre kräver ett svar på om det blir några omplaceringar. Jag tror att ni kan gissa vad han svarar; "Jag får inte svara på det."

Det är solklart att det handlar om omplaceringar och när jag säger att:"Då tolkar jag ditt svar som ett Ja." Ett nervöst leende fick jag till svar.

Så vi kommer att placeras om och har jag en ruskig tur så får jag vara kvar, när två avdelningar blir en. Men jag tror inte på det.

Ett sådant här bemötande gentemot en personalstyrka, som jobbar med liv och lust och tycker om sitt jobb, tja, vad kan man säga?

Ju mer jag tänker på det, desto argare blir jag. Behandlar man personal så här? Behandlar man sjuka människor så här?

Nu är vi ett gäng sköterskor och många undersköterskor, som får gå i ovisshet tills på torsdag kl 11.00.

Det fick mig att bli ännu argare!! Varför inte gå ut med det NU. Svaret; "Högste chefen har inte tid!!!"

Det är mycket sällan jag blir riktigt arg, men det här svaret fick mig att gå i taket. "Inte tid!"

Men vi ska ha tid att gå och må dåligt för att vi inte vet vad som händer. Vi är inte så viktiga!

Jag är så arg och irriterad när jag skriver det här och jag var lika arg när jag pratade med vår konflikträdda chef.

Jag kände att jag var tvungen att kräva att han gick ut med skriftlig information med det här.

Visst, det gjorde han och försvann hastigt från jobbet. Det kallades "möte".

Till råga på allt så är jag ansvarig för palliativet hemsida och jag är bokad 4 timmar på onsdag för att uppdatera sidan.

VA? Uppdatera vaddå? Jag tänker inte uppdatera någonting förrän jag har fått torsdagsinformationen.

Jag har på känn att jag och ca 18 st. till får byta arbetsplats (besparing som det så vackert heter)

Får jag det beskedet på torsdag, så kommer jag att släcka ner hemsidan och det lär dröja innan någon utbildas till att ta över den. Jag har all rätt att göra så, för den är skapad av mig och det är mina foton som ligger ute.

På krigsstigen?

Jag?

*pust*

 

 Vet ni? Jag har alltid sett något gott med vården, för att jag tycker att vi gör ett toppenjobb.

Men det här liknar ingetting!

Så akta dig noga för att bli sjuk eller döende. För vem bryr sig?

 

 

Anmäl
2010-04-19 21:12 #1 av: kerstinjo

Forts... Jag har många ggr gått in och försvarat personal på psyk, där jag började min bana inom sjukvården. Av den anledningen att jag tycker att vi gör ett toppenjobb, med de små resurser vi har.

MEN, aldrig mer. Nu är jag på krigsstigen och otroligt förbannad (Sorry, det finns inget annat ord).

Jag vet att vi får en massa negativa besked på torsdag och nu är det insändare i tidningen som gäller.

Lex Maria anmälningar och Lex Sara anmälningar, anmälningar genom Patientnämnden, anmälningar via HSAN. Jag kommer inte att kunna förändra något, men jag kommer att skrika ut mitt missnöje och jag kommer inte att backa en tum!

Så; Håll er i!!

Anmäl
2010-04-19 22:25 #2 av: [YlvaP]

Shit vilken "skithög" karl till chef du har. Jag hade också blivit förbannad om sånt kom fram där jag jobbar men jag skulle aldrig nånsing våga säga något.

Starkt gjort av dig. Heja!

MVH Ylva / Wai-san
Vardagsbloggen
Medarbetare på Sommar och Scrubs.

Anmäl
2010-04-19 23:53 #3 av: kerstinjo

Nä, det är inte starkt gjort, der är bara sunt förnuft.

Och nu är jag så förbannad så jag håller på med ett mail till högste chefen.

Nu är det "krig".

Anmäl
2010-04-21 00:49 #4 av: [Tassy]

Har ju själv vart med bakom kulisserna inom vården så jag sitter här, rätt upp och ner, nickar igenkännande och hejar på dig Kerstin! På dem bara!


Anmäl
2010-04-21 19:41 #5 av: kerstinjo

Försökte nå min närmaste chef igår, för att kolla om det var någon idé att jag uppdaterade hemsidan. Inget svar, inget svar.

Ringde han nr på jobbet och hans jobbmobil och tog mig även friheten att ringa hans egna nummer. Idel telefonsvarare. Inte ens sms:et svarade han på, fastän jag är övertygad om att han har läst det.

Jag vet att jag har en otroligt konflikträdd chef och att jag är en av de få, som kräver raka svar och kommer med frågor, som ingen vågar ställa.

Jag begärde även i måndags att han skulle gå ut skriftligt och omgående med att ett krismöte ska hållas. Tidpunkt, när och var. Det pappret fick jag i alla fall i min hand.

Aha, på torsdag? Min följdfråga blev; Varför inte omgående? "Nej, chefen (högsta hönset) har inte tid!" Va? Inte tid? Är vi personal så ointressanta så att det är ok att låta oss gå i ovisshet? Låta oss få ont i magen, huvudvärk osv för att vi är oroliga. *pust*

Sprang på en mammaledig sköterska när jag var på utbildningen. Vet ni? Hon visste inget!

Jag blir bara mer och mer irriterad (läs ARG). Våra chefer (vi har flera olika, en för sköterskorna, en för USK, en för nattpersonalen, samt två stycken högre upp, samt facket (som också är inblandade + samverkan) samt politikerna och alla har redan gått med på beslutet. Det fattades i onsdags!! Vi får beskedet i morgon, 8 dagar senare.

ALLA dessa har fått skriva på att de har tystnadsplikt och att inte ett ord får yppas förrän i morgon kl. 11.00.

Vi då? Jösses, så ointressant. Vi får gå och ha ont i magen för att våra chefer inte har kunnat nå upp till sina "visioner".

Ordet vision betyder önskan, drömmar. Men i mitt synsätt så är även drömmar fantasier!

Jag blir så trött!

Anmäl
2010-04-21 19:45 #6 av: kerstinjo

Forts...

F.ö. har jag redan bestämt att om jag i morgon får beskedet att jag blir placerad på en annan enhet, så kommer jag omgående gå från jobbet. Sjukskriva mig p.g.a. att jag mår dåligt av de beslut som har fattats.

Vet i 17 om jag kommer att må dåligt, men jag kommer att vara heligt förbannad!

 

Anmäl
2010-04-21 19:59 #7 av: kerstinjo
mysuperlamepic-7ea298b0b93408d64b83691f216116db.jp

Undrar om jag på ren jävulskap kan radera hemsidan och lägga in fina kort på Amos?Obestämd

Tanken är lockande. Fast då har jag väl inget jobb sedan.

Men visst vore dett sött med Marodören på hemsidan. I alla fall ärligare!

Anmäl
2010-04-21 23:33 #8 av: LenaR

Heja Kerstin, heja heja!

Hur nedslående läsningen än är i övrigt blir jag upplyft och inspirerad av ditt civilkurage.

Och marodören är världens sötaste!

Anmäl
2010-04-22 16:57 #9 av: kerstinjo

Japp, så var mötet avklarat.

Båda "syster-avdelningarna" (vi jobbar mycket ihop) kommer att vara kvar, men den ena avdelningen skärs ner med 5 patientplatser.

Vilket vi alla har full förståelse för, vi kan inte gå full personalstyrka när vi inte har tillräckligt med patienter. Men skulle det vilja sig "illa" så kan vi alltid fylla upp de rummen om det krisar.

Varför ska vi glida fram på en räckmacka och ha för mycket personal, när andra avdelningar går på knä. Visserligen har vi lite annorlunda inriktning, med vår palliativa vård.

Så det ultimata vore att vi fick fler döende och att det dog fler personer. (Sorry, kunde inte låta bli!)

3-4 personer kommer att få gå och det är ännu inte bestämt vilka. Men nu känner jag mig säker på att få stanna kvar.

I min tankebana så var jag inne på att en av avdelningar skulle få packa ner och då hade betydligt flera blivit omplacerade.

Jag trivs så otroligt bra med mina arbetskamrater och tycker verkligen om dem, så det hade varit en mardröm för mig om jag hade blivit av med dem.

De utgör 75% glädje över att gå och jobba. Säger jag som inte är ett dugg social privat!Glad

Så nu slipper jag att fylla avdelningarnas hemsida med kort på marodören.

Snart bär det åter iväg till landet och i morgon kommer Quila mördarhund på besök. Glad

Ha det gôtt i helgen allihop!

Anmäl
2010-04-22 17:48 #10 av: [Tassy]

Härligt att det inte var en superkatastrof som väntade. Men ändå dåligt av dem med detta förbaskade mygel.


Anmäl
2010-04-24 15:55 #11 av: Destany

när jag läser vad du skriver så blir jag inte ett dugg förvånad för det e så cheferna behandlar oss i vården.. vi e inte et skit värda o säger man nåt så får man höra men sök ett annat jobb då..

Anmäl

Det finns en till kommentar till den här diskussionen. Den är bara synlig för medlemmar på iFokus. För att läsa kommentaren, logga in eller registrera dig på iFokus.