04. Personliga berättelser

Komma igång/ta tag i saker

2010-04-13 22:33 #0 av: Saga85

Hur ska man egentligen bära sig åt? Själv har jag så svårt för det. Jag vet vad jag ska göra, och jag vet ju att om jag väl tar det första steget så brukar det rulla på rätt så bra. Men ändå går det inte.

Som nu. Efter ett par månader har jag ÄNTLIGEN lyckats skriva ihop en meritförteckning. Väldigt simpel - vart jag jobbat och en kort beskrivning om arbetsuppgifter. Ändå tog det så lång tid att få ihop den där sidan. Skulle skicka iväg, men det tog stopp. Kändes som om jag gick rakt in i en spärr, ångesten bubblade upp, grin och stäng ner.

Att sedan skriva det här krävdes en lång stund av samlande och stirra på skärmen, samt en rökpaus. Känner mig som ett litet barn som måste ha någon som säger "Gör det här". Eller om det är press och man slipper få tid att tänka.

Detta var säkert en av anledningarna till att jag inte klarade av mina studier. Kom aldrig igång med saker, det hopade sig, la sig som en tyngre och tyngre sten tills jag bröt ihop, blev sjukskriven och flyttade hem till föräldrarna.

Har bara ett par dagar på mig att söka till studier, har tänkt göra det i över en månad, men kommer aldrig längre än studera.nu innan det låser sig.

Möjlitvist ett väldigt meningslöst inlägg, men jag måste skriva av mig. Någon som vill ge mig en spark i baken så skulle det vara väldigt tacksamt.

Anmäl
2010-04-13 22:45 #1 av: Bergspuman

Det där verkar snarare som en typ av ångestproblematik. Jag läste för inte så länge sedan om en kille som haft just uppskjutandeproblematik till förbannelse. Han lyckades råda bot på det med något slags terapi. Fast säger jag KBT skriker du kanske?

 

 

Anmäl
2010-04-14 00:20 #2 av: HannaM

Åh mitt största problem i skolan.. och fortfarande. I mitt fall är det adhd som spökar.

http://hannasskafferi.blogaholic.se/ http://www.classicferret.se
Anmäl
2010-04-14 15:06 #3 av: evrekaw

Håller med Bergspuma - ångestrelaterat... Depression... Känner igen det så väl. När jag är deppad och har ångest får jag liksom bara inte fingrarna ur...

Har du sökt hjälp? Om inte tycker jag att du ska göra det! Vet att det är svårt att få fingrarna ur och ringa sitt sjukhus begära att få bli kopplad till psyk och boka en tid...

Men jag tror att du behöver göra detta för att kanske få lite hjälp med din ångest och vad jag tycker låter som en depression.

HannaM: Jag fixade inte heller skolan... Tog igen allt via komvux, för där kunde jag läsa halvfart och vara halvt sjukskriven. Tog sedan min universitetsexamen genom att läsa halvfat och halvt vara sjukskriven...

Jag vet att man inte får göra så längre, att de ändrat reglerna så mycket på¨Försäkringskassan. Man är inte heller berättigad till socialhjälp om man är studerande längre...

Morr... Blir arg när jag tänker på hur allt försämrats och hur galet det är att inte ge människor med särskillda behov en möjlighet att klara skolan också. Idag erbjuder gymnasiet ett 4:e år - men vem, som passerat 18-19 års ålder vill gå ett fjärde gymnasieår bland 16 åringar?

Hoppas det blir en ny regering och att den nuvarandes galenskap ang. FK ändras...

 

Anmäl
2010-04-14 17:31 #4 av: rolnor

Jag har hjälp av Zoloft, som du säger, när man väl tar tag i saker rullar det på, men första steget kan vara bökigt att få till. Viktigt tror jag att SÄNKA RIBBAN, ta ett litet steg i taget...

Anmäl
2010-04-14 19:33 #5 av: kerstinjo

Mår man inte bra så är det väldigt lätt att många saker inte blir av eller blir halvfärdiga.

En viktig sak är att få struktur på vardagen och då inte sätta för höga mål, som rolnor säger; Sänk ribban!

 

Anmäl
2010-04-15 01:18 #6 av: Saga85

Tack för era svar. Jag har tänkt att skriva ett svar hela dagen, men...ja...som sagt...det där med att prestera funkar inte så bra. Var skönt att få ur det och det peppade mig till att börja på min ena medicin som jag slarvat med.

KBT har jag varit nyfiken på, men kunde inte med att ta upp det för min förra terapeut eller läkare. Nu är jag tillbaka på noll igen och måste först och främst ta tag i ny läkare (har gått ett år sedan min förra slutade).

Mitt största mål är egentligen att flytta ut från föräldrarna. Jag älskar dem och allt stöd de gav mig när jag mådde som värst, men samtidigt är de så stressande - min mor med sitt konstanta gnäll/småpikar/klagande (inte direkt om mig, men till mig eftersom det är vi två som går hemma). Det blir en massa droppar som får min överfulla bägare att skvimpa över skvätt för skvätt.

Fast flytta kan jag inte göra innan jag fått ett nytt jobb. Och ett nytt jobb kan jag inte få innan jag faktiskt skickar ut ansökningar. Och vill jag plugga till hösten är imorgon sista ansökningsdagen *gah! dessutom ljuger jag, vilket gör det hela värre. Min mor frågade om jag sökt utbildning och jag sa "Ja"* Och så måste jag sluta tönta mig. Som nu - jag hade bara tänkt skriva första stycken, men efter en stirrpaus rullade det bara på. En massa rabbel.

Tack för att ni finns. Det kanske är bäst att skippa tanken på att plugga just till hösten, särskilt eftersom jag inte vet exakt vad jag vill. Blir en mindre sak att tänka på.

Anmäl
2010-04-15 12:54 #7 av: Bergspuman

Kan vara klokt att inte gapa över för mycket. Utan vänta med studier tills du vet JAA det här ska jag göra.

Anmäl
2010-04-15 16:24 #8 av: Saga85

#7 Det är ju det som är mest logiskt.

Jag vet ungefär vad mitt drömjobb är, men jag är rädd att jag inte kommer ha den energin/orken/drivkraften att faktiskt lyckas hitta jobb och försörja mig efter studierna. Måste överväga om jag ska satsa på det fullt ut eller på något av de två reservstudierna. Men det får bli ett framtida problem.

 

Anmäl

Det finns en till kommentar till den här diskussionen. Den är bara synlig för medlemmar på iFokus. För att läsa kommentaren, logga in eller registrera dig på iFokus.