Annons:
Etikettakuta-situationer
Läst 2257 ggr
esthibett
2010-04-14 19:52

Vad känner jag?

När jag var 18 blev jag tillsammans med min första riktiga kille. Ändå från start hade vi det lite knackigt, jag gick i skolan och han jobbade, det var 8 mil emellan oss och det var trixit när vi skulle ses, mycket att som var tvunget att bortprioriteras.

Vi flyttade ihop och bodde tillsammans, men efter 3 år gjorde vi slut gemensamt. För att vi helt enkelt inte kände att vi hade nån större glädje av varandra.

Vi träffades då och då men sen blev det allt mindre. När det hade varit slut i ungefär ett år började vi träffas ofta och hade så roligt ihop. Vi blev ihop igen och bara efter ett par månader flyttade vi ihop igen.

Vi har nu varit tillsammans i 3 år till, och vi har det egentligen ganska bra. Vi är väldigt olika, tycker olika om en del och vill olika ibland. Det kan skapa en del konflikter. Men mitt absolut största och jobbigaste problem är att jag inte vet vad jag vill, eller vad jag känner.

Jag vet inte om jag vill vara med den här personen, men jag får panik när jag börjar föreställa mig ett liv utan. Jag vet inte vad ja känner för honom. HUr ska jag komma till insikt??

Jag är en väldigt framtidsplanerande person och det värsta som skulle kunna hända mig är just separationer, framför allt när man har barn (vilket vi inte har än). Kan min ångest ha med det att göra? Är jag så rädd att det ska skita sig så att jag hellre drar mig ur nu??

Jag har ingen aning, har så svårt att känna, och veta vad jag ska göra, och detta håller på att gnaga hål i både mig och mitt förhållande. Kan nån snälla hjälpa mig?

Annons:
[rolnor]
2010-04-14 20:07
#1

Kanske har du ett behov av att gå till bottnen med ditt känsloliv överhuvudtaget, inte bara kopplat till din kille. Du får leta upp nån proffessioel att prata med, terapeut, tyvärr är det dyrt som skam, men det är det enda råd jag har. Eller prova att meditera!

HannaM
2010-04-14 20:13
#2

Så dyrt behöver det väl inte vara. Mina samtal kostar 70 kronor per gång och frikort får jag när jag kommit upp i 900.. så så illa är det inte. 70 kronor i veckan är en tia om dagen.

[rolnor]
2010-04-14 22:07
#3

Jag tänker att det krävs en remiss och ganska allvarliga symptom för att få pengar från vården till terapi. Jag gick ett antal år och fick betala 600:- per 45minuter, det här var på nitiitalet, kostar mer nu.

allhealing
2010-04-14 22:08
#4

Jag instämmer med att du ska gå till djupet av ditt känsloliv precis som #1 skriver.

Kent Asp

kentasp.com
www.kentasp.com
www.MindKnowlogy.com

förändring är alltid en möjlighet

Aviendha
2010-04-14 22:57
#5

#3 Men hur tänker du nu? Menar du att få pengar av vården för att gå i privat terapi? Går man genom vården och deras psykriatri så är det som HannaM säger; frikort efter 900kr. Avgiften för varje samtal varierar lite med "utbildningsgrad" hos den du besöker och ställe (antar jag) men frikortsgränsen är ju generell för hela landet.

esthibett
2010-04-14 23:27
#6

Tack för alla svar. Jag tycker det känns jobbigt att behöva gå till någon med ett prblem som jag egentligen inte riktigt vet vad det är, känns så difust. Men jag kanske ändå borde följa era råd. Är det någon som vet hur man går till väga om man nu ska söka genom landstinget?

Annons:
Aviendha
2010-04-14 23:38
#7

#6 Att ha ett diffust problem är vanligare än du anar :) 
Jag gjorde som så att jag ringde min vårdcentrals psykriatriska avdelning och förklarade att jag inte mådde bra och ville ha hjälp, sen rullade det på av sig självt.

kerstinjo
2010-04-15 00:23
#8

Läkarbesök/psykologbesök mm, på landstingets mottagningar och hos de privata läkare som är anslutna till Försäkringskassan, går på högkostnadskort/frikort. 

Om du går hos en privat psykoterapeut kan priserna variera mycket. Priserna ligger oftast mellan 500 och 1000 kronor per besök.

Ibland kan det vara billigare om du är studerande.

 Kerstin 

 

Upp till toppen
Annons: